Bra men mesigt förslag om klinisk forskning

Det går utför för den svenska kliniska forskningen. Den ecxeptionellt starka ställningen ( i förhållande till vår storlek) som Sverige hade under 80- och 90-talen har sakta försämrats och idag ser det rätt mediokert ut. Antalet kliniska prövningar som utförs här blir helt enkelt färre och färre.

I februari i år presenterades en ny utredning som haft i uppdrag föreslå hur denna trend kan vändas. Utan att gå in i detalj på vad utredningen säger så kan det sammanfattas ungefär så här:

  • Inrätta ett nationellt stöd  och samordningssystem, baserat på samarbete mellan en ny nationell nämndmyndighet och sex regionala stödfunktioner.
  • Förenkla regelverken och se till att det blir mindre komplicerat att initiera och driva kliniska forskningsprojekt.
  • Gör det enklare att hitta och motivera patienter att vara med i kliniska studier.
  • Förbättra statistikinsamlingen inom området.

Starka tillsammans är till största del en bra utredning. Analysen är genomarbetad och konsekvent, problembeskrivningen ger en bra bild av hur det ser ut idag och de konkreta förslag som läggs är vettiga.  Framförallt tror jag att dagens krångliga och segdragna regulatoriska processer som omgärdar den kliniska forskningen är en viktig bromskloss för att forskare och företag i såväl som utanför Sverige ska välja att förlägga sina projekt här. Men som förslaget nu är utformat återstår en hel del ytterligare att göra innan vi kan förvänta oss någon förändring.  Hur regelverkan ska förenklas, incitamentsstrukutrerna se ut och statistikinsamligen arrangeras  lämnas nämligen till den nya nämndmyndigheten att bestämma.

Naturvetarna tycker därför precis som exempelvis Myndigheten för TillväxtanalysSveriges Läkarförbund och Sweden Bio att det är ytterst viktigt att förslagen realiseras så snart som möjligt. Utredarn hade faktiskt dessutom gärna fått gå ännu lite längre.

Slutligen kan det vara värt att säga något om det som var utgångspunkten för utredningen. Är det verkligen så väldigt problematiskt att färre studier utförs just i Sverige, så länge de utförs någonstans? Å ena sidan är ifrågasättandet rimligt. Huvudsaken är ju faktiskt att nya läkemedel och behandlingar  tas fram och testas så att fler patienter blir friska, inte var i världen utvecklingen sker.  Å andra sidan kan finns det just ifråga om den kliniska forskningen ett stort egenvärde i att den finns inom landets gränser. Den lärprocess som uppstår medan forskningen bedrivs är en viktig del i utvecklandet av hälso- och sjukvården, inte minst eftersom de kliniker som varit inblandade i att ta fram ett nytt preparat eller en behandling har bättre förutsättningar att bidra till att nyheterna implementeras i det dagliga arbetet.  Ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv är det också viktigt:  för att ambitionen om en kunskapsintensiv arbetsmarknad ska kunna realiseras måste det såklart finnas högkvalificerade och specialiserade jobb för den högkvalificerade arbetskraften. Dessutom är finns en stor poäng i att uppmuntra den typ av samverkan som är en förutsättning för den kliniska forskningen eftersom den tenderar att stimulera till ny och ofta bättre forskning. Detta är ett värde som ibland glöms bort men som vi de facto går miste om om/när forskningen bedrivs i andra länder.

Sofie Andersson

Läs Naturvetarnas svar på remissen om klinisk forskning här.

 

 

 

 

Share

Backar regeringen om högskolestiftelser?

Som jag skrev på bloggen häromdagen presenterade regeringen i början av sommaren ett förslag om att göra det möjligt för svenska universitet och högskolor att ombildas till stiftelser. Målet är att öka deras självständighet och på så vis underlätta internationella forskningssamarbeten. Som jag också skrev har förslaget kritiserats mycket hårt, trots att det är många som i likhet med Naturvetarna anser att dagens organisationsform behöver ses över.  Kritiken har handlat om alltifrån att universitetens verksamhet inte lämpar sig för att bedrivas i privat regi till att just stiftelseformen inte är det bästa alternativet. Men i debatten är det en punkt som fortsatt att komma upp, oavsett vem som uttalat sig, nämligen förslagets bristande underbyggnad.

När nu regeringen meddelar att planerna skjuts upp och att förslaget om högskolestiftelser ska utredas vidare kan det inte tolkas som någonting annat än att kritiken haft effekt – vad än Björklund säger. Det är bra. De senaste månadernas diskussioner som visat att förslaget saknar förankring måste tas på allvar.  Universitetens verksamhet är alldeles för viktig för att reduceras till att vara en del i en (parti)politisk strategi.

Självkritik är sällsynt i politiken – alltför sällsynt om ni frågar mig. Att kunna pröva och omvärdera idéer borde ju vara ett grundkrav i en demokrati.

Sofie Andersson
Utredare, utbildnings- och forskningspolitik

 

Läs mer: Fackförbundet ST välkomnar att regeringen skjuter upp förslaget och det gör också Stockholms Universitets rektor Astrid Söderberg-Widding. Hon är dock  kritisk till att regeringen inte respekterar den formella remisstiden utan meddelar sitt beslut redan nu. Sveriges Ingenjörer menar att beslutet att sakta ned processen är ett tecken på att regeringen lyssnat på kritiken. Detsamma skriver Erik Arroy, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer som hoppas att den fortsatta diskussionen ska utgå från frågan om ändamålsenlighet. German Bender, utredare på TCO, tycker att det är bra att regeringen backar men ställer sig skeptisk till att det kommer att innebära så stor skillnad i praktiken.

 

 

 

 

 

 

 

Share