Tänk om visstidsanställningar kunde bli undantag, på riktigt.

Föreställ dig det här: företagsledaren Maja vill stärka upp sin verksamhet och funderar på att utöka personalen med en person till. Ekonomin har emellertid varit lite svajig de senaste åren och Maja känner sig osäker på om de verkligen har råd. Hon bestämmer sig därför för en kompromiss: att anställa någon på begränsad tid. De hittar Nico. När den tvååriga visstidsanställningen närmar sig slut har Nico blivit så viktig för verksamheten att Maja inte är  särskilt sugen på att avsluta hans anställning. Samtidigt är ekonomin fortfarande osäker. Lösningen blir att erbjuda Nico en ny tjänst, också den på två år. Två tjänster på ett företag senare står alltså Nico kvar på precis samma plats som innan han började hos Maja. Han har inget fast jobb och ingen anställningstrygghet att tala om.

Hittepå? Förvisso. Men också ett högst realistiskt exempel.

I början av förra året skickade EU-kommissionen en officiell varning till den svenska regeringen om att man inte gjort tillräckligt för att leva upp till skydddirektivet för anställningsformer. Kommissionen menade att det är alldeles för lätt för svenska arbetsgivare att kringgå reglerna för tidsbegränsningar eftersom de helt enkelt kombinerar olika typer av anställningar för en och samma arbetstagare.

Arbetsgivaren Maja kan behålla arbetstagaren Nico utan att behöva erbjuda honom en fast tjänst trots att han passerat maxgränsen för en tidsbegränsad anställning, bara genom att byta namn på hans tjänst. Detta är helt okej enligt svensk lag: tekniskt sett är ju Nico ”ny”.

Regeringen har hittills avvisat kritiken med att Sverige visst uppfyller EU-reglerna som ska skydda anställda mot arbetsgivares missbruk av visstidsanställningar. Att det nu kommer ännu en varning visar att de inte lyckats särskilt väl med att övertyga Kommissionen att så verkligen är fallet…

Naturvetarna är inte emot tidsbegränsade anställningar. Tvärtom: vi är för flexibla lösningar eftersom vi tror att det gör att fler arbetsgivare vågar anställa och att fler människor får (kanske sitt första) jobb. Vad vi däremot starkt opponerar oss emot är när tidsbegränsade anställningar blir regel och möjligheten att ta in någon på visstid missbrukas för att arbetsgivare ska slippa ta sitt arbetsgivaransvar på allvar. Det duger helt enkelt inte.

Sofie Andersson

Ps. En sektor som är särdeles dålig på att ta sitt arbetsgivaransvar är den svenska högskolan. Oproportioneligt många akademianställda forskare går på den enda tidsbegränsade anställningen efter den andra och får först efter många år en fast tjänst.
Ett bra exempel är Alexandra Kretteks, professor vid NHV ,historia. I vår korta film om anställningsvillkoren i högskolan berättar hon att det var först efter sex år som hon fick en längre finansierad tjänst. Sex år.

Se filmen här:  https://www.youtube.com/watch?v=IHO5bxMjQXs&feature=youtu.be

Läs också debattartikeln om att osäkra villkor hotar forskningen från oss och Sveriges Ingenjörer. Den är inte helt ny, men deprimerande nog fortfarande precis lika aktuell som när vi skrev den.

 

Share

Biolog bristyrke enligt EU-kommissionen

Rapporter om en stigande arbetslöshet har den senaste tiden duggat tätt. För naturvetarnas del har en 30 procentig nedgång i satsning på FoU bidragit till en kärvare arbetsmarknad liksom nedläggningen av Astrazenecas forskning i Lund och Södertälje.

Att situationen är bättre i Sverige än de flesta andra länder i Europa har väl inte undgått någon. Därför är det med stort intresse som jag noterar att EU-kommissionen listat biolog som ett bristyrke, tillsammans med yrken som farmakologer, läkare, sjuksköterskor och annan vårdpersonal, IT-specialister samt ingenjörer.

Sedan länge har just biologer haft det tufft på den svenska arbetsmarknaden på grund av det stora utflödet av nyutexaminerade. I ljuset av det är det snarast märkligt att vi inte står inför en ännu högre arbetslöshet bland biologer än vad vi faktiskt har, men eftersom det här rör sig om driftiga människor brukar de flesta landa på fötterna i slutändan. ”Naturvetare skapar sina egna jobb”, som jag och mina kollegor på Naturvetarna brukar säga.

Om man vågar lita på EU-kommissionen har andra länder i Europa antingen inte haft samma tillflöde av biologer eller så finns det fler verksamheter som har behov av biologisk kompetens. Det hade varit väldigt intressant att få veta mer om det.

Uppgifterna om biologbrist kommer från den kompetenskarta som EU-kommissionen lanserade i början av december. Kompetenskartan är en webbplats som tydliggör kompetensbehovet på kort och medellång sikt för individuella EU-länder samt för EU totalt. Förhoppningen är att den ska bidra till att minska kompetensglappet dvs. skillnaden mellan utbud och efterfrågan av kompetens.

Bra idé, men låt oss se hur effektivt det är i praktiken. Min egen erfarenhet av att göra och studera andras prognoser över behovet av naturvetare framöver har gjort mig skeptisk. Det är lättare sagt än gjort att göra bra prognoser för generella akademiska kompetenser, som kan komma till nytta i praktiskt taget alla branscher och sektorer på arbetsmarknaden.

Share