Lite sent på det…men regeringen har fattat ett klokt beslut om livsmedelsupphandling

Man kommer tillbaka efter sommar och semester. Lite bortkopplad och med en viss startsträcka för att komma igång, inte minst då jag varit nästintill helt utan internettillgång under min relativt långa semester. Funderar som bäst på vilken av de frågor som jag driver opinion kring som jag ska ta tag i först. Fastnar för att titta på om det har hänt något att rapportera om kring livsmedelsstrategin, som blivit uppskjuten vid ett flertal tillfällen, men finner att så inte är fallet. Lite som av en slump scrollar jag fortsatt vidare på näringsdepartementets hemsida och finner då det här.

Regeringen har alltså beslutat att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att förstärka kompetensen när det gäller upphandling av livsmedel. Här har man på olika sätt försökt att påverka genom att i ett par års tid i remissvar, blogginlägg, artiklar och debattartiklar prata om hur viktig den offentliga upphandlingen av livsmedel är ”för att främja en bättre och mer konkurrenskraftig hållbar svensk livsmedelsproduktion” (regeringens ord)…och så händer det något på detta område just när man har semester. Det är så himla typiskt.

För även om jag självklart är väldigt nöjd med regeringens beslut, då Naturvetarna som sagt har drivit denna fråga under en tid, blir känslan av ens egen påverkan (som är svår att mäta även annars) minimal. Det är samtidigt en helt irrelevant fråga för så länge som regeringen gör som Naturvetarna vill i de frågor som jag har på mitt bord kan jag och Naturvetarna som organisation självklart inte vara annat än nöjda. Men lite kul hade det ju ändå varit om det hade stått någonstans att ”…precis som Naturvetarna har förespråkat i många olika sammanhang väljer nu regeringen att…”:) Men det är så klart något som aldrig kommer hända och vi är dessutom många olika intressen som försöker påverka regeringen i olika riktningar kring olika frågor, vilket ger styrka då det annars lätt skulle kunna avfärdas med att det handlar om särintressen.

Anledningen till att Naturvetarna driver denna fråga är i alla fall då vi har många medlemmar som arbetar inom livsmedelsproduktion och även andra områden som gynnas av att Sverige har en hållbar livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Inte minst har vi också många medlemmar som antingen arbetar med djurskydd eller på ett eller annat sätt påverkas av djurskyddet. Antibiotikaresistens är en annan orsak att framhäva svenskproducerat kött i offentliga måltider, som också har relevans för många av våra medlemmar. Sen ett EU-direktiv kom som slog fast att man kan ställa krav i upphandling, kring till exempel djurskydd, har Naturvetarna drivit att offentlig upphandling borde stödja svensk livsmedelsproduktion och den lagstiftning Sverige har (snarare än tvärtom, som ofta är fallet i dagsläget). För att återknyta till den direkta ”boost” som man önskar att man skulle kunna få av en framgång i påverkansarbete skulle också följande uttalande från civilminister Ardalan Shekarabi på näringsdepartements hemsida likväl kunna vara ett direkt citat från undertecknad:)

”- I Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det är därför glädjande att regeringen idag kan presentera uppdraget till Upphandlingsmyndigheten.”

I Sverige serveras varje dag 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. Tänk den kraft, såväl monetärt som det signalvärde det kan skicka ut i samhället, som finns inneboende i upphandlingar av den storleken. Att det tog regeringen så lång tid att komma fram till att ”det offentliga” måste stödja den ambitiösa djurskyddsnivån som finns i Sverige, då det annars urholkar legitimiteten för lagstiftningen, är förvånande. Men bättre sent än aldrig. Nog sagt, dags för Upphandlingsmyndigheten att leverera på regeringens uppdrag!

 

 

Share

Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

Share

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share

Kött med dålig djurvälfärd – ett samhällsproblem

Hur bra känns det att äta kött från djur som har farit onödigt illa under uppfödandet? För att inte krångla in mig i någon sorts diskussion kring att det är bäst för djuren om man inte äter kött alls så handlar detta om att många vill äta kött och vad som i så fall är det optimala köttet att konsumera. Som sagt, om man ska äta kött vill man då gärna äta överdrivet ”plågat” kött? Jag tror att de flesta svarar nej på en sådan fråga men det som gör att det mesta köttet som konsumeras i Sverige idag ändå är sådant kött är endast då det är billigare. Fair enough!

Men om man då betänker den klimatpåverkan köttproduktion har. Vilket kött har minst klimatpåverkan (om det ska konsumeras i Sverige) och borgar för ett gott djurskydd? Sverige har i alla fall hårdare djurskyddslagstiftning än något annat land och rimligtvis borde klimatpåverkan också kunna hållas nere, med kortare transporter m.m., i de allra flesta fallen. Att svenskt kött ligger bra till ur hållbarhetssynpunkt har experter vid Jordbruksverket också konstaterat.

Fortfarande inte övertygad? Ok, vi tar med en annan aspekt. Enligt en debattartikel i SvD den 20 april kan kött med dålig djurvälfärd, som maskeras med en hög koncentration av antibiotika, riskera att på sikt göra de som konsumerar köttet sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är olika representanter från SLU som står bakom artikeln. De för ett bra resonemang om att det inte är dyrt med svenska djurskyddsregler, utan att det är samhällsekonomiskt lönsamt utifrån ”antibiotika-aspekten”. Det känns väl inte sensationellt egentligen, ”du är vad du äter”, men det är ändå bra när kunniga personer för fram vetenskapliga belägg för att det faktiskt förhåller sig så.

Är du fortfarande inte övertygad (du kanske tycker att de som köper detta billiga kött fullt med antibiotika får skylla sig själva)? Då kan man börja fundera på den offentliga upphandlingen i Sverige. För ett par månader sedan skrev jag här på bloggen om nya EU-direktiv kring offentlig upphandling. Direktiven innebär att det ska bli tydligare/lättare att ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter vid offentlig upphandling.

Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. Den offentliga upphandlingen är viktig i den här aspekten då upphandlingen av livsmedel är omfattande med tre miljoner måltider inom offentlig sektor varje dag, enligt Miljöstyrningsrådet. Som det är nu slår den offentliga upphandlingen av billigt kött med dålig djurvälfärd i stor utsträckning ut den svenska produktionen.

Av de tre miljoner måltider som serveras varje dag i förskolor, skolor, på äldreboenden, på sjukhus m.m. är det väldigt många som får kött fullt av antibiotika och som på sikt alltså riskerar att göra de som äter det sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är således ett samhällsproblem i allra högsta grad. Därför bör man känna sig engagerad i detta helt oavsett om eller vad för typ av kött man själv konsumerar privat. Att citera sig själv känns egentligen lite förmätet men jag kan inte uttrycka det på så många andra sätt än vad jag gjorde i ett tidigare blogginlägg kring den offentliga upphandlingen:

Om man betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat.

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Att leva som man lär är inte alltid det lättaste men idag ska jag äntligen komma till skott och höra av mig till stadsdelsförvaltningen där mina barn går i förskola och skola för att lära mig mer om deras livsmedelsupphandling. Var kommer egentligen köttet ifrån som serverades i Fläskschnitzeln med ratatouille och kokt potatis som de åt till lunch igår? Kan de garantera att det är kött uppfött med god djurvälfärd eller inte? Vet de om det är fullt med antibiotika eller inte? Det ska bli intressant att höra svaren på mina frågor och om det är fel svar tänker jag i alla fall agera.

För en god djurvälfärd, för klimatets skull, för legitimiteten för svenskt djurskydd, för att vi inte ska bli sjuka på sikt och för en levande landsbygd i Sverige ser jag mycket hellre att det inom offentlig verksamhet gärna äts lite mindre kött men gärna mycket bättre kött.

Share