Bra med satsning på arbetsmiljö men dags för parlamentarisk långsiktighet!

Det föreslås ökade anslag till arbetsmiljöverket och forskningsrådet Forte i regeringens budgetförslag som lades fram idag, precis som aviserades av regeringen i förra veckan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är oerhört viktigt och det är positivt att regeringen föreslår denna satsning. I våras kom Arbetsmiljöverket med nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, som trädde i kraft den 31 mars. När Arbetsmiljöverket presenterade den nya föreskriften satte man också bakgrunden till varför man tagit fram denna: ”Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010. Det visar den officiella arbetsskadestatistiken. Alltför mycket arbete eller för hög arbetstakt och problem i relationerna på arbetsplatsen ligger bakom siffrorna.”

Inte minst akademiker är utsatta i hög utsträckning då många tjänstemän ofta har en väldigt hög arbetstakt och inte sällan finns också otydligheter kring bland annat förväntningar i organisationer, vilket kan leda till arbetsmiljöproblem av psykosocial karaktär för individer. Antalet sjukskrivna individer pga psykisk ohälsa har ökat med drygt 10 000 bara under det senaste året. Naturvetarna har precis genomfört en enkät om arbetsvillkoren för våra medlemmar som vi precis håller på och analyserar resultaten ifrån. Utan att säga alltför mycket om detta förrän analysen är helt klar kan man säga att vi kan se dessa mönster också. När det råder otydligheter kring arbetet och kring förväntningar, kring till exempel om man förväntas arbeta hemma, har man i regel svårare att behålla balansen mellan privat- och arbetsliv. Man känner sig bland annat mer ”manad” att ta med sig arbete hem för att hinna klart, trots att ens chef inte har uttryckt en sådan förväntan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är därför en helt korrekt prioritering för såväl regeringen som fackförbund som organiserar akademiker.

Samtidigt har vi nu en något paradoxal situation på det nationella planet. Det har nämligen inte satsats särskilt mycket alls på arbetsmiljöfrågor under några mandatperioder och en av yrkeskårerna, arbetsmiljöingenjörer, som arbetar med dessa frågor i privata företag och på Arbetsmiljöverket har haft stora pensionsavgångar. För ett par veckor sen hörde jag detta inslag på Ekot: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6503661&playaudio=5814827 Det är Sveriges Företagshälsor, en branschorganisation för företag inom företagshälsovård, som genomfört en enkät till sina medlemmar. Dessa uttrycker att de behöver rekrytera mer personal, då alltfler inser vikten av företagshälsovård och vill anlita företagshälsovård på just sin arbetsplats. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt många att rekrytera som har sin kompetens inom arbetsmiljöfrågor. Det har som sagt varit en hel del som gått i pension på senare år och med de ökade satsningarna på arbetsmiljöfrågor och ett ökat behov av olika kompetenser på detta område så framstår den underdimensionering som funnits i utbildningarna under lång tid helt plötsligt än mer påtagligt. Det paradoxala i situationen som jag menar, för att förtydliga, är alltså att man har en stor satsning nu på arbetsmiljö men man kommer att ha oerhört svårt att rekrytera kompetent personal såväl till Arbetsmiljöverket som till företagshälsovård runtom i Sverige då det inte har utbildats tillräckligt många med rätt kompetens på många år.

Nu är inte detta någon kritik mot vare sig nuvarande regering eller föregående men när man nu satsar på arbetsmiljö vore det så klart tacknämligt om man skulle kunna hitta den kompetens som kommer att krävas. Nuvarande regering har också gjort vad de har kunnat då de har haft dialog med företagshälsovården om läkare inriktade mot dessa frågor och hur man kan se till att fler väljer den vägen. Men faktum kvarstår att det hela handlar om lite för lite och lite för sent. Vad som skulle krävas är att man framöver, gärna redan igår, träffar långsiktiga parlamentariska överenskommelser om hur satsningar på arbetsmiljöfrågor samt de kompetenser som behövs för sådana satsningar (utbildningsdimensionering med mera) ska se ut under låt oss säga en 10- till 20-årsperiod. Naturvetarna är partipolitiskt obundna men vi är ju inte dumma för det och kan se att olika partier har olika syn på till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som det ofta är svårt att få någon långsiktighet i. Det må så vara och är nog svårare att komma åt då det handlar mer om olika partiers politiska grund så att säga, det är bara att gilla läget för Arbetsförmedlingen och andra.

