Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Enough is enough!

Häromdagen fick Jusek, ett av våra systerförbund inom Saco, ett mycket bra genomslag i media om en undersökning kring hot, våld och trakasserier inom rättsväsendet som man just färdigställt. Väldigt bra jobbat vill jag säga till alla som arbetat med detta på Jusek, kul med kompetenta och duktiga medarbetare i Saco-federationen! Men där slutar väl dessvärre allt positivt som finns att säga om saken. Bakgrunden till att man får ett stort genomslag är nämligen ytterst tragisk.

Juseks rapport visar att på Kronofogden har nästintill 60 procent av medlemmarna svarat att de utsatts för våld, hot, trakasserier eller annan otillbörlig påverkan. Det intressanta i detta är att om man tittar närmare på vad Kronofogden gör så påminner de i sin myndighetsutövning i viss mån om tillsyn som våra medlemmar arbetar med.

Sveriges Veterinärförbund genomförde i december 2013 en enkätundersökning bland sina medlemmar i myndighetstjänst. 45 procent i denna undersökning svarade att de blivit utsatta för hot. Många av dessa veterinärer arbetar på länsstyrelsen med djurskyddskontroll. När vi själva gjorde en kartläggning kring våra medlemmar inom djurskyddskontroll på länsstyrelsen, djurskyddsinspektörer, svarade 70 procent att de utsatts för hot i sin tjänsteutövning.

Min slutsats kring dessa olika undersökningar och tidigare rapporter som akademikerförbundet SSR har skrivit om socialsekreterares mycket utsatta position vad det gäller hot och våld är att dessa olika professioner delvis har vissa beröringspunkter i myndighetsutövningen. Beröringspunkten är att myndighetsutövningen kan ha en väldigt direkt påverkan på individer och att den i mångt och mycket har många paralleller med polisiär myndighetsutövning. Det handlar ofta om direkta ingripanden av olika former.

I vår undersökning ingick också  livsmedels- och miljö- och hälsoskyddsinspektörer i kommuner och även dessa professioner visade upp en alarmerande nivå när det gäller hotproblematiken. Skulle man dessutom bryta ner detta på inspektörer som främst kommer i direktkontakt med individer i olika tillsynsärenden (snarare än stora företag) skulle denna siffra bli än värre.

Alla dessa fackförbund visar alltså upp att situationen kring hot och våld ser katastrofal ut för våra olika professionsgrupper som arbetar med en viss typ av myndighetsutövning. Det leder mig till en hypotes om att det kanske är just i fall med myndighetsutövning som kan ha en sådan direkt inverkan på individer vad gäller deras husdjur, boskap, näringsverksamhet, tillgångar, barn, försörjning m.m. som hotproblematiken är som värst. Tittar man på statistiken så förefaller det verkligen vara så.

Slutsatsen som de olika Saco-förbunden (Naturvetarna inkluderat) alltid drar kring våra professioner som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning är att arbetsgivarna måste arbeta aktivt med frågan. Det ligger någonstans i sakens natur då vi är en arbetsmarknadspart och den andra parten är just arbetsgivarna. Men för dessa professioner som är så utsatta för hot och alla i viss mån arbetar med en liknande typ av myndighetsutövning är det frågan om det räcker.

Jag tror att sådana här yrkesgrupper i längden skulle behöva ett bättre skydd i lagstiftning. Vissa av dem (till exempel djurskyddsinspektörer) har redan ett lite bättre skydd än andra i lagstiftning. Men eftersom jag redan har dragit paralleller till polisiär verksamhet är det intressant att snegla på det långtgående skydd som poliser har i lagstiftning när det gäller utredningar.

Kanske måste vi (förbunden) någonstans inse att det är ett inbyggt systemfel kring vissa professioner som arbetar med myndighetsutövning att denna problematik kvarstår och att vi inte kan lösa det hur duktiga arbetsgivarna än blir? Den enda vägen framåt kanske består i att de olika Saco-förbunden gör gemensam sak, hur disparata våra olika grupper än kan te sig vid en första anblick, i att driva att dessa professioner bör ha ett mer långtgående skydd i lagstiftning?

Nu är inte detta extremt genomtänkt (det är trots allt ett blogginlägg:) men personligen börjar jag rätt ut sagt tycka att det börjar bli tröttsamt att läsa om dessa återkommande rapporter om hot och våld inom myndighetsutövning och jag vill ha till en förändring. NU!

Share