”Så här kan vi ju inte ha det, det måste vi förändra” – om farthinder och engagemang

Jag skrev en gång ett medborgarförslag. Jag ville ha ett farthinder på min smala gata där bilarna får lite extra fart efter en nedförsbacke. Och kvarterets barn och katter lever farligt. Jag engagerade grannarna för att känna att jag hade mer pondus då jag också talade för dem. Och så skickade jag in förslaget om ett gupp, en skylt, en lägre hastighetsbegränsning, vilken slags hinder som helst…

Oftast känns det som om livet innehåller för många val och för många frågor jag borde engagera mig i. Och för lite tid att sätta mig in i vad detta betyder. ”Någon annan vet säkert bättre.” Och i bästa fall finns den där ”annan” och har dessutom både bra koll och bra omdöme.

Efter att ha varit en flitig årsmötesbesökare de senaste månaderna kan jag konstatera att det är väldigt lätt att kliva fram och få vara med. Och att det ofta går att påverka i lokala frågor.

Nu fick jag inget farthinder, eftersom stadsdelsnämnden inte kan ändra på kommunens regler. Det skulle behövas förändringar på en högre politisk nivå. I stället fick jag ett bättre nätverk bland grannarna och en känsla av att vi bryr oss om och hjälper varandra att hålla koll.

Jag tycker att det finns paralleller i arbetslivet. Du kan påverka på din arbetsplats genom engagemanget i lokalföreningen. Kanske får du inte heller här till ett ”farthinder”. Men du kan få medlemmar som månar om varandra och kommer med förslag på hur arbetsmiljön och de lokala arbetsvillkoren kan bli bättre. Du får insyn i verksamheten och en bättre dialog med arbetsgivaren.

För att nå ut utanför den egna arbetsplatsen eller påverka centrala avtal kan du engagera dig i ditt fackförbund. Naturvetarna bygger på medlemsdemokrati. Alla medlemmar har rätt att nominera och rösta på ombud till kongressen, som är förbundets högsta beslutande organ. I höst håller vi kongress och tar beslut som påverkar inriktningen för de kommande tre åren.

Jag tycker att man som medlem i förbundet ska ta chansen att påverka vem som ska föra fram de frågor man själv brinner för. Det där som man känner att ”Så här kan det ju inte få vara, det måste vi förändra!”.

Nu är det sista chansen att rösta på vem eller vilka som ska representera dig på kongressen. Gör det här. Du kan också skriva en motion om en fråga som du tycker att förbundet ska jobba med.

Share

Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

Ge BRÅ i uppdrag att kartlägga hot mot tjänstemän

Kl. 05:02 i morse damp det ner ett mejl i min inkorg. Det var ett automatiskt mejl (tror jag) som skickats till mig för att jag prenumererar på pressmeddelanden från justitiedepartementet. Nu jobbade jag inte då, och jag hoppas inte att någon på justitiedepartementet var på jobbet vid den tiden, för det skulle tyda på en ganska ohälsosam och oacceptabel arbetsmiljö. Apropå arbetsmiljö så var det precis det som pressmeddelandet handlade om. Hot och våld mot politiker under supervalåret ska kartläggas.

För det är naturligtvis en oacceptabel arbetsmiljö att behöva bli utsatt för hot och våld i arbetslivet. Därför är det också bra att regeringen ger Brottsförebyggande Rådet (BRÅ) i uppdrag att kartlägga hot och våld mot politiker. Så här säger demokratiminister Birgitta Ohlsson i pressmeddelandet: ”- Hot mot politiker handlar inte bara om hot mot enskilda personer. Det är också ett hot mot demokratin.” Jag håller helt med och jag anser att det är av yttersta vikt att man tydligt signalerar att detta inte är acceptabelt, vilket regeringen gör med dessa återkommande kartläggningar kring hot och våld mot politiker.

Däremot tycker jag att det är väldigt trist att inte tjänstemännen inom offentlig sektor också får komma med på ett hörn i dessa kartläggningar. För mig är det rätt givet att tjänstemännen, i någon mån ”utförarna” av de demokratiskt fattade besluten, och deras jämbördigt usla arbetsmiljö (i termer av hot och våld) också borde uppmärksammas av politiker ur demokratisynpunkt. Ett sånt dystert exempel är djurskyddsinspektörerna som dessutom arbetar inom staten (om man nu anser att kommunala tjänstemän borde uppmärksammas av kommunpolitiker istället med tanke på det kommunala självbestämmandet).

Att inte djurskyddsinspektörer och tjänstemän inom t.ex. Kronofogden, och andra myndigheter som uppmärksammats av fackförbund för sin problematiska arbetsmiljö, får samma stöd från politiker är någonstans rentav lite tragiskt. Nej, jag tycker verkligen att det är på hög tid att demokratiministern ger BRÅ i uppdrag att kartlägga hot och våld mot tjänstemän inom offentlig verksamhet. Alla undersökningar tyder på att det har eskalerat under de senaste åren. Det är ett minst lika stort hot mot demokratin som bör tas på största allvar.

Share

Brå brå och breja stockar och stenar…

Nu handlar inte den gamla ramsan som jag gjort en variant av i rubriken här ovan om hot och våld förvisso men en stock gör ju rätt ont att få på sig och en sten är inte heller helt skönt. Som av en händelse släppte Brå (Brottsförebyggande rådet) en rapport för ett par veckor sen om hur utsatta politiker är för trakasserier, hot och våld. Ni fattar hur jag tänkte med rubriken? Nåväl, det som lyftes fram i pressmeddelandet om rapporten var just hur det såg ut med hot och trakasserier i sociala medier där 41 procent av de utsatta hade blivit attackerade på nätet.

