Almedalen: Lärare, change-makers och robotskötare

Efter en intensiv vecka känns det bra att summera intrycken. Jag koncentrerar mig av naturliga skäl att försöka följa vilka frågor som är uppe till diskussion på arbetsmarknaden och när det gäller högre utbildning. Förra året lyfte flera lärosäten behovet av bättre förberedelser för arbetslivet. I år var det i stort sätt bara KTH och näringslivet som pratade lösningar i form av exempelvis samarbeten, open lab och studenter som medarbetare. Trist att se att de naturvetenskapliga-matematiska fakulteterna återigen tycks tappa mark när det gäller att förse det omgivande samhället med kompetens.

Naturvetarnas studentråd, Sustainergies och företag i framkant inger emellertid hopp. Här finns energi, framtidstro och vilja till att åstadkomma förändring. Framtidens naturvetare kommer inte att nöja sig med akademin som den enda tänkbara arbetsgivaren. Att få ett kvalificerat och relevant arbete är en självklar förväntan efter flera års krävande studier, men idag vet vi att nätverk och praktiska erfarenheter av att arbeta och samarbeta med andra professioner är centralt för en bra start för karriären. Uppgifter om att enbart 24 procent av högskolestudenterna får ett relevant professionellt nätverk under studietiden vittnar om stor utvecklingspotential.

Vilken kompetens är det då som behövs i framtiden? Tydligen i stort sätt förmågor som förenar skickliga datorspelare, så min oro för sonens framtid kanske därmed är en aning överdriven. Problemlösning, avancerad kommunikation, samarbete, informationssammanställning, global förståelse och en förmåga att utveckla samt bedöma sig själv är det som nämns. Intressant nog är mycket av detta förmågor som naturvetare ofta har, så med mer träning på att kommunicera och samarbeta över disciplingränserna skulle naturvetarna kunna bli vinnare på framtidens arbetsmarknad.

Digitaliseringen och behovet av mer samarbete mellan olika branscher, lärosäten och arbetsgivare samt mellan olika professioner var frågor som berördes på många seminarier. IT-kompetens och en förmåga att tolka, sköta och samarbeta med alla de robotar som kommer att omge oss framöver kommer inte minst naturvetare att behöva. En matematiker kommer exempelvis inte behöva räkna så mycket, som förstå och kommunicera vad resultatet innebär för en verksamhet. På ett seminarium på Fenomenalen, Visbys Science Centre, om hur man utbildar för jobb som ännu inte finns talades om behovet av flexibla utbildningar och en öppenhet från lärosätenas sida samt att den inre tryggheten blir allt viktigare dvs. att känna sig själv, sina styrkor och veta vad man vill. Personligen tror jag att tidigt stöd för att utveckla ungdomars självkänsla är välinvesterade pengar.

Många naturvetare är change-makers dvs. de drivs att utveckla sig själv och verksamheter. Även detta är en kompetens för framtiden. Den stora frågan här är snarast hur man ska få dessa innovativa personer att trivas i process- och toppstyrda verksamheter.

Osökt glider vi här in på lärarbristen. En skola där lärare inte har mandat att fatta självständiga beslut om hur undervisningen bäst bör bedrivas för bästa resultat har självfallet svårt att rekrytera. Att endast 1 av 4 naturvetare kan tänka sig att arbeta som lärare är problematiskt i ljuset av att vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller att förse skolan med lärare i naturvetenskap. Satsningar som gör det möjligt att arbeta som lärare och läsa in en lärarutbildning parallellt och på att höja skickliga lärares löner är välbehövliga, men kommer de att räcka så här fem i tolv?

Share

Reflektioner från utkanten av storstaden

Nu lånade jag rubriken här ovan från en svensk rapgrupp men jag hoppas att de inte missminner för det känns träffande för detta alster jag tänkt författa från…Almedalen. Att hävda att Visby är utkanten av Stockholm kanske någon har en invändning mot men just där jag sitter känns det som att jag sitter i en förort till vår huvudstad. Hur då kanske du tänker? Jo, jag har just slagit mig ner framför ett 60-talshus som skulle kunna ligga i en Stockholmsförort men främst är det för att det på de senaste minuterna bara har gått förbi folk som jag känner och som bor i Stockholm. Men nog om rubriken, det var inte det jag tänkte skriva om utan mera lite olika reflektioner.

