Är forskarna vinnare i höstens budget?

Det menar i alla fall Dagens Nyheter. Höstbudgetpropositionen som presenterades idag innebär att universitet och högskolor får totalt 11,5 miljarder kronor för forskning och innovation de kommande fyra åren. Inte fy skam – särskilt inte med tanke på att en stor del av pengarna går direkt till life science-området.

Budgetproppen innehåller emellertid få nyheter om forskningspolitiken. Satsningen på SciLifeLab var redan känd och likaså att regeringen vill inrätta ett nytt institut för forskning om processutveckling och katalys. Frågan om vad –  och om alls något – som kommer att hända med kompetensen och infrastrukturen som finns vid AstraZeneca i Södertälje inom toxikologi- och drug discovery-områdena händer alltså fortfarande i luften. Som Frida Lawenius skrev här igår så vore det ett oerhört slöseri om detta tilläts gå förlorat.

Om ett par veckor kommer som bekant forskningsproppen. Det är osannolikt att denna innehåller några större satsningar på t.ex. ett centrum för toxikologiforskning (det skulle i så fall ha framgått av budgetpropositionen som ju omfattar samtliga utgiftsområden) men vad är det man brukar säga? Hoppet är det sista som lämnar människan…

Sofie Andersson

För övrigt kan jag inte annat än att hålla med Cissi Askwall på Vetenskap & Allmänhet som i sin kommentar till budgetproppen efterlyser en bredare syn på samverkan: ”Det handlar om utbyte av kunskap, idéer och resultat, för att utveckla Sverige såväl ekonomiskt som demokratiskt och kulturellt. Dialogen gynnar också forskarna som får nya perspektiv, större kunskap och stärkt kompetens”.

Share

Naturvetenskaplig kompetens driver nytänkande och innovationer!

SvD har i dagens tidning en intressant debattartikel om hur Sverige ska bli mer innovativt. Det är Pontus Braunerhjelm, professor KTH och vd Entreprenörskapsforum, Klas Eklund, adjungerad professor Lunds universitet och Seniorekonom SEB, samt Magnus Henrekson, professor och vd Institutet för Näringslivsforskning, som står bakom artikeln.

Även om man inte delar alla åsikter i artikeln så är utgångspunkten helt i linje med vad Naturvetarna anser: ”Sverige står inför stora utmaningar: en åldrande befolkning, arbetslösheten, globaliseringen och de växande miljöriskerna. För att möta dem krävs nytänkande.”

Inte nog med att Naturvetarna delar bilden utan våra medlemmar gör stora insatser när det gäller ett flertal av dessa utmaningar. Vårt motto på förbundet ”Vi jobbar för naturvetare så att de kan rädda världen” är i detta sammanhang väldigt träffande. Naturvetenskaplig kompetens krävs i samhället för att driva nytänkande och innovationer! Det är inte det man fokuserar på i debattartikeln men så är det. Punkt!

Däremot konstateras i artikeln att skolans kvalitet genomgående måste förbättras, även på grundnivå, för att stimulera innovation. Tyvärr så är det just inom de naturvetenskapliga ämnena som den svenska grundskolan har sina största problem…

Share

Det handlar om kompetensen!

”Pocenten Helge, pocenten. Det är det som det handlar om…” Så har jag ett vagt minne av att något humoristiskt tv-program i min barndom hela tiden upprepade. Man skulle kunna tänka sig att det är pocenten det handlar om i Visby med sin image som sommarstad, koppling till semester och nu är det dessutom almedalsvecka med mingel och allt. Men det är inte alls pocenten det handlar om utan det är kompetensen!

Igår besökte jag två seminarier om kompetensutveckling. Hade jag velat hade jag kunnat gå på sådana seminarier hela dagen lång men det blev ett par avstickare med EU:s tillväxtstrategi m.m. Men jag behöver inte misströsta för jag kan få ännu mer på samma tema idag om jag så önskar (och det gör jag ju). Kom man då närmare pudelns kärna? Nja. En av diskussionerna avslutades med att en av deltagarna hänvisade till en statlig utredning från år 2000 som den bästa vägen framåt och fick medhåll från alla andra i panelen. Det känns väl så där lagom innovativt…

Alla är dock rörande överens om att det inte bara är vid omställning som kompetensutveckling krävs utan att en kontinuerlig kompetensutveckling genom arbetslivet är ytterst viktig för individ såväl som samhälle. Men på ett av seminarierna ifrågasatte en av paneldeltagarna om det alltid gynnar arbetsgivare (eller i alla fall att de inte alltid behöver se det så). Då blev jag lite upprörd. Kompetensutveckling, och ett bra arbetsklimat överlag, gynnar självklart såväl individ, arbetsgivare samt samhälle då det ökar produktiviteten och rörligheten på arbetsmarknaden. En individ som mår bra och utvecklas presterar bättre!

