Etiska värden viktiga för life science-anställda

Tidningen Science genomför varje år en undersökning bland personer som arbetar inom life science för att få fram de 20 mest populära arbetsgivarna. Mest slående är att de viktigaste kriterierna i så stor utsträckning handlar om etik. Anställda inom life science förefaller vara mycket idealistiska. Inga svenska bolag finns bland de rankande, men några schweiziska, tyska och sedan Novo Nordisk från Danmark figurerar. Astra Zeneca, som tidigare har funnits med på listan, har tyvärr fallit helt bort.

Topp 20
1. Regeneron Pharmaceutical, USA
2. Novo Nordisk, Danmark*
3. Genentech, USA
4. Vertex Pharmaceuticals Incorporated, USA
5. Ely Lilly and Company, USA
6. Monsanto Company, USA
7. AbbVie, USA
8. Roche, Schweiz
9. Syngenta, Schweiz
10. Biogen Idec, USA
11. Novartis, Schweiz
12. Abbott, USA
13. Boehringer Ingelheim, Tyskland
14. Actelion, Schweiz
15. Calgene Corporation, USA
16. Bayer, Tyskland
17. DuPont, USA
18. Amgen, USA
19. Johnson & Johnson, USA
20. Merck KGaM/Merck Serano/EMD Serano, Tyskland
*Företag i fetstil har förbättrat sin position sedan 2013.

Eftersom det är en amerikansk undersökning är det kanske inte så förvånande att det är så många amerikanske bolag i toppen. De flesta som deltagit i undersökningen är trots allt anställda av det bolag de rankat. Jag kan inte låta bli att undra hur en undersökning bland svenska life science-anställda skulle se ut.

Toppbolagen i undersökningen har insett att de är helt beroende av medarbetarna är engagerade och att de kan attrahera personer med rätt kompetens i den globala konkurrensen. Efter att vara en innovativ ledare i branschen är det viktigaste att behandla anställda med respekt. Andra viktiga faktorer som kännetecknar topparbetsgivare är lojala anställda, socialt ansvarstagande och en sammanhängande arbetskultur.

Företag som litar på och behandlar sina anställda med respekt får enligt undersökningen också mer lojala anställda och blir även mer innovativa. Den röda tråden i undersökningen ”Ge dina medarbetare intellektuell frihet och nödvändigt stöd för att uppnå hög-risk-mål och de kommer att leverera” är en tanke som många svenska verksamheter skulle ha allt att vinna på att anamma.

Share

Bra men mesigt förslag om klinisk forskning

Det går utför för den svenska kliniska forskningen. Den ecxeptionellt starka ställningen ( i förhållande till vår storlek) som Sverige hade under 80- och 90-talen har sakta försämrats och idag ser det rätt mediokert ut. Antalet kliniska prövningar som utförs här blir helt enkelt färre och färre.

I februari i år presenterades en ny utredning som haft i uppdrag föreslå hur denna trend kan vändas. Utan att gå in i detalj på vad utredningen säger så kan det sammanfattas ungefär så här:

  • Inrätta ett nationellt stöd  och samordningssystem, baserat på samarbete mellan en ny nationell nämndmyndighet och sex regionala stödfunktioner.
  • Förenkla regelverken och se till att det blir mindre komplicerat att initiera och driva kliniska forskningsprojekt.
  • Gör det enklare att hitta och motivera patienter att vara med i kliniska studier.
  • Förbättra statistikinsamlingen inom området.

Starka tillsammans är till största del en bra utredning. Analysen är genomarbetad och konsekvent, problembeskrivningen ger en bra bild av hur det ser ut idag och de konkreta förslag som läggs är vettiga.  Framförallt tror jag att dagens krångliga och segdragna regulatoriska processer som omgärdar den kliniska forskningen är en viktig bromskloss för att forskare och företag i såväl som utanför Sverige ska välja att förlägga sina projekt här. Men som förslaget nu är utformat återstår en hel del ytterligare att göra innan vi kan förvänta oss någon förändring.  Hur regelverkan ska förenklas, incitamentsstrukutrerna se ut och statistikinsamligen arrangeras  lämnas nämligen till den nya nämndmyndigheten att bestämma.

Naturvetarna tycker därför precis som exempelvis Myndigheten för TillväxtanalysSveriges Läkarförbund och Sweden Bio att det är ytterst viktigt att förslagen realiseras så snart som möjligt. Utredarn hade faktiskt dessutom gärna fått gå ännu lite längre.

Slutligen kan det vara värt att säga något om det som var utgångspunkten för utredningen. Är det verkligen så väldigt problematiskt att färre studier utförs just i Sverige, så länge de utförs någonstans? Å ena sidan är ifrågasättandet rimligt. Huvudsaken är ju faktiskt att nya läkemedel och behandlingar  tas fram och testas så att fler patienter blir friska, inte var i världen utvecklingen sker.  Å andra sidan kan finns det just ifråga om den kliniska forskningen ett stort egenvärde i att den finns inom landets gränser. Den lärprocess som uppstår medan forskningen bedrivs är en viktig del i utvecklandet av hälso- och sjukvården, inte minst eftersom de kliniker som varit inblandade i att ta fram ett nytt preparat eller en behandling har bättre förutsättningar att bidra till att nyheterna implementeras i det dagliga arbetet.  Ur ett arbetsmarknadspolitiskt perspektiv är det också viktigt:  för att ambitionen om en kunskapsintensiv arbetsmarknad ska kunna realiseras måste det såklart finnas högkvalificerade och specialiserade jobb för den högkvalificerade arbetskraften. Dessutom är finns en stor poäng i att uppmuntra den typ av samverkan som är en förutsättning för den kliniska forskningen eftersom den tenderar att stimulera till ny och ofta bättre forskning. Detta är ett värde som ibland glöms bort men som vi de facto går miste om om/när forskningen bedrivs i andra länder.

Sofie Andersson

Läs Naturvetarnas svar på remissen om klinisk forskning här.

 

 

 

 

Share

Febern stiger inom biotech enligt the Economist

Enligt en artikel i the Economist tyder mycket på att den senaste ökningen av investeringar i biotech är en boom som inte kommer att följas av ytterligare en ”bust”. Förvisso fokuserar artikeln på biotechinvesteringar och börsintroducering av mindre biotechföretag i USA men det är ändå intressant läsning. Texten sätter fokus på den strukturomvandling som branschen har genomgått och fortfarande genomgår, där många mindre biotechföretag har blivit forskningsmotorer för de större företagen.

Sanofi, en fransk läkemedelsjätte, pumpar till exempel in 1 miljard dollar i Regenerons, ett mindre amerikanskt biotechföretag, forskningsprogram bara under 2014. Tanken är att kombinera Regenerons spetskompetens i forskning med Sanofis förmåga att få ut produkter på marknaden. Celgene, en av USAs största biotechföretag har en liknande ”distributionsmodell” för FoU, där man finansierar forskningen i mindre företag.

Som sagt, mest är det intressant läsning men kanske kan man också hålla en eller två tummar för att lite av detta också spiller över Atlanten…närmare bestämt på Sverige.

Share

Glädjande och skrämmande om den svenska arbetslösheten

Häromdagen var jag på ett seminarium anordnat av Akademikernas a-kassa (AEA) om den svenska arbetslösheten och omvärldens inverkan på densamma. Det började bra…med en riktigt god lunch…och det blev bara bättre med väldigt intressanta föredragningar. Tord Strannefors, prognoschef på Arbetsförmedlingen, inledde med att hålla ett inspirerande anförande om arbetslösheten och vilka olika faktorer som påverkar den. Nej, det var inte bara jag som fann det intressant utan även mina kollegor som inte är ”arbetsmarknadsnördar” fann det också, om inte njutbart så kanske i alla fall, acceptabelt.

Dessutom var det glädjande positivt att höra hur Strannefors förutspår att den svenska arbetsmarknaden kommer att utvecklas under de kommande åren. Nu var det inte taget ur luften heller. Han hade nämligen rejält på fötterna i sin positiva syn på den svenska arbetsmarknaden framöver. Vi matades med BNP-siffra efter BNP-siffra, arbetslöshetssiffror från omvärlden staplades på hög och indexen för alla marknader som är relevanta för Sverige avlöste varandra. Ett halleluja-moment som sagt.

Det följdes av att fokus sattes på hur signalerna i ekonomin och de olika konjunkturindexen ser ut för Sverige. Strannefors förutspår en vändning i konjunkturen redan i det fjärde kvartalet och inte blir det sämre nästa år. 2015-16 förutspår han en arbetskraftsbrist inom bland annat teknik, hälso- och sjukvård och industrin. En prognos blir ju aldrig mer än en kvalificerad gissning baserat på olika informationskällor…men med så mycket positiva signaler kände man sig nästan lite frälst. Det går bra nu!

