En ihålig ost om stigmatiserat kött

Kan kött vara stigmatiserat? Ja, tydligen om man frågar Carl B Hamilton, ekonomiprofessor och tidigare Liberal riksdagsledamot. Det hävdar han nämligen på DN debatt idag. Alltså, att han inte menar att köttet lyckas framkalla blödande sår, som är en betydelse av ordet, fattar jag. Men samtidigt känns hans tes ändå väldigt långsökt. Han menar alltså att en viss typ av köttkonsumtion leder till en social stigmatisering och att detta är den svenska köttprotektionismens fel, som dessutom underblåses av media. Det han avser är alltså att stigmatiseringen i det här fallet avser de som avviker från genomsnittsmedborgarens samhällsnorm och äter en annan typ av kött, specifikt importerat kött.

Om vi för sakens skull leker med tanken att det faktiskt finns ”stigmatiserat kött” vad skulle förklaringen bakom denna rådande samhällsnorm i Sverige kring kött kunna vara? Hamilton skriver bland annat att ”importerat kött är ofta billigare och bättre än svenskt”. Billigare är ett bra ekonomiskt begrepp, lätt att kolla upp. Vi säger för sakens skull att importerat kött alltid är billigare än inhemskt producerat. Då har vi kvar detta med bättre. Vad är bättre kött? Det enda vettiga som Hamilton skriver på denna punkt är att ”…när Europas bästa pastejer och patéer tillverkas på kontinenten, köper man råvaran från Sverige? Nej. När parmaskinka och Serranoskinka tillverkas, kommer råvaran från Sverige? Nej, den är lokalt producerad.”

För att använda ett engelskt uttryck som känns passande; that’s baloney (baloney är en typ av korv men uttrycket betyder också att något är fullständigt struntprat). Det är förvisso inte struntprat att man använder lokala råvaror när man producerar till exempel skinkan i Parma men det är klart att det även kan göras omvänt. Nu är inte detta ett exempel på en köttprodukt men jag kom genast att tänka på denna artikeln på Naturvetarnas hemsida om buffelmozzarella produktion i norra Uppland. Nu kan jag för lite om just varumärkesskyddet för parmaskinka och serranoskinka men jag tänker mig att skinka enligt samma process kan produceras, och säkerligen redan produceras, i Sverige även om den kanske inte får kallas för parma/serranoskinka (!?)…apropå detta med protektionism.

Så nu har vi alltså benat ur köttfrågan ur Hamiltons perspektiv lite grann. Det var ju kul och lärorikt men vad som är ännu roligare är att inte ens hans grundtes kring stigmatiseringen håller. För apropå detta med stigmatiserande är den rådande genomsnittsmedborgarens samhällsnorm i dagsläget inte till någon stor övervägande del för svenskt kött. På Jordbruksverkets hemsida skriver man om köttkonsumtion att under ”…cirka 20 år har trenden varit att en allt större del av det kött vi äter är importerat, men under våren 2014 började utvecklingen gå i motsatt riktning för nöt- och griskött då andelen svenskt nötkött av förbrukningen ökade med 3 procent och svenskt griskött med 4,1 procent.” Trots denna marginella förändring var till exempel ca 50 procent av nötköttet som konsumerades inhemskt producerat medan samma siffra för lamm var drygt 30 procent år 2014.

Jordbruksverket tror själva att en orsak till uppsvinget som skedde 2014, och som förhoppningsvis har fortsatt 2015, kan vara att Sverige har den lägsta antibiotikaanvändningen till livsmedelsproducerande djur. Jag tror det ligger mycket i det men jag tror också att det svenska djurskyddet överlag samt olika resonemang kring klimatet och en hållbar köttkonsumtion spelar in. Jordbruksverket har också släppt en rapport om hållbar köttkonsumtion där de också slår fast att ”…svensk köttproduktion ligger relativt bra till i flera hållbarhetsperspektiv, exempelvis antibiotikaanvändning och djurvälfärd.” När Hamilton famlar i mörkret kring begreppet bättre har vi alltså här svart på vitt något där man har ett mervärde i svenskt kött…det är bättre! Låt oss vända på Hamilton-resonemanget också när vi ändå är igång. Varför skulle inte en svenskt producerad skinka kunna smaka bättre? Att köpa en paté, skinka eller brieost för att den kommer från ett visst land eller region är socialt stigmatiserande om något i nuläget…att den dessutom lär kosta en del om den har ”rätt etikett” är högst troligt (för att knyta an till det andra påståendet i debattartikeln om billigheten i importerat).