I övrigt var paneldeltagarna överens om att fackförbund och arbetsgivarorganisationer måste vara aktiva för att få till lösningar för kompetensutveckling i Sverige i framtiden och att det måste vara lokala lösningar som är utvecklande för såväl individ som organisation. Gott så! Naturvetarna är med, vi arbetar för att våra medlemmar ska få en kontinuerlig kompetensutveckling.

Som sagt så kändes det inte som att det var några unika idéer eller lösningar som presenterades men att frågan lyfts, att alla i grunden är överens, att en majoritet ser framtiden positivt an gör att bra lösningar kommer att kunna utarbetas framåt. Det är jag övertygad om! Att jag såg Anders Borg röra sig i kulliserna på ett av seminarierna tar jag också som ett positivt tecken på att frågan ligger högt på agendan hos alla relevanta aktörer.

Share

Skola i innovation?

Läser att Norge bestämt sig för att starta en Forskarskola för innovation. 40 doktorander ska få lära sig vad som utgör ett gott innovationsklimat och hur man underlättar och befrämjar att forskningsresultat omsätts till nya produkter. Kort sagt: doktoranderna ska bli experter i innovation.  

Grundtanken är god. Jag tror också att det behövs ett långsiktigt och strukturerat arbete för att vi ska bli bättre på att fånga upp och ta tillvara på alla de idéer som föds runtom på världens universitet och högskolor. Att diskutera och (i alla fall försöka!) systematisera vilka faktorer som lägger grunden för ett gynnsamt innovationsklimat är första steget i att uppmuntra innovationer. Men för att verkligen stötta innovationer – och framförallt innovatörerna – krävs konkreta strukturer som möjliggöra och underlättar för forskare och akademi att samarbeta med andra aktörer. Över detta råder enskilda experter ytterst lite, snarare krävs (som jag skrivit tidigare här på bloggen) ett helhetstänk som genomsyrar alla politikens områden.

Den norska forskarskolan är en av de allra första av sitt slag och tyvärr får vi vänta minst 3-4 år (dvs. doktorandtidens längd) innan vi får veta huruvida de nya experterna i innovation kan bidra till att stärka Norges innovationskraft eller ej. Satsningen sänder emellertid den viktiga signalen att Norget insett vikten av att satsa på innovation och forskning och att det bästa sättet att stärka innovationskraften inte nödvändigtvis är att göra forskarna själva till innovatörer…

Sofie Andersson

Ps. idag sommarpratade en global entreprenör: Christina Lampe-Önnerud. Christina är doktor i oorganisk kemi och fick sitt första patent redan under studietiden. Något att inspireras av månne?

Share

Genombrottens tid är inte över

RIO+20 pågår och om det är något jag önskar mig inför midsommar, så är det att detta globala möte ska bli en nystart där vi alla inser vårt ansvar för vårt fantastiska jordklot. Vi lever i en tid när människan som art har större inflytande över biosfären än någonsin och med det följer ett stort ansvar. Den stora frågan är om detta är ett ansvar som vi är redo att axla?

Trots att världen krympt, tack vare nya fantastiska kommunikationsmöjligheter, känner vi fortfarande för lite samhörighet med människor i andra länder, med andra religioner och kulturer. Det var uppenbart under klimatförhandlingarna i Köpenhamn. För att vi ska kunna rädda världen behövs en större medvetenhet om att vi alla sitter i samma båt. Det som sker i Kina eller USA har avgörande betydelse för oss här i Sverige.

Det är därför bra RIO+20 inte bara handlar om klimat, utan minst lika mycket om rättvisa. Hållbar utveckling är vägen framåt inte tillväxt, enligt den snäva ekonomiska definition som styrt våra beslut om framtiden hittills. Det vi måste fokusera på är att kunna tillgodo se de behov som vi har idag, utan att kommande generationers möjligheter att tillgodose sina behov äventyras. Vi måste lära oss att hushålla inte bara med ekonomiska värden, utan även med ekologiska och sociala.

Jag är stolt över att arbeta på Naturvetarna, för våra medlemmar vars insatser många gånger gör världen till en bättre plats för oss alla att leva i, men också över att Europafacket driver på för att vi ska få till stånd fundamentala förändringar i våra produktions- och konsumtionsmodeller.

Sedan är jag själv övertygad om att de uppoffringar som de rika länderna måste göra för att de fattiga länderna ska få en större del av kakan kan minimeras genom tillit till att forskning och utveckling är vägen framåt. Genom kraftfulla investeringar kommer vi alla att gå en betydligt ljusare framtid till mötes. Det har historien visat och det finns inget som tyder på att genombrottens tid är över, tvärt om!

Share