Let’s keep in touch EE!

Det blev som jag befarat på seminariet ”290 nyanser av kommunal korruption” igår. Många kommuner var på plats för att lyssna. Faktiskt var så pass många på plats att jag och drygt 50 personer till blev hänvisade till ett rum bredvid. I rummet hade man ställt upp en tv där seminariet som pågick i rummet bredvid visades. En mycket speciell situation som känns som den endast kan ske i Almedalen. Bäst var när det var dags för frågestund och en kvinna längst fram i rummet reflexmässigt räckte upp handen när moderatorn gav ordet till publiken…hon fick aldrig ordet.

Det var ett mycket bra seminarium och Inga-Britt Ahlenius, f d chef för intern revision på FN, var i sitt esse. Hon är mycket oroad över den situation som råder i många kommuner runtom i Sverige och menade att Göteborgs kommun nog trots allt inte är värst utan att det finns många värre kommuner som man ännu inte känner till. Man får dock inte glömma att det finns många kommuner som det fungerar bättre i och i det här fallet så var Sigtuna representerat som ett gott exempel. Där har man arbetat mycket med värdegrundsfrågor och i kommunen får tjänstemän inte ta emot någon gåva, oavsett värde.

Man lyfte också frågan om jävsproblematik i tillsynsfrågor i viss mån (orsaken till att jag var på plats) och det är precis det som Naturvetarnas rapport kring tillsyn som publicerades för ett par veckor sen sätter fingret på. Ahlenius anser att det behövs en ny kommunallag och en extern revision för att komma tillrätta med problemen i kommuner runtom i Sverige. Roligast på seminariet var annars när en kommunpolitiker i publiken sade att det minsann inte endast är i kommuner detta förekommer utan att det nu senast var en generaldirektör som misskötte sig rejält. Detta som en reaktion på att Ahlenius lyft fram staten, och den externa revisionen där, som ett föredöme. Ahlenius svar på detta var att man skulle fundera på var denna person hade fått sina värderingar…i en kommun i Sverige där denne arbetat som tjänsteman i många år innan tjänsten som generaldirektör. Hon avslutade med ”I rest my case”. Klockrent!

Efter detta seminarium kring den inneboende problematiken i hur kommuner är organiserade i dagsläget gick jag och pratade med landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C). Det var intressant, även om det var väldigt nedslående, att höra honom säga att han inte kan se några egentliga problem med tillsynen i dagsläget. Vår nyligen publicerade studie motsäger detta påstående rätt rejält och seminariet innan gav mig dessutom rätt mycket stöd i att det ändå är mer problematiskt än vad landsbygdsministern vill ge sken av i många kommuner runtom i Sverige. Men Erlandsson är väldigt öppen för att diskutera frågorna och när jag kommer hem från Almedalen ska jag skicka honom vår rapport…för han kan ju inte ha läst den innan mot bakgrund av hans uttalanden.

Vi får ta ett nytt snack när vi är åter från Almedalen för nu har jag ett ansikte på EE (vi är på smeknamnsbasis numera) och vet vem han är…eller vänta, det kanske var tvärtom förresten…

Share

Spela inte sjumanna med tillsynen

Jag skrev ett pressmeddelande på det här temat igår men det fina med en blogg är att man, om man så önskar, kan lägga ut texten lite…och det tänkte jag göra nu.

Inom politiken blir det ofta så att ju starkare opinionens vindar blåser desto snabbare springer man. Problemet är att man i dessa fall ofta springer helt planlöst och lite som när barn spelar sjumannafotboll. Alla följer ”opinionsbollen” var den än tar vägen. Det är väldigt gulligt när små barn spelar fotboll och alla springer efter bollen till ett hörn av planen men det är inte fullt så tilltalande på den politiska arenan. Ingenting blir i regel bättre av att man jagar efter bollen inom politiken. Konsekvenserna kan bli förödande om man spelar opinionen i händerna och genomför förändringar utan att först ha gjort en noggrann analys.

När det gäller köttskandalen blåser opinionsvinden för närvarande hårt. Opinionen kräver att någonting görs men då kan man faktiskt kräva av politiker att de inte föreslår någon ”quick fix” utan att de tar ett samlat grepp och är strategiska. Man måste utreda hela livsmedelskedjan grundligt! Det jag syftar på är att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) häromdagen gick ut i Ekot och uttalade sig om att regeringen överväger att centralisera all kontroll av köttproduktionen mot bakgrund av den senaste tidens köttskandaler. Lite vag var han allt men nog lät det som att han tänkte sig att man bara skulle flytta över all tillsyn till Livsmedelsverket rakt av.

