Ingen mer träda, det är dags att prata jord till bord!

Man brukar tala om att jorden ligger i träda när den ligger obrukad. Att något ligger i träda är också ett uttryck som känns aktuellt för egen del när det gäller naturvetarbloggen. Under hösten har mitt arbete fokuserat mest på internt arbete varför bloggandet och mycket annan extern kommunikation legat i just träda. Men nu är det dags att öppna en fåra för att återigen börja så i denna kommunikationskanal. Vad som blir produkten, eller skörden om man så vill, är som alltid höljt i dunkel. Men som av en händelse tänkte jag i alla fall skriva på temat från jord till bord, vilket ju känns träffande i sammanhanget.

Det har nämligen hänt en del saker på temat från jord till bord på sistone. Dagen innan julafton fick Naturvetarna en debattartikel publicerad i DN om djurskyddet. Att vi som fackförbund uppmärksammar att man gör neddragningar i en redan utsatt verksamhet, där arbetsmiljön lämnar en del i övrigt att önska, är självklart. Att det blev en debattartikel kan man däremot se på olika sätt. Positivt, eftersom det minskade anslaget till djurskyddet på länsstyrelsen och de direkta konsekvenserna för djurskyddsinspektörer samt de indirekta för kontrollerna blev belysta i en kanal där många (förhoppningsvis även politiker) tar del av det. Negativt, eftersom förbundet mycket hellre hade haft en direkt dialog med näringsdepartementet om neddragningen. Departementet valde dessvärre att hålla sin dörr stängd.

Utspelet fick också mest ros men även en del ris från medlemmar samt från organisationer som är engagerade i dessa frågor. Framförallt riset är oerhört värdefullt. Skulle vi skriva artiklar som går helt obemärkta förbi skulle det verkligen finnas fog för oro och inte leda frågan framåt. En debattartikel är alltid tillspetsad, kan lätt uppfattas som alltför hårt vinklad och är tänkt att väcka just…debatt.  Är man insatt i frågan, emotionellt engagerad och inte håller med i huvudtesen kan det lätt hända att man läser in saker som inte står skrivet. I andra fall läser man inte mellan raderna men tycker ändå att det är helt uppåt väggarna. Oavsett vad är diskussionen som följer oftast väldigt givande och utvecklande för alla parter, då olika argument och infallsvinklar lyfts.

Själv tyckte jag att det var skönt att få in i artikeln att ”Naturvetarna känner sig trygga i att djur i Sverige, såväl i primärproduktion som husdjur, i stort har det väldigt bra i jämförelse”. Det kändes som en seger att få in detta i en debattartikel där man skriver om brister i djurskyddet, även om det är kontrollorganisationen som avses (eftersom tesen inte hålls helt renodlad för de som inte är insatta i frågan då man säger att djuren faktiskt har det bra). Det mervärde som det svenska djurskyddet är en garant för måste däremot kunna beläggas genom att kontrollorganisationen fungerar på ett tillfredsställande sätt, det är till gagn för alla. Hur djuren de facto har det och hur kontrollorganisationen fungerar är med andra ord två helt olika saker. De reaktioner som jag fick där man anser att  jag skrivit att djuren i Sverige lider och att Naturvetarna inte vill ha en levande landsbygd anser jag (som ytterst partisk i frågan) därför är en misstolkning. Ändå ledde detta som sagt till väldigt intressanta diskussioner.

Ovanstående resonemang kanske låter som någon typ av försvarstal men det är det inte. Naturvetarna skulle välja samma väg och författa artikeln på samma sätt om vi stod inför samma val igen. Men för att ändå inte släppa denna boll helt blev jag lite paff när jag såg det här inlägget i ATL – Lantbrukets Affärstidning. Främst då detta inlägg tillskriver Naturvetarna egenskaper och åsikter vi inte har. Vi har skrivit en replik som ATL också publicerat. Här är slutklämmen. ”Slutligen anser Naturvetarna att det är berikande att ha vitt skilda åsikter i en debatt som för frågan framåt. Däremot är det helt förkastligt när man som i det här fallet försöker rättfärdiga att djurskyddsinspektörer utsätt för hot och våld genom att hänvisa tillbaka till inspektörer/myndighetsutövningen. Det är ett ytterst obehagligt sätt att resonera. Man kan diskutera inspektörers tolkning av lagen, bemötande och myndighetsutövning men aldrig i samma andetag som man försöker rättfärdiga hot och våld mot inspektörer. Det för inte frågan framåt, är en farlig väg att gå och är en dörr som inte borde ha öppnats i denna diskussion.”  Rent pressetiskt är det faktiskt fullständigt bedrövligt av ATL att ta in ett inlägg som innehåller sådana skrivelser anser jag.

