Undvik svält bland äldre – anställ dietister i kommunerna

Sedan äldrereformen genomfördes i Sverige 1992 har det varit oklart om vilket ansvar för nutritionsomhändertagande kommuner respektive landsting har. De som bor i särskilda boendeformer för äldre i kommuner har idag begränsade möjligheter att få individuell nutritionsbehandling av en dietist. Mot denna bakgrund var det därför extra tragiskt att ta del av SVTs nyhet häromdagen om att 15 000 gamla riskerar att svälta ihjäl.

Yngve Gustafson, professor i geriatrik, poängterade i SVTs Gomorron Sverige att det inte bara handlar om att de gamlas nattfasta måste bli kortare. Det krävs också en individuell bedömning av varje persons näringsintag. Yngve Gustafson anser att man måste se över vilken mat som varje individ får, inte minst då vissa läkemedel gör att man har sämre förmåga att ta upp vissa näringsämnen och då krävs speciellt anpassad mat.

Samtidigt är detta dessvärre ingen nyhet. Äldrereformen genomfördes som sagt 1992 och sedan dess har trycket på äldreomsorgen bara blivit större. Dietisternas Riksförbund (DRF) publicerade i början av året också en kartläggning som visade att tre av fyra äldre riskerar svält då kommunerna saknar dietistkompetens. Naturvetarna har tidigare också kopplat ihop vikten av kommundietister för att bespara många äldre onödigt lidande genom fallolyckor och har också tagit fram en kort rapport som understryker vikten av att ha dietister anställda i kommuner. DRFs pressmeddelande från början av året då de gjorde sin kartläggning sätter egentligen ljuset på den orimliga situation som råder för närvarande.

”Dietister utgör den yrkesgrupp som har kompetens för att förebygga och behandla sjukdomsrelaterad undernäring, men trots omfattningen av problemet finns totalt bara 245 heltidstjänster för dietister i kommunerna och primärvården sammantaget. Detta kan till exempel jämföras med antalet sjukgymnaster som år 2010 var 2 391 bara i primärvården.

Från 2007 och framåt anställdes drygt hundra kommundietister som en följd av regeringens riktade insatser till stöd för de mest sjuka äldre. Syftet var att stimulera till varaktiga insatser som att höja kvaliteten i vården av de äldre när det gäller mat, näring och nutrition. Men när projekten löpt ut har kommunerna valt att avsluta tjänsterna.

– Det är de äldre som får betala priset i form av bristande nutritionsvård. Situationen är allvarlig – det ligger inom det kommunala hälso- och sjukvårdsansvaret att ge de mest sjuka äldre ett gott nutritionsomhändertagande och en god behandling, säger Elisabet Rothenberg, ordförande i Dietisternas riksförbund.

Enligt kartläggningen kommer antalet heltidstjänster för kommundietister som arbetar med äldre i landet totalt att vara knappt 48 stycken efter 2014. I 234 av 290 kommuner riskerar man framöver att helt sakna kommundietist.”

Mot bakgrund av uppgifterna i SVT häromdagen om att äldre riskerar att svälta ihjäl samt DRFs kartläggning som bekräftar denna problembild är det dags att agera. Landsting och kommuner runtom i Sverige måste träffa formella överenskommelser. Det måste klargöras att äldre i särskilda boendeformer ska ha rätt till individuell nutritionsbehandling av en dietist och att alla kommuner mot denna bakgrund ska ha en dietist anställd.

Det är ovärdigt att äldre i Sverige riskerar att svälta ihjäl inte minst då det finns en enkel lösning, kommuner behöver anställa fler dietister för att minska såväl onödigt lidande som kommunens kostnader i längden.

Share

VARNING! Tomma ord om livsmedelsupphandling kan ge twittertumme

Var på ett frukostseminarium på temat ”Slaget om skolmaten – ska och kan kommunerna tillmötesgå alla krav?” anordnat av Livsmedelsverket i morse. Som sig bör på ett seminarium på ett sådant tema var förtäringen välkomponerad med jordgubbar och lite nyttigare mackor än vad som är regel här i Almedalen. Det var bra…dessvärre var det slutliga intrycket av seminariet inte lika bra.

Det tråkiga var nämligen att även om man kände att livsmedelsupphandling engagerar väldigt många människor blev ingen klokare av seminariet. Då var ändå departementsfolk, en viss minister med ansvar för dessa frågor, Livsmedelsverket och en representant för kommuner på plats. En sak som panelen var rörande överens om var att det behövs en svensk livsmedelsstrategi. Ändå finns det ingen och ingen i panelen kände något större ansvar för detta.

