Uppdrag om likvärdiga livsmedelskontroller – ett ljus i decembermörkret

Jag prenumererar på pressmeddelanden från regeringen. Det är inte alltid man blir så där extremt begeistrad över vad man har hittat på hos regeringskansliet, för att uttrycka sig milt. Vill också understryka att jag inte lägger någon politisk värdering i det, utan så känner jag nästintill alltid för pressmeddelanden från departementen oberoende av regeringens sammansättning (Naturvetarna är partipolitiskt obundna och allt det där).

Men igår runt lunchtid fick jag så läsa ett av dessa pressmeddelanden som kändes som balsam i…ja, i mina ögon då kanske eftersom jag läste. Fast det känns ju inte så positivt och det här var väldigt positivt. Att det värmde min själ är nog att ta i men att det förgyllde min dag och lyste upp en mörk decembereftermiddag är nog inte att gå till överdrift. När jag läser en sådan här rubrik ”Uppdrag ska säkra likvärdiga livsmedelskontroller” blir jag väldigt glad, inte minst när det är regeringen som står bakom uppdraget. Närmare bestämt ett uppdrag till Statskontoret att analysera och lämna förslag på hur problemen som finns i livsmedelskontrollen i Sverige i nuläget kan lösas framöver.

Naturvetarna arbetar sedan en lång tid tillbaka för att arbetsmiljön för förbundets inspektörer överlag ska förbättras. Detta handlar om allt från resurser, hot- och våldsproblematik till likvärdiga kontroller. Alltför många inspektörer har i dagsläget en oacceptabel arbetsmiljö. Likvärdiga livsmedelskontroller över hela landet är viktigt för att skapa en större acceptans och förståelse för det viktiga arbete som livsmedelsinspektörer bedriver. Detta är faktiskt en ganska central del i ett långsiktigt förbättringsarbete av arbetsmiljön, även om det vid en första anblick kan framstå som lite långsökt. Inte minst gör regeringen även den koppling som Naturvetarna har gjort vid ett flertal tillfällen. Nämligen att en ”…anledning till att nödvändiga kontroller inte genomförs tros vara kopplad till strukturella utmaningar hos kommunerna i fråga, som t.ex. bemanningssvårigheter, snarare än till problem inom livsmedelskontrollen som sådan.” Resursfrågor, där bemanning är en central del, är så klart en oerhört viktig parameter för att få till stånd en bra arbetsmiljö.

Men för Naturvetarna är det också så att vi genom vår medlemsbas, likt i väldigt många andra frågor som vi driver påverkansarbete kring, måste se på myntet från båda sidor och rentav kanske också ta en titt på det på högkant. När det gäller just livsmedelskontroller är dualliteten i frågan att förbundet också organiserar många medlemmar som arbetar inom livsmedelsföretag, primärproducenter med flera. Naturvetarna har medlemmar som återfinns i hela kedjan från ”jord till bord”. Regeringen har även här gjort samma tolkning som förbundet landat i kring hur detta hänger ihop. ”Livsmedelskontrollen ska vara likvärdig i hela landet och skydda människors hälsa och värna om konsumenters intressen. Den ska säkerställa att företag och andra som hanterar livsmedel följer lagstiftningen. Bristen på likvärdighet påverkar också livsmedelsföretagens konkurrensvillkor”. Med andra ord är detta positiva nyheter för alla som arbetar inom livsmedelskedjan på ett eller annat sätt samt för alla konsumenter.

I princip alla aspekter i uppdraget till Statskontoret är faktiskt tummen upp ur Naturvetarnas perspektiv. För man skriver också från regeringen att analysen även ska ”…innehålla en övervägning om den statliga styrningen behöver förändras.” Att de organisatoriska förutsättningarna för livsmedelskontrollen genomlyses på ett seriöst sätt är något som förbundet har efterlyst under en lång tid. Inte minst Arbetsmiljöverkets föreskrift om organisatorisk och social arbetsmiljö som kom i våras har satt fokus på att resurser, bemanning och organisationsfrågor är av central betydelse för att tjänstemän ska få en långsiktigt hållbar arbetsmiljö.

Då vår blogg bråkar lite för närvarande, och jag (hur glad jag än är kring det här uppdraget till Statskontoret) inte orkar hålla på att bråka tillbaka längre, klipper jag här helt sonika in länken till regeringens pressmeddelande: http://www.regeringen.se/pressmeddelanden/2016/12/uppdrag-ska-sakra-likvardiga-livsmedelskontroller/

Share

Bra med satsning på arbetsmiljö men dags för parlamentarisk långsiktighet!

