Djurskydd, EU & antibiotika

Vill bara lyfta reportaget i DN igår om de nya EU-lagar om djurhälsa som ska antas om någon av Naturvetarbloggens läsare missade det. Jag har tidigare skrivit här på bloggen om ett av de stora hoten mot folkhälsan, antibiotikaresistenta bakterier, och import av ”dåligt” kött till Sverige (inte minst inom den offentliga upphandlingen). Detta är en intressant fråga för många av våra medlemmar ur olika perspektiv; de som arbetar med frågor kring antibiotika resistens, de som arbetar i vården, de som arbetar med djurskyddskontroll, de som arbetar med djuruppfödning, de som är vid SLU med mera.

Att man nu strävar efter att resten av EU ska få till en mer restriktiv användning av antibiotika i djuruppfödning, som fallet varit i Sverige under lång tid, är positivt. Därför är det också bra att svenska uppfödare lyfts fram i detta. Konkurrenskraftsutredningen har lyft att en uppluckring av det svenska djurskyddet kan vara en framkomlig väg, för att kunna konkurrera på mer lika villkor, och LRF diskuterade också detta i radio i förra veckan.

Själv närmar jag mig detta rent ”nationalekonomiskt” och givet att man kan få till en offentlig upphandling som på ett bättre sätt stödjer svensk djurskyddslagstiftning (genom att upphandla kött med bra djurskyddskrav) och kraven på djurhälsa inom EU ökar ser jag att Sverige har en komparativ fördel i ett gott djurskydd. Om en sådan strategi som jag förespråkar ska fungera krävs dock att det går undan för just nu går svensk djuruppfödning lite på knäna och då är det en klen tröst i det som DN skriver: ”Sverige är nästan bäst i klassen i Europa när det gäller användning av antibiotika till djur. Förebyggande djurhälsovård, samarbete mellan veterinär och uppfödare är delar av receptet.”

Däremot om Sverige kan få spinn på detta med den offentliga upphandlingen och branschen kan lyfta sin komparativa fördel på ett tydligt sätt då hoppas jag att det kan bli annat ljud i skällan. Vad tror du, har du någon åsikt i frågan?

Share

Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Kostnaden för kost måste få kosta…

…annars kommer det att kosta mer än vad det smakar.

Det är intressant när parallella spår som man arbetar med på olika sätt sammanfaller. När jag öppnade DN imorse mötes jag av en bild på fläskfilé och rubriken Smittat kött i svenska butiker. Det handlar om att resistenta MRSA-bakterier har hittats i stora mängder i danska och tyska förpackningar med fläskkött. Jag fortsätter bläddra till sidan 6 och DN.Debatt och finner då att dagens debattartikel har rubriken Kostbehandlingar kan spara miljoner i diabetesvårdenI artikeln skriver man att regeringen måste satsa på kostforskning då det är en viktig del i kampen mot flera stora folksjukdomar. ”Nu  behövs statliga medel för att möta framtidens vårdbehov” skriver författarna av artikeln.

Innan jag fortsätter bläddra i tidningen stoppar jag upp och tar mig en funderar på seminariet om Bättre hälsa, vård och omsorg som jag närvarade vid i lördags. Där gick diskussionen nämligen in på att vi inte får glömma det förebyggande arbetet när vi pratar om vården och att vi i högre grad bör tänka mer utifrån hur vi åstadkommer en bättre hälsa i framtiden. Varpå jag omedelbart sände iväg en tanke, och ett twitterinlägg, där jag ställde mig förundrad till att antalet kommundietister under senare år har minskat på totalen i Sverige. Det verkar rimma illa med förebyggande arbete kring kost för en bättre hälsa tänker jag. Jag arbetar med frågan kring kommundietister och skrev senast i augusti ett blogginlägg om saken.

Funderar så smått på om det inte är dags att bläddra vidare i DN när jag plötsligt kommer att tänka på seminariet som jag var på igår Forskning för framtiden. Där var kommande forskningsproposition, som det skrivs om i debattartikeln i DN, naturligtvis det som diskuterades, analyserades och dissekerades på alla ledder och bredder. Vänder så till slut sida i tidningen och hamnar på uppslaget om det danska och tyska köttet som bär på resistenta bakterier. Hamnar småningom på ett stycke som berättar att man i Sverige hittills bara hittat MRSA i ett prov för några år sedan. ”Att bakterien inte fått fäste här beror bland annat på strikta regler för införsel av levande grisar och för djurhållningen. Det beror också på att Sverige har EU:s lägsta användning av antibiotika till djur” skrivs det. Det svenska djurskyddet och även hur kött med dålig djurvälfärd med en hög koncentration av antibiotika på sikt riskerar att göra de som konsumerar det sjuka och ge svårbehandlade infektioner är också frågor jag arbetar med ur olika infallsvinklar. Just den kopplingen skrev jag om i ett blogginlägg i april.

