Den svenska modellen har vind i seglen – kom ombord!

Det känns som att det råder positiva vibbar kring den svenska modellen för tillfället. Kul, inte specifikt för att man själv arbetar på ett fackförbund och inte heller främst för att den svenska modellen bygger på kollektivavtal och en hög anslutningsgrad till fackförbund. Nej, det är kul för att det är alltfler unga som inser vikten av att vara med i ett fackförbund. Det är framförallt kul för det innebär att det är alltfler unga individer som ökar sina förutsättningar att få ett bra arbetsliv. Nu fokuserar denna artikel i DN iofs på Stockholmare men trenden är enligt texten densamma i hela Sverige.

Bakgrunden till att alltfler yngre går med i fackförbund är att alltfler inser medlemsnyttan men också då arbetsmarknaden upplevs som alltmer otrygg. Det första är naturligtvis väldigt positivt medan det andra inte känns lika positivt. Att det finns en del arbetsgivare som inte tecknar kollektivavtal och erbjuder dåliga villkor talar i viss mån emot hela min grundtes i detta blogginlägg. Men ju fler som är anslutna till fackförbund, desto större är också möjligheten till påverkan om att företag ska teckna bra kollektivavtal.

Dessutom är det heller ingen nackdel att regeringen nu tittar närmare på ”Upphandling och villkor enligt kollektivavtal” utifrån Europaparlamentets direktiv om upphandling som kom förra året (där det lyfts fram att krav kan ställas på miljö-, social- och arbetsrättsliga skyldigheter i upphandlingar). Jag är hoppfull att trenden med alltfler unga som blir medlemmar i fackförbund, inte minst i Naturvetarna:), åtföljs av att de få arbetsgivare som inte har kollektivavtal i dagsläget tecknar det omgående. Det finns en stor nytta med kollektivavtal för båda parter.

Apropå nytta så blir man väldigt glad när det dyker upp såna här webbsidor som på ett enkelt sätt kan förklara vikten av kollektivavtal. Sidan sattes i drift igår och på den kan man ta reda på vad kollektivavtalet kan vara värt i pengar vid olika händelser i livet. Tycker man ändå att den är för avancerad och vill ha en kort lathund innan man börjar använda den kan man läsa denna artikel i DN om saken. Vill man läsa mer om vikten av att vara med i ett fackförbund behöver man inte titta långt bort…utan då kan man titta in på Naturvetarnas hemsida…och här är som av en händelse en länk till sidan där man blir medlem.

Tillsammans är vi starka då vi kan blåsa än mer vind i seglen på vår skuta där individen alltid är i fokus. Alla som vill får följa med på resan men inte för min eller något fackförbunds skull utan bara för ens egen skull utifrån nyttan och tryggheten det innebär för en själv i arbetslivet. Är du inte med? Kom ombord!

Share

Framtiden är här – kollektivavtal 2.0

Innovation kräver innovation. För att Sverige ska kunna fortsätta ligga i framkant inom kunskapsintensiva branscher krävs att arbetsmarknadens parter ligger i framkant. Dessutom blir hela samhället konstant alltmer kunskapsintensivt med allt fler kompetenta akademiker. vilket gör behovet av kollektivavtal 2.0 än mer brådskande. Floskler? Nej, Almega och Sacoförbunden har koll på läget.

Under eftermiddagen hölls ett seminarium i Almedalen, med dessa parter som arrangörer, på temat ”Hur ska framtidens konkurrenskraftiga kollektivavtal se ut?” Olika arbetsgrupper har tillsatts med representanter från såväl Almega som Sacoförbunden som förutsättningslöst har diskuterat vad framtidens kollektivavtal för tjänstesektorn bör innehålla.

Detta stod i inbjudan till seminariet: ”I moderna tjänsteföretag måste alltid den mänskliga resursen stå i centrum. Verksamheterna bygger på det medarbetarna presterar. Därför vill Almega och Saco skapa framtidens kollektivavtal som bättre än i dag ger utrymme för individuella lösningar.”

Det låter bra och det var många bra saker som arbetsgrupperna hade kommit fram till. Mycket handlade om flexibilitet…och apropå flexibilitet. Här nedan följer lite tweets från seminariet då jag är satt under tidspress (datorn laddar ur)…jag inte kan sammanfatta det så mycket bättre (speciellt inte under extrem tidspress)…och kanske främst då jag är den flexibla medarbetaren 2.0 så klart.

Ingen nämnd ingen glömd, bara ett återgivande av ett par tweets med viss blogganpassning (bättre språkbruk än på twitter!) helt oavsett vem som sa dem:

– Moderna kollektivavtal ska ta hänsyn till det gränslösa arbetet – var arbetet sker ska inte spela någon roll så länge arbetet utförs.

– Det gränslösa arbetet växer fram i kunskapsintensiva branscher. Positivt men även en risk för till exempel hög arbetsbelastning. Detta måste framtidens kollektivavtal kunna hantera.

– Möjligheten att jobba gränslöst kommer att öka. Det är viktigt att chefer och medarbetare sätter gränser.

– Man klipper sig på arbetstid. Det är så världen ser ut. Logiskt, då håret växer även under arbetstid. Det krävs flexibla kollektivavtal.

– Det är för lite fokus på hur löneprocessen ska gå till lokalt. I framtiden behövs mer fokus på relationen chef/medarbetare i kollektivavtalen och hur man får det att fungera med lönesamtal.

– Moderna kollektivavtal ska ta hänsyn till att lönen ska vara individuell och anpassad efter varje företags förutsättningar samt medarbetares prestation.

– Att koppla lön till prestation och resultat är en win-win situation för arbetsgivare och medarbetare.

– Det gränslösa arbetet kräver att parterna ser över kollektivavtalen, för framtiden är redan här.

7 procent kvar på batteriet i datorn…Over and out!!!

Share

Offentlig upphandling – min eller vår gordiska knut?

Jag arbetar som utredare med fokus på arbetsmarknadsfrågor hos Naturvetarna. Ibland känns det som en ganska stor utmaning, då naturvetare har väldigt diversifierad utbildning och arbetsmarknad. Vi har en stor mängd olika professioner representerade som arbetar i alla olika sektorer och i princip alla upptänkliga branscher i samhället. Det är riktigt häftigt och säger en del om naturvetenskaplig kompetens. Ändå känns det lite övermäktigt stundtals, till exempel när man ska göra arbetsmarknadsprognoser för alla dessa professioner. Å andra sidan är det ju precis det som är styrkan dels med naturvetenskaplig kompetens men också med Naturvetarna, vi är överallt!

Med tanke på att jag som sagt har en grannlaga uppgift på mitt bord; med lönestatistik, analyser, rapporter, remissvar, opinionsbildning med mera; är det därför väldigt skönt när man får aha-upplevelser. Vad är då en aha-upplevelse för mig i min roll? Jo, det är när man arbetar med väldigt disparata frågor för våra medlemmar och inser att de faktiskt hänger ihop. Helt plötsligt ser man inte bara alla träden utan man ser skogen (eller i alla fall en dunge). Som av en händelse har jag ett sånt exempel att dela med mig av.

Jag följer just nu med stort intresse tv-serien djurskyddsinspektörerna i TV4. Det gör jag eftersom det är en av våra professioner och då jag också arbetar med att driva opinion kring deras och andra inspektörers ohållbara arbetsmiljö. Vi har även många medlemmar som på olika sätt arbetar med lantbruk och andra professioner som är involverade i livsmedelsproduktion i olika led. En av de största uppsidorna med programmet på tv är att de som tittar får se vad djurskydd de facto går ut på och hur inspektörerna i Skåne arbetar. Det florerar annars rätt mycket nidbilder kring djurskyddet. En ökad förståelse/acceptans för djurskyddet ska inte underskattas när det gäller den hot- och våldsproblematik som inspektörerna upplever i sin arbetsmiljö i dagsläget.

Jag har tidigare bloggat om och problematiserat över att det har varit oklart vilka krav man har fått ställa kring djurskydd i offentlig upphandling. Ett exempel har varit olaglig skolmat som slagit ut svensk produktion. Med en tuff (hårdare krav än i andra länder) svensk djurskyddslagstiftning där offentlig verksamhet faktiskt bidrar till att slå ut svensk produktion, inser man att legitimiteten för en sådan lagstiftning blir lidande och att detta också drabbar de som arbetar med att utöva tillsyn. En annan intressant aspekt är att det i skollagen numera står att skolmåltiderna ska vara näringsriktiga. Här kan man tänka sig att flera av Naturvetarnas professioner kring nutritionsfrågor skulle kunna tillföra väldigt betydelsefull kompetens i den offentliga upphandlingen samt måltider inom offentlig verksamhet. Fler kommundietister borde bland annat anställas (också en fråga på mitt bord:).

Förvisso står det ingenting om djurskydd eller närodlat i skollagen…sådan tur då att nya EU-regler kring offentlig upphandling numera visar vägen. De nya EU-direktiven innebär att myndigheter, kommuner och andra offentliga upphandlare ska kunna ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter. Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. När de väl är implementerade kommer det dock vara tillåtet för myndigheter eller kommuner att ställa dessa krav. Jag ser helt plötsligt framför mig otroligt många av Naturvetarnas professioner kring lantbruk, livsmedel, miljö med mera inom olika branscher och med olika roller som kan gynnas av en sådan utveckling inom offentlig upphandling.

Den gordiska knuten som offentlig upphandling kan innebära för egen del på min tjänst kan därmed även få stor betydelse för hela Naturvetarna…alla fackförbund och hela den svenska modellen då det troligtvis kommer innebära att ännu fler arbetstagare omfattas av kollektivavtal. Det är positivt för alla parter på svensk arbetsmarknad då kollektivavtal självfallet inte är en belastning för företag utan alla parter och hela samhället vinner på en sådan utveckling inom offentlig upphandling. Kommer då de offentliga verksamheterna att lägga mer fokus på krav kring andra värden än pris per automatik? Nej, troligtvis inte då finanserna alltid verkar begränsande inom alla olika typer av verksamheter.

Om man dock betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat…eller för att så många som möjligt på arbetsmarknaden ska omfattas av schyssta arbetsvillkor (vilket kollektivavtal alltid är en garant för)?

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Share

Högskolestiftelser = en möjlighet för den svenska modellen?

Högskolestiftelseförslaget hotar universitetens kärnvärden. Det menar 36 svenska forskare som idag skriver på DN Debatt om att förslaget om att svenska lärosäten ska kunna drivas i stiftelseform öppnar för en bolagisering som i sin tur äventyrar såväl forskningens oberoende som dess kvalitet och samhällsnytta. Deras analys, om den stämmer, är alarmerande. Ty vad är den högre utbildningen och forskningen värd om den inte är oberoende, högkvalitativ och samhällsnyttig?

Men har de rätt? Svårt att säga: forskarnas argumentation är nämligen lika svajig som regeringens förslag. Låt mig förklara hur jag tänker.

Förslaget om att göra det möjligt för svenska universitet och högskolor att ombildas till privata stiftelser har sedan det presenterades i början av sommaren kritiserats hårt. Mycket har handlat om själva hanteringen: varför presenteras det i form av en skrivelse istället för en gedigen utredning (som är brukligt gällande så omfattande förslag som högskolestiftelseförslaget är) och varför blev remisstiden bara tre månader, trots att förslaget släpptes mitt i sommarsemestern och större delen var Sverige går på sparlåga? En del kritik har dock handlat om själva principen och om att stiftelseformen inte lämpar sig för det som är universiteten och högskolornas uppdrag. Emedan den första formen av kritik är rimlig och ytterst befogad är den andra mer tveksam. Kritiker lyckas nämligen inte visa varför stiftelseformen är så dålig idé. Detta gäller i högsta grad debattörerna på DN Debatt. Deras främsta kritik är att förslaget öppnar för att ”…högskolor omvandlas till aktiebolag där tillgångarna delas ut till ägarna”. De undviker dock att nämna att det i skrivelsen står att aktieformen är olämplig och att det inte finns något nödvändigt samband mellan stiftelseformen och vinstuttag. Deras kritik är ideologisk. Detta är självfallet helt i sin ordning, ideologi är (eller borde åtminstone vara) grunden för all politik och en naturlig grund för att vara för eller emot någonting. Problemet är bara att de 36 debattörerna inte låtsas om att deras ställningstagande har med ideologi att göra och att de dessutom använder sina akademiska titlar för att stärka sin trovärdighet. Detta är problematiskt, särskilt då de – och det med rätta! – kritiserar regeringen för bristande och onyanserad analys. Genom att skriva under som professorer, lektorer gör debattörerna anspråk på att komma med en mer nyanserad, icke-ideologisk analys än vad de faktiskt gör. Det är beklagligt eftersom det riskerar att dra uppmärksamheten från det som verkligen är en relevant och riktig kritik: nämligen att regeringen misslyckats kapitalt med att visa varför stiftelseformen är den bästa organisationsformen för svenska universitet och högskolor.

Naturvetarna är helt överens med de 36 forskarna om att liggande förslag är bristfälligt. Vi vill exempelvis se att representationsrätten för studenter och anställda i stiftelsernas styrelser säkerställs och att det införs någon form av garanti för offentlighetsprincipen såväl som rättsäkerhet. Men det som tyvärr verkar ha tappats bort i debatten är att förslaget faktiskt skulle kunna innebära en del vinster också. Så länge den kvaliteten och oberoendet för den högre utbildningen och forskningen garanteras så finns ingenting som säger att staten måste vara huvudman för de svenska lärosätena. Framförallt finns inget som säger att staten måste vara arbetsgivare för dem som arbetar inom akademin. Naturvetarna är därför försiktigt positiva till idén om ombildning eftersom vi ser att det skulle kunna innebära en öppning för den svenska modellen; en öppning som i sin tur kunde innebära en chans att etablera för akademin specialsydda kollektivavtal.  Det tror vi vore bra för våra medlemmar (studerande som anställda) och för utbildningens och forskningens kvalitet.

Sofie Andersson

 

Mer läsning:
Några av de som hittills svarat på remissen är Ekonomistyrningsverket , Sveriges Ingenjörer och Universitetskanslerämbetet. Naturvetarnas svar på förslaget om högskolestiftelser hittar du här och ytterligare kommentarer kring öppningen för den svenska modellen här. Läs också
P.O Rehnqvists kommentarer kring om den vårdslösa debatten om högskolestiftelse 

Share

Det grå, gubbiga facket?

Varför ska man vara med i facket? Jag vet inte hur många gånger jag fått den frågan sedan jag började på Naturvetarna i början av februari. Många verkar se fackligt medlemskap som en onödig utgift och fackföreningar förknippas ofta med tråkiga äldre män, skepsis mot förändring och, ironiskt nog, med både syndikalism och konservatism. Mer sällan tänker man på sånt som friskvårdsbidrag, god arbetsmiljö och rätt till utökad föräldrapenning. Det som är själva målet med Naturvetarnas och alla andra svenska fackförbunds arbete – dvs. bättre villkor i arbetslivet – verkar med andra ord inte vara det som ”vanliga” människor i första hand förknippar med facket.

Jag börjar fundera på varför det är så många som har så dålig koll på vad fackligt arbete egentligen handlar när jag sitter och lyssnar på kongressförhandlingarna vid Naturvetarnas kongress 2012. I tur och ordning klubbas beslut om ökat globalt samarbete, trygghetsförsäkringar, vidareutbildning och mycket mer. Viktiga frågor men framförallt en viktig process. Här blir det nämligen ytterst tydligt att Naturvetarna är en demokratisk organisation vars arbete beror av medlemmarnas engagemang.

Ur detta perspektiv är den rådande trenden med minskande intresse för fackligt arbete oroande: vad händer med legitimiteten om ingen engagerar sig? En av statsvetenskapens sanningar är att människor bara engagerar sig i frågor som verkligen berör dem.  Sånt som ligger långt från människors vardag tenderar att falla bort; människor har helt enkelt varken tid eller ork. Givet att merparten av det som svenska fackförbund sysslar med idag faktiskt har konkret, daglig betydelse för de flesta av oss framstår ointresset som lite märkligt. Bryr man sig verkligen inte? Jag tror inte att det handlar så mycket om bristande intresse som bristande kunskaper. För hur mycket kan egentligen en genomsnittlig svensk idag om hur den svenska arbetsmarknaden fungerar och vilken roll fackförbunden respektive arbetsgivarorganisationerna har? Min gissning är ganska lite. Begrepp som Saltsjöbadsavtalet, partssamtal och kollektivavtal är idag inte så självklara som de en gång var…

En orsak är att skolorna lägger mycket lite tid på att lära ut hur allt hänger ihop: hur funkar det med avtalsrörelser, förhandlingar etc.? Ett annat problem är att när vi pratar om facket så gör vi det nästan alltid i anknytning till specifika frågor (typexemplet är pågående avtalsrörelser). Mer sällan handlar det om varför vi behöver aktiva fackförbund och, framförallt, fackligt engagemang. Det är synd. Fackförbunden tillsammans med arbetsgivarorganisationerna är nämligen förutsättningar för den svenska arbetsmarknaden – utan dem skulle den svenska modellen inte fungera.

En engagerad Kongress röstar
En engagerad Kongress röstar

Svaret på frågan om den svenska arbetsmarknaden kräver fackligt engagemang är alltså ett klart och tydligt ja. 2012 års kongress har visat att det inte råder brist på engagemang bland Naturvetarnas förtroendevalda. Tvärtom har de senaste dagarna varit fyllda av åsikter och diskussioner. Detta är emellertid inte nog. Lika viktigt som att det finns engagerade företrädare är ju att det finns en engagerad bas, inte minst för att säkerställa att vi får engagerade förtroendevalda även i framtiden. Jag vill därför instämma i det Göran Arrius, ordförande för Saco, sa vid Kongressens inledningsanförande igår, nämligen att det måste vara en kärnuppgift för alla som arbetar inom den fackliga sfären att både förklara och motivera det vi gör.

 

Sofie Andersson

Slutligen kan jag inte låta bli att konstatera att det är ett ytterst passande sammanträffande att Naturvetarna håller kongress i samband med att UNESCO firar Världsvetenskapsdagen. 

Share