Det föreslås ökade anslag till arbetsmiljöverket och forskningsrådet Forte i regeringens budgetförslag som lades fram idag, precis som aviserades av regeringen i förra veckan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är oerhört viktigt och det är positivt att regeringen föreslår denna satsning. I våras kom Arbetsmiljöverket med nya föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö, som trädde i kraft den 31 mars. När Arbetsmiljöverket presenterade den nya föreskriften satte man också bakgrunden till varför man tagit fram denna: ”Antalet anmälda arbetssjukdomar som beror på de här orsakerna har ökat med drygt 70 procent sedan år 2010. Det visar den officiella arbetsskadestatistiken. Alltför mycket arbete eller för hög arbetstakt och problem i relationerna på arbetsplatsen ligger bakom siffrorna.”

Inte minst akademiker är utsatta i hög utsträckning då många tjänstemän ofta har en väldigt hög arbetstakt och inte sällan finns också otydligheter kring bland annat förväntningar i organisationer, vilket kan leda till arbetsmiljöproblem av psykosocial karaktär för individer. Antalet sjukskrivna individer pga psykisk ohälsa har ökat med drygt 10 000 bara under det senaste året. Naturvetarna har precis genomfört en enkät om arbetsvillkoren för våra medlemmar som vi precis håller på och analyserar resultaten ifrån. Utan att säga alltför mycket om detta förrän analysen är helt klar kan man säga att vi kan se dessa mönster också. När det råder otydligheter kring arbetet och kring förväntningar, kring till exempel om man förväntas arbeta hemma, har man i regel svårare att behålla balansen mellan privat- och arbetsliv. Man känner sig bland annat mer ”manad” att ta med sig arbete hem för att hinna klart, trots att ens chef inte har uttryckt en sådan förväntan. Att satsa på arbetsmiljöfrågor är därför en helt korrekt prioritering för såväl regeringen som fackförbund som organiserar akademiker.

Samtidigt har vi nu en något paradoxal situation på det nationella planet. Det har nämligen inte satsats särskilt mycket alls på arbetsmiljöfrågor under några mandatperioder och en av yrkeskårerna, arbetsmiljöingenjörer, som arbetar med dessa frågor i privata företag och på Arbetsmiljöverket har haft stora pensionsavgångar. För ett par veckor sen hörde jag detta inslag på Ekot: http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6503661&playaudio=5814827 Det är Sveriges Företagshälsor, en branschorganisation för företag inom företagshälsovård, som genomfört en enkät till sina medlemmar. Dessa uttrycker att de behöver rekrytera mer personal, då alltfler inser vikten av företagshälsovård och vill anlita företagshälsovård på just sin arbetsplats. Problemet är bara att det inte finns tillräckligt många att rekrytera som har sin kompetens inom arbetsmiljöfrågor. Det har som sagt varit en hel del som gått i pension på senare år och med de ökade satsningarna på arbetsmiljöfrågor och ett ökat behov av olika kompetenser på detta område så framstår den underdimensionering som funnits i utbildningarna under lång tid helt plötsligt än mer påtagligt. Det paradoxala i situationen som jag menar, för att förtydliga, är alltså att man har en stor satsning nu på arbetsmiljö men man kommer att ha oerhört svårt att rekrytera kompetent personal såväl till Arbetsmiljöverket som till företagshälsovård runtom i Sverige då det inte har utbildats tillräckligt många med rätt kompetens på många år.

Nu är inte detta någon kritik mot vare sig nuvarande regering eller föregående men när man nu satsar på arbetsmiljö vore det så klart tacknämligt om man skulle kunna hitta den kompetens som kommer att krävas. Nuvarande regering har också gjort vad de har kunnat då de har haft dialog med företagshälsovården om läkare inriktade mot dessa frågor och hur man kan se till att fler väljer den vägen. Men faktum kvarstår att det hela handlar om lite för lite och lite för sent. Vad som skulle krävas är att man framöver, gärna redan igår, träffar långsiktiga parlamentariska överenskommelser om hur satsningar på arbetsmiljöfrågor samt de kompetenser som behövs för sådana satsningar (utbildningsdimensionering med mera) ska se ut under låt oss säga en 10- till 20-årsperiod. Naturvetarna är partipolitiskt obundna men vi är ju inte dumma för det och kan se att olika partier har olika syn på till exempel arbetsmarknadspolitiska åtgärder, som det ofta är svårt att få någon långsiktighet i. Det må så vara och är nog svårare att komma åt då det handlar mer om olika partiers politiska grund så att säga, det är bara att gilla läget för Arbetsförmedlingen och andra.