Men när landsbygdsminister Sven-Erik Bucht (S) intervjuades i radio i morse och hade chansen att bemöta denna debattartikel, med hål stora som i en schweizerost, trasslade han bara in sig. Det hade varit så enkelt för Bucht att prata om mervärdena i svensk köttproduktion. Eller varför inte djurskydd, EU och antibiotika? Eller varför inte prata djurskydd och offentlig upphandling? Det hade Bucht också kunnat göra samtidigt som han pratade om den svenska livsmedelsstrategin. Men det gjorde han inte och det tycker jag var synd då han borde ha fyllt denna ihåliga ost till debattartikel med bra motargument…

Share

Naturvetarna sover aldrig – trots parlamentarisk dvala

Valkampanjandet är till ända, valet är avklarat och vi står med vad media kallar för ett parlamentariskt kaos även om Löfven nu har fått uppdraget att försöka bilda regering. För närvarande råder något av en parlamentarisk dvala. Skönt då att man kan vända sig till Naturvetarna för att bottna i en trygg mylla. Vi är nämligen partipolitiskt obundna och kommer att driva våra frågor med oförtruten styrka och på samma sätt mot regeringen helt oavsett vilken konstellation det blir i slutändan. Med oss vet du vad du får och vi håller vad vi lovar då vi aldrig behöver kompromissa med vår politik. För politik driver vi så klart, även om vi är partipolitiskt obundna, och den grundar sig i vad våra medlemmar beslutat att vi ska driva.

En sak som våra medlemmar har identifierat är att det finns allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn i Sverige och att många inspektörer har en ohållbar arbetsmiljö. Som av en händelse är detta en fråga som åligger mig som tjänsteman på Naturvetarna att försöka råda bot på. Inför Almedalen i år tog vi fram pamfletter för att sätta ljus på våra frågor. En av pamfletterna handlade just om tillsynen. Den uttryckte att för att tillsynen inom djur-, miljö- och hälsoskydd samt livsmedel ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är:

– Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv

– Fri från jäv, hot och våld

– Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning

Det är inte direkt första gången jag skriver om detta och det lär inte heller vara den sista. För det är på det här sättet man kan försöka åstadkomma en förändring i samhället, genom att hela tiden belysa (eller tjata kring om man så vill) orimligheterna med en viss sak/ordning. När det gäller tillsynen i Sverige finns det allvarliga organisatoriska problem som karaktäriserar all tillsyn och många inspektörer har som sagt en ohållbar arbetsmiljö. Man kan ha olika bevekelsegrunder för att vilja få till en förändring inom tillsynen, t.ex. djurskyddskontroller, och man kan erbjuda olika lösningar men det intressanta är att problembilden delas av många olika intressegrupper (näringsliv, många som arbetar med tillsyn, EU:s-revisionsorgan m.fl.). Att hävda att det är ett särintresse, för t.ex. Naturvetarna, blir därför väldigt svårt att göra med någon sorts trovärdighet.

Djurens Rätt har sina bevekelsegrunder för att driva frågor kring djurskydd. De kom i förra veckan med en debattartikel kring att Sverige behöver en djurskyddsmyndighet. Som sagt behöver man inte ha samma grunder till att man driver frågor eller erbjuda samma lösningar. Naturvetarna är inte lika kategoriska som Djurens Rätt utan vill gärna hitta en balans mellan en levande landsbygd och väl fungerande tillsyn. Därför behövs det en myndighet som arbetar ”för ett dynamiskt och konkurrenskraftigt näringsliv”, som Jordbruksverket har i uppgift att göra. Men det är eftersom Jordbruksverket även har i uppdrag att arbeta för ett gott djurskydd, som Djurens Rätt mycket riktigt påpekar i sin artikel, som det blir lite rörigt och motsägelsefullt. Dessutom har Djurens Rätt också en poäng i att den väg som Sverige nu är på väg emot, med mer föranmälda kontroller, rimmar illa med EU: kontrollförordning. Det är också det som nämns ovan som EU brukar slå ner på i revisioner av svensk tillsyn!

När det så kom ett pressmeddelande häromdagen från Landsbygdsdepartementet om att Livsmedelsverket ska underlätta för livsmedelsföretag blev man dessvärre inte överraskad. Man väljer alltså att understryka de dubbla rollerna hos myndigheten även i det här fallet genom att göra ett tillägg i instruktionen som uppmanar verket att underlätta och skapa goda förutsättningar för företagande i livsmedelssektorn. Väldigt bra att man värnar företagande i livsmedelssektorn. Men återigen de dubbla rollerna…nja, så där kan jag tycka. EU-förordningar och underkänt när EU gör revisioner verkar man liksom inte fästa så stor vikt vid. Är det verkligen ok?

Det går inte att blunda för problemen och om vi inte får den nya regeringens öra är vi inte främmande för att lyfta frågan ytterligare ett steg upp på EU-nivå. Det blir en spännande höst på många sätt och vis.

Share

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?

Share