Strategi, verktyg, inriktning eller kompass? Om det viktiga i att välja rätt ord.

Jag gillar språk. Jag tycker om att upptäcka nya ord och att vända och vrida på formuleringar så att jag får fram precis det jag vill. Jag är den där personen som kan bli helt till mig över hur lukten av asfalt en tidig sommarmorgon beskrivs och som lätt kan ägna en hel kväll åt att prata om det speciella språket i  Vallgrens ”Den vidunderliga kärlekens historia”. Jag har inte tryckt på ”Like” för särskilt många Facebook-grupper, men ifråga om SMS – Sverige mot Särskrivningar tvekade jag inte en sekund. Ja, ni fattar; jag är den personen.

En del tycker nog att mitt språkintresse ibland gränsar till nörderi. För vad betyder det egentligen hur man säger något: huvudsaken är väl att man säger det? Nja. Visst finns det situationer där det inte spelar så stor roll hur man uttrycker sig bara budskapet går fram. Men det finns faktiskt sammanhang där budskapet är helt avhängigt vilka ord man väljer att använda.

Som Kristofer berättade här förra veckan har regeringen precis kommit med en ny Innovationsstrategi. Enligt Näringsdepartementet ska strategin vara ”… grunden för ett långsiktigt arbetssätt för att utveckla innovationsklimatet och innovationsförmågan i Sverige”. Kort sagt: den ska svara på hur vi skapar bättre förutsättningar för innovationer i Sverige.

När strategin presenterades av näringsminister Annie Lööf förra torsdagen möttes den av ett flertal kritiska röster och under veckan som gått har ifrågasättandena bara blivit fler. Inriktningen på kritiken har visserligen varierat, men en överväldigande majoritet pekar på att strategin inte innehåller några handfasta verktyg. Bristen på handlingsplan har t.om. fått en del att tala om papperstigrar. Ordet strategi skapar förväntningar om konkreta verktyg och tydligt mätbara mål – förväntningar som inte infrias av dokumentet. Tvärtom. Innovationsstrategin består av många fina formuleringar om vikten av ett gott innovationsklimat och om Sveriges roll som kunskapsnation. Förslag till åtgärder lyser däremot med sin frånvaro.

Jag vet inte vad regeringen vill med att kalla dokumentet för en strategi. Om syftet är att ange en övergripande färdriktning för innovationspolitiken – en kompass, som Annie Lööf själv uttryckt det – hade det väl varit enklare att helt enkelt kalla det för en kompass? Då hade det blivit tydligt vad man vill med dokumentet och hur det är tänkt att användas. Genom att välja ordet strategi höjer man kraven. Som Ingrid Heath på Life Science Sweden påpekar i en underhållande krönika om Innovationsstrategins drag av Kejsarens nya kläder är en strategi nämligen ett ”välplanerat tillvägagångssätt”.

Det finns alltså fall där ordnörderi inte bara är nörderi utan faktiskt fullständigt nödvändigt. Regeringen skulle sannolikt tjäna på att ägna lite mer energi åt vad alla fina ord betyder – om inte annat för att undvika att mer kritik än nödvändigt…

Sofie Andersson

Ps. Som den uppmärksamme redan noterat kom alltså Innovationsstrategin samma dag som Forsknings- och Innovationspropositionen och Nobelpriset i Litteratur presenterades. Det är inte utan att man börjar undra om regeringens pr-strateger tagit långledigt…

Share

Comments

  1. Pingback: ”Att ha en Berlinmur mellan akademi och näringsliv är en lyx vi inte har råd med” | Naturvetarbloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *