En ihålig ost om stigmatiserat kött

Kan kött vara stigmatiserat? Ja, tydligen om man frågar Carl B Hamilton, ekonomiprofessor och tidigare Liberal riksdagsledamot. Det hävdar han nämligen på DN debatt idag. Alltså, att han inte menar att köttet lyckas framkalla blödande sår, som är en betydelse av ordet, fattar jag. Men samtidigt känns hans tes ändå väldigt långsökt. Han menar alltså att en viss typ av köttkonsumtion leder till en social stigmatisering och att detta är den svenska köttprotektionismens fel, som dessutom underblåses av media. Det han avser är alltså att stigmatiseringen i det här fallet avser de som avviker från genomsnittsmedborgarens samhällsnorm och äter en annan typ av kött, specifikt importerat kött.

Om vi för sakens skull leker med tanken att det faktiskt finns ”stigmatiserat kött” vad skulle förklaringen bakom denna rådande samhällsnorm i Sverige kring kött kunna vara? Hamilton skriver bland annat att ”importerat kött är ofta billigare och bättre än svenskt”. Billigare är ett bra ekonomiskt begrepp, lätt att kolla upp. Vi säger för sakens skull att importerat kött alltid är billigare än inhemskt producerat. Då har vi kvar detta med bättre. Vad är bättre kött? Det enda vettiga som Hamilton skriver på denna punkt är att ”…när Europas bästa pastejer och patéer tillverkas på kontinenten, köper man råvaran från Sverige? Nej. När parmaskinka och Serranoskinka tillverkas, kommer råvaran från Sverige? Nej, den är lokalt producerad.”

För att använda ett engelskt uttryck som känns passande; that’s baloney (baloney är en typ av korv men uttrycket betyder också att något är fullständigt struntprat). Det är förvisso inte struntprat att man använder lokala råvaror när man producerar till exempel skinkan i Parma men det är klart att det även kan göras omvänt. Nu är inte detta ett exempel på en köttprodukt men jag kom genast att tänka på denna artikeln på Naturvetarnas hemsida om buffelmozzarella produktion i norra Uppland. Nu kan jag för lite om just varumärkesskyddet för parmaskinka och serranoskinka men jag tänker mig att skinka enligt samma process kan produceras, och säkerligen redan produceras, i Sverige även om den kanske inte får kallas för parma/serranoskinka (!?)…apropå detta med protektionism.

Så nu har vi alltså benat ur köttfrågan ur Hamiltons perspektiv lite grann. Det var ju kul och lärorikt men vad som är ännu roligare är att inte ens hans grundtes kring stigmatiseringen håller. För apropå detta med stigmatiserande är den rådande genomsnittsmedborgarens samhällsnorm i dagsläget inte till någon stor övervägande del för svenskt kött. På Jordbruksverkets hemsida skriver man om köttkonsumtion att under ”…cirka 20 år har trenden varit att en allt större del av det kött vi äter är importerat, men under våren 2014 började utvecklingen gå i motsatt riktning för nöt- och griskött då andelen svenskt nötkött av förbrukningen ökade med 3 procent och svenskt griskött med 4,1 procent.” Trots denna marginella förändring var till exempel ca 50 procent av nötköttet som konsumerades inhemskt producerat medan samma siffra för lamm var drygt 30 procent år 2014.

Jordbruksverket tror själva att en orsak till uppsvinget som skedde 2014, och som förhoppningsvis har fortsatt 2015, kan vara att Sverige har den lägsta antibiotikaanvändningen till livsmedelsproducerande djur. Jag tror det ligger mycket i det men jag tror också att det svenska djurskyddet överlag samt olika resonemang kring klimatet och en hållbar köttkonsumtion spelar in. Jordbruksverket har också släppt en rapport om hållbar köttkonsumtion där de också slår fast att ”…svensk köttproduktion ligger relativt bra till i flera hållbarhetsperspektiv, exempelvis antibiotikaanvändning och djurvälfärd.” När Hamilton famlar i mörkret kring begreppet bättre har vi alltså här svart på vitt något där man har ett mervärde i svenskt kött…det är bättre! Låt oss vända på Hamilton-resonemanget också när vi ändå är igång. Varför skulle inte en svenskt producerad skinka kunna smaka bättre? Att köpa en paté, skinka eller brieost för att den kommer från ett visst land eller region är socialt stigmatiserande om något i nuläget…att den dessutom lär kosta en del om den har ”rätt etikett” är högst troligt (för att knyta an till det andra påståendet i debattartikeln om billigheten i importerat).

