Svenskt djurskydd – vet den ena handen vad den andra gör?

I DN idag skrivs det om att djurskyddet kan bli krav vid upphandling. För igår fattade nämligen regeringen beslut om ett lagförslag om all offentlig upphandling i Sverige. En konsekvens av förslaget är att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla vid upphandling. Äntligen! Naturvetarna har drivit den här frågan under lång tid och det är ett väldigt positivt besked.

Samtidigt på ett departement inte så långt därifrån (vi kan kalla det för justitiedepartementet) sitter man och väntar på remissvar på utredningen Med fokus på kärnuppgifterna – En angelägen anpassning av Polismyndighetens uppgifter på djurområdet. Nu ska jag inte föregripa Naturvetarnas remissvar men det som framstår som ytterst tydligt i denna remiss är att det verkar som att Polismyndighetens förmåga att hantera uppgifter på djurområdet handlar om organisation. Det har alltså noll och intet att göra med resurser som det framstår i utredningen.

De Polismyndigheter i olika län som har en god organisation har absolut inga problem med att klara av de uppgifter som åligger dem med avseende på djurområdet (de kopplar det inte ens till att vara en fråga om resurser). När det gäller kärnuppgifter så är det ju de facto också så att Polismyndigheten har våldsmonopol i ett samhälle. Därför gör det stor skillnad för djurskyddsinspektörer, som är utsatta för hot och våld i stor utsträckning, att Polismyndigheten har kvar sin roll inom djurområdet (även på de områden som inte specifikt rör just detta våldsmonopol). Signalvärdet av att Polisen även fortsatt har samma roll inom djurskyddet ska inte underskattas, speciellt i ett skede där inspektörerna som sagt ofta har en ohållbar arbetsmiljö.

Och där kanske jag trots allt avslöjade ungefär vad som kommer att stå i vårt remissvar men det går knappast att ha någon annan inställning då hela direktivet till utredningen är ett feltänk. Man har fokuserat på att utreda en fråga som en resursfråga som egentligen är en organisationsfråga. Det är faktiskt två helt olika saker men det kanske finns någon logik även i detta då det som sagt föreligger som att den ena handen inte vet vad den andra gör när det gäller svenskt djurskydd heller. Är det någon som på fullaste allvar kan tro att Polismyndigheten kommer att bli väldigt mycket mer effektiv för att vissa uppgifter på djurområdet lyfts bort? Riskerna att arbetsmiljön för djurskyddsinspektörer ska bli än sämre (vilket i sin tur så klart får effekter på djurskyddskontroller) är däremot överhängande.

Nej, för att det ska bli någon ordning på torpet ska självfallet den uttalade målsättningen med att svensk djurskyddslagstiftning ska gälla i offentlig upphandling också åtföljas av att inga signaler skickas om att man gör några eftergifter/försämringar som kan äventyra implementeringen av sagda lagstiftning.

Share

”Så här kan vi ju inte ha det, det måste vi förändra” – om farthinder och engagemang

Jag skrev en gång ett medborgarförslag. Jag ville ha ett farthinder på min smala gata där bilarna får lite extra fart efter en nedförsbacke. Och kvarterets barn och katter lever farligt. Jag engagerade grannarna för att känna att jag hade mer pondus då jag också talade för dem. Och så skickade jag in förslaget om ett gupp, en skylt, en lägre hastighetsbegränsning, vilken slags hinder som helst…

Oftast känns det som om livet innehåller för många val och för många frågor jag borde engagera mig i. Och för lite tid att sätta mig in i vad detta betyder. ”Någon annan vet säkert bättre.” Och i bästa fall finns den där ”annan” och har dessutom både bra koll och bra omdöme.

Efter att ha varit en flitig årsmötesbesökare de senaste månaderna kan jag konstatera att det är väldigt lätt att kliva fram och få vara med. Och att det ofta går att påverka i lokala frågor.

Nu fick jag inget farthinder, eftersom stadsdelsnämnden inte kan ändra på kommunens regler. Det skulle behövas förändringar på en högre politisk nivå. I stället fick jag ett bättre nätverk bland grannarna och en känsla av att vi bryr oss om och hjälper varandra att hålla koll.

Jag tycker att det finns paralleller i arbetslivet. Du kan påverka på din arbetsplats genom engagemanget i lokalföreningen. Kanske får du inte heller här till ett ”farthinder”. Men du kan få medlemmar som månar om varandra och kommer med förslag på hur arbetsmiljön och de lokala arbetsvillkoren kan bli bättre. Du får insyn i verksamheten och en bättre dialog med arbetsgivaren.

För att nå ut utanför den egna arbetsplatsen eller påverka centrala avtal kan du engagera dig i ditt fackförbund. Naturvetarna bygger på medlemsdemokrati. Alla medlemmar har rätt att nominera och rösta på ombud till kongressen, som är förbundets högsta beslutande organ. I höst håller vi kongress och tar beslut som påverkar inriktningen för de kommande tre åren.

Jag tycker att man som medlem i förbundet ska ta chansen att påverka vem som ska föra fram de frågor man själv brinner för. Det där som man känner att ”Så här kan det ju inte få vara, det måste vi förändra!”.

Nu är det sista chansen att rösta på vem eller vilka som ska representera dig på kongressen. Gör det här. Du kan också skriva en motion om en fråga som du tycker att förbundet ska jobba med.

Share

Om nätverk, djurskyddskontroll och näthat

Rubriken här ovan är en sådan som jag gärna skulle vilja slippa skriva men dessvärre finns det en verklighet att förhålla sig till. För ca två månader sen blev jag kontaktad av några medlemmar i förbundet som arbetar som djurskyddsinspektörer. De informerade mig om att det hade varit en delegation med missnöjda medborgare och träffat länsledningen på länsstyrelsen i Skåne för att prata djurskyddsfrågor. Inget konstigt i det tyckte jag.

När jag själv arbetade som tjänsteman på kommunstyrelsens kansli i en kommun för ett par år sen var det vanligt förekommande att kommundirektören lät personer som var missnöjda med olika verksamheter komma till tals. Det är en del av demokratin enligt mig att man ska få komma till tals om man anser att man har blivit utsatt för en oegentlighet eller liknande i myndighetsutövning. Helt rätt av länsledningen därför att låna sitt öra. Att komma till tals är dock inte samma sak som att någon agerar på det, då krävs det nämligen att man kan bevisa en oegentlighet.

Blev därför väldigt förvånad när detta besök hos länsstyrelsen föranledde skriverier i media i Skåne. Om lokaltidningen i den kommun där jag tidigare arbetade hade skrivit om alla de gånger en missnöjd medborgare besökt ledningen skulle de inte ha fått mycket annat att göra. Nu betyder inte detta att kommunen jag arbetade i var särskilt misskött, utan det handlade snarare om kommundirektörens vilja att lyssna. Det ligger i sakens natur att det alltid finns individer som kan känna att de hamnar i kläm i olika typer av myndighetsutövning. Att dessa individer också kan få uttrycka detta är som sagt ett tecken på en sund demokrati, anser jag.

Det som är lite speciellt i detta fall är dock att det är just en delegation. Det kan jag i ärlighetens namn säga att jag inte upplevde i kommunen. Däremot tror jag säkert att delegationer förekommer i större utsträckning i dag då man lätt kan få ihop en grupp på nätet som har råkat ut för ungefär samma sak som man själv. Man kan känna gemenskap i något som upplevs som fel och hitta varandra på ett enkelt sätt på nätet. Möjligheterna att förena sig har blivit större med internet, bloggar och olika grupper på FB. Det kan också vara en styrka rent demokratiskt som jag ser det.

Denna delegation krävde vid sitt möte att vissa specifikt namngivna inspektörer, fem till antalet, ska omplaceras och hade en kravlista med 16 punkter. Inte heller detta är något som jag inte har upplevt när jag själv arbetat på myndighet. Att upprätta punktlistor, hävda att olagligheter/oegentligheter förekommer och kräva att tjänstemän ska få sparken/omplaceras är snarare regel än undantag i sådana här fall. Det blir lätt att man fokuserar på individen när det i själva verket är regelverket (som tjänstemannen bara är en förlängning av i sitt tjänsteutövande) man är missnöjd med. När detta lyftes som en nyhet i Norra Skånes tidning intervjuades också en i delegationen som påpekade att det grundläggande problemet är…regelverket. Varför försöker man påverka länsstyrelsen i Skåne kring en fråga som de inte äger?

