Lite sent på det…men regeringen har fattat ett klokt beslut om livsmedelsupphandling

Man kommer tillbaka efter sommar och semester. Lite bortkopplad och med en viss startsträcka för att komma igång, inte minst då jag varit nästintill helt utan internettillgång under min relativt långa semester. Funderar som bäst på vilken av de frågor som jag driver opinion kring som jag ska ta tag i först. Fastnar för att titta på om det har hänt något att rapportera om kring livsmedelsstrategin, som blivit uppskjuten vid ett flertal tillfällen, men finner att så inte är fallet. Lite som av en slump scrollar jag fortsatt vidare på näringsdepartementets hemsida och finner då det här.

Regeringen har alltså beslutat att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att förstärka kompetensen när det gäller upphandling av livsmedel. Här har man på olika sätt försökt att påverka genom att i ett par års tid i remissvar, blogginlägg, artiklar och debattartiklar prata om hur viktig den offentliga upphandlingen av livsmedel är ”för att främja en bättre och mer konkurrenskraftig hållbar svensk livsmedelsproduktion” (regeringens ord)…och så händer det något på detta område just när man har semester. Det är så himla typiskt.

För även om jag självklart är väldigt nöjd med regeringens beslut, då Naturvetarna som sagt har drivit denna fråga under en tid, blir känslan av ens egen påverkan (som är svår att mäta även annars) minimal. Det är samtidigt en helt irrelevant fråga för så länge som regeringen gör som Naturvetarna vill i de frågor som jag har på mitt bord kan jag och Naturvetarna som organisation självklart inte vara annat än nöjda. Men lite kul hade det ju ändå varit om det hade stått någonstans att ”…precis som Naturvetarna har förespråkat i många olika sammanhang väljer nu regeringen att…”:) Men det är så klart något som aldrig kommer hända och vi är dessutom många olika intressen som försöker påverka regeringen i olika riktningar kring olika frågor, vilket ger styrka då det annars lätt skulle kunna avfärdas med att det handlar om särintressen.

Anledningen till att Naturvetarna driver denna fråga är i alla fall då vi har många medlemmar som arbetar inom livsmedelsproduktion och även andra områden som gynnas av att Sverige har en hållbar livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Inte minst har vi också många medlemmar som antingen arbetar med djurskydd eller på ett eller annat sätt påverkas av djurskyddet. Antibiotikaresistens är en annan orsak att framhäva svenskproducerat kött i offentliga måltider, som också har relevans för många av våra medlemmar. Sen ett EU-direktiv kom som slog fast att man kan ställa krav i upphandling, kring till exempel djurskydd, har Naturvetarna drivit att offentlig upphandling borde stödja svensk livsmedelsproduktion och den lagstiftning Sverige har (snarare än tvärtom, som ofta är fallet i dagsläget). För att återknyta till den direkta ”boost” som man önskar att man skulle kunna få av en framgång i påverkansarbete skulle också följande uttalande från civilminister Ardalan Shekarabi på näringsdepartements hemsida likväl kunna vara ett direkt citat från undertecknad:)

”- I Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det är därför glädjande att regeringen idag kan presentera uppdraget till Upphandlingsmyndigheten.”

I Sverige serveras varje dag 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. Tänk den kraft, såväl monetärt som det signalvärde det kan skicka ut i samhället, som finns inneboende i upphandlingar av den storleken. Att det tog regeringen så lång tid att komma fram till att ”det offentliga” måste stödja den ambitiösa djurskyddsnivån som finns i Sverige, då det annars urholkar legitimiteten för lagstiftningen, är förvånande. Men bättre sent än aldrig. Nog sagt, dags för Upphandlingsmyndigheten att leverera på regeringens uppdrag!

 

 

Share

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?

Share