Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share

Komplex situation inom livsmedelskontrollen

Jag läste just en sån himla bra artikel i DN. Han verkar riktigt vettig den där Kristofer Jervinge på Naturvetarna. Nej då, skämt åsido så gillade jag även denna replik på riksrevisor Claes Norgrens debattartikel den 10 juni om stora brister i den svenska livsmedelskontrollen. Denna däremot från SKL är jag inte lika förtjust i. Det bästa med den är titeln som DN valde att sätta på den Det finns ingen quick fix för bättre livsmedelskontroller. För det Riksrevisionens debattartikel och samtliga repliker sätter ljuset på är just hur komplext detta är. Det finns ingen enkel lösning för att komma tillrätta med problemen inom livsmedelskontrollen.

Det påstår jag inte heller i Naturvetarnas bidrag till debatten. Vad jag däremot motsätter mig i SKLs artikel, och även i ursprungsartikeln, är att problemen skulle kunna lösas utan att staten nu utreder organiseringen och tar sig en rejäl funderare. Det är klart att problemen skulle kunna lösas utan en sådan åtgärd men helt seriöst, vad är oddsen? Problemen med livsmedelskontrollen är inget nytt. När jag började på Naturvetarna och skulle sätta mig in i dessa frågor hittade jag en 15 år gammal ESO-rapport med svidande kritik mot förhållanden som innebär att man (kommunen) ska granska sig själv i vissa fall. Den skulle likväl kunna vara skriven idag (de förändringar som genomförts i kommunallagen m.m. har inte nämnvärt förändrat situationen) .

Staten, eller SKL för den delen som ger mycket stöd till kommuner med mindre resurser i dessa frågor, har inte lyckats få bukt på problemen ännu. Jag är ledsen men vi är faktiskt förbi att säga ”staten bör ställa ordentliga krav på myndigheterna”, ”staten bör vidta åtgärder”, ”mindre kommuner behöver samverka mer”. Långt förbi. Inte minst givet de allvarliga arbetsmiljöproblem många inspektörer upplever. Hot, våld och jävsproblematik. Det är inte ok! SKL slår ett slag för kommunalförbund som en bra väg för mindre kommuner att få mer resurser och att få livsmedelskontrollen att fungera bättre. Det gör vi också då det i regel fungerar väldigt väl när kommuner går samman.

Dessvärre finns det dock kommunalförbund som kommer och går. Varför? En kommun kanske byter majoritet och den nya politiska ledningen vill sätta sin prägel. Hur? Man gör en förändring i nämnderna. Varför sköter vi inte livsmedelskontrollerna själva, varför har vi det i ett kommunalförbund? Vi tar ”hem” kontrollen istället! Det är ofta ingen rationalitet som ligger bakom sådana beslut, det är politik. Jag har själv upplevt det på nära håll när jag arbetade i en kommun och majoriteten skiftade. Tillsynen lider ofta extra hårt av ett sådant nyckfullt politiskt beteende, inte minst om den fungerar väldigt väl i kommunalförbundet medan resurserna inte är tillräckliga i (den lilla) kommunen själv.

Där har vi också roten till problemet, det finns en inbyggd jävsproblematik i den kommunala tillsynen. Den går att steppa runt i stora kommuner och i kommunalförbund men ligger som en blöt filt över tillsynen i många små kommuner. Ingen är gladare än jag att vi har medlemmar som arbetar i kommuner och kommunalförbund där livsmedelskontrollen fungerar väldigt väl. Vi är inte för omorganiseringar i regel då vi vet hur jobbigt det kan vara och vi vill inte sabba för våra lyckligt lottade medlemmar. Det säger sig självt att vi vill det bästa för alla våra medlemmar. Det är just därför vi också skriver om att det inte finns någon quick fix. Vi vill ha en organisation som säkrar en bra arbetsmiljö, bra tillsyn och lyckliga medlemmar för alla som arbetar med livsmedelskontroll.