Att länsledningen i Skåne nu går ut med att man väljer att inte agera utifrån delegationens kravlista bör därför heller inte förvåna någon. Uppenbarligen har delegationen inte lyckats styrka någon oegentlighet och att prata lagstiftning/regelverk med länsledningen är som sagt missriktat. Det enda som är ovanligt med det här fallet är som sagt den uppmärksamhet som denna delegation har fått i media. Tyngden man kan få genom att blogga om saker och sprida saker på nätet är stor. Är man då ett organiserat nätverk kan man få ett oerhört genomslag och denna delegation har om inget annat verkligen lyckats i sin mediestrategi.

Men om det är en fördel med nätet ur demokratisk synvinkel i vissa aspekter finns det andra aspekter av nätet som inte är lika kul. Det har nämligen upprättats en polisanmälan i Skåne om ofredande och förtal på Facebook mot en djurskyddsinspektör. Denna inspektör hängs ut, hotas och trakasseras på Facebook och i bloggar tillsammans med fyra kollegor. Dessutom förekommer förtäckta hot mot dessa fem inspektörers anhöriga. Med anledning av upprättandet av anmälan uttalade sig Marcus Björklund, chef för länsstyrelsen Skånes djurskydds- och veterinärenhet på följande sätt i Lantbrukets Affärstidning: – Folk samarbetar på nätet. Det finns flera bloggar med liknande innehåll som i den aktuella Facebookgruppen. Det verkar som det finns någon form av samlande kraft i Skåne.

Detta är nätet när det visar upp sitt allra fulaste tryne. Folk som organiserar sig för att kasta skit, hata och hota individer på nätet. Det kan aldrig vara ok och är något som vi aldrig kan acceptera i ett demokratiskt samhälle. Ytterst är hot mot tjänstemän ”i samhällets tjänst” ett hot mot demokratin. Helt oavsett vad man tycker om vissa tjänstemän, om lagstiftningen/regelverk eller om myndighetsutövningen är detta helt oacceptabelt i ett demokratiskt samhälle.

PS. Vill understryka att jag inte gör någon sammankoppling mellan delegationen/nätverket som besökte länsledningen och det nätverk som hänger ut djurskyddsinspektörer på nätet i Skåne. Inte heller har jag hemfallit till att raljera över att de som har besökt länsledningen är ”rättshaverister” eller liknande, vilket har gjorts på andra ställen. Om någon vill kommentera detta blogginlägg förväntar jag mig en fortsatt god ton i samma anda som ovan. Här är en länk till våra regler om kommentarer. DS.

Share

En dag för framtiden

Igår var jag på Stockholms universitet för att prata om matematikers arbetsmarknad. Blev inspirerad redan i fredags när jag tittade på Skavlan. Matematikern Hannah Fry var där och gav en förklaring till varför det inte är så lätt att hitta en partner. Se henne på TED-talks  om ni är nyfikna.

Att prata för matematiker är roligt i en tid när matematisk kompetens är i var mans mun. I dataanalysens era är det just matematisk kompetens så många företag suktar efter. Sedan länge har försäkringsbranschen anställt försäkringsmatematiker eller aktuarier för bringa klarhet i risker och premier. Enligt Försäkringsbranschens arbetsgivarorganisation har andelen akademiker ökat de senaste åren och cirka 14 procent är naturvetare eller ingenjörer.
Finansbranschen har också en tid tillbaka insett att de behöver komplettera ekonomisk kompetensen med matematisk. Såväl fysiker, matematiker och datavetare arbetar idag med att förutse och utveckla portföljer, samt med att utveckla och marknadsföra olika finansiella verktyg.

Matematiken är naturvetenskapens språk och därför är det kanske inte heller så förvånande att matematiker behövs inom biologin och medicinen för att säkerställa att en viss medicin ger effekt, för att jämföra olika behandlingsalternativ eller för den delen att tidigt kunna uppfatta förändringar i antalet cancerfall eller i hur väl screeningar fungerar för att förebygga sjukdomar. Intressant nog verkar svenska biostatistiker sällan ha någon kompetens inom biologi och medicin, medan en artikel i Science just betonade behovet av personer som förstår den data de arbetar med. Möjligen är detta en utveckling som vi kommer att se framöver.

