Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Dags att ställa de knepiga frågorna om hot & våld i arbetslivet

I förra veckan var jag på En seminariedag om digital arbetsmiljö och kränkningar på nätet. Väldigt intressant och samtidigt lite skrämmande då det, åtminstone för mig, känns  som att nätet inte håller på att anpassa sig efter resten av samhället (som det ju bör då lagstiftningen är densamma) utan att det grova hatet/hoten på nätet istället sakta men säkert sipprar ut i resten av samhället. Oroväckande!

En av punkterna på dagordningen var Digital arbetsmiljö och dess konsekvenser som mycket förtjänstfullt föredrogs av Jonas Söderström, informationsarkitekt och författare. Han berättade bland annat att den senaste föreskriften som Arbetsmiljöverket (AMV) tog fram om digital arbetsmiljö kom 1998. Den handlade dessutom främst om bildskärmar…vem vet, det kanske är dags att regeringen ger ett direktiv till AMV att ta fram föreskrifter kring digital arbetsmiljö?

Efter detta pratade representanter från Institutet för Juridik och Internet (IJI) på temat Kränkningar på internet. Det är nu det blir riktigt skrämmande för det visar sig då att de grövsta saker man någonsin har hört i många fall läggs ner och i andra fall, när det prövats i rätten, inte har lett till särskilt kännbara straff.

Det var som sagt en mycket intressant dag men jag saknade lite hur man ska kunna komma framåt med frågorna kring just näthat, hot och kränkningar på nätet. Visst, IJI gör ett förtjänstfullt jobb i att försöka driva dessa frågor men vad säger egentligen politikerna som är ansvariga? Vad säger de om hot, på nätet eller annorstädes, och våld i arbetslivet? Hur ska arbetsgivare agera? Ska AMV få direktiv kring detta? Hur ska individer som utsätts hantera det?

Det får jag tålmodigt vänta på att få veta…åtminstone till på fredag. Nu på fredag eftermiddag anordnas nämligen ett seminarium i Sacos lokaler i Gamla stan på temat Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?. Vid seminariet kommer IJI och Stiftelsen Tryggare Sverige att få diskutera med Annika Hirvonen (MP) vice ordförande och Krister Hammarbergh (M) ledamot i justitieutskottet. Det ska verkligen bli superintressant! Om du är intresserad av dessa frågor och vill ställa lite knepiga frågor (eller bara vill höra vad som sägs) tycker jag definitivt att du ska skicka mig ett mejl och anmäla dig.

Nu talar jag iofs lite i egen sak här men det här är verkligen ett sånt seminarium som jag personligen skulle ändra i min kalender för att kunna närvara vid…

Share

Nätet är en del av vårt samhälle – deal with it!

Så har det då tyvärr gått så långt att det numera finns en försäkring mot hat, hot och andra kränkningar på nätet. Det är djupt tragiskt att samhället är inkapabelt att hantera denna problematik på alla nivåer. Många arbetsgivare vet inte hur de ska hantera nätet när det uppstår hot, hat och kränkningar mot deras anställda.

En förhoppning som jag har haft är att Arbetsmiljöverket ska ta fram bra föreskrifter kring detta så att arbetsgivare får en större förståelse för hur de ska hantera nätet och att det inte är den ”privata” sfären (som vissa arbetsgivare hävdar) om man blir utsatt för ett hot på nätet som tydligt är kopplat till tjänsteutövningen. Men så verkar det tyvärr inte bli.

Just nu är Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ute på remiss från Arbetsmiljöverket.  Det är ett väldigt ambitiöst remissförslag med en gedigen konsekvensutredning och en medföljande rapport om organisatoriska, sociala och psykologiska arbetsmiljöförhållanden och dess implikationer för verksamheten.

Arbetsmiljöverkets målsättning är också god, genom att ta fram samlade föreskrifter inom det psykosociala området hindra negativ utveckling av ohälsan. Ett delmål är att antalet anmälda arbetsskador/arbetssjukdomar på grund av organisatoriska och sociala orsaker (inklusive hot och våld) inte ska fortsätta öka mellan 2012 och 2016. Gott så och när man läser att nätet nämns, även om det mest är i termer av det flexibla och gränslösa arbetet, i förarbetena till remissförslaget blir man hoppfull.

Men det är när man läser själva remissförslaget som man återigen blir lite nedstämd. Man nämner att arbetsgivare måste vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbeten som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa och sätter då ljuset på att dubbelbemanning, rutiner för att hantera krävande kunder/klienter och en minskad arbetsmängd är att rekommendera. Bra! Dessvärre missar man i sin uppräkning av starkt psykiskt påfrestande arbeten tillsynsarbete. Mindre bra! Man nämner hur man ska hantera kränkande behandling på arbetsplatsen (mellan kollegor). Bra!