Jag skulle egentligen ha gått på seminariet ”Vad händer med jobben när datorerna arbetar åt oss?” för ett tag sedan men var tvungen att ändra mina planer för att istället arbeta med en sak på min…dator. Lite paradoxalt. Man kan väl säga att som utredare på Naturvetarna är man inte riktigt där än vad det gäller datoriseringen i samhället.

En annan fråga som många seminarier har behandlat har varit hur långt vårt arbetsliv ska vara framöver, utifrån ett pensionsperspektiv (hur länge måste vi jobba för att det ska gå ihop såväl samhällsekonomiskt som på det individuella planet) men också utifrån hur man ska kunna växla karriär. Panelerna har mest bestått av personer som befinner sig närmare pensionen snarare än långt ifrån den, för att uttrycka sig lite diplomatiskt. Det kan man uppleva som problematiskt, då de representerar experterna på dessa frågor, men min spontana reflektion kring dessa experter är att de alla sett oerhört fräscha, hälsosamma och vältränade ut. Dessa tjänstemän har verkligen gett sken av att det är fullt möjligt att arbeta längre upp i åldrarna för den som så vill. Age is but a number!

Innovation står också högt på agendan och att höra ledamöter i utbildningsutskottet prata om att samverkan och forskning inom främst life science och kring frågor om klimathotet (sagt på seminariet ”Allt man kan göra av olja kan man göra av trä”) är positiva signaler för Naturvetarna. Samtidigt konstaterade en av paneldeltagarna på sagda seminarium att ”Samverkan vill alla ha, det är lite som fred på jorden. Men vem tar ansvar för det?” Lite så är det ju, det pratas ofta vitt och brett om samverkan mellan akademi och näringsliv men ”talk is cheap”.

Till och med att göra utredningar kan ibland vara ganska verkningslöst…iaf om man sedan inte gör något med dem. Nu ska jag iväg och fråga Åsa Romson varför regeringen har varit helt tyst sedan Miljömyndighetsutredningen, som konstaterar stora brister i miljötillsynen, kom tidigare i våras. Det ska bli väldigt intressant att höra vad/om regeringen har något på gång för att hantera de problem som utredningen lyft…

Share

Arbetsgivare kan och ska anmäla hot och våld mot tjänstemän

Har just närvarat vid ett seminarium om hot och våld i arbetslivet anordnat av försäkringsbolaget Förenade liv. Vad kan man säga om seminariet då? En sak som framstod som väldigt tydligt är hur rörande överens alla i panelen egentligen var om hur problematiskt detta är. Panelen bestod av: Britta Lejon, Förbundsordförande, ST; Annika Strandhäll, Förbundsordförande, Vision; Johan Pehrson, Riksdagsledamot och ledamot av Justitieutskottet, Folkpartiet; Thomas Bodström, Advokat, Borgström & Bodström Advokatbyrå. Magnus Lindgren, Generalsekreterare, Tryggare Sverige. Sari Sander, VD, Förenade liv.

Alla dessa människor var rörande överens om att hot och våld mot tjänstemän har ökat (främst under de senaste tio åren), att det ytterst är ett hot mot demokratin och att något måste göras. Att nätet och sociala medier är en stor orsak till att hoten ökat var man också rörande överens om. – Att agera i affekt och inte tänka igenom konsekvenserna förenklas av att man snabbt kan skicka iväg ett mejl eller lägga ut något på nätet, sade någon i panelen (vem förblir höljt i dunkel då mitt minne nu sviker mig). Man var också rörande överens om att konsekvenserna för den som har hotat/hatat i de allra flesta fall är ringa eller helt frånvarande, vilket självklart påverkar detta på ett negativt sätt.

Däremot gick åsikterna isär när det gällde vad som ska göras och vad grundorsaken till det ökande hotet och våldet mot tjänstemän är. Tillsätt en särskild samordnare för att titta på frågan och se hur vi kan komma åt den organiserade brottsligheten, sade någon. Nej, ingen särskild samordnare är nödvändig då problematiken och lösningarna redan är kända, sade en annan. Gärna en särskild samordnare men organiserad brottslighet är inte det stora problemet, sade en tredje. Där fick vederbörande också medhåll av Margareta Jonsson från Naturvetarnas styrelse som lyfte att det för inspektörer allt som oftast inte är organiserad brottslighet som är det stora hotet (eller i alla fall inte det enda) utan det är privatpersoner. Inte sällan sker det också på nätet.