Visst, Eskil Erlandsson (C) sade att man håller på att skriva på en sådan…men någonstans fick iaf jag intrycket av att det inte var helt förankrat och inte helt klart att det i slutändan kommer att fattas ett beslut om att en sådan strategi ska implementeras. Man pratade om att kommunerna måste ta ansvar för livsmedelsupphandlingar, att Livsmedelsverket har ett ansvar, att departementet har ett ansvar…men hur ansvarsfördelningen exakt ser ut och vem som ska ta bollen för att få till en förbättring blev bara hängande i luften. Att olika spelare har olika ansvarsområden, att mycket är oklart och att något behöver göras visste alla redan innan seminariet. Det var mycket nja och det landade i att det handlar om vad det är för förtroendevalda i en kommun (hur engagerade de är i livsmedelsfrågor).

Det kan väl inte var ok att det ytterst ska handla om prioriteringar och engagemang hos förtroendevalda i kommuner? Dessutom finns det ju numera med i skollagen att skolmåltider är en del av utbildningen och ska vara näringsriktiga. Glädjande därför att höra en dietist ta ordet och påpeka hur viktigt det är att skolmaten är välkomponerad ur nutritionssynpunkt samt att lusten till ”bra” mat måste genomsyra skolmåltiderna. Det är i skolan som framtidens matvanor sätts för många barn. Dietisten fick också medhåll från en kostchef på denna punkt. Dietister måste få en större roll (eller en roll överhuvudtaget då det är många kommuner som inte ens har dietister) i kommuner kring kostfrågor inom skolan, livsmedelsupphandlingar och andra verksamhetsområden där deras kompetens är avgörande.

Det fanns alltså positiva saker att ta med sig och förhoppningsvis var det någon kommunpolitiker där som fick sig en aha-upplevelse. Men det kan ändå inte bli något annat än tummen ner för ett seminarium som ska försöka räta ut vissa frågetecken som slutar i ett luddigt jaha. Apropå tummar. Trots att det var mycket tomma ord twittrade jag som en galning (inte minst då Twitter strulade och det var svårt att få iväg tweets) och fick en arbetsskada. Jag har numera twittertumme. Den tar sig uttryck i en självspricka i tummen och viss smärta i benet som uppstod under seminariet.

Jag är en nybörjare på twitter och har nog dålig teknik…men jag anklagar ändå de tomma orden om livsmedelsupphandling vid seminariet som gjorde mig lite upprörd och ”twitterbenägen”. I viss mån anklagar jag också Visby då staden bjuder nästintill på vinterväder till och från och jag brukar få självsprickor i fingrarna på vintrarna. Undrar förresten om någon delar ut handkräm som give-away i år…!?

Share

Checklista vid ohälsosamma matvanor

Det talas om ett paradigmskifte inom hälso- och sjukvården, vilket välkomnas av många, inte minst dietister. Tiden är mogen att fokusera på sjukdomsförebyggande metoder och hälsofrämjande förhållningssätt. Vi dietister hoppas på att den sedan länge utlovade ljusnande framtiden nu äntligen är här, menar Maria Franzén för Dietisternas Riskförbund.

Färska nordiska näringsrekommendationer för vad som är hälsosamma matvanor – check. Nationella riktlinjer för hur vi bäst ska stötta individen till att förändra ohälsosamma levnadsvanor – check. Således, ”det här är ohälsosamma matvanor och så här förändrar vi dem” – check. En checklista att bara bocka av? Är det möjligt? Nej, så enkelt är det inte, inser de flesta. Hur ska vi bäst samverka inom hälso- och sjukvården för att optimera effekten av dessa nyvunna kraftfulla verktyg?

Varje människa äger sina matvanor. En människas matvanor är något högst personligt och i mångt och mycket knutet till hennes identitet, vilket bidrar till att kostrådgivning är en särskilt utmanande uppgift. Kostrådgivning kan lätt uppfattas som integritetskränkande och skambeläggande. Om vi som hälso- och sjukvårdspersonal kräver alltför stor förändring av individen blir effekten lätt den motsatta. Vad som är en alltför stor förändring kan bara den enskilde individen själv avgöra.

