Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

Share

Paradoxalt om psykosocial arbetsmiljö

Har precis skickat in Naturvetarnas svar på remissen Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna från Arbetsmiljöverket. Du har väl inte slutat läsa (för att det är världens längsta namn på remissen)? För det är verkligen ett viktigt förslag som vi tillstyrker även om vi önskar ett par förtydliganden då vi tror att det krävs för att målsättningen ska uppnås. Målsättningen att verkligen ta tag i psykosociala arbetsmiljöproblem (bland annat hot- och våldsproblematik) och att sjukskrivningar som en följd av detta inte ska öka är annars bara att applådera. Till våra medlemmar som arbetar på Arbetsmiljöverket vill jag bara säga, bra jobbat med det här förslaget och överlag. Ni gör ett otroligt viktigt arbete i samhället!

En av de största styrkorna med föreliggande förslag är att man har lyckats koppla resursfrågor till psykosocial arbetsmiljö. Bland annat gör man detta kring starkt psykiskt påfrestande arbeten där man rekommenderar dubbelbemanning  och en minskad arbetsmängd. Även när det gäller illa utformade eller dåligt fungerande IT-system gör man kopplingen att det kan leda till ohälsa, då ett dåligt IT-system kan leda till resursbrist (tar mycket tid i anspråk) vilket i sin tur leder till stor stress. Dålig IT dödar en god arbetsmiljö…typ. Att problemen med psykosocial arbetsmiljö ökat i samhället under senare år konstateras också i underlaget som medföljer remissen.

Paradoxalt då när man läste följande artikel i DN i förra veckan. I artikeln konstateras att Sverige numera (efter minskade resurser) har 0,6 arbetsmiljöinspektörer per 10.000 arbetstagare, vilket är långt under ILO:s rekommendation. Av förklarliga skäl blir därför arbetsmiljöarbetet i Sverige lidande konstateras i artikeln. Inte utan att man börjar fundera på arbetsmiljön för arbetsmiljöinspektörer på Arbetsmiljöverket. Resurser kommer alltid att vara en aktuell fråga inom offentlig sektor men hur naivt är det inte att tro att föreskrifter utan ordentlig uppföljning ska fungera. As if!

Som sagt, en oreserverad hyllning till alla arbetsmiljöinspektörer och andra på Arbetsmiljöverket samt en stilla (partipolitiskt obunden) önskan till politiker så här i juletid…i rimform…så klart. Om ni i arbetslivet vill folks väl och ve borde ni nog kunna inse att mer resurser till en och annan mer arbetsmiljöinspektör inte är en fråga som bör leda till partipolitiskt käbbel utan snarare vara något som ni alla kan använda i valkampanjen som skrävel.

If there’s a will there’s a way. Fixa tack!

Share

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.

Share

Pengar är inte allt.

…men  i vissa sammanhang kan de vara ganska viktiga. Igår släppte Sveriges Universitetslärarförbund SULF  en ny rapport där de tittar på hur högskolornas ekonomi utvecklats från mitten av nittiotalet fram till idag. Föga förvånande för alla som följt den utbildningspolitiska debatten de senaste åren så finner de att högskolornas kostnader ökat betydligt mer än deras intäkter. Hur stort gapet mellan intäkter och utgifter är varierar mellan olika utbildningsområden. För naturvetenskap och teknik rör det sig om en förändring (alltså av klyftans storlek) från ca 21% till 38% under perioden 2001-2011. Som Håkan Regnér, utredare på Saco konstaterar på Sacobloggen så har det samtidigt skett en minskning av antalet lärarledda undervisningstimmar och studentgrupperna blivit större. Tvärtom mot vad man skulle kunna tro alltså.

Huruvida SULF har rätt i sin slutsats att det är det ökade gapet mellan intäkter och utgifter som är orsaken till den försämring av kvaliteten som vi sett de senaste åren låter jag vara osagt. Klart är dock att kvaliteten har försämrats (andelen lärarledda undervisningstimmar har minskat, studentgrupperna har växt och universitetslärarnas möjligheter att kombinera undervisning och forskning blivit allt sämre). Om vi inte gör någonting så kommer det att få stora konsekvenser både för de enskilda studenterna och för Sverige som kunskapsnation (jag vet att det är ett klyschigt uttryck men det finns faktiskt inget bättre för att beskriva det jag vill komma åt).

För att återknyta till rubriken så är pengar självfallet inte allt här i livet. Men samtidigt är det också en självklarhet att utan tillräckliga, garanterade basresurser så blir det svårt att göra någonting alls. Tycker vi dessutom att svensk utbildning ska hålla toppkvalitet – och det gör vi ju! – så måste måttstocken vara högsta möjliga kvalitet och inte att utbildningen alls blir av…

Från och med 2013 kommer resurstilldelningen till svenska universitet och högskolor till viss del att påverkas av utbildningarnas kvalitet. Om detta leder till att kvaliteten förbättras är omöjligt att sia om men det faktum att kvalitetsbegreppet nu ingår i resurstilldelningssystemet är i alla fall ett steg i rätt riktning. 

Sofie Andersson

Share