Men när det gäller arbetsmiljö borde det faktiskt vara en ”no brainer” att inse att en långsiktighet och förutsägbarhet skulle vara att föredra. Finns det något parti som kan ställa sig upp och säga att de inte bryr sig om arbetsmiljön och de skrämmande resultat som vi har kunnat se på senare år kring sjukskrivningar på grund av till exempel psykosociala orsaker? Troligtvis gör det inte det. Att det också är en okontroversiell fråga, förutom att man kan ha olika uppfattningar om offentliga utgifter, borde det inte heller råda något tvivel om i dagsläget. Detta är något som borde lyftas till diskussion på ett seriöst sätt. Det gynnar ingen i vårt samhälle, oavsett partitillhörighet, att ha den situation vi nu har med höga sjukskrivningstal och en nuvarande satsning på arbetsmiljö som kommer att hämmas av kompetensbrist. Ska man se det rent krasst och nationalekonomiskt, vilket många ofta vill paketera in frågor i nu för tiden, så är det heller ingen bra affärsidé för landet Sverige med vad det gör för BNP att ha en eftersatt arbetsmiljöproblematik som dessutom visat sig eskalera på senare år. Att ha en kompetensbrist när man väl väljer att adressera frågan och satsa offentliga medel är inte heller bra ur ett nationalekonomiskt perspektiv då effekterna av satsningen lär hämmas.

Jag satt och gjorde prognoser för arbetsmiljöingenjörer till Sacos publikation Framtidsutsikter för ett par veckor sen och då kändes det än mer underligt att titta på utflödet på senare år, pensionsavgångar och regeringens nuvarande satsningar som jag skrivit om ovan. Det går sig liksom inte ihop riktigt som sagt, givet hur det sett ut under lång tid innan man beslutade sig för att satsa på arbetsmiljö. Arbetsmiljö är en fråga som är alltför viktig att behandlas så. Det är dags för en parlamentarisk långsiktighet och dialog kring arbetsmiljöfrågor!

Share

Paradoxalt om psykosocial arbetsmiljö

Har precis skickat in Naturvetarnas svar på remissen Förslag till föreskrifter om organisatorisk och social arbetsmiljö samt allmänna råd om tillämpningen av föreskrifterna från Arbetsmiljöverket. Du har väl inte slutat läsa (för att det är världens längsta namn på remissen)? För det är verkligen ett viktigt förslag som vi tillstyrker även om vi önskar ett par förtydliganden då vi tror att det krävs för att målsättningen ska uppnås. Målsättningen att verkligen ta tag i psykosociala arbetsmiljöproblem (bland annat hot- och våldsproblematik) och att sjukskrivningar som en följd av detta inte ska öka är annars bara att applådera. Till våra medlemmar som arbetar på Arbetsmiljöverket vill jag bara säga, bra jobbat med det här förslaget och överlag. Ni gör ett otroligt viktigt arbete i samhället!

En av de största styrkorna med föreliggande förslag är att man har lyckats koppla resursfrågor till psykosocial arbetsmiljö. Bland annat gör man detta kring starkt psykiskt påfrestande arbeten där man rekommenderar dubbelbemanning  och en minskad arbetsmängd. Även när det gäller illa utformade eller dåligt fungerande IT-system gör man kopplingen att det kan leda till ohälsa, då ett dåligt IT-system kan leda till resursbrist (tar mycket tid i anspråk) vilket i sin tur leder till stor stress. Dålig IT dödar en god arbetsmiljö…typ. Att problemen med psykosocial arbetsmiljö ökat i samhället under senare år konstateras också i underlaget som medföljer remissen.

Paradoxalt då när man läste följande artikel i DN i förra veckan. I artikeln konstateras att Sverige numera (efter minskade resurser) har 0,6 arbetsmiljöinspektörer per 10.000 arbetstagare, vilket är långt under ILO:s rekommendation. Av förklarliga skäl blir därför arbetsmiljöarbetet i Sverige lidande konstateras i artikeln. Inte utan att man börjar fundera på arbetsmiljön för arbetsmiljöinspektörer på Arbetsmiljöverket. Resurser kommer alltid att vara en aktuell fråga inom offentlig sektor men hur naivt är det inte att tro att föreskrifter utan ordentlig uppföljning ska fungera. As if!

Som sagt, en oreserverad hyllning till alla arbetsmiljöinspektörer och andra på Arbetsmiljöverket samt en stilla (partipolitiskt obunden) önskan till politiker så här i juletid…i rimform…så klart. Om ni i arbetslivet vill folks väl och ve borde ni nog kunna inse att mer resurser till en och annan mer arbetsmiljöinspektör inte är en fråga som bör leda till partipolitiskt käbbel utan snarare vara något som ni alla kan använda i valkampanjen som skrävel.

If there’s a will there’s a way. Fixa tack!

Share

Tydliga signaler krävs kring hot och våld i offentlig sektor

Tjänstemän på myndigheter hotas varje dag. Det är rubriken på en artikel som publicerades i DN igår. En väldigt talande och samtidigt djupt problematisk rubrik. Man har tittat närmare på antalet rapporterade fall av hot och våld vid fem myndigheter; Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, Kronofogden, Migrationsverket och Skatteverket. Det man finner i DNs undersökning är att Kronofogden och Arbetsförmedlingen är särskilt utsatta.

