Glädjande och skrämmande om den svenska arbetslösheten

Häromdagen var jag på ett seminarium anordnat av Akademikernas a-kassa (AEA) om den svenska arbetslösheten och omvärldens inverkan på densamma. Det började bra…med en riktigt god lunch…och det blev bara bättre med väldigt intressanta föredragningar. Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen, inledde med att hålla ett inspirerande anförande om arbetslösheten och vilka olika faktorer som påverkar den. Nej, det var inte bara jag som fann det intressant utan även mina kollegor som inte är ”arbetsmarknadsnördar” fann det också, om inte njutbart så kanske i alla fall, acceptabelt.

Dessutom var det glädjande positivt att höra hur Strannefors förutspår att den svenska arbetsmarknaden kommer att utvecklas under de kommande åren. Nu var det inte taget ur luften heller. Han hade nämligen rejält på fötterna i sin positiva syn på den svenska arbetsmarknaden framöver. Vi matades med BNP-siffra efter BNP-siffra, arbetslöshetssiffror från omvärlden staplades på hög och indexen för alla marknader som är relevanta för Sverige avlöste varandra. Ett halleluja-moment som sagt.

Det följdes av att fokus sattes på hur signalerna i ekonomin och de olika konjunkturindexen ser ut för Sverige. Strannefors förutspår en vändning i konjunkturen redan i det fjärde kvartalet och inte blir det sämre nästa år. 2015-16 förutspår han en arbetskraftsbrist inom bland annat teknik, hälso- och sjukvård och industrin. En prognos blir ju aldrig mer än en kvalificerad gissning baserat på olika informationskällor…men med så mycket positiva signaler kände man sig nästan lite frälst. Det går bra nu!

Sen kom det dystra som vi ändå måste prata om, den nuvarande arbetslösheten. Den är ju dyster i sig, även om Strannefors lyckades nyansera även denna bild (vad man mäter, t.ex. studerande som är inskrivna, har viss betydelse), men det som var extra tråkigt att höra är att det är 1/5 av de akademiker som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som har varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Det är väldigt problematiskt och nu ska man försöka titta närmare på gruppen och se vad som kan förklara detta. Arbetsförmedlingen har redan tittat på olika utbildningsinriktningar men inte hittat något samband och nu ska man analysera åldersstrukturen bland annat.

Det som kom härnäst gjorde dock att jag började ifrågasätta alla siffror kring den svenska arbetslösheten som vi hade matats med under eftermiddagen. AEA hade nämligen ett pass om den nya hanteringen av aktivitetsrapporter hos Arbetsförmedlingen och de nya reglerna kring a-kassan som är kopplat till detta. Under de två månader som den nya hanteringen funnits, september och oktober, har AEA fått 6 119 meddelanden från Arbetsförmedlingen.

Bara i oktober fick man 4103 meddelanden, av dessa rörde ca 2 500 personer som inte sänt in sin aktivitetsrapport i tid. Av dessa var ca 1 000 inte aktuella för ersättning av olika orsaker. 1000/2500 ger 40 procent men här kommer den riktiga chocken. Av de återstående ärendena, 1 600 stycken, skrev AEA av 1 215 ärenden. Detta för att dessa individer för tillfället inte är arbetssökande utan arbetar eller studerar. Det innebär att 76 procent av dessa indivder är felregistrerade hos Arbetsförmedlingen.76 procent, smaka på den siffran! Nu gäller ju detta endast AEA men tänk om en liknande felmarginal finns på andra håll i statistiken…då blir man lite tveksam.

Men även detta är ju faktiskt en positiv signal då det tyder på att arbetslösheten, åtminstone bland akademiker, kanske inte är så hög som den officiella statistiken ger sken av…hur är det t.ex. med den där 1/5 som varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Kan vi verkligen vara säkra på att de fortfarande är arbetslösa?

Share

Hur bra har vi det egentligen? Alla vinner på att nyexaminerade matchas bättre på arbetsmarknaden

I dag gästbloggar Saco Studentråds ordförande Johannes Danielsson på Naturvetarbloggen. Han lyfter fram vikten av att nyexaminerade matchas bättre på arbetsmarknaden – en fråga som har betydelse för studenters trygghet efter examen, och samtidigt är relevant för större delar av samhället.

I studentfacket pratar vi ofta om situationen på arbetsmarknaden för den som nyligen tagit högskoleexamen. Hurdan är den situationen egentligen? Mitt svar är att det beror på vad man jämför med.

Arbetslösheten i Sverige är över 8 %. Men endast tre procent av akademikerna är utan jobb. Det kan knappast kallas för dåliga förutsättningar. En utbildning är en förträfflig försäkring mot arbetslöshet.

Bilden nyanseras då man zoomar in. 1-1,5 år efter examen har en femtedel hade en ”osäker” eller ”svag” ställning på arbetsmarknaden enligt HSV. En tiondel studerade fortfarande. Svenskt näringsliv hävdar att en tredjedel av de som tog examen 2010/11 hade underkvalificerade arbeten ett år senare. En utbildning är inte en garanti för att hamna rätt på arbetsmarknaden.

Är det något att klaga över? Med tanke på konjunkturen i Sverige och Europa borde vi väl glädjas åt att få jobb överhuvudtaget. Får man vara så kräsen?

Den typen av frågor är inte obefogade. Studenter och fackföreningar i Sydeuropa brottas med helt andra bekymmer än vi. Personer i Sverige utan högskoleutbildning brottas med större bekymmer än vi. Men om vi vänder på frågan?

Den högre utbildningen, studiemedlet inräknat, kostar samhället nästan 60 miljarder kr om året. En ofattbart stor summa. Kan vi då acceptera att upp till en tredjedel av en årskull kommer ut på andra sidan och är missnöjda?

Missnöjet, ja kanske. I vårt mättade samhälle kan nog vissa bli bättre på att nöja sig med det man får.

Men det finns en till sida av problemet. Samtidigt som många får jobb som inte motsvarar utbildningsnivån har arbetsgivare flaggat för att de har svårt att rekrytera kompetent arbetskraft. Både i offentlig och privat sektor.

Det gäller alltså inte bara utbudet av arbetstillfällen. Även i mötet mellan arbetskraft och arbetstillfällen finns något som skaver – dålig matchning.

Då blir frågan plötsligt större. Dålig matchning innebär att fler kan smittas. Välutbildade tränger undan andra från okvalificerade jobb. Resultatet blir en högre arbetslöshet inom andra grupper, samtidigt som akademiker är missnöjda och företag har svårt att rekrytera. Alla blir förlorare.

Så här långt in i resonemanget insåg vi i Saco Studentråd för att den här frågan har betydelse för studenters trygghet efter examen, samtidigt som den är relevant för större delar av samhället. Vi bestämde oss därför för att bidra med ett studentperspektiv i den, vilket resulterade i rapporten Rätt jobb inte ett jobb – ett ansvarsfullt matchningslån för nyblivna akademiker. Delar av statistiken ovan kommer därifrån.

Där noterade vi att en del av problemet tycktes vara att den som precis har tagit examen inte har något stöd alls från det offentliga för att hitta jobb – ingen a-kassa, inga aktiva åtgärder. För att klara försörjningen var många tvungna att antingen läsa fler kurser medan man söker jobb. Det fanns en press på att ta första bästa jobb. Den pressen, sannolikt en del av en medveten arbetslinje, såg vi som boven i dramat.

Vi föreslog då följande. Den som tagit examen får rätt till ekonomiskt stöd under en tid för att kunna söka jobb i lugn och ro. Samtidigt stärks universitetens karriärcentrum för att kunna hjälpa till under processen. För att undvika överutnyttjande och missbruk är hela eller delar av stödet ett lån. Det gör också förslaget billigare och mer genomförbart.

Efter en rad samtal med politiker och utredare i riksdag och regering har jag stärkts i tron på att matchningslånet, eller en besläktad lösning, kan komma att förverkligas.

Jag tror att det är en viktig pusselbit för att förbättra den svenska arbetsmarknaden. Även om vi blivande akademiker har det bra, kan vi få det bättre. Precis som för resten av samhället ligger målet fortfarande framför oss.

