Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

-Men vad ska ni GÖRA där, egentligen?

Min lillebror avbröt mig mitt i en engagerad utläggning om hur mycket jag ser fram emot de kommande dagarna i Almedalen. Vad menar du, frågade jag. Vi ska till politikerveckan såklart. Helana som är föbundsdirektör, Frida som är chef för avdelningen för Kommunikation och Samhälle, Marita som är strateg, Klara som arbetar med professionsföreningarna och Studentrådet, Elisabeth som arbetar med naturvetarchefer, Kristofer som är utredare precis som jag är… Vi ska alla dit för att vara med på politikerveckan.
-Jamen, vad ska ni göra där? upprepade han igen, denna gång i en lite mer irriterad ton.

Eftersom det numera är ytterst få som ifrågasätter att man åker till Almedalsveckan gjorde hans fråga mig lite ställd. Att det finns ett värde i att vara på plats ses liksom som en självklarhet. Men är det så självklart? Sebastians fråga tvingade mig att fundera ett varv till på varför det är viktigt att Naturvetarna åker till Almedalen.

Sedan politikerveckan på Gotland drog igång för ett antal år sedan så har den växt massor. Ideella organisationer, politiska partier, intresseorganisationer,företag – alla finns representerade på ett eller annat sätt. Det råder inte heller brist på aktiviteter: under årets upplaga av veckan kommer över 1800 evenemang att genomföras och hela jippot bevakas av fler än 600 journalister (mer fakta finns på Almedalveckans officiella hemsida).

Med tanke på hur många som kommer kan man såklart ifrågasätta hur mycket Naturvetarna märks. Gör några enstaka Naturvetar-ambassadörer egentligen någon skillnad? Svaret är ja. Vi som åker till Almedalen för Naturvetarnas räkning kommer att ägna våra dagar på på Gotlland att åt att se till att Naturvetarna märks: genom att gå på viktiga seminarium, genom att ställa relevanta frågorna och och genom att berätta om vår verksamhet för människor som vi träffar vid debatter och mingel. Ingen annan gång på hela året finns motsvarande chans att träffa så många strategiskt viktiga människor på samma plats under så kort tid. Så, Sebastian, vi åker till Almedalen för att visa att Naturvetarna finns och att vi både bevakar och deltar i den politiska debatten. Kika in på bloggen under veckan så får du också lite koll på vad som händer i Almedalen!

Sofie Andersson

 

.

 

Share

För det enda kvinnor bryr sig om är ju smink.

Tre tjejer i höga klackar på vad som ser ut som en catwalk, modellposer varvat med bilder på läppstift, ögonskugga och målade naglar. Reklam för en ny säsong av Top Model? Nej, bara en del i EU-Kommissionens kampanj ”It’s a girl thing” för att få fler tonårstjejer att välja naturvetenskapliga och tekniska ämnen.

Vad ska man säga? Å ena sidan är det ju positivt att EU-Kommissionen (äntligen!) insett att vi behöver alla forskare vi kan få, oavsett kön. Å andra sidan är det fruktansvärt beklämmande att upptäcka att vi inte kommit längre än så här vad gäller vår syn på kvinnor och män. Tror EU-Kommissionens tjänstemän på allvar att det enda – eller ens det bästa – sättet att få unga tjejer intresserade av naturvetenskap och forskning är att använda smink, kläder och utseende? Tror de på allvar att de kan kuppa fram ett forskningsintresse? Och den kanske mest relevanta frågan: tror de på allvar att det kommer att funka?

I lördagens New Statesman säger representanter för Kommissionen att man velat kasta  omkull rådande klichéer om vad vetenskap är och visa att det inte bara är gamla män i vita rockar som är vetenskapsmän. Jaså! Kommentaren Kommentaren verkar kanske harmlös men tänk ett varv till: visst är heterogeniteten bland dagens forskare mycket större än för bara några år sedan, men ju högre upp i hierarkin man kommer desto starkare lyser kvinnorna med sin frånvaro. Tänk om Kommissionen hade vågat tala om detta istället för att lägga dyra pengar på en provocerande dålig reklamkampanj?

Som tur är har filmen kritiserats så hårt både i forskarvärlden och i sociala medier att den nu dragits tillbaka. Det tackar vi för. Världen behöver färre klichébilder av hur män och kvinnor är och ser ut, inte fler!  

Sofie Andersson

 

Share

Premiär för Naturvetarbloggen

Naturvetarna har fantastiska medlemmar. De har intressanta arbeten och ofta en massa spännande att berätta. För mig är det ofattbart att medierna inte skriver mer om det som naturvetare åstadkommer varje dag i sitt arbete. Visst vi naturvetare är inte så många, men i alla fall.
För naturvetare skulle sociala medier som bloggar, twitter, Linkedin och Facebook kunna bli en vändpunkt. Helt plötsligt har vi helt nya möjligheter att ta plats i debatten och få kontakt med varandra. Naturvetarna vill självklart bidra till denna process. Den här bloggen är tänkt att ge naturvetare i Sverige en röst. Den är också tänkt att ge representanter från naturvetarnas fackliga organisation Naturvetarna en möjlighet att föra en dialog om det arbete som de utför varje dag för att du som är naturvetare ska få bästa möjliga förutsättningar att göra ett bra jobb.
Själv planerar jag att blogga om mycket av de jag får vara med om som informationschef för Naturvetarna och som jag tror kan vara intresse för en bredare skara. I mitt arbete har jag förmånen att träffa en mängd människor som ägnar sig åt saker som har betydelse för dig som naturvetare. Regelbundet kommer jag också att kasta ur mig frågor för att få feedback på idéer och det arbete som förbundet utför.

Share