VARNING! Tomma ord om livsmedelsupphandling kan ge twittertumme

Var på ett frukostseminarium på temat ”Slaget om skolmaten – ska och kan kommunerna tillmötesgå alla krav?” anordnat av Livsmedelsverket i morse. Som sig bör på ett seminarium på ett sådant tema var förtäringen välkomponerad med jordgubbar och lite nyttigare mackor än vad som är regel här i Almedalen. Det var bra…dessvärre var det slutliga intrycket av seminariet inte lika bra.

Det tråkiga var nämligen att även om man kände att livsmedelsupphandling engagerar väldigt många människor blev ingen klokare av seminariet. Då var ändå departementsfolk, en viss minister med ansvar för dessa frågor, Livsmedelsverket och en representant för kommuner på plats. En sak som panelen var rörande överens om var att det behövs en svensk livsmedelsstrategi. Ändå finns det ingen och ingen i panelen kände något större ansvar för detta.

Visst, Eskil Erlandsson (C) sade att man håller på att skriva på en sådan…men någonstans fick iaf jag intrycket av att det inte var helt förankrat och inte helt klart att det i slutändan kommer att fattas ett beslut om att en sådan strategi ska implementeras. Man pratade om att kommunerna måste ta ansvar för livsmedelsupphandlingar, att Livsmedelsverket har ett ansvar, att departementet har ett ansvar…men hur ansvarsfördelningen exakt ser ut och vem som ska ta bollen för att få till en förbättring blev bara hängande i luften. Att olika spelare har olika ansvarsområden, att mycket är oklart och att något behöver göras visste alla redan innan seminariet. Det var mycket nja och det landade i att det handlar om vad det är för förtroendevalda i en kommun (hur engagerade de är i livsmedelsfrågor).

Det kan väl inte var ok att det ytterst ska handla om prioriteringar och engagemang hos förtroendevalda i kommuner? Dessutom finns det ju numera med i skollagen att skolmåltider är en del av utbildningen och ska vara näringsriktiga. Glädjande därför att höra en dietist ta ordet och påpeka hur viktigt det är att skolmaten är välkomponerad ur nutritionssynpunkt samt att lusten till ”bra” mat måste genomsyra skolmåltiderna. Det är i skolan som framtidens matvanor sätts för många barn. Dietisten fick också medhåll från en kostchef på denna punkt. Dietister måste få en större roll (eller en roll överhuvudtaget då det är många kommuner som inte ens har dietister) i kommuner kring kostfrågor inom skolan, livsmedelsupphandlingar och andra verksamhetsområden där deras kompetens är avgörande.

Det fanns alltså positiva saker att ta med sig och förhoppningsvis var det någon kommunpolitiker där som fick sig en aha-upplevelse. Men det kan ändå inte bli något annat än tummen ner för ett seminarium som ska försöka räta ut vissa frågetecken som slutar i ett luddigt jaha. Apropå tummar. Trots att det var mycket tomma ord twittrade jag som en galning (inte minst då Twitter strulade och det var svårt att få iväg tweets) och fick en arbetsskada. Jag har numera twittertumme. Den tar sig uttryck i en självspricka i tummen och viss smärta i benet som uppstod under seminariet.

Jag är en nybörjare på twitter och har nog dålig teknik…men jag anklagar ändå de tomma orden om livsmedelsupphandling vid seminariet som gjorde mig lite upprörd och ”twitterbenägen”. I viss mån anklagar jag också Visby då staden bjuder nästintill på vinterväder till och från och jag brukar få självsprickor i fingrarna på vintrarna. Undrar förresten om någon delar ut handkräm som give-away i år…!?

Share

Offentlig upphandling – min eller vår gordiska knut?

Jag arbetar som utredare med fokus på arbetsmarknadsfrågor hos Naturvetarna. Ibland känns det som en ganska stor utmaning, då naturvetare har väldigt diversifierad utbildning och arbetsmarknad. Vi har en stor mängd olika professioner representerade som arbetar i alla olika sektorer och i princip alla upptänkliga branscher i samhället. Det är riktigt häftigt och säger en del om naturvetenskaplig kompetens. Ändå känns det lite övermäktigt stundtals, till exempel när man ska göra arbetsmarknadsprognoser för alla dessa professioner. Å andra sidan är det ju precis det som är styrkan dels med naturvetenskaplig kompetens men också med Naturvetarna, vi är överallt!

Med tanke på att jag som sagt har en grannlaga uppgift på mitt bord; med lönestatistik, analyser, rapporter, remissvar, opinionsbildning med mera; är det därför väldigt skönt när man får aha-upplevelser. Vad är då en aha-upplevelse för mig i min roll? Jo, det är när man arbetar med väldigt disparata frågor för våra medlemmar och inser att de faktiskt hänger ihop. Helt plötsligt ser man inte bara alla träden utan man ser skogen (eller i alla fall en dunge). Som av en händelse har jag ett sånt exempel att dela med mig av.

