Vilken väg blir det för svenskt djurskydd?

Under de senaste veckorna har Naturvetarna besvarat två remisser med koppling till det svenska djurskyddet. Den ena med fokus på hur Sverige ska uppnå en konkurrenskraftig jordbruks- och trädgårdsnäring och den andra med förslag på att polisens uppgifter på djurområdet ska flyttas till länsstyrelsen. I svaren på båda dessa remisser har Naturvetarna framhållit att det svenska djurskyddet är värt att värna. Här kan du läsa svaret på konkurrenskraftsutredningen och här kan du läsa det andra remissvaret.

Att urvattna skyddet för att öka Sveriges möjligheter att exportera kött eller för att underlätta för polisen är inget som förbundet tillstyrker. Även om detta inte är huvudsyftet med att till exempel se över djurskyddslagstiftningen utifrån ett konkurrensperspektiv så sänder det sådana signaler. När det gäller att flytta uppgifter från polisen till länsstyrelsen inom djurområdet sänder man också signaler om att man i någon mån nedmonterar på området, även om det inte heller i detta fall är det övergripande syftet. Att arbetsmiljön dessutom med stor sannolikhet kommer att bli än sämre för djurskyddsinspektörerna, när polisen tar sin hand från dessa frågor, är något som vi inte kan ställa oss annat än väldigt negativa till.

Sverige har en komparativ fördel gentemot andra länder i att vi har ett gott djurskydd och detta är något man bör värna om. Dessutom har Naturvetarna i svaret på dessa två remisser påtalat att för att djurskyddskontrollen ska fungera optimalt krävs en ändamålsenlig organisation som är rättssäker, likvärdig och resurseffektiv. Inspektörers arbetsmiljö måste självfallet också vara fri från jäv, hot och våld (vilket våra undersökningar visat inte är fallet i dagsläget). Då alla dessa aspekter inte uppfylls med nuvarande huvudmannaskap har Naturvetarna lyft att en separat utredning borde tillsättas som tittar på organisationsfrågan. Vi tror nämligen att om man vill åstadkomma en signifikant större effektivitet, rättssäkerhet och likvärdighet i djurskyddet måste hela kedjan (organisationen) för djurskyddet ses över.

Apropå detta med att djurskyddet är en svensk konkurrensfördel som bör värnas publicerades igår en ledare i Hallands Nyheter på temat. Frågan för ledaren är varför djurplågare kan slippa undan, trots att vi i Sverige har en av världens strängaste djurskyddslagstiftningar? I ledaren uttrycks också att värnandet av den kvalitetsstämpel som ett gott djurskydd innebär självfallet bör vara en naturlig del av den nationella livsmedelsstrategi, som också är kopplad till Konkurrenskraftsutredningen slutbetänkande, som regeringen nu arbetar fram.

Positivt att fler ser på svenskt djurskydd ur samma infallsvinkel som vi. Svenskt djurskydd är värt att värna och det är viktigt att lagen efterlevs på ett bra sätt, vilket Hallands Nyheter har uppmärksammat inte är fallet. Som sagt, organisationen kring djurskyddet har stor betydelse för hur likvärdigheten, rättssäkerheten och efterlevnaden av lagstiftningen blir i slutändan. Ett annat positivt besked fick vi för en dryg månad sen då regeringen skickade ett förslag till lagrådet som innebär att svensk djurskyddslag ska gälla vid offentlig upphandling. Samtidigt pågår förhandlingar kring handelsavtalet TTIP mellan EU och USA som skulle kunna få negativa konsekvenser för djurskyddet i Europa. Något som Jens Holm (V) skrev på SvDs debattsidor om för ett par veckor sen.

Svenskt djurskydd är inne i något av ett vägskäl, det är mycket parallella skeenden och hjulen snurrar snabbt för tillfället. Jag hoppas på att vägen blir den som Naturvetarna förespråkar, nämligen att regeringen driver på att det på EU-nivå ska vara hårdare lagstiftning/likvärdig tillämpning, att svensk offentlig livsmedelsupphandling ska ställa hårdare djurskyddskrav och att svenskt djurskydd har en ändamålsenlig organisation för kontrolluppdraget. Risken är dock överhängande för att det kan bli precis tvärtom om man luckrar upp den svenska djurskyddslagstiftningen och om TTIP leder till att amerikanska köttproducenter kan konkurrera ut svenska och europeiska producenter med dålig djurvälfärd.