Kanske kan man tänka sig att livsmedelskontrollen organiseras olika beroende på förutsättningar? Kan man fördela resurser på ett annat sätt? De kommuner och kommunalförbund som sköter sig får fortsätta att ansvara för kontrollen? Då återstår bara problemet med att det inte fungerar något vidare på länsstyrelsen eller Livsmedelsverket heller. Jag vet inte, det är som sagt väldigt komplext. Men allt pekar som sagt på att staten måste utreda frågan om organiseringen grundligt utifrån vissa givna värden – likvärdighet, resurseffektivitet och rättssäkerhet – som bör vara överordnade allt annat inom livsmedelskontrollen.

Naturvetarna kan inte blunda för att vi är ett fackförbund som organiserar många individer som arbetar med livsmedelskontroll i kommuner där det inte fungerar. Vi måste ta strid för dom. Alltför ofta bottnar problemen i att vår medlem kan och vill göra sitt jobb, men kommunens organisation, ledning och politiker, har uppfattat tillsynsuppdraget annorlunda. Ett uppdrag som egentligen inte ska kunna uppfattas på annat än ett sätt…

Share

Let’s keep in touch EE!

Det blev som jag befarat på seminariet ”290 nyanser av kommunal korruption” igår. Många kommuner var på plats för att lyssna. Faktiskt var så pass många på plats att jag och drygt 50 personer till blev hänvisade till ett rum bredvid. I rummet hade man ställt upp en tv där seminariet som pågick i rummet bredvid visades. En mycket speciell situation som känns som den endast kan ske i Almedalen. Bäst var när det var dags för frågestund och en kvinna längst fram i rummet reflexmässigt räckte upp handen när moderatorn gav ordet till publiken…hon fick aldrig ordet.

Det var ett mycket bra seminarium och Inga-Britt Ahlenius, f d chef för intern revision på FN, var i sitt esse. Hon är mycket oroad över den situation som råder i många kommuner runtom i Sverige och menade att Göteborgs kommun nog trots allt inte är värst utan att det finns många värre kommuner som man ännu inte känner till. Man får dock inte glömma att det finns många kommuner som det fungerar bättre i och i det här fallet så var Sigtuna representerat som ett gott exempel. Där har man arbetat mycket med värdegrundsfrågor och i kommunen får tjänstemän inte ta emot någon gåva, oavsett värde.

Man lyfte också frågan om jävsproblematik i tillsynsfrågor i viss mån (orsaken till att jag var på plats) och det är precis det som Naturvetarnas rapport kring tillsyn som publicerades för ett par veckor sen sätter fingret på. Ahlenius anser att det behövs en ny kommunallag och en extern revision för att komma tillrätta med problemen i kommuner runtom i Sverige. Roligast på seminariet var annars när en kommunpolitiker i publiken sade att det minsann inte endast är i kommuner detta förekommer utan att det nu senast var en generaldirektör som misskötte sig rejält. Detta som en reaktion på att Ahlenius lyft fram staten, och den externa revisionen där, som ett föredöme. Ahlenius svar på detta var att man skulle fundera på var denna person hade fått sina värderingar…i en kommun i Sverige där denne arbetat som tjänsteman i många år innan tjänsten som generaldirektör. Hon avslutade med ”I rest my case”. Klockrent!

Efter detta seminarium kring den inneboende problematiken i hur kommuner är organiserade i dagsläget gick jag och pratade med landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Det var intressant, även om det var väldigt nedslående, att höra honom säga att han inte kan se några egentliga problem med tillsynen i dagsläget. Vår nyligen publicerade studie motsäger detta påstående rätt rejält och seminariet innan gav mig dessutom rätt mycket stöd i att det ändå är mer problematiskt än vad landsbygdsministern vill ge sken av i många kommuner runtom i Sverige. Men Erlandsson är väldigt öppen för att diskutera frågorna och när jag kommer hem från Almedalen ska jag skicka honom vår rapport…för han kan ju inte ha läst den innan mot bakgrund av hans uttalanden.

Vi får ta ett nytt snack när vi är åter från Almedalen för nu har jag ett ansikte på EE (vi är på smeknamnsbasis numera) och vet vem han är…eller vänta, det kanske var tvärtom förresten…

Share