Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Blev miljötillsynen bortdribblad?

I förra veckan kom regeringen med vårpropositionen. Jag blev lite konfunderad över en sak. Tiden var dock knapp då jag hade möten hela den dagen och skulle åka bort på internat med jobbet under resten av veckan. Att läsa budgeten lite mer noggrant, och mitt allra djupaste grubblande, fick därför vänta till idag. Har nu suttit och tittat på regeringens budget igen under ett par timmar…och jag är fortfarande lika konfunderad. Var finns klimat- och miljöministerns utlovade resursförstärkningar för ökad effektivitet och rättssäkerhet i miljötillsynen?

För ett par veckor sedan lade miljömyndighetsutredningen nämligen fram sitt slutbetänkande. Utredningen konstaterade brister i effektivitet, enhetlighet, rättssäkerhet och konkurrensneutralitet i tillståndsgivning, tillsyn och tillsynsvägledning och föreslog därför inrättandet av en ny nationell myndighet – Miljöinspektionen. Miljöinspektionens uppdrag skulle i ett första steg vara att hantera tillsyn och tillstånd.

Klimat- och miljöminister Åsa Romson kommenterade förslaget direkt med att tillsynen inte i första hand förbättras genom stora myndighetsreformer. Istället skulle förbättringar åstadkommas i andra sammanhang däribland genom resursförstärkningar. ”Vi avser att återkomma i den frågan i samband med vårpropositionen” sa Romson.

Men var finns dessa åtgärder i regeringens budget? Blev vi politiskt bortdribblade eller har regeringen inte förstått vilka problem tillsynen av miljö, djur och livsmedel upplever i dagsläget? Jag hoppas på det andra även om de problem som lyfts av miljömyndighetsutredningen kring rättssäkerhet och konkurrensneutralitet för näringsidkare inom miljötillsyn borde omöjliggöra detta scenario. Tittar man dessutom på underlag som Naturvetarna har tagit fram kring frågor om jävsproblematik och i hur hög utsträckning förbundets inspektörer är utsatta för hot och våld framstår detta som än mer märkligt. Kan alla dessa underlag, inte minst den statliga utredningens slutbetänkande, ha gått regeringen helt förbi?

Jag ska dock inte dra alltför långtgående slutsatser av detta för det kan ju också vara så att jag har tolkat Åsa Romson fel och att hon kommer att återkomma inom kort i denna fråga. En annan sak som uttalades när slutbetänkandet kring miljötillsynen kom var nämligen att regeringen ”…istället kommer att se över hur vi i annat sammanhang kan åstadkomma förbättringar på detta område.” Jag ser fram emot detta sammanhang och hoppas att sambandet kring resursförstärkningar till tillsynen och vårpropositionen också kan klargöras. Men för att få klarhet i detta (och skapa ett eget sammanhang) kommer Naturvetarna nu att uppvakta klimat- och miljöministern för att diskutera dessa frågor.

Dribblar man (eller tappar bort!?) bollen när man har öppet mål kan nämligen en medspelare vara snäll och passa tillbaka bollen. Man kan få en ny chans! Som en arbetsmarknadspart (medspelare) är det en skyldighet för oss att passa tillbaka bollen till klimat- och miljöministern i det här läget. Målet är vidöppet, det går inte att tolka det på något annat sätt än att något måste göras inom tillsynen och att läget är akut, och att då inte göra något alls/avvakta är inget alternativ.

Share

Djurskyddsinspektörens vardag – en ohållbar arbetsmiljö

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, gästbloggar om hur hot och kränkningar färgar djurskyddsinspektörers vardag.

”Du är den vidrigaste människa jag träffat. Jag hatar dig och ska hänga ut dig.” ”Jag vet var du och din familj bor och var dina barn går på dagis.” ”Din dotter ska rida klockan 19 idag va?!”  ”Din jävla hora.”  ”Du skulle bara våga ringa på min dörr igen.” ”Kom så ska jag trycka ner ditt huvud i kattlådan.” ”Du har förstört hela mitt liv, hoppas du är nöjd nu när jag inte längre har något att leva för.” ”Du ska dö!”

