Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share

VARNING! Tomma ord om livsmedelsupphandling kan ge twittertumme

Var på ett frukostseminarium på temat ”Slaget om skolmaten – ska och kan kommunerna tillmötesgå alla krav?” anordnat av Livsmedelsverket i morse. Som sig bör på ett seminarium på ett sådant tema var förtäringen välkomponerad med jordgubbar och lite nyttigare mackor än vad som är regel här i Almedalen. Det var bra…dessvärre var det slutliga intrycket av seminariet inte lika bra.

Det tråkiga var nämligen att även om man kände att livsmedelsupphandling engagerar väldigt många människor blev ingen klokare av seminariet. Då var ändå departementsfolk, en viss minister med ansvar för dessa frågor, Livsmedelsverket och en representant för kommuner på plats. En sak som panelen var rörande överens om var att det behövs en svensk livsmedelsstrategi. Ändå finns det ingen och ingen i panelen kände något större ansvar för detta.

Visst, Eskil Erlandsson (C) sade att man håller på att skriva på en sådan…men någonstans fick iaf jag intrycket av att det inte var helt förankrat och inte helt klart att det i slutändan kommer att fattas ett beslut om att en sådan strategi ska implementeras. Man pratade om att kommunerna måste ta ansvar för livsmedelsupphandlingar, att Livsmedelsverket har ett ansvar, att departementet har ett ansvar…men hur ansvarsfördelningen exakt ser ut och vem som ska ta bollen för att få till en förbättring blev bara hängande i luften. Att olika spelare har olika ansvarsområden, att mycket är oklart och att något behöver göras visste alla redan innan seminariet. Det var mycket nja och det landade i att det handlar om vad det är för förtroendevalda i en kommun (hur engagerade de är i livsmedelsfrågor).

Det kan väl inte var ok att det ytterst ska handla om prioriteringar och engagemang hos förtroendevalda i kommuner? Dessutom finns det ju numera med i skollagen att skolmåltider är en del av utbildningen och ska vara näringsriktiga. Glädjande därför att höra en dietist ta ordet och påpeka hur viktigt det är att skolmaten är välkomponerad ur nutritionssynpunkt samt att lusten till ”bra” mat måste genomsyra skolmåltiderna. Det är i skolan som framtidens matvanor sätts för många barn. Dietisten fick också medhåll från en kostchef på denna punkt. Dietister måste få en större roll (eller en roll överhuvudtaget då det är många kommuner som inte ens har dietister) i kommuner kring kostfrågor inom skolan, livsmedelsupphandlingar och andra verksamhetsområden där deras kompetens är avgörande.

Det fanns alltså positiva saker att ta med sig och förhoppningsvis var det någon kommunpolitiker där som fick sig en aha-upplevelse. Men det kan ändå inte bli något annat än tummen ner för ett seminarium som ska försöka räta ut vissa frågetecken som slutar i ett luddigt jaha. Apropå tummar. Trots att det var mycket tomma ord twittrade jag som en galning (inte minst då Twitter strulade och det var svårt att få iväg tweets) och fick en arbetsskada. Jag har numera twittertumme. Den tar sig uttryck i en självspricka i tummen och viss smärta i benet som uppstod under seminariet.

Jag är en nybörjare på twitter och har nog dålig teknik…men jag anklagar ändå de tomma orden om livsmedelsupphandling vid seminariet som gjorde mig lite upprörd och ”twitterbenägen”. I viss mån anklagar jag också Visby då staden bjuder nästintill på vinterväder till och från och jag brukar få självsprickor i fingrarna på vintrarna. Undrar förresten om någon delar ut handkräm som give-away i år…!?

Share

Småskalig likvärdighet!

Naturvetarna efterfrågar likvärdighet i tillsynen i Sverige. Varför jublar vi då inte åt det här pressmeddelandet från Landsbygdsdepartementet som precis damp ner i min inkorg i Outlook under förmiddagen? Bakgrunden är att helhetsgreppet saknas.

I denna åtgärd, som ska träda i kraft den 1 januari 2014, tar Livsmedelsverket över kontrollen av bland annat småskaliga charkuterier och mejerier från kommuner. Regeringen hävdar att det leder till en mer likvärdig livsmedelskontroll i Sverige. Det må så vara, och det är naturligtvis bra, men det är en småskalig likvärdighet.

Man måste ta ett samlat grepp kring tillsynsområdena djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. Naturvetarna släppte just ett pressmeddelande om detta som ett svar på regeringens beslut. Det jag skriver i pressmeddelandet är att om regeringen menar allvar med att tillsynen ska vara likvärdig är det dags att man tar ett helhetsgrepp. Likvärdighet på en stor skala kan endast uppnås om man utreder hela kedjan, även Livsmedelsverket och Jordbruksverket som tidigare har fått utstå hård kritik. En enhetlig utredning utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, vare sig organisatorisk eller genom flytt av enstaka områden, är en nödvändighet för en samlad och likvärdig tillsynsverksamhet.

Även om kontrollen blir mer likvärdig genom en flytt till Livsmedelsverket kan man verkligen ifrågasätta på vilket sätt. Livsmedelsverket har som sagt kritiserats tidigare för den kontroll man idag ansvarar för och av de myndigheter som befinner sig på nivån under i livsmedelskedjan, alltså kommuner, för stora brister även i denna roll. Det gör att man blir lite orolig för att det blir en likvärdighet på samma sätt som för djurskyddet när det gick över till länsstyrelsen där antalet kontroller drastiskt minskade även om de nu görs mer på samma sätt.

Det är bra att regeringen börjar prata likvärdighet men som sagt så måste man om man menar allvar med detta genomföra en enhetlig utredning, utan förutfattade meningar om några snabba lösningar, kring djurskydd, miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll. I en sådan utredning måste alla delar och alla myndigheter i dessa tillsynskedjor analyseras. Alla kompetenta människor  som arbetar med tillsyn runtom i landet på alla nivåer och i alla olika myndigheter förtjänar att denna fråga tas på allvar och utreds därefter, inte att man gör punktinsatser och halvmesyrer lite här och lite där.

Share