Naturligtvis kemi

Det spirande intresset för ”kemin runt omkring oss” har potential att bidra till diskussionerna om ett hållbart samhälle. Det skriver dagens gästbloggare Lars Öhrström, professor i oorganisk kemi vid Chalmers tekniska högskola och vice ordförande i Svenska Kemistsamfundet.

Man hör många som vill ersätta alla ”kemikalier” med naturliga ämnen. Ska man som kemist då känna sig missförstådd och baktalad? Jag tycker faktiskt inte det, även om man ofta kan ha synpunkter på språkbruket när ”kemikalier” kommer på tal. Dels för att själva principen är något vi delar: att vi för varje användning noga ska fundera på vilken nytta en viss molekyl eller kemiskt ämne gör och vilka problem som kan uppstå vid produktion, användning och efteråt, dels för att man med lite god vilja och pedagogik kan förvandla detta engagemang till, om inte ett kemiintresse så väl en insikt om vad kemi och kemikalier egentligen är.

Ta till exempel alla som vill göra egna ”naturliga” hygienprodukter. En stor, och verkar det, växande grupp. Avfärda dem inte, tyck istället att det är skoj och intressant, och framhåll hur mycket roligare det blir om man vet vad det egentligen är man pysslar med, det vill säga 100 % kemi (och många inser nog det också).

För mycket kemi blir det, och rätt snabbt också. Man vill naturligtvis göra egen tvål från grunden. Olika fetter kan man få tag på, men man måste ha en bas också. Får man använda natriumhydroxid? Jo, NaOH verkar vara OK, KOH också. Men farligt, använd skyddsutrustning. Instämmer helt, och glömt inte kontrollera pH på produkten. Hur gör man det då? Kanske det finns något spännande från frukt och grönsakslådan man kan använda, testat rödkål? Man undrar hur det kan tänkas fungera?

Ju förr desto bättre, eller i alla fall mer naturligt kan man också tycka, och hur gjorde egentligen farfarsfarmor? Aska kan man tydligen använda till diverse rengöring. Kanske man ska rena själva askan först och få pottaska, det vill säga natriumkarbonat, Na2CO3. Skoj, en kemisk produkt som våra förfäder bönderna en gång i tiden tillverkade både till husbehov för export.

Bönderna kunde också göra kaliumnitrat, eller salpeter, från den inkissade jorden i stall och ladugårdar. Den gjorde kungen sedan krut av, men man kan ju tänka sig att ta restprodukten från vår tvåltillverkning, glycerin heter den, eller E422, och kombinera den med nitratjonerna från salpetern för göra nitroglycerin.

Och vad ska man ha nitroglycerin till då? Fråga mina ingenjörskollegor som är väg och vattenbyggare. Till exempel byggde man tunnlar och vägar upp till byar och samhällen i Alperna som långt in på 1800-talet fått klara sig med åsnestigar. Närodlat i all ära, men när regnet lakat ur det mesta av joden (I) ur jorden för flera tusen år sedan är det inte så roligt. Men med tätare handelsutbyte med omvärlden var jodbristen över inom loppet av en generation, medel-IQ höjdes och snart fanns det inte längre några ”kretiner från Savojen” kvar ens i den mest avlägsna bergsby.

E422, vi kan också kalla den glycerol eller propan-1,2,3-triol, är dessutom en högaktuell kemikalie. Biodiesel kanske vi vill välja istället för fossila bränslen, och vips har vi ett globalt överskott på glycerol när vi omvandlat rapsoljan till RME, rapsmetylestrar. När nya hållbara och förnyelsebara råvaror som denna pumpas in till vår kemiska industri krävs nya processer och kemister och kemiingenjörer som kan både uppfinna och hantera dem.

Men vad ska man säga om att odla drivmedel istället för mat? Kanske att det inte är den enda pusselbiten vi behöver för att lösa våra energiproblem. Vi behöver också lösa ekvationen ”solljus” + ”kemister” = ”kemisk energi” (som t.ex. H2, metanol eller batterier) för att få tillstånd ett uthålligt samhälle.

Eller man kan också säga att mina förfäder hallandsbönderna sannolikt inte hade något emot det. När Krimkriget satte stopp för drivmedelsexport från Ryssland till Storbritannien drog produktionen igång och många av den tidens motsvarigheter till Londons dubbeldäckare och välkända ”cabs” gick på halländskt havre.

Svenska Kemistsamfundets inofficiella devis är ”Allt är kemi”, och det ska vi använda för att fånga upp detta omedvetna spirande kemiintresse för att få nyttiga och framåtsyftande diskussioner om ett hållbart samhälle. Och det är inte bara uppförsbacke tycks det, mer än 60 % av svenskarna anser enligt en EU undersökning att ”nya kemikalier kan hjälpa till att reducera användandet av naturresurser”.

Då är det desto mer oroande att våra gymnasister läser mindre kemi.  Att de studenter som läser vidare på kemist och kemiingenjörsutbildningar har sämre förkunskaper kan vi leva med, problemet är de som inte gör det. Få naturvetare och i stort sett inga ingenjörsstudenter klarar sig undan kurser i fysik och matematik. Kanske det är dags att höja keminivån för dessa igen, förslagsvis genom ordentliga kemiinslag i baskurser om miljö och hållbar utveckling.

Lars ÖhrströmLars Öhrström
Professor i oorganisk kemi vid Chalmers tekniska högskola och vice ordförande i Svenska Kemistsamfundet.
I höst kommer hans populärvetenskapliga kemibok The Last Alchemist in Paris, ut på Oxford University Press.

Svenska Kemistsamfundet är en ideell förening, öppet för alla som är intresserad av kemi.  Ändamålet är att befordra utvecklingen av kemin och dess tillämpningar.

Share

Kommentarer

  1. Roger J. Mattsson

    Hej! Intressant läsning ovan ”naturligtvis kemi”. Jag är i projekteringsstadiet och i arbete med att konstruera ett ur ekologisk synvinkel hållbart enfamiljshus till en vettig kostnad – vi kan kalla det för ”ett hållbart folkhus”. Målet är att maximera hälsan både enskilt, lokalt och globalt. Genom väl grundade val av byggnadsmaterial och konstruktion kan jag påverka resultatet i den riktning jag vill. Kemikalier är ett område jag tittar på liksom partiklar. Ett annat område är att minska industriprocessen på råvaran. Kemi är intressant och viktigt att förstå i dessa sammanhang. Finns det farlig kemi och farliga kemikalier? Finns det hälsosam kemi och hälsosamma kemikalier? En efterlysning med koppling till ”naturligtvis kemi” , jag söker äldre eller yngre litteratur i ämnet kemi till husbehov. Förslag mottages tacksamt!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *