Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Lite sent på det…men regeringen har fattat ett klokt beslut om livsmedelsupphandling

Man kommer tillbaka efter sommar och semester. Lite bortkopplad och med en viss startsträcka för att komma igång, inte minst då jag varit nästintill helt utan internettillgång under min relativt långa semester. Funderar som bäst på vilken av de frågor som jag driver opinion kring som jag ska ta tag i först. Fastnar för att titta på om det har hänt något att rapportera om kring livsmedelsstrategin, som blivit uppskjuten vid ett flertal tillfällen, men finner att så inte är fallet. Lite som av en slump scrollar jag fortsatt vidare på näringsdepartementets hemsida och finner då det här.

Regeringen har alltså beslutat att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att förstärka kompetensen när det gäller upphandling av livsmedel. Här har man på olika sätt försökt att påverka genom att i ett par års tid i remissvar, blogginlägg, artiklar och debattartiklar prata om hur viktig den offentliga upphandlingen av livsmedel är ”för att främja en bättre och mer konkurrenskraftig hållbar svensk livsmedelsproduktion” (regeringens ord)…och så händer det något på detta område just när man har semester. Det är så himla typiskt.

För även om jag självklart är väldigt nöjd med regeringens beslut, då Naturvetarna som sagt har drivit denna fråga under en tid, blir känslan av ens egen påverkan (som är svår att mäta även annars) minimal. Det är samtidigt en helt irrelevant fråga för så länge som regeringen gör som Naturvetarna vill i de frågor som jag har på mitt bord kan jag och Naturvetarna som organisation självklart inte vara annat än nöjda. Men lite kul hade det ju ändå varit om det hade stått någonstans att ”…precis som Naturvetarna har förespråkat i många olika sammanhang väljer nu regeringen att…”:) Men det är så klart något som aldrig kommer hända och vi är dessutom många olika intressen som försöker påverka regeringen i olika riktningar kring olika frågor, vilket ger styrka då det annars lätt skulle kunna avfärdas med att det handlar om särintressen.

Anledningen till att Naturvetarna driver denna fråga är i alla fall då vi har många medlemmar som arbetar inom livsmedelsproduktion och även andra områden som gynnas av att Sverige har en hållbar livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Inte minst har vi också många medlemmar som antingen arbetar med djurskydd eller på ett eller annat sätt påverkas av djurskyddet. Antibiotikaresistens är en annan orsak att framhäva svenskproducerat kött i offentliga måltider, som också har relevans för många av våra medlemmar. Sen ett EU-direktiv kom som slog fast att man kan ställa krav i upphandling, kring till exempel djurskydd, har Naturvetarna drivit att offentlig upphandling borde stödja svensk livsmedelsproduktion och den lagstiftning Sverige har (snarare än tvärtom, som ofta är fallet i dagsläget). För att återknyta till den direkta ”boost” som man önskar att man skulle kunna få av en framgång i påverkansarbete skulle också följande uttalande från civilminister Ardalan Shekarabi på näringsdepartements hemsida likväl kunna vara ett direkt citat från undertecknad:)

”- I Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det är därför glädjande att regeringen idag kan presentera uppdraget till Upphandlingsmyndigheten.”

I Sverige serveras varje dag 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. Tänk den kraft, såväl monetärt som det signalvärde det kan skicka ut i samhället, som finns inneboende i upphandlingar av den storleken. Att det tog regeringen så lång tid att komma fram till att ”det offentliga” måste stödja den ambitiösa djurskyddsnivån som finns i Sverige, då det annars urholkar legitimiteten för lagstiftningen, är förvånande. Men bättre sent än aldrig. Nog sagt, dags för Upphandlingsmyndigheten att leverera på regeringens uppdrag!

 

 

Share

Ingen mer träda, det är dags att prata jord till bord!

Man brukar tala om att jorden ligger i träda när den ligger obrukad. Att något ligger i träda är också ett uttryck som känns aktuellt för egen del när det gäller naturvetarbloggen. Under hösten har mitt arbete fokuserat mest på internt arbete varför bloggandet och mycket annan extern kommunikation legat i just träda. Men nu är det dags att öppna en fåra för att återigen börja så i denna kommunikationskanal. Vad som blir produkten, eller skörden om man så vill, är som alltid höljt i dunkel. Men som av en händelse tänkte jag i alla fall skriva på temat från jord till bord, vilket ju känns träffande i sammanhanget.

Det har nämligen hänt en del saker på temat från jord till bord på sistone. Dagen innan julafton fick Naturvetarna en debattartikel publicerad i DN om djurskyddet. Att vi som fackförbund uppmärksammar att man gör neddragningar i en redan utsatt verksamhet, där arbetsmiljön lämnar en del i övrigt att önska, är självklart. Att det blev en debattartikel kan man däremot se på olika sätt. Positivt, eftersom det minskade anslaget till djurskyddet på länsstyrelsen och de direkta konsekvenserna för djurskyddsinspektörer samt de indirekta för kontrollerna blev belysta i en kanal där många (förhoppningsvis även politiker) tar del av det. Negativt, eftersom förbundet mycket hellre hade haft en direkt dialog med näringsdepartementet om neddragningen. Departementet valde dessvärre att hålla sin dörr stängd.

Utspelet fick också mest ros men även en del ris från medlemmar samt från organisationer som är engagerade i dessa frågor. Framförallt riset är oerhört värdefullt. Skulle vi skriva artiklar som går helt obemärkta förbi skulle det verkligen finnas fog för oro och inte leda frågan framåt. En debattartikel är alltid tillspetsad, kan lätt uppfattas som alltför hårt vinklad och är tänkt att väcka just…debatt.  Är man insatt i frågan, emotionellt engagerad och inte håller med i huvudtesen kan det lätt hända att man läser in saker som inte står skrivet. I andra fall läser man inte mellan raderna men tycker ändå att det är helt uppåt väggarna. Oavsett vad är diskussionen som följer oftast väldigt givande och utvecklande för alla parter, då olika argument och infallsvinklar lyfts.

Själv tyckte jag att det var skönt att få in i artikeln att ”Naturvetarna känner sig trygga i att djur i Sverige, såväl i primärproduktion som husdjur, i stort har det väldigt bra i jämförelse”. Det kändes som en seger att få in detta i en debattartikel där man skriver om brister i djurskyddet, även om det är kontrollorganisationen som avses (eftersom tesen inte hålls helt renodlad för de som inte är insatta i frågan då man säger att djuren faktiskt har det bra). Det mervärde som det svenska djurskyddet är en garant för måste däremot kunna beläggas genom att kontrollorganisationen fungerar på ett tillfredsställande sätt, det är till gagn för alla. Hur djuren de facto har det och hur kontrollorganisationen fungerar är med andra ord två helt olika saker. De reaktioner som jag fick där man anser att  jag skrivit att djuren i Sverige lider och att Naturvetarna inte vill ha en levande landsbygd anser jag (som ytterst partisk i frågan) därför är en misstolkning. Ändå ledde detta som sagt till väldigt intressanta diskussioner.

Ovanstående resonemang kanske låter som någon typ av försvarstal men det är det inte. Naturvetarna skulle välja samma väg och författa artikeln på samma sätt om vi stod inför samma val igen. Men för att ändå inte släppa denna boll helt blev jag lite paff när jag såg det här inlägget i ATL – Lantbrukets Affärstidning. Främst då detta inlägg tillskriver Naturvetarna egenskaper och åsikter vi inte har. Vi har skrivit en replik som ATL också publicerat. Här är slutklämmen. ”Slutligen anser Naturvetarna att det är berikande att ha vitt skilda åsikter i en debatt som för frågan framåt. Däremot är det helt förkastligt när man som i det här fallet försöker rättfärdiga att djurskyddsinspektörer utsätt för hot och våld genom att hänvisa tillbaka till inspektörer/myndighetsutövningen. Det är ett ytterst obehagligt sätt att resonera. Man kan diskutera inspektörers tolkning av lagen, bemötande och myndighetsutövning men aldrig i samma andetag som man försöker rättfärdiga hot och våld mot inspektörer. Det för inte frågan framåt, är en farlig väg att gå och är en dörr som inte borde ha öppnats i denna diskussion.”  Rent pressetiskt är det faktiskt fullständigt bedrövligt av ATL att ta in ett inlägg som innehåller sådana skrivelser anser jag.

Precis när Naturvetarnas replik publicerades kom ett nytt inlägg i ATL där vi tillskrivs att ”synes ingå i en riksomfattande kampanj i riks- och lokalmedier, tidningar och radio mot den svenska julgrisen och för djurskyddsinspektörer.” Jo, jag tackar jag. Stora ord minsann…samtidigt som den riksomfattande kampanj (som vi alltså inte känner till något om och inte ingår i för att förtydliga) som det hänvisas till återigen är baserad på att man läser in vad man själv vill och läser mellan raderna. Men ATL publicerar samtidigt väldigt mycket artiklar, varför det kanske inte blir helt genomtänkt alltid (?!). Bland annat dök denna om hur Livsmedelsverket misstänker fiffel med ursprungsmärkningen på kött upp i måndags. Bra jobbat av inspektörerna! Det är riktigt bra att sådana här saker uppdagas, inte minst för alla som har rent mjöl i påsen. En sak jag hört ryktas om tidigare som också nämns i artikeln är hur mycket detta fusk omsätter och vilka som misstänks vara involverade. Interpol misstänker att italienska maffian och välkända nätverk är involverade samt att den ”falska maten” beräknas omsätta cirka 400 miljarder kronor per år. 400 MILJARDER!!! Det är svindlande summor, vilket väl också är förklaringen till att maffian och terrornätverk är involverade. Smått chockerande läsning hur som.

