Djurskyddsinspektörer uppmärksammas för sitt viktiga arbete!

Sätt på TV4 kl. 21:00 idag och se när ett väldigt viktigt arbete utförs. Idag börjar nämligen TV4:s serie Djurskyddsinspektörerna. Så här skriver TV4 själva om serien i sin tablå på sin hemsida: ”Här skildras vardagen för djurens bästa vänner, djurinspektörer. De arbetar på länsstyrelsen i Kristianstad och deras uppgift är att kontrollera djur som hålls av människor. Målet är att se till så att djuren behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande.”

Ingen kan väl ha några invändningar mot att det arbete som djurskyddsinspektörerna genomför är oerhört värdefullt och viktigt. Däremot visade en rapport som Naturvetarna publicerade under 2013 att det finns stora problem med tillsynen.

Hot, våld och jävsproblematik är vardag för många av inspektörerna. Brist på resurser är också en fråga som sticker ut. En stor del av djurskyddsinspektörernas tid går vidare åt till administrativa uppgifter, i vår enkät svarade ca 80 procent av respondenterna att de lägger 60-80 procent av sin arbetstid på administration. Detta hänger också ihop med Statskontorets rapport som kom 2011 där man säger att kontrollerna blivit mer likvärdiga sen tillsynen flyttades till länsstyrelsen men också att man bara åker på anmälningsärenden numera. Det finns helt enkelt inte tid och resurser till så mycket förebyggande arbete.

Vår rapport visar på en ohållbar arbetsmiljö och Sjöstrandsutredningen – om statens framtida regionala förvaltning – har å sin sida satt fingret på att det finns alltför stora variationer i hur tillsynen bedrivs på länsstyrelserna. Tillsynen är inte likvärdig runtom i Sverige! Detta påverkar förutsägbarheten och likabehandlingen inom rättstillämpningen negativt, vilket är förödande för trovärdigheten för tillsynen. Naturvetarna anser att en statlig utredning bör tillsättas omgående som fokuserar på hur en likvärdig, lärande, funktionell och effektiv tillsyn kan uppnås.

Om du sätter dig ner framför TV4 senare ikväll kommer du som sagt att få se ett mycket viktigt arbete utföras. Vi tycker självfallet att det är oerhört glädjande att en våra professioner lyfts fram och fokus ska naturligtvis ligga på det arbete de utför. Men Naturvetarna vill ändå ta tillfället i akt att medvetandegöra de underliggande problem som finns inom djurskyddskontrollen; såväl vad gäller organisation, resurser, variationer i tillsyn över landet, hot och våldsproblematik m.m. Vi hoppas också att landsbygdsminister Eskil Erlandsson (C) och länsstyrelserna, nu när frågan aktualiseras med anledning av TV4s program, vill träffa oss för att diskutera vägar framåt.

Share

Djurskyddsinspektörens vardag – en ohållbar arbetsmiljö

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, gästbloggar om hur hot och kränkningar färgar djurskyddsinspektörers vardag.

”Du är den vidrigaste människa jag träffat. Jag hatar dig och ska hänga ut dig.” ”Jag vet var du och din familj bor och var dina barn går på dagis.” ”Din dotter ska rida klockan 19 idag va?!”  ”Din jävla hora.”  ”Du skulle bara våga ringa på min dörr igen.” ”Kom så ska jag trycka ner ditt huvud i kattlådan.” ”Du har förstört hela mitt liv, hoppas du är nöjd nu när jag inte längre har något att leva för.” ”Du ska dö!”

Jag faller framåt och hör min kollega skrika till. Det tar ett par sekunder innan jag förstår vad som hänt när jag i ögonvrån ser djurägarens höjda hand.

”Varje gång jag ser ett hus med farstutrapp minns jag den där kontrollen när jag vart sparkad i magen.”

Detta är några av de händelser som våra medlemmar råkat ut för. Händelserna är tyvärr inte ovanliga. Det är inte svårt att förstå att våra upplysningar kan väcka mycket starka känslor. Vi kommer t ex oanmält till någons hem för kontroll och framför synpunkter på deras sätt att sköta sina djur. Finns det brister får djurägaren dessutom en faktura för besöket. Det handlar även om tunga beslut som att ta djur ifrån en person eller förbjuda någon att hålla djur. Att djurskyddsinspektörsyrket är utsatt finns nu svart på vitt i Naturvetarnas rapport Inspektörernas arbetsmiljö i fokus: En ohållbar situation. Där framgår att 70 % av de inspektörer som svarat har utsatts för hot. 10 % har även utsatts för våld i sin yrkesutövning.  Skulle enkäten ha omfattat frågan om kränkning och förtal vore det inte förvånande om resultatet hade varit 100 %.

De direkta hoten har funnits länge, men uthängningen på nätet har ökat markant ikapp med att sociala medier blivit mer populära. Det har skapats bloggar, facebooksidor och namninsamlingar med syfte att sprida negativa budskap om denna yrkeskår och hänga ut inspektörer med namn.

Vad får då dessa hot och kränkningar för konsekvenser? Enligt uppgift polisanmäls endast ett fåtal av dessa händelser. Våra arbetsgivare, de 21 länsstyrelserna, har olika rutiner för att hantera situationerna internt. Rutindokument finns ofta, men som rapporten visar används inte dessa. Speciellt när det kommer till hot och kränkningar på internet står många arbetsgivare handfallna och vet inte hur de ska agera. För inspektörer som utsatts för detta under en längre tid utan att arbetsgivaren” står upp” för den utsatte och därmed tydligt visar att detta inte är acceptabelt blir situationen dubbelt påfrestande.   Det är lätt att kränkningar, förtal och hot börjar ses som en del av yrket och något man ofrivilligt vänjer sig vid. Utan ett uttalat stöd från arbetsgivaren är det även lätt att den enskilde inspektören lägger skulden för hot och våldssituationer på sitt eget agerande.  Arbetsmiljön blir i längden ohållbar och risken är stor att inspektören lämnar yrket i förtid av detta skäl.

Under året har medier rapporterat om näthatet mot kvinnor samt hoten mot politiker och ledare inom sportvärlden.  Naturvetarnas rapport kom därför i rätt tid och borde kunnat ge stort genomslag. Intresset har dock varit obefintligt från politiker och arbetsgivare. Andra har blivit upprörda och utsatt personerna bakom rapporten för hot och kränkningar.

DIRF ser denna fråga som extra viktig att fortsätta driva tillsammans med Naturvetarna. Ingen ska behöva känna att detta är beteenden som är acceptabelt att råka ut för i jobbet och därför inte leder till några konsekvenser. Vi hoppas att ”Instagram-åtalet” har banat väg för att fler ärenden lyfts till åtal och att arbetsgivarna tar sitt ansvar. Nu är det upp till bevis för arbetsgivaren och samhället att visa att denna yrkeskår, liksom alla andra yrkeskårer, ska behandlas med respekt och inte med hot, våld och kränkningar.

Skulle du acceptera att du, någon i din familj, en vän eller kollega utsätts för detta i sitt dagliga arbete? Det gör inte vi!

/Styrelsen för Djurskyddsinspektörernas Riksförening

Djurskyddsinspektörernas Riksförening, DIRF, är en professionsförening inom Naturvetarna. DIRF stödjer medlemmarna i deras arbete och verkar för ändamålsenlig utbildning av handläggare av djurskyddsfrågor inom länsstyrelsen eller motsvarande.

Share

Hylla den som hyllas bör, dags för skyddsombudens dag!

Den 23 oktober uppmärksammar Saco skyddsombud genom Skyddsombudens dag, för att synliggöra skyddsombudens viktiga uppdrag. En av de frågor som skyddsombud kan arbeta med, i samverkan med arbetsgivaren och lokala fackliga organisationer, är förebyggande åtgärder när det gäller hot och våld. Eftersom detta, som jag skrivit om vid upprepade tillfällen, numera förekommer i en allt större omfattning på nätet för flera av våra professioner är det en komplex fråga.

En svår men också otroligt inspirerande utmaning för de skyddsombud som berörs av detta, där de självfallet också behöver få stöd från Naturvetarna och Saco. Skyddsombud kan göra en väldigt stor insats när det gäller detta och hur arbetsgivare hanterar dessa frågor. Karin Fristedt, arbetsmiljöutredare på Saco, har redan uttryckt väldigt väl i ett blogginlägg, som jag citerar här nedan, det oerhört viktiga arbete som skyddsombud gör.

”En betraktelse över livet ger bilden av att det som fungerar märker man inte så mycket av. Vi förväntar oss att bussen ska komma i tid och när den är försenad blir vi upprörda. På samma sätt förväntar sig nog de flesta av oss att i 2000-talets Sverige ska vi ha kommit så långt, att arbetsmiljön på våra arbetsplatser är god, eller åtminstone tillfredsställande. Och många gånger är ju så fallet. Men inte alltid.

Uppdraget som skyddsombud är ett av de viktigaste förtroenden man kan få av sina kollegor. Det är arbetsgivaren som har ansvar för arbetsmiljön men arbetsmiljöarbetet ska bedrivas tillsammans med arbetstagarna och deras representanter, skyddsombuden. Kanske tycker du inte alltid att ert skyddsombud märks, och när han/hon gör det, kommer med en del svåra frågor. Kanske en sådan där undersökande och pådrivande person. Men, det är ju just det som är skyddsombudets uppdrag.

Att se till att allt rullar på, i den eviga cirkeln av det systematiska arbetsmiljöarbetet. Att se till att arbetsgivaren undersöker, riskbedömer, åtgärdar och följer upp – allt det som krävs för att du och dina kollegor ska få en bra, säker och tillfredsställande arbetsmiljö. Det är alltså av stor betydelse att skyddsombuden får bra förutsättningar och verktyg för att utföra sitt uppdrag…

…alla har vi glädje av ett duktigt skyddsombud; arbetstagarna, den fackliga organisationen och inte minst arbetsgivarna. Nu är det dags att synliggöra våra hjältar i det fördolda – skyddsombuden!”

Fokus för Skyddsombudens dag är en föreläsning som hålls på Saco under förmiddagen den 23:e, men som även kan följas på Saco play, om kontorets och arbetets inverkan på hälsa och produktivitet. Föreläsningen bygger på ett projekt som Stressforskningsinstitutet genomfört kring dessa frågor. Alla skyddsombud är självfallet välkomna men även andra som har ett intresse för arbetsmiljöfrågor.

Share

Stolt och solidarisk

Nyss hemkommen från en resa till Grönland med Nordiska fackens samorganisation (NFS), känner jag mig stolt över att arbeta fackligt. Mer än någonsin behövs starka fackliga organisationer som kan stå emot stora multinationella företag som saknar respekt för enskilda staters lagar och avtal. När det finns storbolag som inte ens enskilda stater rår på är det lätt att inse att fackliga organisationerna har en viktig roll att spela genom samverkan nationellt, i Norden, EU och världen.
International Trade Union Confederation (ITUC) kritiserade nyligen I skarpa ordalag flera globala klädmärken för att de vägrar att ställa sig bakom en arbetsmiljöplan för att ge textilarbetare i Bangladesh en säkrare arbetsplats. Men vi har problem även på närmare håll. Ryanair förhandlar av princip inte med fackliga organisationer och de villkor som personalen arbetar under har nyligen väckt en hel del uppståndelse i vårt grannland Norge. NFSs styrelse fördömer Ryanairs agerande och understryker att de förväntar sig att bolaget följer nationella lagar. Måste erkänna att det känns främmande och märkligt att sådana här typer av uttalanden ska behövas i ett modernt samhälle. Samtidigt inser jag efter att ha lyssnat på Grönlands största fackliga organisation SIK att fackliga rättigheter, liksom miljöhänsyn, inte på något sätt kan tas för självklart när de ställs emot arbetstillfällen i ett samhälle där arbetslöshet är ett ständigt hot.
Grönlands landsstyre har nyligen antagit en Storskalalag, som frångår den nordiska arbetsmarknadsmodellen och bidrar till social dumpning, för att tillmötesgå utländska investerare. Även här agerar NFSs styrelse och skriver i ett uttalande att ”Det är djupt problematiskt att utländska företag som investerar i den grönländska utvinningsindustrin kan tillåtas att frångå grönländska kollektivavtal.”
En av de stora behållningarna med att ha fått förmånen att vara med på NFS möte på Grönland är en bestående känsla av att vi som arbetar fackligt behövs mer än någonsin i en omvärld som tycks bli allt tuffare. Vår uppgift är att förena sysselsättning med ett hållbart arbetsliv och vara en motvikt till storbolagen. När det gäller detta står facken enade och de ideologiska skillnaderna bleknar för en stund.

Share

Det behövs fler naturvetare som kan arbetsmiljö

Igår var det skyddsombudens dag och i samband med det anordnades också en mässa om arbetsmiljöfrågor på Stockholmsmässan. Det är bra att arbetsmiljöfrågorna uppmärksammas av arbetsmarknadens parter. Själv fick jag en nyttig tankeställare under en intervju med en medlem som arbetar med arbetsmiljöfrågor. ”Vi ska se till att alla kan gå till arbetet utan att riskera sin hälsa.” Var svaret på en fråga om vad arbetet gick ut på.
Arbetsmiljöfrågorna är viktiga för Naturvetarna. Dels därför att vi är en facklig organisation och att en bra arbetsmiljö är grundläggande för att våra medlemmar ska kunna må bra och prestera så bra som möjligt. Dels därför att det inom Naturvetarna finns flera yrkesgrupper som är inriktade på att arbeta professionellt med arbetsmiljö. Arbetsmiljöingenjörer, arbetsmiljöinspektörer samt yrkes- och miljöhygieniker är exempel på några yrken där det ofta är nödvändigt att ha en naturvetenskaplig bakgrund.
Kemiska och fysiska hälsorisker finns tyvärr fortfarande på våra arbetsplatser. Buller, strålning samt exponering för kemiska och biologiska ämnen är reella problem. Det kan tyckas självklart att man inte ska bli sjuk av att arbeta, men om vi ska kunna leva upp till detta till synes så enkla krävs kompetens och kunskap. Tyvärr når forskning inom arbetsmiljö sällan ut till de som behöver kunskapen. Det saknas en sammanhållen aktör. Naturvetare skulle också med sin gedigna vetenskapliga skolning kunna göra en insats som bärare och förmedlare av ny kunskap.
En konsekvens av den tekniska utvecklingen är att de utmaningar vi idag står inför inom arbetsmiljöområdet har blivit allt mer komplexa. För att göra bedömningar av hälsorisker räcker det inte längre med gymnasiekompetens inom det naturvetenskapliga området. Det är därför glädjande att det numera finns ett magisterprogram i teknisk företagshälsovård för de som har en naturvetenskaplig grundexamen. Jag hoppas att fler naturvetare kommer att vilja arbeta med att förbättra vår arbetsmiljö framöver.
Det är också glädjande att det inom Saco numera finns tre regionala skyddsombud som är naturvetare. De regionala skyddsombuden ska framför allt hjälpa små privata företag med att upprätta rutiner för arbetsmiljöarbetet.
Läs gärna också Karin Fristedts inlägg på Sacobloggen om de hjältar i det fördolda som fått kollegornas förtroende att vara skyddsombud.

Share