Arbetsgivarnas ansvar för att hantera situationen togs självfallet upp. Naturvetarna driver i Almedalen (och alltid annars) tesen att en ändamålsenlig organisation för tillsyn är: Rättssäker, likvärdig och resurseffektiv; Fri från jäv, hot och våld och Förebyggande i sitt arbetsmiljöarbete med larm, säkerhetsrutiner och uppföljning, Just detta med det förebyggande arbetet och det ansvar som åligger arbetsgivaren kring detta diskuterades flitigt av panelen. En fråga som diskuterades var detta med att arbetsgivaren ska anmäla hot och våld mot tjänstemän.

Vi vet alltför väl från erfarenheter från våra medlemmar att arbetsgivarna ofta drar sig för att göra detta. Ofta säger juristerna på många arbetsplatser att arbetsgivaren inte får anmäla. Det var därför intressant att höra Magnus Lindgren från Tryggare Sverige säga att Försäkringskassan har gått hela varvet kring detta. Juristerna där sade nej till att arbetsgivaren kan göra en anmälan kring hot och våld men efter en lång process anmäler Försäkringskassan alla fall där tjänstemän utsätts för hot och våld. Väldigt intressant! Allt finns dessutom dokumenterat kring hur denna prövning av lagen gick till på Försäkringskassan.

Där har man verkligen något att bygga vidare på som kan göra stor skillnad för Naturvetarnas medlemmar som utsätts för hot och våld men har svaga arbetsgivare på sin sida. Jag och Magnus bytte visitkort och kommer att höras närmare om detta framöver…ett bra seminarium i Almedalen med andra ord.

Share

Kan vi vara överens om att vi är överens?

”Om man använder ekonomiska argument i verksamheter där moralen tidigare har styrt förvandlas hela verksamheten i grunden”. Detta sa Maciej Zaremba under ett seminarium igår där New Public Management (NPM) diskuterades flitigt. Zaremba är lite av ”man of the week” i Almedalen enligt min mening. NPM diskuteras flitigt och mot bakgrund av artiklarna i DN under våren och boken som baseras på dem, ”Patientens pris”, kring just NPM är det inte så konstigt att Zaremba förekommer flitigt.

Jag var just på ett nytt seminarium där han deltog ”Efter New Public Management” och även om Zaremba denna gång inte upprepade sitt citat från gårdagen upprepades en diskussion om snöröjning. Enligt honom skiljer sig nämligen sjukvård och snöröjning åt. Jag vet, jag blev också otroligt förvånad. Nej, men skämt åsido så menar han att ett sådant styrsystem som NPM möjligtvis kan tillämpas på snöröjning då det går att räkna på ett enkelt sätt i kvantitativa mått. Däremot lämpar sig inte ett sådant system för att mäta ett konsthantverk, vilket Zaremba menar att bland annat skola, vård och omsorg kvalar in som. Det skriver Naturvetarna självklart under på då vi har många kompetenta medlemmar som utför hantverk bland annat i olika delar av olika vårdkedjor.

Ett annat intressant exempel som Zaremba lyfte under gårdagen var när en förskola hade tröttnat på att föräldrar alltid hämtade sina barn för sent. Förskolepersonalen beslutade då att man skulle bötfälla föräldrar som hämtade sina barn sent. Vad hände? Jo, det var fler föräldrar än innan som hämtade sina barn senare än vad som var avtalat. Den moraliska aspekten av att hämta sitt barn sent hade nämligen förändrats i grunden och man kunde nu ”köpa sig fri” från skuld. Det kanske inte är applicerbart på sjukvården direkt men det sätter ändå fingret på just vad det är som förändras när en verksamhet där moralen tidigare har styrt blir till en där det är ekonomi som styr. Det går inte att räkna pinnar inom sådana verksamheter!

