Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share

Let’s keep in touch EE!

Det blev som jag befarat på seminariet ”290 nyanser av kommunal korruption” igår. Många kommuner var på plats för att lyssna. Faktiskt var så pass många på plats att jag och drygt 50 personer till blev hänvisade till ett rum bredvid. I rummet hade man ställt upp en tv där seminariet som pågick i rummet bredvid visades. En mycket speciell situation som känns som den endast kan ske i Almedalen. Bäst var när det var dags för frågestund och en kvinna längst fram i rummet reflexmässigt räckte upp handen när moderatorn gav ordet till publiken…hon fick aldrig ordet.

Det var ett mycket bra seminarium och Inga-Britt Ahlenius, f d chef för intern revision på FN, var i sitt esse. Hon är mycket oroad över den situation som råder i många kommuner runtom i Sverige och menade att Göteborgs kommun nog trots allt inte är värst utan att det finns många värre kommuner som man ännu inte känner till. Man får dock inte glömma att det finns många kommuner som det fungerar bättre i och i det här fallet så var Sigtuna representerat som ett gott exempel. Där har man arbetat mycket med värdegrundsfrågor och i kommunen får tjänstemän inte ta emot någon gåva, oavsett värde.

Man lyfte också frågan om jävsproblematik i tillsynsfrågor i viss mån (orsaken till att jag var på plats) och det är precis det som Naturvetarnas rapport kring tillsyn som publicerades för ett par veckor sen sätter fingret på. Ahlenius anser att det behövs en ny kommunallag och en extern revision för att komma tillrätta med problemen i kommuner runtom i Sverige. Roligast på seminariet var annars när en kommunpolitiker i publiken sade att det minsann inte endast är i kommuner detta förekommer utan att det nu senast var en generaldirektör som misskötte sig rejält. Detta som en reaktion på att Ahlenius lyft fram staten, och den externa revisionen där, som ett föredöme. Ahlenius svar på detta var att man skulle fundera på var denna person hade fått sina värderingar…i en kommun i Sverige där denne arbetat som tjänsteman i många år innan tjänsten som generaldirektör. Hon avslutade med ”I rest my case”. Klockrent!

Efter detta seminarium kring den inneboende problematiken i hur kommuner är organiserade i dagsläget gick jag och pratade med landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Det var intressant, även om det var väldigt nedslående, att höra honom säga att han inte kan se några egentliga problem med tillsynen i dagsläget. Vår nyligen publicerade studie motsäger detta påstående rätt rejält och seminariet innan gav mig dessutom rätt mycket stöd i att det ändå är mer problematiskt än vad landsbygdsministern vill ge sken av i många kommuner runtom i Sverige. Men Erlandsson är väldigt öppen för att diskutera frågorna och när jag kommer hem från Almedalen ska jag skicka honom vår rapport…för han kan ju inte ha läst den innan mot bakgrund av hans uttalanden.

Vi får ta ett nytt snack när vi är åter från Almedalen för nu har jag ett ansikte på EE (vi är på smeknamnsbasis numera) och vet vem han är…eller vänta, det kanske var tvärtom förresten…

Share

Lämna inte tillsynen vind för våg!

Naturvetarna har precis släppt en rapport om arbetsmiljön för våra inspektörer runtom i landet. Vi organiserar bland annat inspektörer inom miljö- och hälsoskydd och livsmedelskontroll på kommuner och inom djurskydd på länsstyrelser. Dessvärre visar vår rapport, som är resultatet av två enkätundersökningar under senhösten 2012, att arbetsmiljön är oacceptabel för våra inspektörer.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut och inom kommunal tillsyn ser man att det skiljer sig mycket åt mellan storlek på kommun (större=bättre och mindre=sämre) samt hur tillsynen är organiserad. Det enda positiva som går att lyfta fram i rapporten är att tillsynen verkar fungera bättre i kommunalförbund, de allra största kommunerna och i kommuner där tillsynsuppdraget har fått en framträdande roll i en egen nämnd och/eller förvaltning för verksamheten.

Det är samtidigt precis detta som är det stora problemet, förutom den ohållbara arbetsmiljön självfallet. Det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs runtom i Sverige och vår undersökning visar detta tydligt i kommuner. Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att exakt samma situation råder för tillsynen på länsstyrelserna. Slutsatsen kan bara bli en enda: tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för den tillsyn som vi granskat.

Naturvetarna anser att situationen är oacceptabel för dessa professioner när det gäller hot och våld. Vi kommer att ställa krav på arbetsgivare att ha en beredskapsplan mot hot och våld på plats som används aktivt. Naturvetarna anser att en arbetsgivare alltid ska anmäla hot och våld som rör arbetet och vi kommer att arbeta för att inspektörer får ett utökat skydd i sin tjänsteutövning. Vidare anser vi att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn inom dessa områden kan uppnås.

Rapporten sammanfattar egentligen på ett väldigt enkelt sätt vad vi har hittat men om man inte orkar läsa hela rapporten kan man istället läsa denna debattartikel i UNT där vi har komprimerat våra fynd och slutsatser ytterligare.

Share