I måndags var det också sista dag att svara på remissen Avgifter i Livsmedelskontrollen – Förslag på en mer effektiv avgiftsfinansiering. I denna rapport föreslås och diskuteras många intressanta saker, inte minst den ”finska modellen” och att det måste blir mer av kommunal samverkan inom livsmedelskontrollen när så krävs. Naturvetarna valde att inte yttra sig över remissen då vi har en annan plan som ligger och gror i myllan i mitt huvud (och andras) och ska till (tangent)bordet inom kort. Men det är inte allt utan i tisdags hölls Jordbruksverkets årliga djurskyddskonferens. Här kan man se hela konferensen i efterhand på youtube. Själv följde jag med stort intresse landsbygdsminister Sven-Erik Buchts tal på konferensen (det ligger i slutet på klippet för den som vill titta i efterhand). Dessvärre var det inte mycket nytt under solen även om symbolvärdet av att ministern kommer och talar på konferensen inte bör underskattas och att andemeningen i hela talet fokuserade på ”från jord till bord” är givet med tanke på vad det här inlägget har fokuserat på…

Share

Agronomer gör skillnad!

Hur ska vi kunna producera tillräckligt med hälsosam mat på ett miljömässigt, ekonomiskt och socialt hållbart sätt? Vad händer med landsbygden när allt fler flyttar in till städer? Hur ska det svenska lantbruket förbli konkurrenskraftigt? Detta är exempel på högst aktuella frågor utan enkla svar.

För att närma sig en ett svar och en lösning på dessa frågor krävs kompetens kring landsbygdsfrågor, lantbruk, ekonomi, miljö och livsmedels. Det krävs kompetens både naturvetenskaplig och samhällsvetenskaplig kompetens. Det krävs den kompetens som agronomer besitter!

När agronomer har en så viktig kompetens kring områden som är flitigt debatterade och intresset är stort för – varför väljer då inte fler att bli agronomer? Vi, initiativtagarna till Agronomuppropet, ställde oss denna fråga och insåg att utmaningen ligger i att så få vet vad en agronom är. Därför bestämde vi oss för att öka kunskapen om vad en agronom är och gör. Agronomer har en bred tvärvetenskaplig kompetens med koppling till lantbruk och livsmedelsproduktion, fokus i utbildningen ligger på livsmedel, husdjur, ekonomi, landsbygdsutveckling eller mark- och växtvetenskap. Det är en stor samverkan och ett stort utbyte mellan de olika agronominriktningarna vilket ger agronomer kunskaper inom fler områden än sin egen inriktning. Agronomutbildningen är unik i dess bredd och dess fokus på att hela tiden försöka se hela bilden. Agronomer kan fungera som en i nuläge saknad länk mellan en mängd olika områden, mellan teori/forskning och praktik, mellan produktion och bevarande och inte minst mellan vetenskapen och politiken.

Genom att vi blir bättre på att lyfta fram och tydliggöra vår kompetens tror vi att agronomtiteln kan bli mer igenkänd, förstådd och eftertraktad. Vi är också övertygade om att fler skulle söka sig till agronomutbildningarna om de visste vad agronomer arbetar med. I dagsläget är de största arbetsmarknadssektorerna för agronomer statliga myndigheter, privata företag, lantbruk, universitet och högskolor. Vanliga arbetsgivare är Sveriges Lantbruksuniversitet, länsstyrelserna, kommuner, Jordbruksverket, Lantmännen och landsbygdsdepartementet. Många agronomer arbetar även som egenföretagare.

Agronomuppropet startade våren 2014 och är ett ideellt projekt under Agronomförbundet, en av Naturveternas professionsföreningar. Agronomuppropet är tänkt att fungera som en plattform för att få agronomer att mötas, bli mer stolta i sin yrkesroll och motiveras till att själva göra åtaganden för att öka kännedomen om agronomers kompetens. Ett åtagande kan handla om allt från att lyfta fram att man är agronom i tal och skrift, till att göra riktade kampanjer för att få fler intresserade av agronomyrket. Genom att många gör lite kommer vi tillsammans göra ett stort arbete som förhoppningsvis leder till att agronomtiteln blir både välkänd och eftertraktad i samhället.

Den 31 oktober arrangerar Agronomuppropet en Fokusdag för att inspirera agronomer och andra intressenter till att känna yrkesstolthet och motivera deltagarna till att själva vilja göra något för att öka kännedomen om deras kompetens. Vi vill att deltagarna ska lämna Fokusdagen med en känsla av att de har ett otroligt viktigt yrke och även känna att var och en faktiskt kan göra något för att öka vetskapen om vad en agronom är och gör. Dagen syftar till att se lösningar och inte bara diskutera utmaningar. För oss är det viktigt att fokus inte ligger på att diskutera vad ”någon” borde göra, utan vem kan göra vad och vad kan du eller jag göra!

AgronomuppropetProfil_150pxInitiativtagarna till Agronomuppropet är Julia Fransson, mark/växtagronom och fältsäljare på RagnSells. Maria Karlsson, livsmedelsagronom och doktorand på institutionen för livsmedelsvetenskap vid Sveriges Lantbruksuniversitet. Beatrice Ramnerö, snart färdig mark/växtagronom, jobbar som kårordförande på Ultuna Studentkår.

Läs gärna mer om Agronomuppropet och hur vi arbetar på www.agronomuppropet.se och tveka inte att höra av er med funderingar, kommentarer eller om ni vill ha tips för att genomföra en egen kampanj!

Share

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share