Men alla roliga och intressanta journalistiska liknelser till trots var det mest intressanta i diskussionen som jag just deltog i att samtliga deltagare i panelen var rörande överens om en sak: professionerna måste ta tillbaka makten över sina egna mått på kvalitet! Det är precis det vi gör på Naturvetarna då ett hälso- och sjukvårdsprojekt kring våra professioners kompetens är i faggorna. Det utövas ett marknadstryck mot professioner inom vården som fokuserar på output…vilket leder till en sämre outcome som det egentligen borde handla om.

Inte nog med detta utan vi fick också se exempel på hur en teknokratisk fokusering på output har lett även till en sämre output. Något av en motsägelse kan tyckas men det ökande pappersarbetet och hela apparaten runt NPM har i USA lett till högre sjukvårdskostnader relativt Sverige. I alla fall om man får tro Dan Andersson, tidigare chefsekonom på LO, och det får man väl göra då han hade gjort en graf och allt och hela tiden sa att ”så här är det ju nu”. Nu är det inte så att jag inte tror på att NPM leder fel men jag är något allergisk mot seminarium där någon börjar föreläsa även för de andra paneldeltagarna. Det handlar väl någonstans i grunden om att vi i Sverige är uppfostrade i att ifrågasätta och diskutera saker…och det är liksom själva meningen med Almedalen och seminarierna här att vi ska diskutera saker. Alla deltagare får gärna bli överens under ett seminarium men det känns bättre om vi alla är överens om att vara överens…

Ifrågasätta blev alla också uppmanade att göra på ”Sju myter om offentlig upphandling av mat”. Mathias Sylwan, förbundsjurist på Sveriges Kommuner och Landsting, var nämligen väldigt mycket inne på att man visst kan ställa bland annat djurskyddskrav i offentlig upphandling och att det är upp till upphandlarna på kommuner och landsting att flytta fram gränserna kring detta. Mycket pekar enligt honom nämligen åt rätt håll med ett utslag i kammarrätten i favör för Sigtuna kommun m.m. Dessutom menar han på att domstolarna i Sverige har gjort en alltför stringent tolkning av hur LOU ska förhålla sig till EU-rätt…men som sagt, detta är enligt honom på väg att förändras. Glädjande för Naturvetarnas professioner som på olika sätt arbetar med och för en levande landsbygd!

Apropå djurskydd är nästa stopp för dagen ”Människan bakom djuret – samverkan kring djurskydd och våld i nära relationer”. Mot bakgrund av den rapport kring tillsyn, som bland annat berör problemet med hot och våld mot inspektörer, som vi släppte för ett par veckor sedan ska det bli mycket intressant att lyssna på vad länsstyrelserna har att säga om detta. Men jag utgår ifrån att det, hur bra den samverkan som kommer lyftas än är, också kommer finnas utrymme för att ifrågasätta…även om det i slutändan skulle visa sig att vi trots allt ändå är överens.

Share

Tempo, demografi och oavslutade resonemang…

Naturvetarna är på plats i Almedalen och med en tjock bok full med seminarier (ja, programmet för Almedalsveckan alltså) finns det en hel del att välja på. Som tur är kan jag begränsa mitt urval till ca 300 på de tre dagar jag är på plats, utifrån de arbetsområden som jag har på mitt bord. Jag har hittills hunnit med tre seminarier om ganska disparata saker…men ändå kom diskussionen i viss mån att handla om samma sak vid alla seminarier. Nämligen Sveriges demografi.

I morse var jag på seminariet ”Sveriges dyraste matkasse” anordnat av Svenskt kött. Även om fokus inte var just på demografi så kom diskussionen ändå in på det då PRO var med i panelen och pratade om just…demografi. Demografi ur aspekten att vi har en väldigt stor andel pensionärer i Sverige som dessutom kommer att växa under de närmaste åren och de är inte särskilt köpstarka. PRO argumenterade för att det inte är deras medlemmar, eller andra grupper som inte är särskilt köpstarka som t.ex. unga människor, som har råd att göra medvetna val när de handlar livsmedel utan det är de som befinner sig mitt i livet med goda inkomster.

