Reflektioner från utkanten av storstaden

Nu lånade jag rubriken här ovan från en svensk rapgrupp men jag hoppas att de inte missminner för det känns träffande för detta alster jag tänkt författa från…Almedalen. Att hävda att Visby är utkanten av Stockholm kanske någon har en invändning mot men just där jag sitter känns det som att jag sitter i en förort till vår huvudstad. Hur då kanske du tänker? Jo, jag har just slagit mig ner framför ett 60-talshus som skulle kunna ligga i en Stockholmsförort men främst är det för att det på de senaste minuterna bara har gått förbi folk som jag känner och som bor i Stockholm. Men nog om rubriken, det var inte det jag tänkte skriva om utan mera lite olika reflektioner.

Jag skulle egentligen ha gått på seminariet ”Vad händer med jobben när datorerna arbetar åt oss?” för ett tag sedan men var tvungen att ändra mina planer för att istället arbeta med en sak på min…dator. Lite paradoxalt. Man kan väl säga att som utredare på Naturvetarna är man inte riktigt där än vad det gäller datoriseringen i samhället.

En annan fråga som många seminarier har behandlat har varit hur långt vårt arbetsliv ska vara framöver, utifrån ett pensionsperspektiv (hur länge måste vi jobba för att det ska gå ihop såväl samhällsekonomiskt som på det individuella planet) men också utifrån hur man ska kunna växla karriär. Panelerna har mest bestått av personer som befinner sig närmare pensionen snarare än långt ifrån den, för att uttrycka sig lite diplomatiskt. Det kan man uppleva som problematiskt, då de representerar experterna på dessa frågor, men min spontana reflektion kring dessa experter är att de alla sett oerhört fräscha, hälsosamma och vältränade ut. Dessa tjänstemän har verkligen gett sken av att det är fullt möjligt att arbeta längre upp i åldrarna för den som så vill. Age is but a number!

Innovation står också högt på agendan och att höra ledamöter i utbildningsutskottet prata om att samverkan och forskning inom främst life science och kring frågor om klimathotet (sagt på seminariet ”Allt man kan göra av olja kan man göra av trä”) är positiva signaler för Naturvetarna. Samtidigt konstaterade en av paneldeltagarna på sagda seminarium att ”Samverkan vill alla ha, det är lite som fred på jorden. Men vem tar ansvar för det?” Lite så är det ju, det pratas ofta vitt och brett om samverkan mellan akademi och näringsliv men ”talk is cheap”.

Till och med att göra utredningar kan ibland vara ganska verkningslöst…iaf om man sedan inte gör något med dem. Nu ska jag iväg och fråga Åsa Romson varför regeringen har varit helt tyst sedan Miljömyndighetsutredningen, som konstaterar stora brister i miljötillsynen, kom tidigare i våras. Det ska bli väldigt intressant att höra vad/om regeringen har något på gång för att hantera de problem som utredningen lyft…

Share

Blev miljötillsynen bortdribblad?

I förra veckan kom regeringen med vårpropositionen. Jag blev lite konfunderad över en sak. Tiden var dock knapp då jag hade möten hela den dagen och skulle åka bort på internat med jobbet under resten av veckan. Att läsa budgeten lite mer noggrant, och mitt allra djupaste grubblande, fick därför vänta till idag. Har nu suttit och tittat på regeringens budget igen under ett par timmar…och jag är fortfarande lika konfunderad. Var finns klimat- och miljöministerns utlovade resursförstärkningar för ökad effektivitet och rättssäkerhet i miljötillsynen?

För ett par veckor sedan lade miljömyndighetsutredningen nämligen fram sitt slutbetänkande. Utredningen konstaterade brister i effektivitet, enhetlighet, rättssäkerhet och konkurrensneutralitet i tillståndsgivning, tillsyn och tillsynsvägledning och föreslog därför inrättandet av en ny nationell myndighet – Miljöinspektionen. Miljöinspektionens uppdrag skulle i ett första steg vara att hantera tillsyn och tillstånd.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson kommenterade förslaget direkt med att tillsynen inte i första hand förbättras genom stora myndighetsreformer. Istället skulle förbättringar åstadkommas i andra sammanhang däribland genom resursförstärkningar. ”Vi avser att återkomma i den frågan i samband med vårpropositionen” sa Romson.

Men var finns dessa åtgärder i regeringens budget? Blev vi politiskt bortdribblade eller har regeringen inte förstått vilka problem tillsynen av miljö, djur och livsmedel upplever i dagsläget? Jag hoppas på det andra även om de problem som lyfts av miljömyndighetsutredningen kring rättssäkerhet och konkurrensneutralitet för näringsidkare inom miljötillsyn borde omöjliggöra detta scenario. Tittar man dessutom på underlag som Naturvetarna har tagit fram kring frågor om jävsproblematik och i hur hög utsträckning förbundets inspektörer är utsatta för hot och våld framstår detta som än mer märkligt. Kan alla dessa underlag, inte minst den statliga utredningens slutbetänkande, ha gått regeringen helt förbi?

Jag ska dock inte dra alltför långtgående slutsatser av detta för det kan ju också vara så att jag har tolkat Åsa Romson fel och att hon kommer att återkomma inom kort i denna fråga. En annan sak som uttalades när slutbetänkandet kring miljötillsynen kom var nämligen att regeringen ”…istället kommer att se över hur vi i annat sammanhang kan åstadkomma förbättringar på detta område.” Jag ser fram emot detta sammanhang och hoppas att sambandet kring resursförstärkningar till tillsynen och vårpropositionen också kan klargöras. Men för att få klarhet i detta (och skapa ett eget sammanhang) kommer Naturvetarna nu att uppvakta klimat- och miljöministern för att diskutera dessa frågor.

Dribblar man (eller tappar bort!?) bollen när man har öppet mål kan nämligen en medspelare vara snäll och passa tillbaka bollen. Man kan få en ny chans! Som en arbetsmarknadspart (medspelare) är det en skyldighet för oss att passa tillbaka bollen till klimat- och miljöministern i det här läget. Målet är vidöppet, det går inte att tolka det på något annat sätt än att något måste göras inom tillsynen och att läget är akut, och att då inte göra något alls/avvakta är inget alternativ.

Share