Kompetensbristen ökar med ungdomsarbetslösheten

Läste en väldigt intressant McKinsey-rapport till morgonkaffet. Tydligen är det i länder med högst ungdomsarbetslöshet som företagen har allra svårast att hitta rätt kompetens. En absurd situation som fick mig att tänka på en diskussion jag hade med en kollega för några dagar. Upprinnelsen till samtalet var att jag har lite svårt att förstå varför regeringen går ut med höjd pensionsålder samtidigt som vi har större problem med ungdomsarbetslösheten än någonsin. Min utgångspunkt var att det är bättre att en äldre person, som etablerat sig i samhället är arbetslös än att ungdomar är det. Risken för att ungdomar, som saknar sysselsättning och därmed möjlighet att försörja sig, hamnar på glid och blir en kostnad för samhället är väldokumenterad.

Ungdomsarbetslösheten har att göra med att ungdomar saknar den kompetens som efterfrågas, att det i den effektivitetsiver som råder i dagens arbetsliv finns litet utrymme att lära upp oerfarna och slutligen att de ungdomar som utbildar sig inte får den kompetens och det stöd de behöver för att klara att etablera sig i arbetslivet.

Naturvetarna fokuserar under den här kongressperioden på att öka arbetslivsanknytningen i naturvetenskapliga utbildningar. Ett angeläget arbete, som jag själv verkligen är engagerad i. Vad kan vara mer tillfredställande att kunna bidra till att nästa generation naturvetare får bästa tänkbara förutsättningar att vara till nytta för alla de verksamheter som är beroende av naturvetenskaplig kompetens?

Ibland blir jag oerhört frustrerad t.ex. när utbildningsansvariga inte förstår att en karriär utanför akademin inte är en alternativ karriär utan huvudspåret för de allra flesta naturvetare samt när studenterna inte inser att kontakter med arbetslivet faktiskt är långt viktigare än hur väl de presterar på nästa tenta, samt när arbetsgivare glömmer bort vikten av att tydligt kommunicera vilken typ av kompetens de behöver och ge ungdomar en chans att visa vad de går för.

Det finns väldigt mycket att göra för att komma till rätta med de problem vi ser. Nedan är några saker som Naturvetarna ser som prioriterat.
• Incitamenten för lärosätena måste ändras så att kvalitet, där arbetslivsanknytning är en viktig faktor, snarare än genomströmning är i fokus.
• Uppföljningen av hur det går för studenterna efter att de lämnar en viss utbildning måste systematiseras och bli obligatorisk.
• Karriärservicen på våra lärosäten måste förstärkas och bli en integrerad del i utbildningarna, så att alla studenter får bättre möjlighet att redan under studietiden förbereda sig för att uppnå sina karriärmål.
• Studenter måste under hela sin studietid erbjudas möjlighet till kontakt med alumner, branschföreträdare, yrkesorganisationer och arbetsgivare.
• Studenters medvetenhet om vikten av kontakter med och kunskap om arbetslivet måste öka.

Ett problem som vi brottas med när det gäller naturvetare är att många arbetsgivare är små utvecklingsintensiva företag med begränsade resurser för att samverka med lärosätena. Det är självklart ett problem om lärosätena enbart för en dialog med de stora bolagen om vilken kompetens som behövs, eftersom deras kompetensbehov sannolikt skiljer sig från mindre verksamheters. Enligt Mc Kinsey rapporten var det också de små bolagen som upplevde störst problem att få tag på rätt kompetens. Med den rådande utvecklingen på arbetsmarknaden kommer detta problem att öka, så en strategi för att fånga upp och tillgodose mindre verksamheters kompetensbehov är angelägen.

Share

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *