Nobelpristagarna råd: Om du inte är passionerad se över ditt karriärval

Unga forskare som inte är djupt passionerade för sin forskning bör se över sitt karriärval. Det tuffa budskapet fick de unga forskare, som deltog på den årliga konferensen i Lindau, Tyskland, ta emot. I Lindau får varje år ett stort antal utvalda lovande unga forskare chansen att möte Nobel-pristagare för att få tips som kan ge deras karriärer en skjuts.
Det kärva rådet är en konsekvens av den allt tuffare konkurrens som nyblivna forskare möter. Det är vanligt att de tvingas tillbringa flera år på olika postdok, medan de mottar det ena avslaget efter det andra till tjänster och egna forskningsmedel.

Att brinna för den egna forskningen är en absolut förutsättning för att bli forskare idag. Det blir allt tydligare att forskning inte är ett jobb, utan en passion som kommer att prägla forskarens hela liv. Nobelpristagaren Richard J. Robert säger exempelvis så här: ”Find an area that you are completely passionate and focus on it single-mindedly. That doesn´t mean that you can´t change if something more exciting comes along, but you will be happier and more successful if you love what you do.” Ja, för att vara framgångsrik krävs i de flesta yrken att man älskar vad man gör. Det gäller alltså att hitta det där som just du brinner för. Just detta är en av de saker som vi fokuserar på under de karriärsamtal vi erbjuder på Naturvetarna.

Nicola Spaldin, en framgångrik forskare vid ETH-Zurich uttrycker sig så här ”My safe and sensible side tells me to pass along the same advice I received: Make a solid contribution to an established field and publish a lot to become known and respected by your community… But, deep down … I hope instead that they will find the question that to them is the most interesting in the world and go after its answer with all their youthful passion, and pioneer their own science revolution.”

I mitt stilla sinne undrar jag om det är hållbart i längden, att endast personer som är villiga att i stort sätt avsäga sig allt som inte hör forskarkarriären till kan bli forskare. Framtidens forskare risker då att bli personer som har väldigt lite gemensamt med andra människor och som endast i undantagsfall exempelvis har möjlighet att bli föräldrar. För den enskilda forskaren är det säkert klokt att följa råden, men samhället måste nog ta sig en funderare över vilka krav som är rimliga att ställa på forskare som ska stå för de genombrott som vi ska vila vårt framtida välstånd på.

 

Nobelpristagarnas 5 råd

1. Om du inte känner extraordinär passion för din forskning, se över ditt karriärval.
2. Bli en ledande expert på någonting nytt och efterfrågat.
3. Träna dina sociala förmågor när det gäller samarbete, ledarskap och kommunikation.
4. För din postdok välj ett labb med en generös atmosfär, bra publiceringshistorik och med mer än en senior forskare som kan skriva ett rekommendationsbrev.
5. Tänk på att många Nobelpristagare bedrivit sin forskning på stiftelser, myndigheter och inom industrin där finansieringen ofta är långsiktigare än inom akademin.

Share

Syns du inte, så finns …

Varför gör vi egentligen en rapport om naturvetares arbetsmarknad? Den frågan har jag haft anledning att ställa till mig själv en och annan gång sista veckorna, särskilt med tanke på att det visade sig båda vara mer komplicerat och ta längre tid än vad jag och mina kollegor trodde. Trots att jag stundtals förbannat mig själv för att jag överhuvudtaget initierat projektet är jag nu mer säker än någonsin på att det vi nu har åstadkommit är viktigt.

Alla vill synas och naturvetarnas käpphäst är att de syns för lite när de väl lämnar akademin. De är kända som forskare, men vad gör egentligen majoriteten som väljer att inte bli forskare och var tar de vägen? I mina kontakter med arbetsgivare under åren har jag blivit varse att naturvetare sällan uppmärksammas som grupp eller för den delen i sina enskilda professioner. En anledning tycks vara att de ofta är få på varje arbetsplats, en annan att de oftast klumpas ihop med ingenjörer eller andra tekniker och en tredje att de oftast inte heller den person i verksamheten som har till uppgift att synas utåt. Istället har naturvetare en roll i kulisserna som specialister, rådgivare eller handläggare.

Inte heller i statistik och rapporter från myndigheter och branschorganisationer går det att hitta särskilt mycket information om naturvetare. Eftersom Naturvetarna är ett fackförbund som är specialiserat på naturvetares kompetens och arbetsmarknad har vi ett stort ansvar att ta fram kunskap om naturvetare och föra ut den i samhället, samt i våra egna led för att kunna ge våra medlemmar ännu bättre service och stöd i den egna karriären.

Jag hoppas att den arbetsmarknadsrapport som vi precis har skickat till tryck kommer att sätta fart på diskussionerna om vad naturvetare kan bidra med, var de behövs och hur de ska rustas för att ha den kompetens som behövs för att lösa de utmaningar samhället står inför när det gäller exempelvis miljö och hälsa. Kanske ses vi nästa vecka på något av våra seminarier om rapporten ”Nya möjligheter i en föränderlig omvärld? Kom dit och dela med dig av din bild av naturvetares arbetsmarknad, jag tror att det fortfarande finns några platser kvar i Göteborg och Lund.

Slutligen att inte synas är inte att inte finnas eller att vara mindre viktig, kanske är det precis tvärtom om?

Share

En karriärstrateg på trendspaning i Almedalen

För en sån som jag som måste hålla sig ajour när det gäller vad som händer i ett stort antal branscher och sektorer är Almedalen ett Mecka. På ett och samma ställe finns i stort sätt alla aktörer samlade och ett bättre tillfälle att spana efter trender som kan innebära nya möjligheter och utamningar för naturvetare finns inte.

Mest omtumlande var utan tvekan SSF seminarium om automatisering. Om 20 år kommer hälften av alla jobb vi har idag automatiserats och ersättas av andra. Frågan är vilka och vad detta har för betydelse för naturvetare? Framgång ligger i att vara skicklig på att arbeta tillsammans med robotarna och då gäller det att vara bra saker som de har svårt för. Det pratas om industrialisering 2.0, där det inte i första hand är muskelkraft utan hjärnkapacitet som robotarna bidrar med. Den som är bra på att stötta och vårda människor, att förhandla, har välstämda sociala känselspröt, är kreativ och konstnärlig samt fingerfärdig kommer sannolikt att klara sig bäst på en automatiserad arbetsmarknad.

Sannolikheten för att yrken som naturvetare ofta har kommer att ha tagits över av datorer inom 20 år:
1. Biomedicinska analytiker 69%
2. Ingenjörer och tekniker 56%
3. Säkerhets och kvalitetsinspektörer 40%
4. Datatekniker och dataoperatörer 30%
5. Fysiker, kemister m.fl. 21%
6. Matematiker och statistiker 18%
7. Dataspecialister 12%
8. Gymnasielärare m.fl. 6%
9. Hälso- och sjukvårdsspecialister 6%
10. Specialister inom biologi, jord- och skogsbruk m.m. 3%
11. Pedagoger med teoretisk specialistkompetens 1%
12. Lantmästare, skogsmästare m.fl. 1%

Värt att notera i övrigt var att det i det tysta har sjösatts en hel del strategier för att skapa fler jobb och affärsmöjligheter. Många av dessa kan komma att generera många nya möjligheter för naturvetare. Den maritima strategin och diskussionerna kring att göra offentlig geodata helt fri att använda är två exempel. Kraven på effektivare tillståndsprövningar, samt större möjlighet att fälla verksamheter som bryter mot miljö- eller arbetsmiljölagstiftningen säger en del om vilken kompetens som kommer att vara efterfrågad. Juridik, naturvetenskap och it tycks vara ett säkert kort.

Oroande är minskade företagssatsningar på FOU i Sverige. Eftersom det är de FOU-intensiva företagen som anställer flest naturvetare är det lätt att inse att detta kan göra det svårare för naturvetare att få jobb i Sverige. Naturvetarna och många andra är lyckligtvis väldigt engagerade för att vända utvecklingen åt rätt håll.

Slutligen, det lönar sig att studera. Det gäller både för de som är på väg in på arbetsmarkanden och de som blir av med jobbet och behöver och vill ändra karriärinriktning. För den sistnämnda kategorin, som ofta har barn att försörja och bostadlån, är emellertid studielån sällan ett realistiskt alternativ. PTK och Svenskt Näringsliv lovade på TRRs seminarium
att de skulle komma tillbaka nästa år och presentera ett nytt omställningsavtal. Låt oss se till att de håller det löftet!

Share

Tänk om visstidsanställningar kunde bli undantag, på riktigt.

Föreställ dig det här: företagsledaren Maja vill stärka upp sin verksamhet och funderar på att utöka personalen med en person till. Ekonomin har emellertid varit lite svajig de senaste åren och Maja känner sig osäker på om de verkligen har råd. Hon bestämmer sig därför för en kompromiss: att anställa någon på begränsad tid. De hittar Nico. När den tvååriga visstidsanställningen närmar sig slut har Nico blivit så viktig för verksamheten att Maja inte är  särskilt sugen på att avsluta hans anställning. Samtidigt är ekonomin fortfarande osäker. Lösningen blir att erbjuda Nico en ny tjänst, också den på två år. Två tjänster på ett företag senare står alltså Nico kvar på precis samma plats som innan han började hos Maja. Han har inget fast jobb och ingen anställningstrygghet att tala om.

Hittepå? Förvisso. Men också ett högst realistiskt exempel.

I början av förra året skickade EU-kommissionen en officiell varning till den svenska regeringen om att man inte gjort tillräckligt för att leva upp till skydddirektivet för anställningsformer. Kommissionen menade att det är alldeles för lätt för svenska arbetsgivare att kringgå reglerna för tidsbegränsningar eftersom de helt enkelt kombinerar olika typer av anställningar för en och samma arbetstagare.

Arbetsgivaren Maja kan behålla arbetstagaren Nico utan att behöva erbjuda honom en fast tjänst trots att han passerat maxgränsen för en tidsbegränsad anställning, bara genom att byta namn på hans tjänst. Detta är helt okej enligt svensk lag: tekniskt sett är ju Nico ”ny”.

Regeringen har hittills avvisat kritiken med att Sverige visst uppfyller EU-reglerna som ska skydda anställda mot arbetsgivares missbruk av visstidsanställningar. Att det nu kommer ännu en varning visar att de inte lyckats särskilt väl med att övertyga Kommissionen att så verkligen är fallet…

Naturvetarna är inte emot tidsbegränsade anställningar. Tvärtom: vi är för flexibla lösningar eftersom vi tror att det gör att fler arbetsgivare vågar anställa och att fler människor får (kanske sitt första) jobb. Vad vi däremot starkt opponerar oss emot är när tidsbegränsade anställningar blir regel och möjligheten att ta in någon på visstid missbrukas för att arbetsgivare ska slippa ta sitt arbetsgivaransvar på allvar. Det duger helt enkelt inte.

Sofie Andersson

Ps. En sektor som är särdeles dålig på att ta sitt arbetsgivaransvar är den svenska högskolan. Oproportioneligt många akademianställda forskare går på den enda tidsbegränsade anställningen efter den andra och får först efter många år en fast tjänst.
Ett bra exempel är Alexandra Kretteks, professor vid NHV ,historia. I vår korta film om anställningsvillkoren i högskolan berättar hon att det var först efter sex år som hon fick en längre finansierad tjänst. Sex år.

Se filmen här:  https://www.youtube.com/watch?v=IHO5bxMjQXs&feature=youtu.be

Läs också debattartikeln om att osäkra villkor hotar forskningen från oss och Sveriges Ingenjörer. Den är inte helt ny, men deprimerande nog fortfarande precis lika aktuell som när vi skrev den.

 

Share

Arbetslivsanknytning = praktik?

De flesta av studenterna som studerar på universiteten runt omkring i landet vill efter avslutad grundutbildning få ett jobb utanför universitet, ute i arbetslivet. Frågan är hos vem eller vilka ansvaret för arbetslivsanknytning ligger, skriver Lovisa Neikter, ledamot i Naturvetarnas studentråd, som idag gästbloggar på Naturvetarbloggen.

Arbetslivsanknytning är en viktig del i Bolognaprocessens mål om ”employability” – eller på svenska – anställningsbarhet. Det är även viktigt för arbetsgivare att studenter har arbetslivserfarenhet och förståelse för arbetslivets krav och behov.

Naturvetarnas studentråd släpper idag rapporten Arbetslivsanknytning = praktik? med fokus på arbetslivsanknytningen och vad som kan göras för att studenter ska få möjlighet till en bättre förankring på arbetsmarknaden. Vi har valt att fokusera på kandidatprogrammet i biologi vid tre stora universitet i Sverige (Lund, Stockholm och Lindköping). Med hjälp av intervjuer med studievägledare och studielektorer har vi fått en bild över hur situationen ser ut när det kommer till arbetslivsanknytning på de olika universiteten.

Syftet med rapporten är att lyfta fram positiva resultat som kommer till följd av en bra arbetslivsanknytning, såväl för studenterna som för utbildningens rykte. Vi ville undersöka vilka metoder som dessa tre stora lärosäten i Sverige använder sig av i arbetet med detta. Universiteten erbjuder praktik men även andra resurser som leder till ökad arbetslivanknytning som exempelvis studiebesök, karriärservice, arbetsmarknadsdagar etc.

Det går inte bara att skylla på lärosäten utan det är i lika hög grad studenter, myndigheter och andra samhällsaktörer som är ansvariga för en mer hållbar arbetslivsanknytning. Alltså behövs det en större politisk medvetenhet kring dessa utmaningar, något som är mycket viktigt att komma ihåg!

Med hjälp av rapporten vill Naturvetarnas studentråd rikta tre följande rekommendationer till lärosätena:

  • Ett förslag till att kringgå bristen på systematik i utvärderingsprocessen, är att standardiserautvärderingarna och låta de följa samma struktur över hela landet.
  • Istället för att till exempel verka för att öka antalet praktiktimmar bör både lärosäten och andra intressenter, exempelvis Naturvetarna samt andra fackförbund, hellre fokusera på att få studenterna att förstå varför arbetslivsanknytning är viktigt.
  • Att öka arbetslivsanknytningen inte är prioriterat, istället bör lärosätena fokusera på att få studenterna att förstå vikten av arbetslivsanknytning, tidigt under sin utbildning.

Vi tycker det är dags att universiteten blir bättre på att se problematiken ur studenternas och näringslivets ögon – genom att skapa möjligheter och forum som väcker studenternas intresse och delaktighet. Nu hoppas vi att rapporten kan vara en startpunkt för en bredare diskussion om problemen med arbetslivsanknytning i allmänhet.

Lovisa-Neikter-2013-06-16-18.09.09_80pxLovisa Neikter
Lovisa Neikter är ledamot i Naturvetarnas studentråd. Hon studerar även till Agronom med inriktningen landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet. Förutom studenternas rätt så brinner Lovisa för bevarandet av vår natur och miljö, samt jämställdhet.

Share