Jag var i Almedalen i förra veckan och något förvånande var det inte alls lika mycket fokus på djurskyddsfrågorna som under förra året. Iofs föregick ju förra årets Almedalen det så kallade supervalåret och utifrån händelser på våren hade djurskyddet också hamnat i fokus lagom till att seminarier inför veckan började planeras. Delvis tror jag också att en anledning till att det inte var lika mycket fokus på djurskyddsfrågor i år är att frågan faktiskt redan är på tapeten hos många politiker. Att det inte var lika mycket fokus på dessa frågor kan således också tolkas positivt som jag ser det. Det är som sagt mycket som händer just nu och Sverige står inför ett vägskäl.

Naturvetarna är på det klara med vad vi tycker och hoppas att regeringen gör sitt bästa för att se till att det är den ”positiva” linjen kring det svenska djurskyddet som följs.

Share

Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Paradoxalt om psykosocial arbetsmiljö

Har precis skickat in Naturvetarnas svar på remissen Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna från Arbetsmiljöverket. Du har väl inte slutat läsa (för att det är världens längsta namn på remissen)? För det är verkligen ett viktigt förslag som vi tillstyrker även om vi önskar ett par förtydliganden då vi tror att det krävs för att målsättningen ska uppnås. Målsättningen att verkligen ta tag i psykosociala arbetsmiljöproblem (bland annat hot- och våldsproblematik) och att sjukskrivningar som en följd av detta inte ska öka är annars bara att applådera. Till våra medlemmar som arbetar på Arbetsmiljöverket vill jag bara säga, bra jobbat med det här förslaget och överlag. Ni gör ett otroligt viktigt arbete i samhället!

En av de största styrkorna med föreliggande förslag är att man har lyckats koppla resursfrågor till psykosocial arbetsmiljö. Bland annat gör man detta kring starkt psykiskt påfrestande arbeten där man rekommenderar dubbelbemanning  och en minskad arbetsmängd. Även när det gäller illa utformade eller dåligt fungerande IT-system gör man kopplingen att det kan leda till ohälsa, då ett dåligt IT-system kan leda till resursbrist (tar mycket tid i anspråk) vilket i sin tur leder till stor stress. Dålig IT dödar en god arbetsmiljö…typ. Att problemen med psykosocial arbetsmiljö ökat i samhället under senare år konstateras också i underlaget som medföljer remissen.

Paradoxalt då när man läste följande artikel i DN i förra veckan. I artikeln konstateras att Sverige numera (efter minskade resurser) har 0,6 arbetsmiljöinspektörer per 10.000 arbetstagare, vilket är långt under ILO:s rekommendation. Av förklarliga skäl blir därför arbetsmiljöarbetet i Sverige lidande konstateras i artikeln. Inte utan att man börjar fundera på arbetsmiljön för arbetsmiljöinspektörer på Arbetsmiljöverket. Resurser kommer alltid att vara en aktuell fråga inom offentlig sektor men hur naivt är det inte att tro att föreskrifter utan ordentlig uppföljning ska fungera. As if!

Som sagt, en oreserverad hyllning till alla arbetsmiljöinspektörer och andra på Arbetsmiljöverket samt en stilla (partipolitiskt obunden) önskan till politiker så här i juletid…i rimform…så klart. Om ni i arbetslivet vill folks väl och ve borde ni nog kunna inse att mer resurser till en och annan mer arbetsmiljöinspektör inte är en fråga som bör leda till partipolitiskt käbbel utan snarare vara något som ni alla kan använda i valkampanjen som skrävel.

If there’s a will there’s a way. Fixa tack!

Share

Tydliga signaler krävs kring hot och våld i offentlig sektor

Tjänstemän på myndigheter hotas varje dag. Det är rubriken på en artikel som publicerades i DN igår. En väldigt talande och samtidigt djupt problematisk rubrik. Man har tittat närmare på antalet rapporterade fall av hot och våld vid fem myndigheter; Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket och Skatteverket. Det man finner i DNs undersökning är att Kronofogden och Arbetsförmedlingen är särskilt utsatta.