Inget konstigt där egentligen och inte heller med varför Brå gör denna rapport. Det är på uppdrag av demokratiminister Birgitta Ohlsson (FP) som Brå nu gör denna kartläggning återkommande. Att det inte är stockar eller stenar (eller goda renar för den delen heller) som är det vanligaste tilltaget för att utöva trakasserier, hot och våld numera är rätt givet. Det har vi sett hos våra inspektörer som arbetar med tillsyn. De redogör också för hur hot och trakasserier på nätet har ökat. Som sagt att man gör sådana här kartläggningar ur en ren demokratiaspekt är naturligtvis helt rätt. Likt det också är helt rätt att man har lagt ett uppdrag att kartlägga och analysera domstolarnas bedömning av straffvärdet för brott som rör hot eller våld mot förtroendevalda.

Det som däremot är lite synd är att man inte tänker lite bredare. Att inspektörer utsätts för trakasserier, hot och våld i sin tjänsteutövning är också ytterst allvarligt ur demokratisk synvinkel. Likt all myndighetsutövning som har en liknande problematik, det är ytterst ett hot mot vårt demokratiska samhälle. Att de som arbetar med att se till att samhällets lagar och regler, som förtroendevalda har beslutat om, följs utsätts för påtryckningar och hot är kanske till och med än värre eller i alla fall minst lika illa?

Det finns också en annan gammal barnramsa på engelska som det verkligen är dags att skrota.  ”Sticks and stones may break my bones. But words will never harm me.” Nu är iofs betydelsen av ramsan i viss mån att hot om fysisk skada är värre än att kalla någon för elakheter och att man inte ska ge igen (vilket så klart är bra). Men samtidigt ger den sken av att det någonstans är ok att kalla en individ en massa saker. Det är naturligtvis inte ok och i samhället utanför nätet verkar denna förlegade ramsa ha lagts i malpåse men däremot verkar den ha följt med in på nätet. Jag blev därför glad när jag i förmiddags fick ett pressmeddelande från Justitiedepartementet om ”Ett modernt och starkt straffrättsligt skydd för den personliga intregriteten” för att komma tillrätta med hot och kränkningar på nätet.

Bakgrunden till uppdraget är att ”utvecklingen har…medfört att hot och andra former av kränkningar av den personliga integriteten tagit nya former. Samtidigt är strafflagstiftningen på området till viss del ålderdomlig. En särskild utredare ska därför göra en bred översyn av det straffrättsliga skyddet för enskildas personliga integritet, särskilt när det gäller hot och andra kränkningar.” Det är väldigt bra och bakgrunden ”Samhällsutvecklingen och den tekniska utvecklingen har lett till nya beteendemönster” skriver jag under på till punkt och pricka. De gränser (eller snarare brist på gränser) som har infunnit sig på nätet har dessutom haft en tendens att flytta fram gränserna IRL och det måste verkligen stävjas i sin linda.

Kaah var rätt på det redan år 2000…frågan är bara om det var nätet han avsåg?

Share

Backar regeringen om högskolestiftelser?

Som jag skrev på bloggen häromdagen presenterade regeringen i början av sommaren ett förslag om att göra det möjligt för svenska universitet och högskolor att ombildas till stiftelser. Målet är att öka deras självständighet och på så vis underlätta internationella forskningssamarbeten. Som jag också skrev har förslaget kritiserats mycket hårt, trots att det är många som i likhet med Naturvetarna anser att dagens organisationsform behöver ses över.  Kritiken har handlat om alltifrån att universitetens verksamhet inte lämpar sig för att bedrivas i privat regi till att just stiftelseformen inte är det bästa alternativet. Men i debatten är det en punkt som fortsatt att komma upp, oavsett vem som uttalat sig, nämligen förslagets bristande underbyggnad.

När nu regeringen meddelar att planerna skjuts upp och att förslaget om högskolestiftelser ska utredas vidare kan det inte tolkas som någonting annat än att kritiken haft effekt – vad än Björklund säger. Det är bra. De senaste månadernas diskussioner som visat att förslaget saknar förankring måste tas på allvar.  Universitetens verksamhet är alldeles för viktig för att reduceras till att vara en del i en (parti)politisk strategi.

Självkritik är sällsynt i politiken – alltför sällsynt om ni frågar mig. Att kunna pröva och omvärdera idéer borde ju vara ett grundkrav i en demokrati.

Sofie Andersson
Utredare, utbildnings- och forskningspolitik

 

Läs mer: Fackförbundet ST välkomnar att regeringen skjuter upp förslaget och det gör också Stockholms Universitets rektor Astrid Söderberg-Widding. Hon är dock  kritisk till att regeringen inte respekterar den formella remisstiden utan meddelar sitt beslut redan nu. Sveriges Ingenjörer menar att beslutet att sakta ned processen är ett tecken på att regeringen lyssnat på kritiken. Detsamma skriver Erik Arroy, ordförande för Sveriges Förenade Studentkårer som hoppas att den fortsatta diskussionen ska utgå från frågan om ändamålsenlighet. German Bender, utredare på TCO, tycker att det är bra att regeringen backar men ställer sig skeptisk till att det kommer att innebära så stor skillnad i praktiken.

 

 

 

 

 

 

 

Share