Känner mig rätt färdig med DN och så där lagom nöjd med dagens inventering av tidningen. Går vidare till SvD och det första jag stöter på är en debattartikeln med rubriken Nej, Sverige har inte världens bästa djurskydd. När det gäller rubriken är jag och artikelförfattarna helt överens men det visar sig att de har en helt annan infallsvinkel på djurskyddet än vad jag har. De skriver om att lagstiftningen de facto inte är den bästa i hela världen. Jag däremot driver frågor kring det svenska djurskyddet utifrån organisationsaspekter och arbetsmiljöproblematik med samma motto. Det finns mycket att göra på dessa punkter i det svenska djurskyddet.

Jag känner mig nu lite som Nemo i The Matrix (visst är det så Keanu Reeves karaktär heter?) att jag kan se just The Matrix, alltså se hur allting hänger ihop, i en kort men intensiv känsla av total hybris…innan jag landar igen och inser att jag egentligen inte har åstadkommit någon kännbar förändring kring de frågor jag arbetar med. Bara att ta på sig hängslena och fortsätta kämpa men det är ju kul att det finns andra i samhället som kan hjälpa till att driva frågor framåt som är viktiga för Naturvetarna. Och just som jag börjar landa i mitt trygga, sansade utredar-jag och ska avsluta det här blogginlägget börjar låten Ikaros med Niello spelas på radiostationen som jag lyssnar på där en textrad är ”Vingar utav hybris”…nästan lite läskigt känner jag…och jag vet inte om och i så fall hur jag ska tolka denna symbolik?

Däremot är jag som sagt tillbaka på jorden helt oavsett vad som spelas på radio och kanske är det så att en väg framåt kring de rätt disparata frågor som jag arbetar med och en linje att driva hårt, ur olika infallsvinklar, är att kostnaden för kost måste få kosta…så får vi se hur långt vingarna bär…

Share

Tre miljoner offentliga måltider per dag – vilken konsumentkraft!

Jag har tidigare här på bloggen skrivit väldigt positivt om det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling som kom i början av året. Har också försökt att koppla detta till att konsumtion av kött med dålig djurvälfärd är ett samhällsproblem samt att legitimiteten för svensk djurskyddslagstiftning (och i förlängningen arbetsmiljön för inspektörer inom tillsynen) undermineras av en offentlig livsmedelsupphandling som inte ställer hårda djurskyddskrav.

Det var därför väldigt upplyftande att vid seminariet ”Upphandling av livsmedel: Hur kan det svenska djurskyddet gynnas?” få alla mina förhoppningar bekräftade av experter på juridiken kring livsmedelsupphandlingar. Hela panelen; varav en var Mathias Sylwan, förbundsjurist vid Sveriges Kommuner och Landsting (SKL); var överens om att det nya EU-direktivet kring offentlig upphandling kommer att leda till mer sociala- och djurskyddskrav i livsmedelsupphandlingar.

Detta är väldigt positivt men det finns en farhåga. Igår gick Miljöstyrningsrådet upp i Konkurrensverket. Alla, utom representanter från Konkurrensverket, var oroliga för att konkurrensaspekterna kan komma att dominera över andra krav framöver trots det nya EU-direktivet. Men mot bakgrund av att samtliga representanter från Konkurrensverket gjorde sitt bästa för att påtala att denna oro var obefogad känner jag mig ändå trygg i att vi kommer att få se offentliga måltider som gynnar en positiv samhällsutveckling framöver i större utsträckning.

Men samtidigt som man blir glad över att detta kan bli riktigt bra och att det är positivt för legitimiteten för djurskyddet, för lantbrukare och för tillsynen i Sverige blir man ständigt påmind om de omfattande problemen med tillsynen i dagsläget. Senast i morse hade Morgonekot ett reportage om den ohållbara arbetsmiljön för livsmedelsinspektörer och för ett par veckor sedan skrev Naturvetarna en debattartikel i ämnet. Dessvärre är inte detta en unik situation för livsmedelsinspektörer utan situationen är även alarmerande för miljö- och hälsoskyddsinspektörer och djurskyddsinspektörer. Här i Almedalen arbetar vi med att bevaka och påverka kring bland annat tillsyn.

Det är också mycket seminarier i Almedalen kring livsmedels-, djurskydds- och miljöfrågor. Jag tror därför att möjligheterna för oss och andra organisationer att få upp dessa frågor på agendan i valrörelsen är relativt goda. Inte minst mot bakgrund av utspel likt det landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) gjorde igår. Hoppas bara att mina förväntningar infrias på samma sätt som experternas uttalande om det nya  EU-direktivet om offentlig upphandling vid gårdagens seminarium. Jag ska i alla fall fortsätta göra mitt yttersta här i Almedalen för att så blir fallet…

Share

Kött med dålig djurvälfärd – ett samhällsproblem

Hur bra känns det att äta kött från djur som har farit onödigt illa under uppfödandet? För att inte krångla in mig i någon sorts diskussion kring att det är bäst för djuren om man inte äter kött alls så handlar detta om att många vill äta kött och vad som i så fall är det optimala köttet att konsumera. Som sagt, om man ska äta kött vill man då gärna äta överdrivet ”plågat” kött? Jag tror att de flesta svarar nej på en sådan fråga men det som gör att det mesta köttet som konsumeras i Sverige idag ändå är sådant kött är endast då det är billigare. Fair enough!