Precis som konstateras i artikeln är detta inte bara en fråga om arbetsmiljö utan också en fråga om demokrati. Med anledning av detta anordnade Naturvetarna tillsammans med ett par andra förbund ett seminarium på temat för ett par veckor sen. Seminariet kallade vi för ”Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?”. Under seminariet var de flesta rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän inom offentlig sektor är mycket problematiskt och att detta är något man måste ta tag i. Däremot var inte de politiker som var på plats helt med på frågeställningen för seminariet och var inte beredda att ställa helhjärtat upp på att det de facto är ett hot mot demokratin. Jag håller inte med!

Mot bakgrund av vad våra kartläggningar har visat om arbetsmiljön för våra inspektörer anser jag att det verkligen är ett hot mot demokratin. Bombdådet mot Rättscentrum i Malmö i förra veckan och bombhoten mot tingsrätter bekräftar denna bild. Men det är som sagt dessvärre bara toppen på isberget och ett symptom för en sjukdom som är vida utspridd i Sverige idag. DNs artikel igår bekräftar också bilden och i nästa vecka stänger vår löneenkät där vi har följt upp problematiken med hot och våld hos våra medlemsgrupper. Jag ska absolut inte föregripa vad som kommer att bli resultatet av frågorna om hot och våld i vår enkät…men jag är dessvärre helt övertygad om att denna bild kommer att bekräftas ytterligare en gång.

Det är hög tid att man från regeringshåll skickar tydliga signaler om att det är dags att ta tag i detta! Jag vet, det kanske är mycket att begära utifrån den parlamentariska situation Sverige befinner sig i för närvarande men samtidigt borde detta verkligen inte vara en fråga där det bör råda något partipolitiskt käbbel överhuvudtaget. Man behöver inte ens vara överens om att det är ett hot mot demokratin (även om det vore tacknämligt) men däremot måste alla signaler om det otroligt utbredda arbetsmiljöproblem som detta är inom offentlig sektor tas på allvar.

Tid att agera!

Share

Dags att ställa de knepiga frågorna om hot & våld i arbetslivet

I förra veckan var jag på En seminariedag om digital arbetsmiljö och kränkningar på nätet. Väldigt intressant och samtidigt lite skrämmande då det, åtminstone för mig, känns  som att nätet inte håller på att anpassa sig efter resten av samhället (som det ju bör då lagstiftningen är densamma) utan att det grova hatet/hoten på nätet istället sakta men säkert sipprar ut i resten av samhället. Oroväckande!

En av punkterna på dagordningen var Digital arbetsmiljö och dess konsekvenser som mycket förtjänstfullt föredrogs av Jonas Söderström, informationsarkitekt och författare. Han berättade bland annat att den senaste föreskriften som Arbetsmiljöverket (AMV) tog fram om digital arbetsmiljö kom 1998. Den handlade dessutom främst om bildskärmar…vem vet, det kanske är dags att regeringen ger ett direktiv till AMV att ta fram föreskrifter kring digital arbetsmiljö?

Efter detta pratade representanter från Institutet för Juridik och Internet (IJI) på temat Kränkningar på internet. Det är nu det blir riktigt skrämmande för det visar sig då att de grövsta saker man någonsin har hört i många fall läggs ner och i andra fall, när det prövats i rätten, inte har lett till särskilt kännbara straff.

Det var som sagt en mycket intressant dag men jag saknade lite hur man ska kunna komma framåt med frågorna kring just näthat, hot och kränkningar på nätet. Visst, IJI gör ett förtjänstfullt jobb i att försöka driva dessa frågor men vad säger egentligen politikerna som är ansvariga? Vad säger de om hot, på nätet eller annorstädes, och våld i arbetslivet? Hur ska arbetsgivare agera? Ska AMV få direktiv kring detta? Hur ska individer som utsätts hantera det?

Det får jag tålmodigt vänta på att få veta…åtminstone till på fredag. Nu på fredag eftermiddag anordnas nämligen ett seminarium i Sacos lokaler i Gamla stan på temat Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?. Vid seminariet kommer IJI och Stiftelsen Tryggare Sverige att få diskutera med Annika Hirvonen (MP) vice ordförande och Krister Hammarbergh (M) ledamot i justitieutskottet. Det ska verkligen bli superintressant! Om du är intresserad av dessa frågor och vill ställa lite knepiga frågor (eller bara vill höra vad som sägs) tycker jag definitivt att du ska skicka mig ett mejl och anmäla dig.

Nu talar jag iofs lite i egen sak här men det här är verkligen ett sånt seminarium som jag personligen skulle ändra i min kalender för att kunna närvara vid…

Share