Lite sent på det…men regeringen har fattat ett klokt beslut om livsmedelsupphandling

Man kommer tillbaka efter sommar och semester. Lite bortkopplad och med en viss startsträcka för att komma igång, inte minst då jag varit nästintill helt utan internettillgång under min relativt långa semester. Funderar som bäst på vilken av de frågor som jag driver opinion kring som jag ska ta tag i först. Fastnar för att titta på om det har hänt något att rapportera om kring livsmedelsstrategin, som blivit uppskjuten vid ett flertal tillfällen, men finner att så inte är fallet. Lite som av en slump scrollar jag fortsatt vidare på näringsdepartementets hemsida och finner då det här.

Regeringen har alltså beslutat att ge Upphandlingsmyndigheten i uppdrag att förstärka kompetensen när det gäller upphandling av livsmedel. Här har man på olika sätt försökt att påverka genom att i ett par års tid i remissvar, blogginlägg, artiklar och debattartiklar prata om hur viktig den offentliga upphandlingen av livsmedel är ”för att främja en bättre och mer konkurrenskraftig hållbar svensk livsmedelsproduktion” (regeringens ord)…och så händer det något på detta område just när man har semester. Det är så himla typiskt.

För även om jag självklart är väldigt nöjd med regeringens beslut, då Naturvetarna som sagt har drivit denna fråga under en tid, blir känslan av ens egen påverkan (som är svår att mäta även annars) minimal. Det är samtidigt en helt irrelevant fråga för så länge som regeringen gör som Naturvetarna vill i de frågor som jag har på mitt bord kan jag och Naturvetarna som organisation självklart inte vara annat än nöjda. Men lite kul hade det ju ändå varit om det hade stått någonstans att ”…precis som Naturvetarna har förespråkat i många olika sammanhang väljer nu regeringen att…”:) Men det är så klart något som aldrig kommer hända och vi är dessutom många olika intressen som försöker påverka regeringen i olika riktningar kring olika frågor, vilket ger styrka då det annars lätt skulle kunna avfärdas med att det handlar om särintressen.

Anledningen till att Naturvetarna driver denna fråga är i alla fall då vi har många medlemmar som arbetar inom livsmedelsproduktion och även andra områden som gynnas av att Sverige har en hållbar livsmedelsproduktion och en levande landsbygd. Inte minst har vi också många medlemmar som antingen arbetar med djurskydd eller på ett eller annat sätt påverkas av djurskyddet. Antibiotikaresistens är en annan orsak att framhäva svenskproducerat kött i offentliga måltider, som också har relevans för många av våra medlemmar. Sen ett EU-direktiv kom som slog fast att man kan ställa krav i upphandling, kring till exempel djurskydd, har Naturvetarna drivit att offentlig upphandling borde stödja svensk livsmedelsproduktion och den lagstiftning Sverige har (snarare än tvärtom, som ofta är fallet i dagsläget). För att återknyta till den direkta ”boost” som man önskar att man skulle kunna få av en framgång i påverkansarbete skulle också följande uttalande från civilminister Ardalan Shekarabi på näringsdepartements hemsida likväl kunna vara ett direkt citat från undertecknad:)

”- I Sverige producerar vi livsmedel utifrån en ambitiös djurskyddslagstiftning och svenska bönder åstadkommer världens bästa djurvälfärd. Samtidigt kan våra barn, äldre och sjuka serveras offentlig mat från leverantörer som inte förhållit sig till den ambitiösa djurskyddsnivån vi faktiskt har i Sverige vid produktionen. Det är därför glädjande att regeringen idag kan presentera uppdraget till Upphandlingsmyndigheten.”

I Sverige serveras varje dag 3 miljoner måltider i vård, skola och omsorg. Tänk den kraft, såväl monetärt som det signalvärde det kan skicka ut i samhället, som finns inneboende i upphandlingar av den storleken. Att det tog regeringen så lång tid att komma fram till att ”det offentliga” måste stödja den ambitiösa djurskyddsnivån som finns i Sverige, då det annars urholkar legitimiteten för lagstiftningen, är förvånande. Men bättre sent än aldrig. Nog sagt, dags för Upphandlingsmyndigheten att leverera på regeringens uppdrag!

 

 

Share

Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share