När det gäller nätets implikationer är det enda man nämner kring detta kopplat till arbetstid långtgående möjligheter att utföra arbetet på olika tider och platser med förväntningar på att vara ständigt nåbar kan medföra risker för ohälsa. Bra! Men man har alltså helt tappat bort hot och våldsproblematiken kopplat till nätet som nog kan vara en stor orsak till att man har kunnat se ökade arbetsmiljöproblem kopplat till hot och våld under 2000-talet, som man själv nämner i förarbetena. Inte bra alls!

Bakgrunden till att stiftelsen Tryggare Sverige har lanserat en försäkring mot näthot, hat och kränkningar är att polisen i regel lägger ner alla förundersökningar. Många av Naturvetarnas medlemmar får hantera hot på nätet i yrkeslivet just som privatpersoner utan något större stöd eller inget stöd från arbetsgivaren. De skulle alltså kunna nyttja denna försäkring i sin egenskap av privatpersoner men det är otroligt sorgligt om det blir så. Det är ett gigantiskt misslyckande från samhället när man inte lyckas hantera näthot, hat och kränkningar när det är riktat mot en individ. När det är riktat mot en tjänsteman inom offentlig sektor är det faktiskt i någon mån ett angrepp på demokratin.

Nu är det som sagt en remiss ute från Arbetsmiljöverket som Naturvetarna kommer att tycka till om men det är trots allt väldigt svårt att påverka på detta sätt. Jag börjar bli trött på att bilden av nätet som ett laglöst land bara bekräftas hela tiden och att problemen samtidigt ökar i omfattning. Därför kommer här en vänskaplig uppmaning (inget hat och hot på nätet här inte) till lagstiftare samt alla som arbetar med frågor kopplat till brott på nätet hela vägen ner till hur det påverkar enskilda individer samt arbetstagare när de blir hotade i sin tjänsteutövning.

Nätet är här för att stanna, det är en del av vårt samhälle och för många av oss också en del av vår arbetsplats. Det är ingen egen sfär som lever sitt eget liv lite vid sidan om. Deal with it, snälla! Det kan inte ta så här lång tid att lära sig att hantera något som vi har levt med i 15-20 år. Prioritera att stävja den negativa utvecklingen på nätet för ingenting säger att utvecklingen där inte kommer att eskalera in i det som brukar kallas för IRL snarare än att nätet ska ”rätta sig i ledet” när det heller inte får några följder när man bryter mot lagen på nätet…

Share

Arbetsgivare kan och ska anmäla hot och våld mot tjänstemän

Har just närvarat vid ett seminarium om hot och våld i arbetslivet anordnat av försäkringsbolaget Förenade liv. Vad kan man säga om seminariet då? En sak som framstod som väldigt tydligt är hur rörande överens alla i panelen egentligen var om hur problematiskt detta är. Panelen bestod av: Britta Lejon, Förbundsordförande, ST; Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision; Johan Pehrson, Riksdagsledamot och ledamot av Justitieutskottet, Folkpartiet; Thomas Bodström, Advokat, Borgström & Bodström Advokatbyrå. Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige. Sari Sander, VD, Förenade liv.

Alla dessa människor var rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän har ökat (främst under de senaste tio åren), att det ytterst är ett hot mot demokratin och att något måste göras. Att nätet och sociala medier är en stor orsak till att hoten ökat var man också rörande överens om. – Att agera i affekt och inte tänka igenom konsekvenserna förenklas av att man snabbt kan skicka iväg ett mejl eller lägga ut något på nätet, sade någon i panelen (vem förblir höljt i dunkel då mitt minne nu sviker mig). Man var också rörande överens om att konsekvenserna för den som har hotat/hatat i de allra flesta fall är ringa eller helt frånvarande, vilket självklart påverkar detta på ett negativt sätt.

Däremot gick åsikterna isär när det gällde vad som ska göras och vad grundorsaken till det ökande hotet och våldet mot tjänstemän är. Tillsätt en särskild samordnare för att titta på frågan och se hur vi kan komma åt den organiserade brottsligheten, sade någon. Nej, ingen särskild samordnare är nödvändig då problematiken och lösningarna redan är kända, sade en annan. Gärna en särskild samordnare men organiserad brottslighet är inte det stora problemet, sade en tredje. Där fick vederbörande också medhåll av Margareta Jonsson från Naturvetarnas styrelse som lyfte att det för inspektörer allt som oftast inte är organiserad brottslighet som är det stora hotet (eller i alla fall inte det enda) utan det är privatpersoner. Inte sällan sker det också på nätet.

