Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share

Tänk om visstidsanställningar kunde bli undantag, på riktigt.

Föreställ dig det här: företagsledaren Maja vill stärka upp sin verksamhet och funderar på att utöka personalen med en person till. Ekonomin har emellertid varit lite svajig de senaste åren och Maja känner sig osäker på om de verkligen har råd. Hon bestämmer sig därför för en kompromiss: att anställa någon på begränsad tid. De hittar Nico. När den tvååriga visstidsanställningen närmar sig slut har Nico blivit så viktig för verksamheten att Maja inte är  särskilt sugen på att avsluta hans anställning. Samtidigt är ekonomin fortfarande osäker. Lösningen blir att erbjuda Nico en ny tjänst, också den på två år. Två tjänster på ett företag senare står alltså Nico kvar på precis samma plats som innan han började hos Maja. Han har inget fast jobb och ingen anställningstrygghet att tala om.

Hittepå? Förvisso. Men också ett högst realistiskt exempel.

I början av förra året skickade EU-kommissionen en officiell varning till den svenska regeringen om att man inte gjort tillräckligt för att leva upp till skydddirektivet för anställningsformer. Kommissionen menade att det är alldeles för lätt för svenska arbetsgivare att kringgå reglerna för tidsbegränsningar eftersom de helt enkelt kombinerar olika typer av anställningar för en och samma arbetstagare.

Arbetsgivaren Maja kan behålla arbetstagaren Nico utan att behöva erbjuda honom en fast tjänst trots att han passerat maxgränsen för en tidsbegränsad anställning, bara genom att byta namn på hans tjänst. Detta är helt okej enligt svensk lag: tekniskt sett är ju Nico ”ny”.

Regeringen har hittills avvisat kritiken med att Sverige visst uppfyller EU-reglerna som ska skydda anställda mot arbetsgivares missbruk av visstidsanställningar. Att det nu kommer ännu en varning visar att de inte lyckats särskilt väl med att övertyga Kommissionen att så verkligen är fallet…

Naturvetarna är inte emot tidsbegränsade anställningar. Tvärtom: vi är för flexibla lösningar eftersom vi tror att det gör att fler arbetsgivare vågar anställa och att fler människor får (kanske sitt första) jobb. Vad vi däremot starkt opponerar oss emot är när tidsbegränsade anställningar blir regel och möjligheten att ta in någon på visstid missbrukas för att arbetsgivare ska slippa ta sitt arbetsgivaransvar på allvar. Det duger helt enkelt inte.

Sofie Andersson

Ps. En sektor som är särdeles dålig på att ta sitt arbetsgivaransvar är den svenska högskolan. Oproportioneligt många akademianställda forskare går på den enda tidsbegränsade anställningen efter den andra och får först efter många år en fast tjänst.
Ett bra exempel är Alexandra Kretteks, professor vid NHV ,historia. I vår korta film om anställningsvillkoren i högskolan berättar hon att det var först efter sex år som hon fick en längre finansierad tjänst. Sex år.

Se filmen här:  https://www.youtube.com/watch?v=IHO5bxMjQXs&feature=youtu.be

Läs också debattartikeln om att osäkra villkor hotar forskningen från oss och Sveriges Ingenjörer. Den är inte helt ny, men deprimerande nog fortfarande precis lika aktuell som när vi skrev den.

 

Share