Men när det gäller arbetsmiljö borde det faktiskt vara en ”no brainer” att inse att en långsiktighet och förutsägbarhet skulle vara att föredra. Finns det något parti som kan ställa sig upp och säga att de inte bryr sig om arbetsmiljön och de skrämmande resultat som vi har kunnat se på senare år kring sjukskrivningar på grund av till exempel psykosociala orsaker? Troligtvis gör det inte det. Att det också är en okontroversiell fråga, förutom att man kan ha olika uppfattningar om offentliga utgifter, borde det inte heller råda något tvivel om i dagsläget. Detta är något som borde lyftas till diskussion på ett seriöst sätt. Det gynnar ingen i vårt samhälle, oavsett partitillhörighet, att ha den situation vi nu har med höga sjukskrivningstal och en nuvarande satsning på arbetsmiljö som kommer att hämmas av kompetensbrist. Ska man se det rent krasst och nationalekonomiskt, vilket många ofta vill paketera in frågor i nu för tiden, så är det heller ingen bra affärsidé för landet Sverige med vad det gör för BNP att ha en eftersatt arbetsmiljöproblematik som dessutom visat sig eskalera på senare år. Att ha en kompetensbrist när man väl väljer att adressera frågan och satsa offentliga medel är inte heller bra ur ett nationalekonomiskt perspektiv då effekterna av satsningen lär hämmas.

Jag satt och gjorde prognoser för arbetsmiljöingenjörer till Sacos publikation Framtidsutsikter för ett par veckor sen och då kändes det än mer underligt att titta på utflödet på senare år, pensionsavgångar och regeringens nuvarande satsningar som jag skrivit om ovan. Det går sig liksom inte ihop riktigt som sagt, givet hur det sett ut under lång tid innan man beslutade sig för att satsa på arbetsmiljö. Arbetsmiljö är en fråga som är alltför viktig att behandlas så. Det är dags för en parlamentarisk långsiktighet och dialog kring arbetsmiljöfrågor!

Share

Paradoxalt om psykosocial arbetsmiljö

Har precis skickat in Naturvetarnas svar på remissen Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna från Arbetsmiljöverket. Du har väl inte slutat läsa (för att det är världens längsta namn på remissen)? För det är verkligen ett viktigt förslag som vi tillstyrker även om vi önskar ett par förtydliganden då vi tror att det krävs för att målsättningen ska uppnås. Målsättningen att verkligen ta tag i psykosociala arbetsmiljöproblem (bland annat hot- och våldsproblematik) och att sjukskrivningar som en följd av detta inte ska öka är annars bara att applådera. Till våra medlemmar som arbetar på Arbetsmiljöverket vill jag bara säga, bra jobbat med det här förslaget och överlag. Ni gör ett otroligt viktigt arbete i samhället!

En av de största styrkorna med föreliggande förslag är att man har lyckats koppla resursfrågor till psykosocial arbetsmiljö. Bland annat gör man detta kring starkt psykiskt påfrestande arbeten där man rekommenderar dubbelbemanning  och en minskad arbetsmängd. Även när det gäller illa utformade eller dåligt fungerande IT-system gör man kopplingen att det kan leda till ohälsa, då ett dåligt IT-system kan leda till resursbrist (tar mycket tid i anspråk) vilket i sin tur leder till stor stress. Dålig IT dödar en god arbetsmiljö…typ. Att problemen med psykosocial arbetsmiljö ökat i samhället under senare år konstateras också i underlaget som medföljer remissen.

Paradoxalt då när man läste följande artikel i DN i förra veckan. I artikeln konstateras att Sverige numera (efter minskade resurser) har 0,6 arbetsmiljöinspektörer per 10.000 arbetstagare, vilket är långt under ILO:s rekommendation. Av förklarliga skäl blir därför arbetsmiljöarbetet i Sverige lidande konstateras i artikeln. Inte utan att man börjar fundera på arbetsmiljön för arbetsmiljöinspektörer på Arbetsmiljöverket. Resurser kommer alltid att vara en aktuell fråga inom offentlig sektor men hur naivt är det inte att tro att föreskrifter utan ordentlig uppföljning ska fungera. As if!

Som sagt, en oreserverad hyllning till alla arbetsmiljöinspektörer och andra på Arbetsmiljöverket samt en stilla (partipolitiskt obunden) önskan till politiker så här i juletid…i rimform…så klart. Om ni i arbetslivet vill folks väl och ve borde ni nog kunna inse att mer resurser till en och annan mer arbetsmiljöinspektör inte är en fråga som bör leda till partipolitiskt käbbel utan snarare vara något som ni alla kan använda i valkampanjen som skrävel.

If there’s a will there’s a way. Fixa tack!

Share

Nätet är en del av vårt samhälle – deal with it!

