Science – it’s (not) a girl thing.

Europeiska Kommissionen är väl inte precis kända för att göra de mest populära utspelen men med Science- It’s a girl thing som lanserades i våras är de ute på osedvanligt tunn is. Kommissionen vill att fler kvinnor ska välja att satsa på (naturvetenskaplig) forskning och har därför dragit igång en kampanj för att få fler europeiska kvinnor intresserade av en en karriär som forskare. Hittills har det gått sådär. Youtubeklippet som skulle tala kvinnors eget språk och vara ” ‘fun, catchy’ and strike a chord with young people” blev så kritiserat att Kommissionen tvingades plocka bort det från alla officiella sammanhang och webbsidan som dedicerats projektet verkar inte ha uppdaterats på länge. Många fina ord men inte så mycket verkstad, med andra ord.

Jag kommer att tänka på Science- it’s a girl thing när jag hör om att Högskolan i Halmstads satsning på kvinnliga forskare.  Av högskolans professorer är det bara 20 procent som är kvinnor och därför avsätts nu pengar för att 10 kvinnor under två år ska få ägna minst två dagar i veckan åt forskning och åt att meritera sig. Syftet är att de ska få lättare att kvalificera sig for forskningens toppjobb. Är det här bra? Å ena sidan är svaret tveklöst ja: forskningen mår bra av att det finns en så bred representation som möjligt av perspektiv, erfarenheter och intressen. Men är kön den enda eller ens den mest intressanta variabeln? Knappast. Minst lika viktigt är t.ex. social status, uppväxtmiljö och erfarenhet från andra yrken. Problemet med Kommissionens såväl som Högskolan i Halmstads initiativ är att de förutsätter att kvinnor och män är diametralt olika. Man antar helt enkelt att kvinnor och män har så olika intressen att kvinnor måste ”speciallockas” att satsa på forskning och att forskningens output skulle bli en annan om könsfördelningen såg annorlunda ut. Huruvida specifikt ”manliga” respektive ”kvinnliga” intressen alls existerar är omöjligt att besvara (det finns ju en anledning till att den så länge sysselsatt särarts- och likhetsfeminister). Det viktiga är emellertid inte hur stor roll könet spelar, utan att riktade satsningar alltid är farliga eftersom de innebär att en viss faktor prioriteras framför andra möjliga. Hur ser det t.ex. ut med fördelningen av olika sociala bakgrunder på Europas Universitet? Något säger mig att det finns en betydligt större andel kvinnor än personer (från båda könen) som kommer från familjer som helt saknar akademiska traditioner…

Betyder detta att satsningarna är dåliga? Nja. Men hellre än att prata om vem vi vill ska forska borde vi fokusera på varför vi behöver forskningen och vilken forskning vi behöver. Och på denna punkt erbjuder faktiskt Kommissionen en bra ingång för alla som är intresserade. Under rubriken ”Six reasons science needs you” lyfter man fram sex forskningsområden som omfattar många av de utmaningar vår värld står inför. Det handlar om att hitta effektiva, rena energikällor, demografiska förändringar och behovet av att hitta nya lösningar för matförsörjning. Detta, själva forskningsfrågorna, borde stå i fokus. Inte vilka egenskaper vi vill att forskarna ska ha.

Sofie Andersson

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *