Komplex situation inom livsmedelskontrollen

Jag läste just en sån himla bra artikel i DN. Han verkar riktigt vettig den där Kristofer Jervinge på Naturvetarna. Nej då, skämt åsido så gillade jag även denna replik på riksrevisor Claes Norgrens debattartikel den 10 juni om stora brister i den svenska livsmedelskontrollen. Denna däremot från SKL är jag inte lika förtjust i. Det bästa med den är titeln som DN valde att sätta på den Det finns ingen quick fix för bättre livsmedelskontroller. För det Riksrevisionens debattartikel och samtliga repliker sätter ljuset på är just hur komplext detta är. Det finns ingen enkel lösning för att komma tillrätta med problemen inom livsmedelskontrollen.

Det påstår jag inte heller i Naturvetarnas bidrag till debatten. Vad jag däremot motsätter mig i SKLs artikel, och även i ursprungsartikeln, är att problemen skulle kunna lösas utan att staten nu utreder organiseringen och tar sig en rejäl funderare. Det är klart att problemen skulle kunna lösas utan en sådan åtgärd men helt seriöst, vad är oddsen? Problemen med livsmedelskontrollen är inget nytt. När jag började på Naturvetarna och skulle sätta mig in i dessa frågor hittade jag en 15 år gammal ESO-rapport med svidande kritik mot förhållanden som innebär att man (kommunen) ska granska sig själv i vissa fall. Den skulle likväl kunna vara skriven idag (de förändringar som genomförts i kommunallagen m.m. har inte nämnvärt förändrat situationen) .

Staten, eller SKL för den delen som ger mycket stöd till kommuner med mindre resurser i dessa frågor, har inte lyckats få bukt på problemen ännu. Jag är ledsen men vi är faktiskt förbi att säga ”staten bör ställa ordentliga krav på myndigheterna”, ”staten bör vidta åtgärder”, ”mindre kommuner behöver samverka mer”. Långt förbi. Inte minst givet de allvarliga arbetsmiljöproblem många inspektörer upplever. Hot, våld och jävsproblematik. Det är inte ok! SKL slår ett slag för kommunalförbund som en bra väg för mindre kommuner att få mer resurser och att få livsmedelskontrollen att fungera bättre. Det gör vi också då det i regel fungerar väldigt väl när kommuner går samman.

Dessvärre finns det dock kommunalförbund som kommer och går. Varför? En kommun kanske byter majoritet och den nya politiska ledningen vill sätta sin prägel. Hur? Man gör en förändring i nämnderna. Varför sköter vi inte livsmedelskontrollerna själva, varför har vi det i ett kommunalförbund? Vi tar ”hem” kontrollen istället! Det är ofta ingen rationalitet som ligger bakom sådana beslut, det är politik. Jag har själv upplevt det på nära håll när jag arbetade i en kommun och majoriteten skiftade. Tillsynen lider ofta extra hårt av ett sådant nyckfullt politiskt beteende, inte minst om den fungerar väldigt väl i kommunalförbundet medan resurserna inte är tillräckliga i (den lilla) kommunen själv.

Där har vi också roten till problemet, det finns en inbyggd jävsproblematik i den kommunala tillsynen. Den går att steppa runt i stora kommuner och i kommunalförbund men ligger som en blöt filt över tillsynen i många små kommuner. Ingen är gladare än jag att vi har medlemmar som arbetar i kommuner och kommunalförbund där livsmedelskontrollen fungerar väldigt väl. Vi är inte för omorganiseringar i regel då vi vet hur jobbigt det kan vara och vi vill inte sabba för våra lyckligt lottade medlemmar. Det säger sig självt att vi vill det bästa för alla våra medlemmar. Det är just därför vi också skriver om att det inte finns någon quick fix. Vi vill ha en organisation som säkrar en bra arbetsmiljö, bra tillsyn och lyckliga medlemmar för alla som arbetar med livsmedelskontroll.

Kanske kan man tänka sig att livsmedelskontrollen organiseras olika beroende på förutsättningar? Kan man fördela resurser på ett annat sätt? De kommuner och kommunalförbund som sköter sig får fortsätta att ansvara för kontrollen? Då återstår bara problemet med att det inte fungerar något vidare på länsstyrelsen eller Livsmedelsverket heller. Jag vet inte, det är som sagt väldigt komplext. Men allt pekar som sagt på att staten måste utreda frågan om organiseringen grundligt utifrån vissa givna värden – likvärdighet, resurseffektivitet och rättssäkerhet – som bör vara överordnade allt annat inom livsmedelskontrollen.

Naturvetarna kan inte blunda för att vi är ett fackförbund som organiserar många individer som arbetar med livsmedelskontroll i kommuner där det inte fungerar. Vi måste ta strid för dom. Alltför ofta bottnar problemen i att vår medlem kan och vill göra sitt jobb, men kommunens organisation, ledning och politiker, har uppfattat tillsynsuppdraget annorlunda. Ett uppdrag som egentligen inte ska kunna uppfattas på annat än ett sätt…

Share

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.

Share