Applåder är på sin plats när ändamålet helgar medlen

Igår gick Max Matthiessen ut med en ranking kring vilka utbildningar som betalar sig bäst. Där visar det sig att matematiker ligger i topp. Förhoppningsvis når informationen fram till många ungdomar som idag står i valet och kvalet och just på grund av detta väljer en bana inom matematik eller kemi, som också hamnar i topp (Nr. 3 på listan). Samtidigt är det inte odelat positivt då det man tittat på är relationen mellan antagningspoängen till universitet/högskolor för olika utbildningar och medellönen för de med denna utbildning. Att matematiker hamnar i topp har alltså dels att göra med att matematiker har relativt höga medellöner (hurra!) samtidigt som det dels har att göra med att antagningspoängen för att läsa vid universitetet/högskolan är relativt låg (buu! (åtminstone i viss mån)).

Att antagningspoängen är låg har delvis med söktrycket att göra och delvis med antal platser, utbud och efterfrågan helt enkelt, och att lönenivåerna är förhållandevis höga förklaras på samma sätt. Sedan får man inte glömma att alla som kom in på utbildningarna förra året självfallet har behörighet att läsa dessa ämnen. Att det inte är fler som utbildar sig till matematiker är problematiskt, för utifrån samhällets behov finns det verkligen inte för många platser vid universitet/högskola. Det är därför som sagt väldigt positivt om denna analys leder till att alltfler läser matematik och till exempel kemi, inte minst då Naturvetarna också spår en stor efterfrågan på arbetsmarknaden på fem års sikt för dessa kompetenser.

Frågan ställdes till Naturvetarna på Twitter igår om vi tycker att det är en bra analys då vi hade retwettat nyheten. Nej, den är inte bra som i att analysen är djuplodande, alltäckande och inte går att ifrågasätta (vilken analys går det att göra det med för övrigt). Inte minst sättet att använda medellön känns tveksamt. Ja, den är bra då det för våra grupper som hamnar i topp de facto finns en brist på arbetsmarknaden inom fem år enligt våra prognoser och det är bra om fler blir lockade att läsa dessa ämnen. Om alltfler söker kommer dessutom antagningspoängen gå upp på sikt (om man nu har invändningar mot att utbildningskvalitén kan bli lidande när antagningspoängen är för låg). Söker man högskoleutbildning idag endast baserat på Matthiessens analys är det lite synd men som en liten del av ett medvetet beslut, varför inte?

Varför inte komplettera analysen med Framtidsutsikter och Välja Yrke där vi försöker teckna en bild av arbetsmarknaden nu och på längre sikt för olika högskoleutbildningar? Ska man läsa vid högskola/universitet tycker jag nog ändå att man någonstans fortfarande måste utgå ifrån att man kan tolka basal information och analysera olika informationskällor (trots dystra Pisa-besked nyligen som visar på motsatsen). Lika lite som jag tror, eller önskar, att någon väljer utbildning endast baserat på prognoser i Framtidsutsikter tror jag ingen kommer att välja utbildning baserat endast på Matthiessens analys. Framförallt tror jag att de allra flesta kommer att göra ett välinformerat och genomtänkt val främst utifrån sitt intresse, precis som det ska vara.

Det är också där den stora utmaningen ligger, kring intresset för naturvetenskap hos ungdomar. Alltför många elever får för närvarande en dålig grund i naturvetenskap från grundskolan och inte heller lust/intresse att läsa vidare i dessa ämnen vid högskola/universitet i den utsträckning som är önskvärd ur ett samhällsperspektiv. Det är ett problem som har uppmärksammats av samhället men allt positivt som i dagsläget kan lyfta intresset hos ungdomar för att läsa naturvetenskapliga framtida bristyrken applåderas av mig.

Share

OBS! Endast för mogna och briljanta

Rubriken skulle kunna vara en varningstext för utbildning i naturvetenskap. Varför återkommer ständigt samma fördom om att naturvetenskap är svårt? Kan det vara så att det i själva verket är etablissemangets åsikt? Betydligt rimligare är det att tänka sig att det är det som man inte har tränat på, stött på tidigare eller har en naturlig fallenhet för som är svårt. Självklart är det som är nytt svårt, men vem blir bra på fotboll genom att undvika bollar?

Helt klart är att ingen kan bli bra på naturvetenskap eller matematik genom att undvika det. Ju tidigare träningen börjar desto bättre förutsättningar att bli en talang. Detta finns det vetenskapliga belägg för, men ändå är det många som än dock framhärdar att barn i förskolan inte är kognitiv mogna att ens börja närma sig naturvetenskapen.

Jag tror att vi måste börja utmana vårt egna tankesätt. Lärarförbundets ordförande, Eva-Lis Sirén gjorde just det genom att fråga oss som deltog på dagens seminarium om vi tänker när vi möter en elev som börjat på naturvetenskapligt program på gymnasiet att det är framtidens lärare. Nej, måste jag erkänna och när mina tankar glider iväg och börjar kretsa kring vad som skulle krävas för att detta skulle vara en helt naturlig karriärväg blir det en gedigen lista.

Till att börja med måste läraryrket bli attraktivt igen. Högre löner behövs, men också bättre förutsättningar att göra ett bra jobb. Det handlar om organisation, ledarskap och tillit till lärarnas kompetens och förmåga att i kraft av sin profession tackla de utmaningar de ställs inför. Hur bra skulle JAS fungera om politikerna lagt sig i utvecklingen?

Frustrerande att det ska vara så svårt att förstå och lika irriterande är det att förskolan, miljön samt hälso och sjukvården präglas av samma sjuka. Kortsiktighet! De flesta förstår att det är av ondo men våra samhällsstrukturer tycks ständigt frammana just detta. Vad som ska till för att komma åt det har jag ingen aning om, men som alltid börjar det väl med en insikt hos tillräckligt många. Därför är jag glad över att projektet BUNT (Barn Upptäcker Naturvetenskap och Teknik) finns och att Naturvetarna är med och stöttar.

Share

Naturvetarnas hetaste utbildningar

Ägnat dagen åt att fördjupa mig i höstens antagningsstatistik. Tvärvetenskapliga utbildningar med en stark koppling till arbetslivet verkar vara det som lockar. Naturvetarna rekryterar från utbildningar i skog, jordbruk, trädgård, geografi, miljö, hälsa, data- och matematik utöver de mer klassiska naturvetenskapliga utbildningarna i biologi, fysik, kemi och geologi. Till de senare har det antagits ca 950 personer till hösten, men räknar jag in alla utbildningar som har en naturvetenskaplig bas är det nästan 5 600 personer och till det tillkommer förstås bland annat farmacevt-, läkare-, veterinär- och ingenjörsutbildningar. Det är alltså betydligt fler än 5 600 som kommer att läsa naturvetenskap på högskolan.

Jag tror att ungdomarnas val är intimt förknippat med hur de ser på framtidsutsikterna och så klart det egna intresset. Nedskärningarna inom läkemedelsindustrin har väl inte gått någon förbi och i ljuset av detta är det logiskt att färre söker sig till utbildningar i biologi och kemi. Jag tror också att med ett tilltagande gap mellan studier och arbetsliv lockar utbildningar som leder fram till ett yrke och ger kontakter med arbetslivet.

Roade mig med att göra en tio i topp lista över de utbildningar vi rekryterar ifrån. I särklass populärast är utbildningarna till djursjukskötare och dietist, sedan kommer en naturvetenskaplig utbildning som inte kräver naturvetenskaplig grundkunskap från gymnasiet. Logiskt med tanke på att så otroligt många fler är behöriga att söka.

Jag tror att det är bra att fler väljer tvärvetenskapliga utbildningar, eftersom behovet av specialister är begränsat. Frågan är bara om det räcker med ett årligt intag på drygt tusen personer för att täcka vårt behov av naturvetenskaplig spetskompetens?

10 i topp
1. Djursjukskötare, SLU
2. Dietistprogrammet, Göteborgs universitet
3. Naturvetenskapligt kandidatprogram biologi*, Lunds universitet
4. Kostvetare, Uppsala universitet
5. Data- och systemvetenskap, Stockholms universitet
6. Datavetenskap, Stockholms universitet
7. Kandidatprogram i matematik och ekonomi, Stockholms universitet
8. Biomedicinsk analytikerprogrammet inriktning klinisk fysiologi, Karolinska institutet
9. Naturvetenskapligt kandidatprogram molekylärbiologi*, Lunds universitet
10. Datavetenskap och applikationsutveckling, Malmö Högskola

* alternativ ingång för de som inte har läst naturvetenskap i gymnasiet.

Share

Var det någon som sa naturvetenskaplig kompetens?

Näringsdepartementet släppte idag Den nationella innovationsstrategin. I strategin försöker man slå fast vägen till ett innovationsklimat i världsklass till år 2020 i Sverige. Hedervärt  och vem kan säga emot de tre huvudprinciperna i strategin: ”1 Bästa möjliga grundförutsättningar för innovation, 2 Människor, företag och organisationer som arbetar systematiskt med innovation, 3 Ett genomförande av strategin som utvecklar förutsättningarna och mötesplatserna utifrån en helhetssyn.”

Nu är det bara att hoppas att inte denna strategi blir en papperstiger och att regeringen också arbetar för att man verkligen får på plats ”forskning och högre utbildning av hög kvalitet för innovation” och ”ramvillkor och infrastrukturer för innovation” som man pratar om i strategin.

Annars är det främst en sak som på direkten fångade min uppmärksamhet i strategin. Den tar nämligen sin utgångspunkt i tillväxt- och sysselsättningsstrategin, Europa 2020, som tydliggjorts av EU:s konkurrenskraftsråd i förordningen om inrättandet av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014-2020). I denna tar man upp följande samhällsutmaningar:

– Hälsa, demografiska förändringar och välbefinnande.

