Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share

Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

Share

Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share

Regeringens argument för statlig tillsyn är allomfattande!

Igår lämnade regeringen över en proposition till riksdagen om inrättandet av en ny statlig tillsynsmyndighet för hälso- och sjukvård och socialtjänst, Inspektionen för vård och omsorg. Man gick inte hela vägen enligt det förslag, Gör det enklare!, som regeringens särskilda utredare Stefan Carlsson tidigare skickat ut på remiss. Det är tråkigt att man inte samlar all tillsynsverksamhet från de olika vårdmyndigheterna under ett tak utan endast Socialstyrelsens, då det var något som vi framhöll som en styrka med förslaget när vi svarade på remissen. Men med detta sagt så är ändå propositionen ett stort fall framåt för tillsynsfrågan i Sverige i stort.

Dessutom får vi väl någonstans vara nöjda med att man åtminstone har tagit tillvara på våra åsikter om att utfärdandet av yrkeslegitimationer bör ligga kvar på Socialstyrelsen och att vi uppmärksammas för detta i propositionen. Men långt viktigare än detta är ändå att vi i vårt svar var positivt inställda till utredningens förslag överlag. Vi inser att inrättandet av en fristående statlig tillsynsmyndighet  inom detta område, med de argument som man använder, är tillämpligt på all tillsyn i samhället.

I propositionen skriver man bland annat att argumenten för en fristående renodlad statlig tillsynsmyndighet är att:

”tillsynen är ett styrmedel som ytterst ska upprätthålla respekten för folkviljan.”

”tillsyn kräver integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten.”

”tillsynsarbetet ska stå fritt från normering, kunskapsutveckling och bidragsgivning.”

Alla dessa påståenden är lika sanna för all tillsyn i samhället! En renodlad statlig tillsynsmyndighet står alltid fri från eventuell jävsproblematik och har en integritet, tydlighet och likabehandling gentemot tillsynsobjekten över hela landet som inte kan uppnås annars, oavsett tillsynsområde. Med en fristående statlig tillsynsmyndighet så kan man direkt styra anslag till tillsyn, då myndigheten är renodlad och inte har en massa andra konkurrerande uppdrag.

Detsamma gäller inte för djurskyddskontrollen i Sverige då det inte går att styra anslag på detta sätt för tillsyn inom Länsstyrelsen. För ett par veckor sedan rapporterades det i media om hur ett projekt skulle inledas under fyra veckor för att få upp antalet kontroller av djurtransporter i Sverige. Bakgrunden var EU-kritik kring att Sverige under 2010 genomförde 12 stycken oanmälda kontroller av djurtransporter medan Danmark genomförde 1549 stycken. Idag kan man också läsa om att Länsstyrelsen tillsammans med Tullverket genomför den hittills största kontrollen av djurtransporter till och från Sverige. Det är så klart otroligt bra att det görs men det är likväl en punktinsats.

Hur arbetet är organiserat och hur resurserna styrs har naturligtvis stor betydelse för hur man kan utföra tillsynen. I Danmark har man en statlig myndighet för djurskyddskontroll som iofs inte är fristående utan sorterar direkt under departementet för mat, jordbruk och fiskeri men som alltså genomför väldigt många kontroller (goda resurser till tillsyn). I fallet om kontroll av djurtransporter framhåller man bland annat att man har en samordning i Danmark som saknas i Sverige och organisationen har naturligtvis stor betydelse för detta.

Oavsett om lagstiftningen är mer långtgående i Sverige har detta ingen betydelse om inte tillräckligt många kontroller genomförs. Man kan argumentera för att det inte gått så lång tid sedan djurskyddskontrollen flyttade över till Länsstyrelsen och att man får ge det lite tid. Men argumenten som regeringen använder i sin proposition för att tala sig varma om den renodlade inspektionsmyndigheten inom hälso- och sjukvård och socialtjänst är likväl tillämpliga på all tillsyn inom olika områden i Sverige. Argumenten är allomfattande, det går inte att komma ifrån!

Det är dags att regeringen tar ett samlat grepp kring tillsynsfrågan i Sverige med grund i sin egen proposition samt samtliga statliga utredningar under de senaste tio åren som alla kommit fram till att tillsynen är bäst organiserad i fristående statliga myndigheter. För att citera regeringen själva så handlar det som sagt om att ”upprätthålla respekten för folkviljan”.

Share