Johannes Danielsson
Saco Studentråds ordförande

Johannes Danielsson har en pol kand-examen i statsvetenskap från Uppsala universitet, och har tidigare bland annat jobbat för föreningen Svenskar i Världen och på ambassaden i Moçambique. Under 2013 är han också Sveriges ungdomsdelegat i Unesco.

Saco Studentråd samlar Sacos 100 000 studentmedlemmar, och är Sveriges största fackliga studentorganisation. Saco Studentråd är en paraplyorganisation för Sacos 19 studentsektioner (dit Naturvetarnas studentråd ingår), och bedriver påverkansarbete i frågor om utbildning, arbetsmarknad och socialförsäkringar.

Share

Intressant med jobbpeng men hur var det nu med politiskt ansvar?

Centern skriver idag på DN debatt om sitt nya jobbpaket. Framförallt förslaget med jobbpeng är väl det som främst väcker intresse. Arbetsförmedlingen har problem med matchningen och helt klart är att något behöver göras. Detta är inte minst sant när det gäller naturvetenskaplig kompetens. Är jobbpeng då rätt väg? Tveksamt, men det är ändå bra att man problematiserar över detta och försöker hitta konstruktiva lösningar.

Men det är vare sig jobbpeng eller något av de andra förslagen som etsar sig fast hos mig efter att ha läst artikeln. Jag tar istället fasta på att C som utgångspunkt i sin artikel skriver följande om jobbpakten mellan LO, Svenskt Näringsliv och regeringen: ”att LO dödförklarat pakten är allvarligt när svenska folket förväntar sig ansvarstagande och konstruktiva resultat för fler jobb i kristider.”

C lägger förvisso fokus på att det är LO som dödat pakten men det rimmar ändå illa med vad finansminister Anders Borg (M) sa häromdagen. Borg försökte då tona ner att jobbpakten hade kraschat, att regeringen inte tänker lägga ner sin del av arbetet och att ”tumultet” berodde på tillfälliga motsättningar under avtalsrörelsen.

Att ett parti som ingår i regeringen dagen efter Borgs försvarstal går ut i media och pratar om att jobbpakten är död är naturligtvis förvånande. Inte minst när Borg apropå kritiska kommentarer från Stefan Löfven (S) sa följande igår avseende att jobbpakten är en lång process ”- Då är det viktigt att vi från politisk sida gemensamt stöttar processen och inte politiserar den eller använder den för kortsiktiga politiska utspel”.

Om inte det som skrivs idag på DN debatt är att politisera processen och använda den för kortsiktiga politiska utspel så vet jag inte vad som skulle kunna vara det. Nog måste man kunna förvänta sig ett ansvarstagande och konstruktiva resultat för fler jobb i kristider (för att återanvända vad som skrivs om LO i debattartikeln) från regeringen…även om ett parti befinner sig i kris?

Naturvetarna är partipolitiskt obundna och det här handlar inte om kritik mot något visst politiskt parti eller försvar av LO utan om det ansvar ”politiken” har. Arbetsmarknadens parter har ett ansvar, och tar ett stort ansvar på den svenska arbetsmarknaden, men att regeringsrepresentanter har så olika uppfattningar om jobbpakten är nog mer skadligt, lär inte göra krisen mindre…och lämnar en fadd smak i munnen.

Jag menar, hur lätt kan ett trepartssamtal vara när en av parterna uppträder så här splittrat?

Share

Omstridda arbetsmarknadsanalyser

Än en gång är Högskoleverkets (HSV) analyser över naturvetares arbetsmarknad ute i blåsväder. Denna gång är det uppgiften om att hippologerna inte får jobb som ifrågasätts. Enligt Göran Dalin, som är ansvarig för hipplogutbildningen på SLU, stämmer inte HSV:s siffror med den uppföljning de själva har gjort där 86 procent har arbete inom hästsektorn idag . Etableringsgraden för de som examinerades 2006/2007 låg för flertalet grupper på runt 60 procent 2008 i HSV:s rapport. Naturvetarna har inte gjort någon egen uppföljning av etableringen av naturvetare, men arbetslösheten bland de egna medlemmarna har legat på låga nivåer för de flesta naturvetargrupperna under hela lågkonjunkturen.

Marita Teräs, kommunikationschef Naturvetarna

Share