Arbetsgivarnas ansvar för att hantera situationen togs självfallet upp. Naturvetarna driver i Almedalen (och alltid annars) tesen att en ändamålsenlig organisation för tillsyn är: Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv; Fri från jäv, hot och våld och Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning, Just detta med det förebyggande arbetet och det ansvar som åligger arbetsgivaren kring detta diskuterades flitigt av panelen. En fråga som diskuterades var detta med att arbetsgivaren ska anmäla hot och våld mot tjänstemän.

Vi vet alltför väl från erfarenheter från våra medlemmar att arbetsgivarna ofta drar sig för att göra detta. Ofta säger juristerna på många arbetsplatser att arbetsgivaren inte får anmäla. Det var därför intressant att höra Magnus Lindgren från Tryggare Sverige säga att Försäkringskassan har gått hela varvet kring detta. Juristerna där sade nej till att arbetsgivaren kan göra en anmälan kring hot och våld men efter en lång process anmäler Försäkringskassan alla fall där tjänstemän utsätts för hot och våld. Väldigt intressant! Allt finns dessutom dokumenterat kring hur denna prövning av lagen gick till på Försäkringskassan.

Där har man verkligen något att bygga vidare på som kan göra stor skillnad för Naturvetarnas medlemmar som utsätts för hot och våld men har svaga arbetsgivare på sin sida. Jag och Magnus bytte visitkort och kommer att höras närmare om detta framöver…ett bra seminarium i Almedalen med andra ord.

Share

Brå brå och breja stockar och stenar…

Nu handlar inte den gamla ramsan som jag gjort en variant av i rubriken här ovan om hot och våld förvisso men en stock gör ju rätt ont att få på sig och en sten är inte heller helt skönt. Som av en händelse släppte Brå (Brottsförebyggande rådet) en rapport för ett par veckor sen om hur utsatta politiker är för trakasserier, hot och våld. Ni fattar hur jag tänkte med rubriken? Nåväl, det som lyftes fram i pressmeddelandet om rapporten var just hur det såg ut med hot och trakasserier i sociala medier där 41 procent av de utsatta hade blivit attackerade på nätet.

Inget konstigt där egentligen och inte heller med varför Brå gör denna rapport. Det är på uppdrag av demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) som Brå nu gör denna kartläggning återkommande. Att det inte är stockar eller stenar (eller goda renar för den delen heller) som är det vanligaste tilltaget för att utöva trakasserier, hot och våld numera är rätt givet. Det har vi sett hos våra inspektörer som arbetar med tillsyn. De redogör också för hur hot och trakasserier på nätet har ökat. Som sagt att man gör sådana här kartläggningar ur en ren demokratiaspekt är naturligtvis helt rätt. Likt det också är helt rätt att man har lagt ett uppdrag att kartlägga och analysera domstolarnas bedömning av straffvärdet för brott som rör hot eller våld mot förtroendevalda.

Det som däremot är lite synd är att man inte tänker lite bredare. Att inspektörer utsätts för trakasserier, hot och våld i sin tjänsteutövning är också ytterst allvarligt ur demokratisk synvinkel. Likt all myndighetsutövning som har en liknande problematik, det är ytterst ett hot mot vårt demokratiska samhälle. Att de som arbetar med att se till att samhällets lagar och regler, som förtroendevalda har beslutat om, följs utsätts för påtryckningar och hot är kanske till och med än värre eller i alla fall minst lika illa?

Det finns också en annan gammal barnramsa på engelska som det verkligen är dags att skrota.  ”Sticks and stones may break my bones. But words will never harm me.” Nu är iofs betydelsen av ramsan i viss mån att hot om fysisk skada är värre än att kalla någon för elakheter och att man inte ska ge igen (vilket så klart är bra). Men samtidigt ger den sken av att det någonstans är ok att kalla en individ en massa saker. Det är naturligtvis inte ok och i samhället utanför nätet verkar denna förlegade ramsa ha lagts i malpåse men däremot verkar den ha följt med in på nätet. Jag blev därför glad när jag i förmiddags fick ett pressmeddelande från Justitiedepartementet om ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga intregriteten” för att komma tillrätta med hot och kränkningar på nätet.

Bakgrunden till uppdraget är att ”utvecklingen har…medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten tagit nya former. Samtidigt är strafflagstiftningen på området till viss del ålderdomlig. En särskild utredare ska därför göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar.” Det är väldigt bra och bakgrunden ”Samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen har lett till nya beteendemönster” skriver jag under på till punkt och pricka. De gränser (eller snarare brist på gränser) som har infunnit sig på nätet har dessutom haft en tendens att flytta fram gränserna IRL och det måste verkligen stävjas i sin linda.

Kaah var rätt på det redan år 2000…frågan är bara om det var nätet han avsåg?

Share