Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Bra med satsning på arbetsmiljö men dags för parlamentarisk långsiktighet!

Det föreslås ökade anslag till arbetsmiljöverket och forskningsrådet Forte i regeringens budgetförslag som lades fram idag, precis som aviserades av regeringen i förra veckan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är oerhört viktigt och det är positivt att regeringen föreslår denna satsning. I våras kom Arbetsmiljöverket med nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, som trädde i kraft den 31 mars. När Arbetsmiljöverket presenterade den nya föreskriften satte man också bakgrunden till varför man tagit fram denna: ”Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010. Det visar den officiella arbetsskadestatistiken. Alltför mycket arbete eller för hög arbetstakt och problem i relationerna på arbetsplatsen ligger bakom siffrorna.”

Inte minst akademiker är utsatta i hög utsträckning då många tjänstemän ofta har en väldigt hög arbetstakt och inte sällan finns också otydligheter kring bland annat förväntningar i organisationer, vilket kan leda till arbetsmiljöproblem av psykosocial karaktär för individer. Antalet sjukskrivna individer pga psykisk ohälsa har ökat med drygt 10 000 bara under det senaste året. Naturvetarna har precis genomfört en enkät om arbetsvillkoren för våra medlemmar som vi precis håller på och analyserar resultaten ifrån. Utan att säga alltför mycket om detta förrän analysen är helt klar kan man säga att vi kan se dessa mönster också. När det råder otydligheter kring arbetet och kring förväntningar, kring till exempel om man förväntas arbeta hemma, har man i regel svårare att behålla balansen mellan privat- och arbetsliv. Man känner sig bland annat mer ”manad” att ta med sig arbete hem för att hinna klart, trots att ens chef inte har uttryckt en sådan förväntan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är därför en helt korrekt prioritering för såväl regeringen som fackförbund som organiserar akademiker.

Samtidigt har vi nu en något paradoxal situation på det nationella planet. Det har nämligen inte satsats särskilt mycket alls på arbetsmiljöfrågor under några mandatperioder och en av yrkeskårerna, arbetsmiljöingenjörer, som arbetar med dessa frågor i privata företag och på Arbetsmiljöverket har haft stora pensionsavgångar. För ett par veckor sen hörde jag detta inslag på Ekot: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6503661&playaudio=5814827 Det är Sveriges Företagshälsor, en branschorganisation för företag inom företagshälsovård, som genomfört en enkät till sina medlemmar. Dessa uttrycker att de behöver rekrytera mer personal, då alltfler inser vikten av företagshälsovård och vill anlita företagshälsovård på just sin arbetsplats. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt många att rekrytera som har sin kompetens inom arbetsmiljöfrågor. Det har som sagt varit en hel del som gått i pension på senare år och med de ökade satsningarna på arbetsmiljöfrågor och ett ökat behov av olika kompetenser på detta område så framstår den underdimensionering som funnits i utbildningarna under lång tid helt plötsligt än mer påtagligt. Det paradoxala i situationen som jag menar, för att förtydliga, är alltså att man har en stor satsning nu på arbetsmiljö men man kommer att ha oerhört svårt att rekrytera kompetent personal såväl till Arbetsmiljöverket som till företagshälsovård runtom i Sverige då det inte har utbildats tillräckligt många med rätt kompetens på många år.

Nu är inte detta någon kritik mot vare sig nuvarande regering eller föregående men när man nu satsar på arbetsmiljö vore det så klart tacknämligt om man skulle kunna hitta den kompetens som kommer att krävas. Nuvarande regering har också gjort vad de har kunnat då de har haft dialog med företagshälsovården om läkare inriktade mot dessa frågor och hur man kan se till att fler väljer den vägen. Men faktum kvarstår att det hela handlar om lite för lite och lite för sent. Vad som skulle krävas är att man framöver, gärna redan igår, träffar långsiktiga parlamentariska överenskommelser om hur satsningar på arbetsmiljöfrågor samt de kompetenser som behövs för sådana satsningar (utbildningsdimensionering med mera) ska se ut under låt oss säga en 10- till 20-årsperiod. Naturvetarna är partipolitiskt obundna men vi är ju inte dumma för det och kan se att olika partier har olika syn på till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som det ofta är svårt att få någon långsiktighet i. Det må så vara och är nog svårare att komma åt då det handlar mer om olika partiers politiska grund så att säga, det är bara att gilla läget för Arbetsförmedlingen och andra.