– Utmaningar för europeisk bioekonomi: Livsmedelstrygghet, hållbart jord- och skogsbruk, havs-, sjöfarts- och inlandsvattenforskning.

– Säker, ren och effektiv energi

– Smarta, gröna och integrerade transporter.

– Klimatåtgärder, resurseffektivitet och råvaror.

– Europa i en föränderlig värld: Inkluderande, innovativa och reflekterande samhällen.

– Säkra samhällen: Att skydda Europas frihet, säkerhet och medborgare.

Som sagt, var det någon som sa naturvetenskaplig kompetens?

 

Share

Ålderism, det finns!

Jag håller precis på och plöjer igenom remissen ”Längre liv, längre arbetsliv” som är ett delbetänkande av Pensionsåldersutredningen. Den är bara 528 sidor kort så parallellt med den läser jag också remissen ”Gör det enklare” som är slutbetänkandet av Statens vård- och omsorgsutredning och är 499 sidor. Pensionsåldersutredningens delbetänkande innehåller många intressanta tankar som jag kommer att återkomma till vid ett senare tillfälle, sista svarsdatum är den 24 september så jag har oceaner med tid att formulera Naturvetarnas synpunkter kring detta. Men en av remissens största förtjänster kan vara att det mig veterligen är första gången som man från en myndighet pratar om ålderism.

 

Samma ålderism som i Dagens Nyheter idag benämns åldersdiskriminering. I DN skrivs om att Sverige i en nyligen genomförd undersökning med 30 000 arbetsgivare i 28 länder ligger i botten när det gäller att attrahera och behålla äldre i arbete. Detta konstateras även i Längre liv, längre arbetsliv där man hänvisar till nyare forskning som visar att diskriminering av äldre i arbetslivet i Sverige är omfattande. Ålderismen är kraftigare än etnisk diskriminering slår utredningen fast.  Ålderism finns alltså, både som begrepp numera och att det existerar det har vi vetat ett tag (bara att det fram till nu kallades för åldersdiskriminering av de allra flesta). Ålderism är nog också här för att stanna som begrepp då man skriver om det i en SOU.

 

I Pensionsåldersutredningen berör man en annan intressant aspekt och det är utslagning genom förtidspension och långtidssjukskrivning. ”Sambanden mellan de utbredda psykosociala och stressrelaterade arbetsmiljöbristerna, som särskild drabbar kvinnor i välfärdssektorn, och riskerna för ohälsa och förtidspensionering är dåligt kartlagda”. Det här konstaterar också Arbetsskadekommissionen som har utrett arbetsskadeförsäkringen. Kommissionen konstaterar nämligen att ”det finns för lite forskning om yrken som företrädesvis innehas av kvinnor och de arbetsmiljöer som de dagligen vistas i. Det leder till osakliga skillnader i hur kvinnors och mäns arbetsskador bedöms.” Naturligtvis till nackdel för kvinnor då så klart.

 

Det här är heller inget nytt men alltså det är 2012, Sverige slår sig alltid för bröstet om att vi är ett jämställt samhälle och så kom ingen på idén (vilket man borde kunna ha kommit fram till för länge sen då det som sagt inte är något nytt) att det skulle kunna vara en poäng att forska om de arbetsmiljöer som kvinnor dagligen vistas i? Alltså att ge incitament för sådan forskning, tillskjuta medel för sådana projekt m.m. Ursäkta men det är faktiskt alldeles för dåligt. Nu skriver iofs Pensionsåldersutredningen om att det är angeläget att fördjupa kunskaperna om kvinnors höga och ökande relativa risker för förtidspensionering. Det krävs alltså att man ser på det ur ett ekonomiskt perspektiv, att man går miste om pengar in i systemet genom förtidspensionering, än att man ser individens perspektiv, att kvinnors arbetsskador blir bedömda på ett negativt osakligt sätt jämfört med män. Egentligen borde man väl inte bli förvånad.

 

En annan intressant aspekt av Pensionsåldersutredningens delbetänkande är annars att de också skriver att “undersökningar pekar på att äldre blir allt smartare.” Efter detta konstaterande så redogörs för att de kognitiva förmågorna har förbättrats bland de som idag är äldre jämfört med de som var äldre för ett tag sedan…men nu är riktigt gamla. Sedan kopplar man detta till ökad utbildning, förbättrade levnadsförhållanden, ökad intellektuell stimulans osv. Att bara prata om kognitiva förmågor, utbildning m.m. hade nog varit en bättre väg. Smart är ett värdeladdat ord och det är också en definitionsfråga om vad som är smarthet och vad det innebär att vara smart.  Enligt Svenska Akademins ordlista är någon som är smart skicklig i affärer, slipad eller slug.  Men det är nog inte det som avses och oavsett så säger man indirekt att de som är riktigt gamla idag är dummare.

 

Om inte det är ålderism så vet jag inte vad som är det men de kanske vill belysa den nya –ismen i remissen genom att själva använda sig av den? Smart…eller!?

Share