Precis när Naturvetarnas replik publicerades kom ett nytt inlägg i ATL där vi tillskrivs att ”synes ingå i en riksomfattande kampanj i riks- och lokalmedier, tidningar och radio mot den svenska julgrisen och för djurskyddsinspektörer.” Jo, jag tackar jag. Stora ord minsann…samtidigt som den riksomfattande kampanj (som vi alltså inte känner till något om och inte ingår i för att förtydliga) som det hänvisas till återigen är baserad på att man läser in vad man själv vill och läser mellan raderna. Men ATL publicerar samtidigt väldigt mycket artiklar, varför det kanske inte blir helt genomtänkt alltid (?!). Bland annat dök denna om hur Livsmedelsverket misstänker fiffel med ursprungsmärkningen på kött upp i måndags. Bra jobbat av inspektörerna! Det är riktigt bra att sådana här saker uppdagas, inte minst för alla som har rent mjöl i påsen. En sak jag hört ryktas om tidigare som också nämns i artikeln är hur mycket detta fusk omsätter och vilka som misstänks vara involverade. Interpol misstänker att italienska maffian och välkända nätverk är involverade samt att den ”falska maten” beräknas omsätta cirka 400 miljarder kronor per år. 400 MILJARDER!!! Det är svindlande summor, vilket väl också är förklaringen till att maffian och terrornätverk är involverade. Smått chockerande läsning hur som.

I måndags var det också sista dag att svara på remissen Avgifter i Livsmedelskontrollen – Förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering. I denna rapport föreslås och diskuteras många intressanta saker, inte minst den ”finska modellen” och att det måste blir mer av kommunal samverkan inom livsmedelskontrollen när så krävs. Naturvetarna valde att inte yttra sig över remissen då vi har en annan plan som ligger och gror i myllan i mitt huvud (och andras) och ska till (tangent)bordet inom kort. Men det är inte allt utan i tisdags hölls Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens. Här kan man se hela konferensen i efterhand på youtube. Själv följde jag med stort intresse landsbygdsminister Sven-Erik Buchts tal på konferensen (det ligger i slutet på klippet för den som vill titta i efterhand). Dessvärre var det inte mycket nytt under solen även om symbolvärdet av att ministern kommer och talar på konferensen inte bör underskattas och att andemeningen i hela talet fokuserade på ”från jord till bord” är givet med tanke på vad det här inlägget har fokuserat på…

Share

Matens pris!

Hur vi producerar maten på vår jord och hur marken bäst används är centrala delar av en agronoms kompetens. Hur vi löser dessa utmaningar i framtiden menar de allra flesta forskare är ödesfrågor. I denna gästblogg tar Sofia Strandberg, ordförande för Agronomförbundet, tillfället i akt att ta upp några exempel på varför agronomers utbildning och kompetens är något att bevara, utveckla och förvalta väl.

Exemplen kommer från Agronomdagen 2013, som hölls den 30 nov på Kungliga Skogs- och Lantbruksakademin (KSLA) i Stockholm. Temat var ”Matens pris” och Agronomförbundet anordnade i år dagen i samarbete med Naturvetana, SLU och KSLA. Vi som var där bjöds på fem korta, men väldigt inspirerande föreläsningar på temat.

Carolina von Schantz (med examen från SLU) berättade om hur TetraLaval med hjälp av ett projekt i Bangladesh utbildat mindre mjölkproducenter i hur de, med små medel, kunde förbättra kornas välfärd och därmed på kort tid öka avkastningen med 80 procent! Producenterna kunde med bättre utrustning sälja mer mjölk till bättre kvalitet och på så vis få mer pengar att handla annan mat till familjen. Kunskapen om hur djurs välfärd kan optimeras för bästa produktion och hur livsmedlen sedan tas om hand på bästa sätt är precis de kunskaperna en agronom kan bidra med.