Sen kom det dystra som vi ändå måste prata om, den nuvarande arbetslösheten. Den är ju dyster i sig, även om Strannefors lyckades nyansera även denna bild (vad man mäter, t.ex. studerande som är inskrivna, har viss betydelse), men det som var extra tråkigt att höra är att det är 1/5 av de akademiker som är inskrivna på Arbetsförmedlingen som har varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Det är väldigt problematiskt och nu ska man försöka titta närmare på gruppen och se vad som kan förklara detta. Arbetsförmedlingen har redan tittat på olika utbildningsinriktningar men inte hittat något samband och nu ska man analysera åldersstrukturen bland annat.

Det som kom härnäst gjorde dock att jag började ifrågasätta alla siffror kring den svenska arbetslösheten som vi hade matats med under eftermiddagen. AEA hade nämligen ett pass om den nya hanteringen av aktivitetsrapporter hos Arbetsförmedlingen och de nya reglerna kring a-kassan som är kopplat till detta. Under de två månader som den nya hanteringen funnits, september och oktober, har AEA fått 6 119 meddelanden från Arbetsförmedlingen.

Bara i oktober fick man 4103 meddelanden, av dessa rörde ca 2 500 personer som inte sänt in sin aktivitetsrapport i tid. Av dessa var ca 1 000 inte aktuella för ersättning av olika orsaker. 1000/2500 ger 40 procent men här kommer den riktiga chocken. Av de återstående ärendena, 1 600 stycken, skrev AEA av 1 215 ärenden. Detta för att dessa individer för tillfället inte är arbetssökande utan arbetar eller studerar. Det innebär att 76 procent av dessa indivder är felregistrerade hos Arbetsförmedlingen.76 procent, smaka på den siffran! Nu gäller ju detta endast AEA men tänk om en liknande felmarginal finns på andra håll i statistiken…då blir man lite tveksam.

Men även detta är ju faktiskt en positiv signal då det tyder på att arbetslösheten, åtminstone bland akademiker, kanske inte är så hög som den officiella statistiken ger sken av…hur är det t.ex. med den där 1/5 som varit utanför arbetsmarknaden i mer än ett år. Kan vi verkligen vara säkra på att de fortfarande är arbetslösa?

Share

Min sanning!

This is my truth tell me yours är ett album med the Manic Street Preachers från 1998. Inte ett av deras bättre och om jag skulle rekommendera ett album skulle jag istället välja National Treasures där alla deras singlar är samlade. Något av en parentes kan tyckas men samtidigt var jag precis ute efter ett bra ordspråk gällande sanningar men kom inte på något varför jag letade upp denna albumtitel långt bak i minnesbanken. Vad jag vill komma åt är att vissa ibland hävdar att det finns en objektiv och enkel sanning i samhällsfrågor som är rätt komplexa. När det gäller dessa frågor har ofta det ena med det andra att göra…och ofta även med det tredje och man kan för det mesta inte bara lyfta ut en aspekt och tokhylla den.

Jag var på ett seminarium om lönebildning i EU och i eurozonen arrangerat av Saco, TCO och LO för ett par veckor sedan. Det var väldigt intressant och nyttigt att få problematisera över dessa komplexa frågor. En hel del kom att handla om Tysklands låglönesektor som skapades i början av 2000-talet, när eurozonen kickade igång med gemensam valuta. De allra flesta kan vid det här laget historien om vad som hände sedan i eurozonen. Men det intressanta är hur man nu skapar låglönesektorer i alla krisande länder eller försöker driva utvecklingen i den riktningen. Det som binder samman den låglönesektor som skapades i Tyskland med det som nu sker i de krisande euroländerna är att arbetsmarknadsparternas autonomi sätts ur spel. I Tyskland gick staten in hårt och tvingade fram låglönesektorn och nu gör trojkan detsamma i de krisande euroländerna.

En utveckling där regeringen försöker hålla tillbaka lönerna har också pågått i Sverige med jobbskatteavdrag och sänkt ersättning till arbetslösa. Som TCO skrev i en debattartikel för någon vecka sedan så är tanken att detta ska ge fler jobb genom att det pressar ner lönerna på arbetsmarknaden, även om regeringen inte gärna säger öppet att detta är syftet. I denna debattartikel problematiserar TCO över en rapport från IFAU där de som författat rapporten hävdar att regeringens politik har medfört att lönerna hamnat 3-6 procent lägre än vad de annars hade varit under åren 2006-09. I rapporten tas detta som ett bevis på att politiken har fungerat men man har glömt att ta hänsyn till produktivitetsutveckling och finanskrisen. Finanskrisen ledde till ökande arbetslöshet, minskad produktivitet, minskat löneutrymme och till att facken tog ansvar för att löneökningarna inte skulle förvärra situationen. Den sanningen tror jag på och oavsett vad man anser om regeringens politik blir det svårt att hävda att man kan blunda för finanskrisen i en sådan här analys.

Men för att återknyta till det tyska exemplet jämför man ofta ungdomsarbetslösheten i Sverige på 24,7 procent med den i Tyskland på bara 7,6 procent. Här lyfts ofta som en sanning att det beror på låglönesektorn i Tyskland och i samma andetag argumenterar man för det mesta för att vi ska ha minimilöner i Sverige. Men som denna artikel i SvD för ett par veckor sedan mycket riktigt påpekar finns det en hel del baksidor med Tysklands låglönesektor. Den motsvarar 22,5 procent av sysselsättningen och eftersom det handlar om lönedumpning i stor utsträckning påverkar detta konsumtionen, vilket i sin tur har återverkningar på ekonomin. Jobbsökande utan utbildning, långtidsarbetslösa och kvinnor med barn har dessutom hamnat i en arbetslöshetsfälla. Hög sysselsättning till vilket pris? Ska man verkligen hylla en politik med en avreglerad arbetsmarknad och sänkt arbetslöshetsersättning som för med sig så mycket andra problem? Ska vi sträva efter ett arbetsmarknadsklimat upplagt för konflikter när en av orsakerna till Sveriges framgångssaga är ett förutsägbart arbetsmarknadsklimat, för det mesta fritt från konflikter, och med ett stort samförstånd mellan arbetsmarknadens parter?

Då borde det väl vara bättre att ta fasta på det som faktiskt fungerar utan avigsidor, som till exempel Tysklands lärlingssystem, och istället lära av Tysklands misstag när det gäller låglönesektorn. För inte kan det väl ses som eftersträvansvärt att underbygga sociala konflikter och i längden ett osäkrare arbetsmarknadsklimat och ta bort en av våra fördelar (stabiliteten) jämfört med andra länder? Troligare är att det är just lärlingssystemet som är bakgrunden till den låga ungdomsarbetslösheten i Tyskland och då verkar det vettigare att snegla på och hylla det. Sen är det också bra att försöka hitta andra vägar för att komma tillrätta med den dåliga matchningen på svensk arbetsmarknad och ungdomsarbetslösheten.

Sacos studentråd publicerade för ett par veckor sedan rapporten ”Fler i studier, fler i arbete – Utökade sommarstudier för ökad genomströmning, stärkt trygghet och lägre ungdomsarbetslöshet”. Rapporten är ett utmärkt exempel på hur en åtgärd på det högskolepolitiska området skulle kunna ha stora synergieffekter på arbetsmarknaden. Arbetslivsanknytning är ytterligare en extremt viktig aspekt för unga akademiker och det har Naturvetarnas studentråd precis släppt en rapport kring som Lovisa Neikter, ledamot i studentrådet, gästbloggade om för en tid sedan.

Att plocka upp åtgärder från andra länder som faktiskt skulle kunna fungera i en svensk kontext, inte som tokhyllas mest på ideologiska grunder, men kanske främst specifika åtgärder som fungerar för just vår arbetsmarknad är en bra väg framåt. Dessutom anser jag att facken inte bara är en ansvarstagande part på arbetsmarknaden i Sverige utan fackförbunden för också fram väldigt bra förslag på hur man kan komma tillrätta med många av problemen på svensk arbetsmarknad. Därför låter det i mina öron som vansinne så fort man börjar ifrågasätta arbetsmarknadsparternas autonomi och förespråkar en utveckling likt den i de krisande euroländerna. Men det är vad jag tror på och jag tycker dessutom att det känns som en ganska nyanserad sanning…det kan iofs ha att göra med att det är just min sanning…

Share