När det gäller matvanor hos exempelvis äldre och svårt sjuka patienter, kan flera faktorer bidra till minskad matlust och ett för lågt energiintag, vilket ökar risken för näringsbrist och undernäring. Dessa patientgrupper bör genomgå screening för undernäring, och det eventuella efterföljande kvalificerade rådgivande samtalet bör anpassas efter deras behov.

Matvanor och livsmedelsval är komplext och en förändring kan se ut på olika sätt. För många sjukdomstillstånd är Livsmedelsverkets generella råd inte förenliga med sjukdomsanpassade råd. Dietisten har den spetskompetens som patienterna behöver få tillgång till för att en individanpassad optimal kost- och nutritionsbehandling ska kunna säkerställas.

Alla professioner inom hälso- och sjukvården kan vara involverade i arbetet med hälsosamma matvanor. Läkaren tar upp frågan och lyfter matvanornas betydelse för hälsan. Sköterskan kan ge generella råd om hälsosam mat i enklare fall. Tydliga rutiner måste utarbetas för när det är aktuellt att remittera vidare till dietist för ett kvalificerat rådgivande samtal. Möjligheten till en kontinuerlig kontakt med en och samma dietist är av stor värde för att kunna skapa en allians med individen för bästa resultat.

Ett hälsofrämjande samtal stödjer individens möjlighet att öka kontrollen över sin egen hälsa och den egna hälsan. Samtalet utformas som en stödjande dialog, som utgår från patientens egen upplevelse och tar hänsyn till patientens motivation till förändring. Hälso- och sjukvårdspersonalens roll i ett sådant samtal är främst att ge patienten kunskap, verktyg och stöd i den form som efterfrågas.

Dietistens uppgift är att omsätta den vetenskapliga evidensen om sambandet mellan mat och hälsa, samt mat vid olika sjukdomstillstånd, till konkreta råd om livsmedelsval för enskilda patienter eller grupper av befolkningen.

DRFs ståndpunkt är att det är dietisten som besitter den självklara kompetensen för att bedriva kvalificerat rådgivande samtal om hälsosamma matvanor, särskilt då det gäller personer som har sjukdomar där hänsyn behöver tas till nutritionen i övrigt. Det är också DRFs ståndpunkt att dietister ska samverka med övriga professioner, för att så många som möjligt ska få tillgång till bra stöd för att förbättra sina matvanor.

Argumentet att vi dietister är alltför få, för att räcka till för att hålla de kvalificerade rådgivande samtalen som förordas vid ohälsosamma matvanor håller inte. Dietister finns det relativt gott om, det är dietisttjänsterna som fortfarande år 2013 är alltför få. Kommer den ljusnande framtiden 2014, då vi kan checka av att tillgång till dietistkompetens är en självklarhet?

Maria-Franzen_80pxMaria Franzén är leg dietist och projektledare för Dietisternas Riksförbunds projekt Dietisters samtal om levnadsvanor.

Dietisternas Riksförbund (DRF) är en professionsförening inom Naturvetarna. Medlemmarna är legitimerade och har en universitetsutbildning med huvudinriktning på näringslära och nutrition. Av DRF:s drygt 1200 medlemmar arbetar de flesta inom sluten- och öppenvård samt kommunal äldreomsorg, med prevention och behandling av nutritionsrelaterade problem samt undervisning av personal. Dietister arbetar också inom folkhälsa och friskvård samt för olika
livsmedels- och läkemedelsföretag.
www.drf.nu

Share

Dietister vill se kampanj om diabetes

På söndag är det Världsdiabetesdagen och med anledning av det har Dietisternas Riksförbund inom Naturvetarna gjort ett upprop för en bred informationskampanj (läs skrivelsen till generaldirektörerna på Livsmedelsverket och Folkhälsoinstitutet) om sambanden mellan livsstilen och sjukdomen.

– Ofta möter vi patienter som vädjar om handfasta råd och vägledning i fråga om kost och livsstil, men som inte hittar bra källor att gå till utan har sökt sig till mer eller mindre seriösa kost- och bantningstips på nätet, konstaterar dietist Gunilla Willsteen från Dietisternas Riksförbund och verksam vid Skånes Universitetssjukhus i Malmö.

 De flesta av oss känner väl idag någon som lider av diabetes och WHO pratar idag om en diabetesepidemi. Allvarligt är också att allt fler unga drabbas. Att kalla typ 2 diabetes för åldersdiabetes har blivit missledande.  Visste du att fem gånger fler dör av diabetes än i trafiken? Med en sundare livsstil skulle alltså många liv kunna räddas.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Share