Även de växande kraven på säkerhet och transparens ökar efterfrågan på matematiker. Redan under 2.a världskriget fick svenska matematiker chans att visa vad de gick för och tyskarnas krypto löstes på två veckor av matematikern Arne Beurling från Uppsala universitet. Vårt digitala samhälle har satt säkerhetsfrågorna i fokus och vi är sårbara när nätet har blivit en förutsättning för att grundläggande funktioner som vatten, avlopp, el, energi och kommunikation.

Drivande för utvecklingen är de nya möjligheterna att lagra, analysera och visualisera data. Även om datorerna sköter beräkningarna behövs matematiker för att ställa rätt frågor, hitta felkällor samt förklara och kommunicera vad resultaten betyder för olika verksamheter. Framtidens matematiker tycks vara en analytisk kommunikatör. Går hand i hand med definitionen av hur en bra analytiker bör vara enligt en av gårdagens talare. Det gäller att vara en Nyfiken, Intellektuell, Kreativ, Artist. En NIKA och det är faktisk en ganska träffande beskrivning på många naturvetare jag har mött.

En analytiker är inte samma sak som en matematiker, men enligt naturvetarnas lönestatistik är faktisk analytiker en av de vanligaste befattningarna för matematiker tillsammans med statistiker, aktuarie och doktorand. Hur som är det just som analytiker som jag tror att många matematiker och naturvetare kommer att hitta spännande uppgifter i framtiden. Konsultbolagen behöver dem för att för kundernas räkning dvs. bolag inom detaljhandeln, telekom, försäkring, finans, läkemedel och även verksamheter inom offentlig sektor behöver dem för att i all insamlad data kunna hitta mönster och på så sätt hjälpa dem att blicka in i framtiden.

Stort tack till Matematiska institutionen på Stockholms universitet för en inspirerande dag och till Mattecentrum, som gör det samhället inte klarar av när det gäller att få ungdomar att intressera sig för och förstå matematik. Om ni vill veta mer om matematikers arbetsmarknad rekommenderar jag Naturvetarnas arbetsmarknadsrapport.

Share

Snabbtitt på anställningsform för naturvetare

Har en tendens att skriva väldigt långa blogginlägg. Ibland kan det så klart vara motiverat men ibland kan det nog ha mer att göra med att jag har svårt för att inte dra iväg i en massa olika resonemang…det finns ju alltid så många olika intressanta aspekter på en fråga. Nu kommer här i alla fall ett försök att göra ett väldigt sammanhållet blogginlägg där jag inte försöker sväva iväg och besvara allt.

Jag har nämligen läst på SvD:s Opinion om hur först Handelsanställdas förbund och sedan Svenskt Näringsliv skrivit om visstidsanställningar. Mot bakgrund av detta tyckte jag att det var intressant att göra ett snabbdyk ner i vår lönestatistik och titta på hur det ser det ut för naturvetare. Ingen djupare analys än att jag tog två olika databasår 2010 och 2014 och helt enkelt tittade på hur många av våra medlemmar som hade tillsvidareanställningar, då de som inte har det per definition har någon annan form av anställningsform (oftast visstidsanställning).

Resultatet förvånade mig för jag hade förväntat mig att antalet med tillsvidareanställning skulle ha minskat men istället har det ökat…för samtliga arbetsmarknadssektorer för naturvetare. Stat (utan universitet/högskola) från 88 till 91 procent, landsting 87 till 90 procent, kommun 86 till 88 procent och privat sektor 92 till 94 procent.  Som sagt, den djupare analysen är inte där än så vad som ligger bakom detta har jag inte klart för mig än. Men utifrån diskussionen i media om visstidsanställningar på sistone och min spontana magkänsla (baserat i bland annat omstruktureringen av Life Science) får det ändå ses som ett positivt resultat.

Med vissa reservationer (det är beroende på vilka som svarat på löneenkäten, vilka som är våra medlemmar (är de representativa?) med mera ) verkar det alltså som att naturvetare i större utsträckning har tillsvidaretjänster idag jämfört med för fyra år sen. Hmmm, det här känner jag att man vill dyka djupare ner i men det får jag återkomma om en annan dag. Det är bara måndag än så länge och man ska inte förta sig utan också spara något spännande till resten av veckan…

Share