Men när landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) intervjuades i radio i morse och hade chansen att bemöta denna debattartikel, med hål stora som i en schweizerost, trasslade han bara in sig. Det hade varit så enkelt för Bucht att prata om mervärdena i svensk köttproduktion. Eller varför inte djurskydd, EU och antibiotika? Eller varför inte prata djurskydd och offentlig upphandling? Det hade Bucht också kunnat göra samtidigt som han pratade om den svenska livsmedelsstrategin. Men det gjorde han inte och det tycker jag var synd då han borde ha fyllt denna ihåliga ost till debattartikel med bra motargument…

Share

Kött med dålig djurvälfärd – ett samhällsproblem

Hur bra känns det att äta kött från djur som har farit onödigt illa under uppfödandet? För att inte krångla in mig i någon sorts diskussion kring att det är bäst för djuren om man inte äter kött alls så handlar detta om att många vill äta kött och vad som i så fall är det optimala köttet att konsumera. Som sagt, om man ska äta kött vill man då gärna äta överdrivet ”plågat” kött? Jag tror att de flesta svarar nej på en sådan fråga men det som gör att det mesta köttet som konsumeras i Sverige idag ändå är sådant kött är endast då det är billigare. Fair enough!

Men om man då betänker den klimatpåverkan köttproduktion har. Vilket kött har minst klimatpåverkan (om det ska konsumeras i Sverige) och borgar för ett gott djurskydd? Sverige har i alla fall hårdare djurskyddslagstiftning än något annat land och rimligtvis borde klimatpåverkan också kunna hållas nere, med kortare transporter m.m., i de allra flesta fallen. Att svenskt kött ligger bra till ur hållbarhetssynpunkt har experter vid Jordbruksverket också konstaterat.

Fortfarande inte övertygad? Ok, vi tar med en annan aspekt. Enligt en debattartikel i SvD den 20 april kan kött med dålig djurvälfärd, som maskeras med en hög koncentration av antibiotika, riskera att på sikt göra de som konsumerar köttet sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är olika representanter från SLU som står bakom artikeln. De för ett bra resonemang om att det inte är dyrt med svenska djurskyddsregler, utan att det är samhällsekonomiskt lönsamt utifrån ”antibiotika-aspekten”. Det känns väl inte sensationellt egentligen, ”du är vad du äter”, men det är ändå bra när kunniga personer för fram vetenskapliga belägg för att det faktiskt förhåller sig så.

Är du fortfarande inte övertygad (du kanske tycker att de som köper detta billiga kött fullt med antibiotika får skylla sig själva)? Då kan man börja fundera på den offentliga upphandlingen i Sverige. För ett par månader sedan skrev jag här på bloggen om nya EU-direktiv kring offentlig upphandling. Direktiven innebär att det ska bli tydligare/lättare att ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter vid offentlig upphandling.

Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. Den offentliga upphandlingen är viktig i den här aspekten då upphandlingen av livsmedel är omfattande med tre miljoner måltider inom offentlig sektor varje dag, enligt Miljöstyrningsrådet. Som det är nu slår den offentliga upphandlingen av billigt kött med dålig djurvälfärd i stor utsträckning ut den svenska produktionen.

Av de tre miljoner måltider som serveras varje dag i förskolor, skolor, på äldreboenden, på sjukhus m.m. är det väldigt många som får kött fullt av antibiotika och som på sikt alltså riskerar att göra de som äter det sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är således ett samhällsproblem i allra högsta grad. Därför bör man känna sig engagerad i detta helt oavsett om eller vad för typ av kött man själv konsumerar privat. Att citera sig själv känns egentligen lite förmätet men jag kan inte uttrycka det på så många andra sätt än vad jag gjorde i ett tidigare blogginlägg kring den offentliga upphandlingen:

Om man betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat.

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Att leva som man lär är inte alltid det lättaste men idag ska jag äntligen komma till skott och höra av mig till stadsdelsförvaltningen där mina barn går i förskola och skola för att lära mig mer om deras livsmedelsupphandling. Var kommer egentligen köttet ifrån som serverades i Fläskschnitzeln med ratatouille och kokt potatis som de åt till lunch igår? Kan de garantera att det är kött uppfött med god djurvälfärd eller inte? Vet de om det är fullt med antibiotika eller inte? Det ska bli intressant att höra svaren på mina frågor och om det är fel svar tänker jag i alla fall agera.

För en god djurvälfärd, för klimatets skull, för legitimiteten för svenskt djurskydd, för att vi inte ska bli sjuka på sikt och för en levande landsbygd i Sverige ser jag mycket hellre att det inom offentlig verksamhet gärna äts lite mindre kött men gärna mycket bättre kött.

Share