Jag faller framåt och hör min kollega skrika till. Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad som hänt när jag i ögonvrån ser djurägarens höjda hand.

”Varje gång jag ser ett hus med farstutrapp minns jag den där kontrollen när jag vart sparkad i magen.”

Detta är några av de händelser som våra medlemmar råkat ut för. Händelserna är tyvärr inte ovanliga. Det är inte svårt att förstå att våra upplysningar kan väcka mycket starka känslor. Vi kommer t ex oanmält till någons hem för kontroll och framför synpunkter på deras sätt att sköta sina djur. Finns det brister får djurägaren dessutom en faktura för besöket. Det handlar även om tunga beslut som att ta djur ifrån en person eller förbjuda någon att hålla djur. Att djurskyddsinspektörsyrket är utsatt finns nu svart på vitt i Naturvetarnas rapport Inspektörernas arbetsmiljö i fokus: En ohållbar situation. Där framgår att 70 % av de inspektörer som svarat har utsatts för hot. 10 % har även utsatts för våld i sin yrkesutövning.  Skulle enkäten ha omfattat frågan om kränkning och förtal vore det inte förvånande om resultatet hade varit 100 %.

De direkta hoten har funnits länge, men uthängningen på nätet har ökat markant ikapp med att sociala medier blivit mer populära. Det har skapats bloggar, facebooksidor och namninsamlingar med syfte att sprida negativa budskap om denna yrkeskår och hänga ut inspektörer med namn.

Vad får då dessa hot och kränkningar för konsekvenser? Enligt uppgift polisanmäls endast ett fåtal av dessa händelser. Våra arbetsgivare, de 21 länsstyrelserna, har olika rutiner för att hantera situationerna internt. Rutindokument finns ofta, men som rapporten visar används inte dessa. Speciellt när det kommer till hot och kränkningar på internet står många arbetsgivare handfallna och vet inte hur de ska agera. För inspektörer som utsatts för detta under en längre tid utan att arbetsgivaren” står upp” för den utsatte och därmed tydligt visar att detta inte är acceptabelt blir situationen dubbelt påfrestande.   Det är lätt att kränkningar, förtal och hot börjar ses som en del av yrket och något man ofrivilligt vänjer sig vid. Utan ett uttalat stöd från arbetsgivaren är det även lätt att den enskilde inspektören lägger skulden för hot och våldssituationer på sitt eget agerande.  Arbetsmiljön blir i längden ohållbar och risken är stor att inspektören lämnar yrket i förtid av detta skäl.

Under året har medier rapporterat om näthatet mot kvinnor samt hoten mot politiker och ledare inom sportvärlden.  Naturvetarnas rapport kom därför i rätt tid och borde kunnat ge stort genomslag. Intresset har dock varit obefintligt från politiker och arbetsgivare. Andra har blivit upprörda och utsatt personerna bakom rapporten för hot och kränkningar.

DIRF ser denna fråga som extra viktig att fortsätta driva tillsammans med Naturvetarna. Ingen ska behöva känna att detta är beteenden som är acceptabelt att råka ut för i jobbet och därför inte leder till några konsekvenser. Vi hoppas att ”Instagram-åtalet” har banat väg för att fler ärenden lyfts till åtal och att arbetsgivarna tar sitt ansvar. Nu är det upp till bevis för arbetsgivaren och samhället att visa att denna yrkeskår, liksom alla andra yrkeskårer, ska behandlas med respekt och inte med hot, våld och kränkningar.

Skulle du acceptera att du, någon i din familj, en vän eller kollega utsätts för detta i sitt dagliga arbete? Det gör inte vi!

/Styrelsen för Djurskyddsinspektörernas Riksförening

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, är en professionsförening inom Naturvetarna. DIRF stödjer medlemmarna i deras arbete och verkar för ändamålsenlig utbildning av handläggare av djurskyddsfrågor inom länsstyrelsen eller motsvarande.

Share