Vidare talade Patrik Holm Thisner, kvalitets- och inköpsdirektör på McDonalds samt agronom, om hur McDonalds vill ta ansvar från jord till bord och stimulera en ökad nötköttsproduktion i Sverige. Kan de svenska producenterna producera livsmedel med jämn god kvalitet är McDonalds gärna en kund. Kunskaperna om hur vi i Sverige kan odla grönsaker, spannmål och föda upp djur med jämn hög kvalité är också precis de kunskaper en agronom besitter.

En agronom som använder sina kunskaper för att motivera lantbrukare att använda sin mark på bästa sätt är Camilla Persson, som arbetar som växtodlingrådgivare på HIR Malmöhus. Camilla berättade om hur hon i sitt arbete får varje enskild växtodlare att vilja bli bättre och hävdade också bestämt att ”de gnälliga bönderna är utrotningshotade”. De bönder det går bra för, är de som är lösningsorienterade, som ser potentialen i sitt företag och har en vilja att utvecklas. Vilket inte skiljer sig från någon annan bransch skulle jag tro.

Cecilia Mark-Herbert är agronom och forskar inom marknadsföring och management på SLU. Cecilia berättade om hur man på bästa sätt kommunicerar värdet av en livsmedelsprodukt och vad det är konsumenten vill betala för. Som agronom har man en förståelse för hela livsmedelskedjan och kunskapen om hur mervärden kan kommuniceras på ett trovärdigt sätt. Den grundläggande kunskapen är en förutsättning för att produkterna långsiktigt ska kunna vara attraktiva, kunna säljas till rätt pris och generera en lönsamhet för de som producerar maten.

Så frågan är väl inte om en agronoms kompetens behövs i framtiden, utan snarare att utbildningen fortsatt håller en hög nivå och följer med i den samhällsutveckling som är. På detta sätt kan det utbildas agronomer som är attraktiva på arbetsmarknaden och goda ambassadörer för en kunskap som behövs.

Sofia-Strandberg_80pxSofia Strandberg är agronom med inriktning husdjur och ordförande för Agronomförbundet. Sofia arbetar med affärsutveckling och kommunikation på Sigill Kvalitetssystem AB.

 

Agronomförbundet är en professionsförening inom Naturvetarna. Agronomförbundet arbetar främst med kontaktnätet inom agronomkåren, utbildningsfrågor, samt marknadsföring av agronomernas kompetens. Vi verkar genom medverkan på agronomrelaterade seminarier och möten, är remissinstans för frågor om agronomutbildningen och i diskussion med SLU. Varje år delar vi ut priset Årets agronom, Sven Johan Perssons arbetsmiljöstipendium och stipendier ur Axel Adlers fond. Yrkestiteln agronom erhålls efter 4,5 års studier vid Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) på Ultuna, Uppsala. I Sverige förekommer fem inriktningar; ekonomi, husdjur, landsbygdsutveckling, livsmedel och mark/växt.

Följ oss gärna på Facebook: www.facebook.com/Agronomforbundet

Share

Tempo, demografi och oavslutade resonemang…

Naturvetarna är på plats i Almedalen och med en tjock bok full med seminarier (ja, programmet för Almedalsveckan alltså) finns det en hel del att välja på. Som tur är kan jag begränsa mitt urval till ca 300 på de tre dagar jag är på plats, utifrån de arbetsområden som jag har på mitt bord. Jag har hittills hunnit med tre seminarier om ganska disparata saker…men ändå kom diskussionen i viss mån att handla om samma sak vid alla seminarier. Nämligen Sveriges demografi.

I morse var jag på seminariet ”Sveriges dyraste matkasse” anordnat av Svenskt kött. Även om fokus inte var just på demografi så kom diskussionen ändå in på det då PRO var med i panelen och pratade om just…demografi. Demografi ur aspekten att vi har en väldigt stor andel pensionärer i Sverige som dessutom kommer att växa under de närmaste åren och de är inte särskilt köpstarka. PRO argumenterade för att det inte är deras medlemmar, eller andra grupper som inte är särskilt köpstarka som t.ex. unga människor, som har råd att göra medvetna val när de handlar livsmedel utan det är de som befinner sig mitt i livet med goda inkomster.