Precis som konstateras i artikeln är detta inte bara en fråga om arbetsmiljö utan också en fråga om demokrati. Med anledning av detta anordnade Naturvetarna tillsammans med ett par andra förbund ett seminarium på temat för ett par veckor sen. Seminariet kallade vi för ”Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?”. Under seminariet var de flesta rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän inom offentlig sektor är mycket problematiskt och att detta är något man måste ta tag i. Däremot var inte de politiker som var på plats helt med på frågeställningen för seminariet och var inte beredda att ställa helhjärtat upp på att det de facto är ett hot mot demokratin. Jag håller inte med!

Mot bakgrund av vad våra kartläggningar har visat om arbetsmiljön för våra inspektörer anser jag att det verkligen är ett hot mot demokratin. Bombdådet mot Rättscentrum i Malmö i förra veckan och bombhoten mot tingsrätter bekräftar denna bild. Men det är som sagt dessvärre bara toppen på isberget och ett symptom för en sjukdom som är vida utspridd i Sverige idag. DNs artikel igår bekräftar också bilden och i nästa vecka stänger vår löneenkät där vi har följt upp problematiken med hot och våld hos våra medlemsgrupper. Jag ska absolut inte föregripa vad som kommer att bli resultatet av frågorna om hot och våld i vår enkät…men jag är dessvärre helt övertygad om att denna bild kommer att bekräftas ytterligare en gång.

Det är hög tid att man från regeringshåll skickar tydliga signaler om att det är dags att ta tag i detta! Jag vet, det kanske är mycket att begära utifrån den parlamentariska situation Sverige befinner sig i för närvarande men samtidigt borde detta verkligen inte vara en fråga där det bör råda något partipolitiskt käbbel överhuvudtaget. Man behöver inte ens vara överens om att det är ett hot mot demokratin (även om det vore tacknämligt) men däremot måste alla signaler om det otroligt utbredda arbetsmiljöproblem som detta är inom offentlig sektor tas på allvar.

Tid att agera!

Share

Dags att ställa de knepiga frågorna om hot & våld i arbetslivet

I förra veckan var jag på En seminariedag om digital arbetsmiljö och kränkningar på nätet. Väldigt intressant och samtidigt lite skrämmande då det, åtminstone för mig, känns  som att nätet inte håller på att anpassa sig efter resten av samhället (som det ju bör då lagstiftningen är densamma) utan att det grova hatet/hoten på nätet istället sakta men säkert sipprar ut i resten av samhället. Oroväckande!

En av punkterna på dagordningen var Digital arbetsmiljö och dess konsekvenser som mycket förtjänstfullt föredrogs av Jonas Söderström, informationsarkitekt och författare. Han berättade bland annat att den senaste föreskriften som Arbetsmiljöverket (AMV) tog fram om digital arbetsmiljö kom 1998. Den handlade dessutom främst om bildskärmar…vem vet, det kanske är dags att regeringen ger ett direktiv till AMV att ta fram föreskrifter kring digital arbetsmiljö?

Efter detta pratade representanter från Institutet för Juridik och Internet (IJI) på temat Kränkningar på internet. Det är nu det blir riktigt skrämmande för det visar sig då att de grövsta saker man någonsin har hört i många fall läggs ner och i andra fall, när det prövats i rätten, inte har lett till särskilt kännbara straff.

Det var som sagt en mycket intressant dag men jag saknade lite hur man ska kunna komma framåt med frågorna kring just näthat, hot och kränkningar på nätet. Visst, IJI gör ett förtjänstfullt jobb i att försöka driva dessa frågor men vad säger egentligen politikerna som är ansvariga? Vad säger de om hot, på nätet eller annorstädes, och våld i arbetslivet? Hur ska arbetsgivare agera? Ska AMV få direktiv kring detta? Hur ska individer som utsätts hantera det?

Det får jag tålmodigt vänta på att få veta…åtminstone till på fredag. Nu på fredag eftermiddag anordnas nämligen ett seminarium i Sacos lokaler i Gamla stan på temat Hot och våld på jobbet – Ett hot mot demokratin?. Vid seminariet kommer IJI och Stiftelsen Tryggare Sverige att få diskutera med Annika Hirvonen (MP) vice ordförande och Krister Hammarbergh (M) ledamot i justitieutskottet. Det ska verkligen bli superintressant! Om du är intresserad av dessa frågor och vill ställa lite knepiga frågor (eller bara vill höra vad som sägs) tycker jag definitivt att du ska skicka mig ett mejl och anmäla dig.

Nu talar jag iofs lite i egen sak här men det här är verkligen ett sånt seminarium som jag personligen skulle ändra i min kalender för att kunna närvara vid…

Share