Men om man då betänker den klimatpåverkan köttproduktion har. Vilket kött har minst klimatpåverkan (om det ska konsumeras i Sverige) och borgar för ett gott djurskydd? Sverige har i alla fall hårdare djurskyddslagstiftning än något annat land och rimligtvis borde klimatpåverkan också kunna hållas nere, med kortare transporter m.m., i de allra flesta fallen. Att svenskt kött ligger bra till ur hållbarhetssynpunkt har experter vid Jordbruksverket också konstaterat.

Fortfarande inte övertygad? Ok, vi tar med en annan aspekt. Enligt en debattartikel i SvD den 20 april kan kött med dålig djurvälfärd, som maskeras med en hög koncentration av antibiotika, riskera att på sikt göra de som konsumerar köttet sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är olika representanter från SLU som står bakom artikeln. De för ett bra resonemang om att det inte är dyrt med svenska djurskyddsregler, utan att det är samhällsekonomiskt lönsamt utifrån ”antibiotika-aspekten”. Det känns väl inte sensationellt egentligen, ”du är vad du äter”, men det är ändå bra när kunniga personer för fram vetenskapliga belägg för att det faktiskt förhåller sig så.

Är du fortfarande inte övertygad (du kanske tycker att de som köper detta billiga kött fullt med antibiotika får skylla sig själva)? Då kan man börja fundera på den offentliga upphandlingen i Sverige. För ett par månader sedan skrev jag här på bloggen om nya EU-direktiv kring offentlig upphandling. Direktiven innebär att det ska bli tydligare/lättare att ställa krav på bland annat arbetsvillkor, miljövänlighet, djurskydd och andra sociala aspekter vid offentlig upphandling.

Nu går det ju inte fort med sådana här processer utan det väntas ta ungefär två år innan reglerna omsätts till svensk lag. Den offentliga upphandlingen är viktig i den här aspekten då upphandlingen av livsmedel är omfattande med tre miljoner måltider inom offentlig sektor varje dag, enligt Miljöstyrningsrådet. Som det är nu slår den offentliga upphandlingen av billigt kött med dålig djurvälfärd i stor utsträckning ut den svenska produktionen.

Av de tre miljoner måltider som serveras varje dag i förskolor, skolor, på äldreboenden, på sjukhus m.m. är det väldigt många som får kött fullt av antibiotika och som på sikt alltså riskerar att göra de som äter det sjuka och ge svårbehandlade infektioner. Det är således ett samhällsproblem i allra högsta grad. Därför bör man känna sig engagerad i detta helt oavsett om eller vad för typ av kött man själv konsumerar privat. Att citera sig själv känns egentligen lite förmätet men jag kan inte uttrycka det på så många andra sätt än vad jag gjorde i ett tidigare blogginlägg kring den offentliga upphandlingen:

Om man betänker att alla medborgare i olika omfattning kan sägas vara konsumenter av offentlig verksamhet och i högsta grad finansierar densamma borde det vara lätt att få genomslag för mat, tjänster och produkter som är producerade på ett schysst och bra sätt, kött som inte är fullt med antibiotika, kött som inte belastar klimatet lika hårt med mera. Konsumentmakt har man ju hört talas om och nog är det väl värt att betala lite mer i skatt för att inte våra unga, sjuka och äldre ska behöva äta dålig mat.

Vänta dock inte i två år på att göra din röst som offentlig konsument/finansiär hörd utan ställ krav redan idag…de offentliga upphandlingskvarnarna mal långsamt…

Att leva som man lär är inte alltid det lättaste men idag ska jag äntligen komma till skott och höra av mig till stadsdelsförvaltningen där mina barn går i förskola och skola för att lära mig mer om deras livsmedelsupphandling. Var kommer egentligen köttet ifrån som serverades i Fläskschnitzeln med ratatouille och kokt potatis som de åt till lunch igår? Kan de garantera att det är kött uppfött med god djurvälfärd eller inte? Vet de om det är fullt med antibiotika eller inte? Det ska bli intressant att höra svaren på mina frågor och om det är fel svar tänker jag i alla fall agera.

För en god djurvälfärd, för klimatets skull, för legitimiteten för svenskt djurskydd, för att vi inte ska bli sjuka på sikt och för en levande landsbygd i Sverige ser jag mycket hellre att det inom offentlig verksamhet gärna äts lite mindre kött men gärna mycket bättre kött.

Share