Det mest intressanta med det här seminariet var annars att man fick ställa frågor till panelen via sms, vilket kändes väldigt gammaldags med tanke på twitter och andra live-flöden på nätet (var det för att PRO var representerade?). Jag skickade en sms-fråga som moderatorn tog upp som gällde om inte djurskyddskrav borde kunna ställas i offentlig upphandling i större utsträckning. Här blev det väldigt tydligt varför en annan kommunikation (helst att få ställa en fråga direkt oralt) hade varit att föredra. Panelen började virra in sig i något sorts resonemang kring protektionism, vilket inte alls var vad jag syftade på, och de som hann säga något sa att de var emot detta…och sedan var seminariet slut. Lite snöpligt kan man väl säga då panelen blev uppbunden direkt efter och jag var tvungen att springa iväg till nästa seminarium…

…jag tog mig vidare ett stenkast sydväst för att på Clarion Hotell lyssna på ett seminarium betitlat ”Högre a-kassa=högre arbetslöshet?” som anordnades av Arbetslöshetkassornas Samorganisation. Återigen var demografi en av frågorna som debatterades flitigast, annars var nämligen alla utom Stefan Fölster, chef vid Reforminstitutet, överens om att taket i a-kassan måste höjas. Ingen större överraskning då de andra i panelen var från TCO, LO och Saco. Här pratades det demografi ur flera aspekter. Gunnar Wetterberg från Saco var nämligen inne på att legitimiteten för a-kassan endast kan upprätthållas om den grupp som ska köpa bra och inte bara billiga livsmedel (nu uttryckte han sig iofs inte så…men ändå), alltså de som befinner sig mitt i livet, får tillbaka det som de har betalat in till försäkringen vid arbetslöshet. Fölster å sin sida var inne på en mer differentierad a-kassa mest beroende på ålder och inkomst som jag förstod det (jag vill understryka att det var så som jag förstod det eftersom jag inte helt hängde med i Fölsters resonemang hela tiden).

Annars var nämligen det mest intressanta här att Fölster lyfte reformationen av sjukförsäkringen som något som var legitimerat och välkomnat av väldigt många och tog den som ett exempel på att man inte kan höja taket i a-kassan…för att sedan i ett parallellt resonemang ett par minuter senare slå fast att sjukförsäkringen och a-kassan inte går att jämföra. Ytterst förvirrande och min fråga var uppenbar men återigen tog seminariet slut innan publiken hann säga…

…”Kompetensförsörjning och regional tillväxt”. Nästa seminarium på dagordningen anordnat av Svenska ESF-rådet handlade om just detta. Ja, ni fattar varåt det här barkar och det är väl ingen överraskning att demografin i Sverige diskuterades flitigt. Hur ska Sverige lyckas rekrytera all den kompetens som behövs till kommuner och landsting inom de närmaste åren för att hålla vår allt mer åldrande befolkning under armarna? Tempot var återigen högt. Det var ett lunchseminarium och en man stod hela tiden över min axel för att plocka min tomma skål så fort jag hade fått i mig min pastasallad. Det var i alla fall så det kändes och jag har aldrig ätit snabbare i hela mitt liv (han hade en stor mustasch och såg väldigt arg ut).

Däremot fanns det den här gången plats för frågor på slutet men jag gick vilse i Mats Svegfors (moderator) dialekt. Lost in translation! Otroligt fascinerande och jag fick tunghäfta då jag kände att jag höll på att falla in i att härma hans dialekt. Den tog över mig helt! Jag hoppas ingen tar illa upp av detta för det är verkligen en komplimang till en helt fantastisk dialekt och till att folks dialekter ibland skiner igenom fortfarande trots en viss likriktning i det dialektala över hela landet (jag är något av en språknörd och ibland skiner det igenom). Be mig inte att placera hans dialekt bara…

Nästa stopp härefter är ett seminarium anordnat av Ernst & Young betitlat ”290 nyanser av kommunal korruption”. Detta ska vi avhandla på 55 minuter varför jag förväntar mig…tempo och då det är kommuner vi pratar om kommer så klart frågan om demografi vara uppe utifrån den allt mer åldrande befolkningen och de allt mer åldrande förtroendevalda. Den här gången hoppas jag dock på avslutade resonemang men med 290 potentiella kommunala företrädare på plats, som alla vill försvara sin heder, kan det som sagt bli svårt.

Tempo och oavslutade resonemang till trots har jag dock lärt mig väldigt mycket på bara ett par timmar, har knutit bra kontakter och fått igång hjärnan på högvarv kring hur Naturvetarna kan arbeta framöver med en mängd frågor. Hur ska det inte vara när jag åker hem på torsdag?

Share