Problemet med detta resonemang är att hela kedjan behöver granskas. Livsmedelsverket är en del av hela livsmedelskedjan och måste analyseras precis som alla andra kontrollmyndigheter. Naturvetarna gick för ett par veckor sedan ut och slog ett slag för en renodlad statlig tillsynsmyndighet men vi anser självfallet att frågan ska utredas grundligt först oavsett vår ståndpunkt. Som en del av opinionsvinden är det också viktigt för oss att understryka att vi inte vill driva på något som går fort och blir fel.Om förändringar ska ske ska de vara till det bättre för våra medlemmar. Fokus bör naturligtvis skifta till vad som ska vara det centrala för regeringen, nämligen att tillsynen i samhället ska vara likvärdig, förutsägbar, resurseffektiv och rättssäker. Detta gäller livsmedelskontroll men det gäller också all annan tillsyn i samhället.

En utredning bör därför tillsättas som breddar sitt angreppssätt. Förutom hela livsmedelskedjan bör man också lyfta blicken och undersöka andra tillsynsområden som är lämpliga för ändamålet. Det är till exempel svårt att bryta loss livsmedelskontroll från miljö- och hälsoskyddstillsyn som helhet då de är så nära sammankopplade. Icke att förglömma är också djurskydd som per automatik borde ingå om man ska titta på hela livsmedelskedjan men som är värt att extra poängtera i detta sammanhang. Naturvetarna, som har medlemmar som arbetar med tillsyn över hela Sverige, skulle med glädje delta i en referensgrupp i en sådan utredning.

Oavsett om man finner att en omorganisering av tillsynen ska ske eller inte måste en framtida organisation säkra en likformig tillsyn över hela landet där det inte finns risker för otillbörlig påverkan eller intressekonflikter. Vidare måste en framtida organisation vara lärande, funktionell och effektiv. Med en sådan organisation står sig tillsynen tryggt förankrad i de grundvalar som bör genomsyra den – likvärdighet, förutsägbarhet, resurseffektivitet, rättssäkerhet – om opinionens vindar återigen skulle börja blåsa starkt!

Jaga inte boll, lyft blicken, bredda spelplanen och kom in i matchen…

Share

Hållbar köttkonsumtion…offentlig upphandling en väg framåt?

Jag har med stort intresse följt ”köttdebatten” som har pågått på de stora dagstidningarnas debattsidor de senaste dagarna. Grunden är en rapport, Hållbar köttkonsumtion – Vad är det? Hur når vi dit?, från Jordbruksverket som kom för någon vecka sedan. Det som de flesta medier tog fasta på var att man i rapporten hade skrivit om köttskatt. Finansminister Anders Borg uttalade sig om det olämpliga i att införa köttskatt. På DN debatt så skrev också Per Jenssen, professor i etologi vid Linköpings universitet, i fredags om att köttskatten skulle gynna plågsam djuruppfödning. Resonemanget i debattartikeln går ut på att det är sådan uppfödning som genomförs under närmast industrialiserade förhållanden, i Sverige och utomlands, som skulle gynnas av en köttskatt.

Sedan kom den väldigt oväntade vändningen där Jordbruksverket uttalade sig om att det inte finns något förslag om köttskatt. I söndags kom så ytterligare en debattartikel från Jordbruksverket där man pratar om att Sveriges köttproduktion bör öka. Resonemanget i denna artikel är att det är mycket som talar för att svensk produktion står sig bra ur flera hållbarhetsaspekter. Reaktionen på denna uppmaning om en större köttproduktion i Sverige lät inte vänta på sig utan igår publicerades denna debattartikel om att för mycket rött kött är skadligt för hälsan. Något av ett cirkelresonemang skulle man kunna säga där debatten nu är tillbaka där den började för en vecka sedan med att svenskar måste minska på köttkonsumtionen.

Men om vi utgår från att en viss konsumtion av kött, för den som så väljer, är en del av en näringsriktig kost så påstår jag att man på kort tid kan minska avsevärt på klimatpåverkan från svensk köttkonsumtion samtidigt som man slår ett slag för en levande landsbygd i Sverige. Det jag själv tog fasta på i Jordbruksverkets rapport är att utländskt kött numera står för 44 procent av allt kött som äts i landet. Att införa en hållbarhetsmärkning på kött som säljs, som föreslås i Jordbruksverkets rapport som en väg framåt, är naturligtvis bra men hur är det med offentlig verksamhet som i rimlighetens namn måste stå för en stor del av köttkonsumtionen i landet? Hur ser det ut i landets skolor t.ex.?

Enligt gällande skollag ska skolmåltiderna i grundskolan vara näringsriktiga. Men enligt Skolinspektionen så tar inte kommunerna sitt ansvar fullt ut när det gäller att garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna. Hur är det här relevant då? Jo, inte nog med att alla kommuner inte kan garantera näringsriktigheten i skolmåltiderna i dagsläget, i enlighet med skollagen, utan det är oklart vad som gäller avseende djurskydd vid offentlig upphandling av livsmedel. Så här står det på regeringens hemsida: ”När det gäller djurskyddskrav i offentlig upphandling så går de överrättsdomar och underrättsdomar som meddelats i olika riktningar. Det finns ännu inte något avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen i dagsläget varför det fortfarande råder viss osäkerhet på området om vad som är tillåtet eller inte.”

Jordbruksverket nämner i sin rapport att man tillsammans med Miljöstyrningsrådet arbetar med att ta fram ett underlag kring detta till kommuner och andra aktörer men det behövs också ett avgörande från Högsta förvaltningsdomstolen (förhoppningsvis ett positivt sådant för djurskyddet). Eftersom Sverige har ett gott djurskydd, har lägst antibiotikaanvändning i EU, har en god hälsa hos våra djur med få utbrott av allvarliga sjukdomar så är det problematiskt att olaglig skolmat slår ut svensk produktion. Det kött som konsumeras inom offentlig verksamhet i Sverige idag är ofta dåligt ur hållbarhetsaspekter, garanterar ofta inte djurskyddet alls och är ofta fullt med antibiotika. Vill vi att det är sådant kött som ska konsumeras i våra skolor?

Är inte djurskyddskraven inom offentlig upphandling en bättre väg framåt och en mycket mer relevant fråga än köttskatt när det gäller den svenska köttkonsumtionens miljöpåverkan? Jordbruksverket lyfter i sin rapport att offentliga måltider har en potential att påverka människors konsumtionsbeteenden. Men mer än så är väl föräldrar också måna om att en näringsriktig måltid (även om det inte är lagstadgat) även inbegriper att det kött som konsumeras i skolorna inte har en alltför stor belastning på klimatet (svenskt kött ligger bra till!), att vissa djurskyddskrav är uppfyllda (svenskt kött ligger bra till!) och att köttet som deras barn äter inte innehåller en massa antibiotika, hormoner m.m. (svenskt kött ligger bra till!).

Om det blir ett positivt utslag i Högsta förvaltningsdomstolen kan offentlig upphandling bli en väg framåt för en mer hållbar köttkonsumtion och en levande landsbygd i Sverige. Om så blir fallet borde vi väl (som medborgare) kunna propagera mot våra politiker att det även är andra värden än bara pris som ska tas i beaktande vid offentlig upphandling…eller vad tror du?

Share

Gemensam djurskyddslagstiftning i EU

Jag läser på atl.nu (http://www.atl.nu/Article.jsp?article=59798&nyhetsbrev&a=Paulsen%20får%20EU%20med%20sig) att Marit Paulsen är på väg att få igenom en gemensam djurskydslagstiftning i EU. Väldigt bra om lagen verkligen kommer att innebära att djuren i EU får det bättre. Det förutsätter förstås att efterlevnaden kommer att kontrolleras på något sätt. Mindre bra att den svenska djurskyddslagstiftningen i så fall sannolikt kommer att försvagas. För som Marit Paulsen påpekar, så är det osannolikt att alla övriga länder kommer att vara villiga att gå lika långt som Sverige. Djurskyddskrav är inte heller giltiga som skäl för att störa den fria handeln enligt WTO, så för oss som bryr oss återstår snart bara att köpa direkt från gård, vilt eller att ta steget fullt ut och bli vegetarianer.

Marita Teräs, informationschef Naturvetarna

Share