Jag följer just nu med stort intresse tv-serien djurskyddsinspektörerna i TV4. Det gör jag eftersom det är en av våra professioner och då jag också arbetar med att driva opinion kring deras och andra inspektörers ohållbara arbetsmiljö. Vi har även många medlemmar som på olika sätt arbetar med lantbruk och andra professioner som är involverade i livsmedelsproduktion i olika led. En av de största uppsidorna med programmet på tv är att de som tittar får se vad djurskydd de facto går ut på och hur inspektörerna i Skåne arbetar. Det florerar annars rätt mycket nidbilder kring djurskyddet. En ökad förståelse/acceptans för djurskyddet ska inte underskattas när det gäller den hot- och våldsproblematik som inspektörerna upplever i sin arbetsmiljö i dagsläget.

Jag har tidigare bloggat om och problematiserat över att det har varit oklart vilka krav man har fått ställa kring djurskydd i offentlig upphandling. Ett exempel har varit olaglig skolmat som slagit ut svensk produktion. Med en tuff (hårdare krav än i andra länder) svensk djurskyddslagstiftning där offentlig verksamhet faktiskt bidrar till att slå ut svensk produktion, inser man att legitimiteten för en sådan lagstiftning blir lidande och att detta också drabbar de som arbetar med att utöva tillsyn. En annan intressant aspekt är att det i skollagen numera står att skolmåltiderna ska vara näringsriktiga. Här kan man tänka sig att flera av Naturvetarnas professioner kring nutritionsfrågor skulle kunna tillföra väldigt betydelsefull kompetens i den offentliga upphandlingen samt måltider inom offentlig verksamhet. Fler kommundietister borde bland annat anställas (också en fråga på mitt bord:).

Förvisso står det ingenting om djurskydd eller närodlat i skollagen…sådan tur då att nya EU-regler kring offentlig upphandling numera visar vägen. De nya EU-direktiven innebär att myndigheter, kommuner och andra offentliga upphandlare ska kunna ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter. Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. När de väl är implementerade kommer det dock vara tillåtet för myndigheter eller kommuner att ställa dessa krav. Jag ser helt plötsligt framför mig otroligt många av Naturvetarnas professioner kring lantbruk, livsmedel, miljö med mera inom olika branscher och med olika roller som kan gynnas av en sådan utveckling inom offentlig upphandling.

Den gordiska knuten som offentlig upphandling kan innebära för egen del på min tjänst kan därmed även få stor betydelse för hela Naturvetarna…alla fackförbund och hela den svenska modellen då det troligtvis kommer innebära att ännu fler arbetstagare omfattas av kollektivavtal. Det är positivt för alla parter på svensk arbetsmarknad då kollektivavtal självfallet inte är en belastning för företag utan alla parter och hela samhället vinner på en sådan utveckling inom offentlig upphandling. Kommer då de offentliga verksamheterna att lägga mer fokus på krav kring andra värden än pris per automatik? Nej, troligtvis inte då finanserna alltid verkar begränsande inom alla olika typer av verksamheter.

Om man dock betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat…eller för att så många som möjligt på arbetsmarknaden ska omfattas av schyssta arbetsvillkor (vilket kollektivavtal alltid är en garant för)?

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Share

Tempo, demografi och oavslutade resonemang…

Naturvetarna är på plats i Almedalen och med en tjock bok full med seminarier (ja, programmet för Almedalsveckan alltså) finns det en hel del att välja på. Som tur är kan jag begränsa mitt urval till ca 300 på de tre dagar jag är på plats, utifrån de arbetsområden som jag har på mitt bord. Jag har hittills hunnit med tre seminarier om ganska disparata saker…men ändå kom diskussionen i viss mån att handla om samma sak vid alla seminarier. Nämligen Sveriges demografi.

I morse var jag på seminariet ”Sveriges dyraste matkasse” anordnat av Svenskt kött. Även om fokus inte var just på demografi så kom diskussionen ändå in på det då PRO var med i panelen och pratade om just…demografi. Demografi ur aspekten att vi har en väldigt stor andel pensionärer i Sverige som dessutom kommer att växa under de närmaste åren och de är inte särskilt köpstarka. PRO argumenterade för att det inte är deras medlemmar, eller andra grupper som inte är särskilt köpstarka som t.ex. unga människor, som har råd att göra medvetna val när de handlar livsmedel utan det är de som befinner sig mitt i livet med goda inkomster.