Men när det gäller arbetsmiljö borde det faktiskt vara en ”no brainer” att inse att en långsiktighet och förutsägbarhet skulle vara att föredra. Finns det något parti som kan ställa sig upp och säga att de inte bryr sig om arbetsmiljön och de skrämmande resultat som vi har kunnat se på senare år kring sjukskrivningar på grund av till exempel psykosociala orsaker? Troligtvis gör det inte det. Att det också är en okontroversiell fråga, förutom att man kan ha olika uppfattningar om offentliga utgifter, borde det inte heller råda något tvivel om i dagsläget. Detta är något som borde lyftas till diskussion på ett seriöst sätt. Det gynnar ingen i vårt samhälle, oavsett partitillhörighet, att ha den situation vi nu har med höga sjukskrivningstal och en nuvarande satsning på arbetsmiljö som kommer att hämmas av kompetensbrist. Ska man se det rent krasst och nationalekonomiskt, vilket många ofta vill paketera in frågor i nu för tiden, så är det heller ingen bra affärsidé för landet Sverige med vad det gör för BNP att ha en eftersatt arbetsmiljöproblematik som dessutom visat sig eskalera på senare år. Att ha en kompetensbrist när man väl väljer att adressera frågan och satsa offentliga medel är inte heller bra ur ett nationalekonomiskt perspektiv då effekterna av satsningen lär hämmas.

Jag satt och gjorde prognoser för arbetsmiljöingenjörer till Sacos publikation Framtidsutsikter för ett par veckor sen och då kändes det än mer underligt att titta på utflödet på senare år, pensionsavgångar och regeringens nuvarande satsningar som jag skrivit om ovan. Det går sig liksom inte ihop riktigt som sagt, givet hur det sett ut under lång tid innan man beslutade sig för att satsa på arbetsmiljö. Arbetsmiljö är en fråga som är alltför viktig att behandlas så. Det är dags för en parlamentarisk långsiktighet och dialog kring arbetsmiljöfrågor!

Share

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

Share

Rosor samt någon tistel (eller maskros?) till regeringsförklaringen

Så var då dagen med stort R här. Ja, alltså R som i Regeringsförklaring. Det fina med en regeringsförklaring är att den kan vara visionär samtidigt som den, i alla fall stundom, bottnar i någon sorts verklighet. Det är politikens finaste stund när den nya statsministern står där och förkunnar hur bra allt ska utvecklas under den kommande mandatperioden. Jag menar det på fullaste allvar då jag tycker att det är befriande när politiken är så visionär. Men värt att poängtera är att jag inte specifikt menar partipolitiken utan oavsett vilken regering som hade stått där och proklamerat vad de vill göra hade jag suttit och myst framför min dator.

Vad kan man då säga om Löfvéns anförande idag utifrån Naturvetarnas perspektiv? Jo, att det fanns mycket bra i det men det ligger också lite i sakens natur då det som sagt är en blandning av visioner, stundtals grandiosa sådana, och konkret politik. Vem kan liksom säga emot att ”Alla politiska beslut ska ta hänsyn till mänskliga rättigheter, människors demokratiska delaktighet, bekämpningen av fattigdom och sträva mot en hållbar utveckling globalt”? Det är svårt att hitta något att klanka ner på i en sådan text. Men nu är det, som man brukar säga, upp till bevis under den kommande mandatperioden.

Om man tar avstamp i det som är det allra viktigaste för Naturvetarna, den svenska modellen (som vi självfallet värnar om samtidigt som vi likafullt är en del av den), var det skönt att höra att regeringen slår vakt om parternas ställning. Samtal ska bland annat inledas med arbetsmarknadens parter om kompetensutveckling, möjligheter till karriärbyte samt kring rehabiliteringsfrågor. Missbruket av visstidsanställningar ska stoppas, vilket är mycket välkommet. Löfvén slog bland annat också fast att det är svenska kollektivavtal och villkor som ska gälla på svensk arbetsmarknad samt att man kommer att arbeta för att den fria rörligheten för företag inom EU inte kan användas för att kringgå nationella lagar och kollektivavtal.

När det gäller Naturvetarnas syn på lönepolitik var det mest glädjande att höra om den satsning på bostäder som ska göras. Detta då bostadsbristen i nuläget hämmar rörligheten på arbetsmarknaden på (och till) flera orter runtom i Sverige. Rörlighet som är en viktig aspekt för att den lönepolitik som Naturvetarna förespråkar ska fungera på bästa sätt. Lönekartläggningar ska återigen genomföras årligen, vilket naturligtvis kan vara bra ur jämställdhetssynpunkt, men det är samtidigt tråkigt att regeringen på denna punkt underkänner arbetsmarknadens parters förmåga att hantera detta. Visst, utvecklingen har inte gått så fort som man kan önska men samtidigt har inte individuell lönesättning heller slagit igenom på full front och det i sig är en process. När utvärderingar av individuell lönesättning på lokal nivå fungerar optimalt (efter varje lönerevision) kommer oförklarade löneskillnader upp till ytan och man kan få en löneprocess där ansvar, kompetens och prestation är det avgörande helt oavsett kön, ålder, bakgrund eller någon annan ovidkommande faktor.

Att Sverige ska vara en ledande forskningsnation och att unga forskares villkor ska förbättras var också glädjande besked samt att en ny forskningsproposition ska ha ett tioårigt perspektiv. Det behövs långsiktighet i forskning! Basanslagen för forskning prioriteras också upp. Införandet av ett innovationsråd som leds av statsministern sänder också signaler om att man värnar om ett innovativt och kunskapsintensivt samhälle, vilket är i den riktning Sverige även fortsättningsvis måste gå. Klimatfrågor, omställning och att man ska göra sociala och miljömässiga offentliga upphandlingar är andra saker som dominerade regeringsförklaringen. Mycket tyder på att arbetsmarknaden för naturvetare som på ett eller annat sätt arbetar inom frågor relaterade till ett hållbart samhälle ser ljus ut utifrån formuleringarna från Löfvén. Ett nationellt och permanent finansierat system för validering av behörighet förvärvad i ett annat land införs också. Taket i A-kassan höjs och skyddet vid sjukdom för studerande stärks. Som sagt, man kan stapla alla de positiva formuleringarna ovanpå varandra och bygga ett väldigt vackert slott av ord och meningar. Hoppas bara att det inte är ett luftslott.

Trots detta har jag ändå sparat det bästa till sist, ur en rent krass personlig synvinkel utifrån de frågor som mitt arbete främst fokuserat på under de senaste åren. Nämligen tillsynsfrågor, problem med hot och våld i arbetslivet, brist på resurser i offentlig sektor, erkännande för naturvetares professioner i offentlig sektor och arbetsmiljöfrågor i största allmänhet men inte minst utifrån den ”gränslösa arbetsplatsen”. Att då få läsa sådana här meningar i regeringsförklaringen är rena mumman: ”Ny teknik och effektivare arbetssätt ska inte leda till stress och utslitning”; ”Tillsynen över djurskyddet förstärks”; ”Förvaltningspolitiken och myndighetsstyrningen prioriteras upp”; ”Professionerna i den offentliga sektorn behöver stärkas”; ”Nya styrmodeller som skapar större frihet för medarbetarna i offentlig sektor ska utvecklas”. Svårt att säga vad allt detta innebär rent konkret men att landsbygdsdepartementet införlivas med näringsdepartementet tolkar jag som att det är en rättssäker, likvärdig och resurseffektiv tillsyn som premieras.

Slutbetyget blir med beröm godkänt, för själva framförandet alltså och de fina orden. När det gäller att själva innehållet i politiken inom de närmaste fyra åren också blir guld och gröna skogar ur Naturvetarnas perspektiv ska vi arbeta på högvarv för att se till att så blir fallet.

Share

Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share