Det mest intressanta med det här seminariet var annars att man fick ställa frågor till panelen via sms, vilket kändes väldigt gammaldags med tanke på twitter och andra live-flöden på nätet (var det för att PRO var representerade?). Jag skickade en sms-fråga som moderatorn tog upp som gällde om inte djurskyddskrav borde kunna ställas i offentlig upphandling i större utsträckning. Här blev det väldigt tydligt varför en annan kommunikation (helst att få ställa en fråga direkt oralt) hade varit att föredra. Panelen började virra in sig i något sorts resonemang kring protektionism, vilket inte alls var vad jag syftade på, och de som hann säga något sa att de var emot detta…och sedan var seminariet slut. Lite snöpligt kan man väl säga då panelen blev uppbunden direkt efter och jag var tvungen att springa iväg till nästa seminarium…

…jag tog mig vidare ett stenkast sydväst för att på Clarion Hotell lyssna på ett seminarium betitlat ”Högre a-kassa=högre arbetslöshet?” som anordnades av Arbetslöshetkassornas Samorganisation. Återigen var demografi en av frågorna som debatterades flitigast, annars var nämligen alla utom Stefan Fölster, chef vid Reforminstitutet, överens om att taket i a-kassan måste höjas. Ingen större överraskning då de andra i panelen var från TCO, LO och Saco. Här pratades det demografi ur flera aspekter. Gunnar Wetterberg från Saco var nämligen inne på att legitimiteten för a-kassan endast kan upprätthållas om den grupp som ska köpa bra och inte bara billiga livsmedel (nu uttryckte han sig iofs inte så…men ändå), alltså de som befinner sig mitt i livet, får tillbaka det som de har betalat in till försäkringen vid arbetslöshet. Fölster å sin sida var inne på en mer differentierad a-kassa mest beroende på ålder och inkomst som jag förstod det (jag vill understryka att det var så som jag förstod det eftersom jag inte helt hängde med i Fölsters resonemang hela tiden).

Annars var nämligen det mest intressanta här att Fölster lyfte reformationen av sjukförsäkringen som något som var legitimerat och välkomnat av väldigt många och tog den som ett exempel på att man inte kan höja taket i a-kassan…för att sedan i ett parallellt resonemang ett par minuter senare slå fast att sjukförsäkringen och a-kassan inte går att jämföra. Ytterst förvirrande och min fråga var uppenbar men återigen tog seminariet slut innan publiken hann säga…

…”Kompetensförsörjning och regional tillväxt”. Nästa seminarium på dagordningen anordnat av Svenska ESF-rådet handlade om just detta. Ja, ni fattar varåt det här barkar och det är väl ingen överraskning att demografin i Sverige diskuterades flitigt. Hur ska Sverige lyckas rekrytera all den kompetens som behövs till kommuner och landsting inom de närmaste åren för att hålla vår allt mer åldrande befolkning under armarna? Tempot var återigen högt. Det var ett lunchseminarium och en man stod hela tiden över min axel för att plocka min tomma skål så fort jag hade fått i mig min pastasallad. Det var i alla fall så det kändes och jag har aldrig ätit snabbare i hela mitt liv (han hade en stor mustasch och såg väldigt arg ut).

Däremot fanns det den här gången plats för frågor på slutet men jag gick vilse i Mats Svegfors (moderator) dialekt. Lost in translation! Otroligt fascinerande och jag fick tunghäfta då jag kände att jag höll på att falla in i att härma hans dialekt. Den tog över mig helt! Jag hoppas ingen tar illa upp av detta för det är verkligen en komplimang till en helt fantastisk dialekt och till att folks dialekter ibland skiner igenom fortfarande trots en viss likriktning i det dialektala över hela landet (jag är något av en språknörd och ibland skiner det igenom). Be mig inte att placera hans dialekt bara…

Nästa stopp härefter är ett seminarium anordnat av Ernst & Young betitlat ”290 nyanser av kommunal korruption”. Detta ska vi avhandla på 55 minuter varför jag förväntar mig…tempo och då det är kommuner vi pratar om kommer så klart frågan om demografi vara uppe utifrån den allt mer åldrande befolkningen och de allt mer åldrande förtroendevalda. Den här gången hoppas jag dock på avslutade resonemang men med 290 potentiella kommunala företrädare på plats, som alla vill försvara sin heder, kan det som sagt bli svårt.

Tempo och oavslutade resonemang till trots har jag dock lärt mig väldigt mycket på bara ett par timmar, har knutit bra kontakter och fått igång hjärnan på högvarv kring hur Naturvetarna kan arbeta framöver med en mängd frågor. Hur ska det inte vara när jag åker hem på torsdag?

Share