Det mest intressanta med det här seminariet var annars att man fick ställa frågor till panelen via sms, vilket kändes väldigt gammaldags med tanke på twitter och andra live-flöden på nätet (var det för att PRO var representerade?). Jag skickade en sms-fråga som moderatorn tog upp som gällde om inte djurskyddskrav borde kunna ställas i offentlig upphandling i större utsträckning. Här blev det väldigt tydligt varför en annan kommunikation (helst att få ställa en fråga direkt oralt) hade varit att föredra. Panelen började virra in sig i något sorts resonemang kring protektionism, vilket inte alls var vad jag syftade på, och de som hann säga något sa att de var emot detta…och sedan var seminariet slut. Lite snöpligt kan man väl säga då panelen blev uppbunden direkt efter och jag var tvungen att springa iväg till nästa seminarium…

…jag tog mig vidare ett stenkast sydväst för att på Clarion Hotell lyssna på ett seminarium betitlat ”Högre a-kassa=högre arbetslöshet?” som anordnades av Arbetslöshetkassornas Samorganisation. Återigen var demografi en av frågorna som debatterades flitigast, annars var nämligen alla utom Stefan Fölster, chef vid Reforminstitutet, överens om att taket i a-kassan måste höjas. Ingen större överraskning då de andra i panelen var från TCO, LO och Saco. Här pratades det demografi ur flera aspekter. Gunnar Wetterberg från Saco var nämligen inne på att legitimiteten för a-kassan endast kan upprätthållas om den grupp som ska köpa bra och inte bara billiga livsmedel (nu uttryckte han sig iofs inte så…men ändå), alltså de som befinner sig mitt i livet, får tillbaka det som de har betalat in till försäkringen vid arbetslöshet. Fölster å sin sida var inne på en mer differentierad a-kassa mest beroende på ålder och inkomst som jag förstod det (jag vill understryka att det var så som jag förstod det eftersom jag inte helt hängde med i Fölsters resonemang hela tiden).

Annars var nämligen det mest intressanta här att Fölster lyfte reformationen av sjukförsäkringen som något som var legitimerat och välkomnat av väldigt många och tog den som ett exempel på att man inte kan höja taket i a-kassan…för att sedan i ett parallellt resonemang ett par minuter senare slå fast att sjukförsäkringen och a-kassan inte går att jämföra. Ytterst förvirrande och min fråga var uppenbar men återigen tog seminariet slut innan publiken hann säga…

…”Kompetensförsörjning och regional tillväxt”. Nästa seminarium på dagordningen anordnat av Svenska ESF-rådet handlade om just detta. Ja, ni fattar varåt det här barkar och det är väl ingen överraskning att demografin i Sverige diskuterades flitigt. Hur ska Sverige lyckas rekrytera all den kompetens som behövs till kommuner och landsting inom de närmaste åren för att hålla vår allt mer åldrande befolkning under armarna? Tempot var återigen högt. Det var ett lunchseminarium och en man stod hela tiden över min axel för att plocka min tomma skål så fort jag hade fått i mig min pastasallad. Det var i alla fall så det kändes och jag har aldrig ätit snabbare i hela mitt liv (han hade en stor mustasch och såg väldigt arg ut).

Däremot fanns det den här gången plats för frågor på slutet men jag gick vilse i Mats Svegfors (moderator) dialekt. Lost in translation! Otroligt fascinerande och jag fick tunghäfta då jag kände att jag höll på att falla in i att härma hans dialekt. Den tog över mig helt! Jag hoppas ingen tar illa upp av detta för det är verkligen en komplimang till en helt fantastisk dialekt och till att folks dialekter ibland skiner igenom fortfarande trots en viss likriktning i det dialektala över hela landet (jag är något av en språknörd och ibland skiner det igenom). Be mig inte att placera hans dialekt bara…

Nästa stopp härefter är ett seminarium anordnat av Ernst & Young betitlat ”290 nyanser av kommunal korruption”. Detta ska vi avhandla på 55 minuter varför jag förväntar mig…tempo och då det är kommuner vi pratar om kommer så klart frågan om demografi vara uppe utifrån den allt mer åldrande befolkningen och de allt mer åldrande förtroendevalda. Den här gången hoppas jag dock på avslutade resonemang men med 290 potentiella kommunala företrädare på plats, som alla vill försvara sin heder, kan det som sagt bli svårt.

Tempo och oavslutade resonemang till trots har jag dock lärt mig väldigt mycket på bara ett par timmar, har knutit bra kontakter och fått igång hjärnan på högvarv kring hur Naturvetarna kan arbeta framöver med en mängd frågor. Hur ska det inte vara när jag åker hem på torsdag?

Share