Så har det då tyvärr gått så långt att det numera finns en försäkring mot hat, hot och andra kränkningar på nätet. Det är djupt tragiskt att samhället är inkapabelt att hantera denna problematik på alla nivåer. Många arbetsgivare vet inte hur de ska hantera nätet när det uppstår hot, hat och kränkningar mot deras anställda.

En förhoppning som jag har haft är att Arbetsmiljöverket ska ta fram bra föreskrifter kring detta så att arbetsgivare får en större förståelse för hur de ska hantera nätet och att det inte är den ”privata” sfären (som vissa arbetsgivare hävdar) om man blir utsatt för ett hot på nätet som tydligt är kopplat till tjänsteutövningen. Men så verkar det tyvärr inte bli.

Just nu är Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna ute på remiss från Arbetsmiljöverket.  Det är ett väldigt ambitiöst remissförslag med en gedigen konsekvensutredning och en medföljande rapport om organisatoriska, sociala och psykologiska arbetsmiljöförhållanden och dess implikationer för verksamheten.

Arbetsmiljöverkets målsättning är också god, genom att ta fram samlade föreskrifter inom det psykosociala området hindra negativ utveckling av ohälsan. Ett delmål är att antalet anmälda arbetsskador/arbetssjukdomar på grund av organisatoriska och sociala orsaker (inklusive hot och våld) inte ska fortsätta öka mellan 2012 och 2016. Gott så och när man läser att nätet nämns, även om det mest är i termer av det flexibla och gränslösa arbetet, i förarbetena till remissförslaget blir man hoppfull.

Men det är när man läser själva remissförslaget som man återigen blir lite nedstämd. Man nämner att arbetsgivare måste vidta de åtgärder som behövs för att motverka att arbeten som är starkt psykiskt påfrestande leder till ohälsa och sätter då ljuset på att dubbelbemanning, rutiner för att hantera krävande kunder/klienter och en minskad arbetsmängd är att rekommendera. Bra! Dessvärre missar man i sin uppräkning av starkt psykiskt påfrestande arbeten tillsynsarbete. Mindre bra! Man nämner hur man ska hantera kränkande behandling på arbetsplatsen (mellan kollegor). Bra!

När det gäller nätets implikationer är det enda man nämner kring detta kopplat till arbetstid långtgående möjligheter att utföra arbetet på olika tider och platser med förväntningar på att vara ständigt nåbar kan medföra risker för ohälsa. Bra! Men man har alltså helt tappat bort hot och våldsproblematiken kopplat till nätet som nog kan vara en stor orsak till att man har kunnat se ökade arbetsmiljöproblem kopplat till hot och våld under 2000-talet, som man själv nämner i förarbetena. Inte bra alls!

Bakgrunden till att stiftelsen Tryggare Sverige har lanserat en försäkring mot näthot, hat och kränkningar är att polisen i regel lägger ner alla förundersökningar. Många av Naturvetarnas medlemmar får hantera hot på nätet i yrkeslivet just som privatpersoner utan något större stöd eller inget stöd från arbetsgivaren. De skulle alltså kunna nyttja denna försäkring i sin egenskap av privatpersoner men det är otroligt sorgligt om det blir så. Det är ett gigantiskt misslyckande från samhället när man inte lyckas hantera näthot, hat och kränkningar när det är riktat mot en individ. När det är riktat mot en tjänsteman inom offentlig sektor är det faktiskt i någon mån ett angrepp på demokratin.

Nu är det som sagt en remiss ute från Arbetsmiljöverket som Naturvetarna kommer att tycka till om men det är trots allt väldigt svårt att påverka på detta sätt. Jag börjar bli trött på att bilden av nätet som ett laglöst land bara bekräftas hela tiden och att problemen samtidigt ökar i omfattning. Därför kommer här en vänskaplig uppmaning (inget hat och hot på nätet här inte) till lagstiftare samt alla som arbetar med frågor kopplat till brott på nätet hela vägen ner till hur det påverkar enskilda individer samt arbetstagare när de blir hotade i sin tjänsteutövning.

Nätet är här för att stanna, det är en del av vårt samhälle och för många av oss också en del av vår arbetsplats. Det är ingen egen sfär som lever sitt eget liv lite vid sidan om. Deal with it, snälla! Det kan inte ta så här lång tid att lära sig att hantera något som vi har levt med i 15-20 år. Prioritera att stävja den negativa utvecklingen på nätet för ingenting säger att utvecklingen där inte kommer att eskalera in i det som brukar kallas för IRL snarare än att nätet ska ”rätta sig i ledet” när det heller inte får några följder när man bryter mot lagen på nätet…

Share