Vilka faktorer påverkar etableringen på arbetsmarknaden?

Universitetskanslerämbetet (UKÄ) publicerade i dagarna sin etableringsrapport ”Etableringen på arbetsmarknaden för högskoleutbildade 2013”. Vid en snabb analys kan konstateras att etableringen för naturvetare med en generell examen från 2011/12 2013 var sämre än för andra akademikergrupper. I genomsnitt för alla ämnesområden var etableringen 80,7 procent, vilket kan jämföras med 71,1 procent för naturvetare med en generell examen. Naturvetare med en yrkesexamen inom jord- och skogsbruk hade emellertid en etablering på 83,1 procent, som ligger mycket när etableringsgraden inom det tekniska området på 84,4 procent där yrkesexamina också är vanliga.

Av de som tog ut en yrkesexamen läsåret 2007/08 hade 81 procent etablerat sig 1 år senare (2009), vilket kan jämföras med en etablering på 74 procent för de med en generell examen. Det verkar alltså som typ av examen spelar minst lika stor roll för etableringen som ämnesinriktning.

Det är också viktigt att ta ut sin examen. 81 procent av de som hade tagit ut examen var etablerade jämför med 68 procent av de som inte tagit ut examen, men i stort sett var klara med sina studier.

I rapporten ”Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären”, som Naturvetarna publicerade i början på året visade det sig också tydligt att etableringen förbättras markant om de som tar examen känner sig förberedda för arbetsmarknaden och under utbildningen har fått kunskap om vilka jobb som finns, träffat yrkesverksamma, praktiserat etc. Naturvetarnas rapport visar också att studenter med yrkesexamina känner sig bättre förberedda för arbetsmarknaden och får mer stöd från sitt lärosäte när det gäller arbetslivet.

Den som vill öka sina möjlighet att snabbt bli etablerade på arbetsmarknaden bör alltså enligt resultaten av UKÄ:s rapport ta ut sin examen och välja en yrkesexamen. Inom det naturvetenskapliga området finns flera yrkesexamina. Agronom, lantmästare, jägmästare, skogsmästare, hortonom, biomedicinsk analytiker, dietist, hippolog, hortonom, landskapsingenjör och trädgårdsingenjör är några yrkesexamina som finns inom Naturvetarna.

En annan möjlighet är att själv ta ansvar för att vara förberedd för arbetslivet vid examen. Naturvetarnas studentråd har tagit fram en checklista för naturvetare som vill öka sina möjligheter att få ett kvalificerat och relevant arbete efter examen.

Share

Vilka universitet är bra på samverkan?

Vinnova har precis genomfört en pilot för att värdera hur duktiga lärosäten är på samverkan. I begreppet samverkan ingår som bekant både samverkan kopplat till utbildning och forskning. För Naturvetarna som arbetar intensivt för att fler naturvetare ska känna sig förberedda för arbetslivet när de tar examen är det självklart intressant att se om Vinnovas modell för utvärdering av samverkan överensstämmer med de resultat vi har när det gäller hur examinerade naturvetare upplever lärosätenas förmåga att förbereda dem för arbetslivet och underlätta kontakterna med arbetslivet.

I Vinnovas pilot har medel fördelats baserat på lärosätenas egna beskrivningar av sina samverkansstrategier och hur de implementeras. Syftet med piloten är att testa en modell för bedömning av samverkansarbetet, som kan användas i ett framtida resursfördelningssystem. Vid fördelning av medel har hänsyn även tagits till lärosätenas storlek.

Sammantaget kan jag konstatera att de lärosäten som erbjuder naturvetenskapliga utbildningar och som hamnat högt i Vinnovas pilotmodell också har fått ett bra betyg av de naturvetare som examinerades läsåret 2010/2011. Detta kan tyda på att lärosätenas samverkan är till gagn för studenterna vid lärosätet och att Vinnovas modell fångar upp detta på ett tillfredsställande sätt.

De lärosäten som fick mest medel i Vinnovas pilot och som också jämfördes i Naturvetarnas undersökning.
1. Lunds universitet, 3,8 miljoner
2. Göteborgs universitet, 3,5 miljoner
3. SLU, 3,2 miljoner
4. Linköpings universitet, 3,2 miljoner
5. KI, 2,3 miljoner
6. Umeå universitet, 2,2 miljoner
7. Linnéuniversitetet, 1,9 miljoner
8. Uppsala universitet, 1,5 miljoner
9. Stockholms universitet, 1,2 miljoner

Vilka lärosäten var enligt naturvetare examinerade 2010/11 bäst på att underlätta kontakten med arbetslivet?
1. SLU
2. KI
3. Linnéuniversitetet
4. Göteborgs universitet
5. Lunds universitet

Vilka lärosäten examinerade 2010/11 störst andel naturvetare som kände sig förberedda för arbetslivet?
1. Linnéuniversitetet
2. KI
3. SLU
4. Linköpings universitet
5. Göteborgs universitet

Mer information om Naturvetarnas undersökning finns i rapporten Akademisk utbildning – En språngbräda för karriären.

Share

Är det individen som väljer fack eller tvärtom?

Träffade en representant för Kommunal härom veckan. Det var ett omtumlande möte där mitt perspektiv på facklig verksamhet utmanades rejält. Jag har sedan drygt 20 år arbetat för Naturvetarna och andra fackförbund inom Saco. För mig är det självklart att vi som förbund ständigt måste vässa vårt erbjudande för att värdet av medlemskap ska vara tydligt för såväl presumtiva som befintliga medlemmar. Konkurrens om medlemmar med andra förbund är en naturlig del.

Just den där här dagen blev jag varse att det finns fack som ser verkligheten på ett helt annat sätt. Enligt detta synsätt är det facken som väljer vilka grupper de vill representera och sedan är det bara för medlemmarna att foga in sig i ledet eller möjligen välja att inte organisera sig fackligt, vilket anses osolidariskt.

Nu är det inte så att jag menar att alla bör kunna vara medlem i vilket fack som helst. Det finns givetvis alltid restriktioner kring vilka individer ett visst fack bedömer sig kunna representera, men steget från att utifrån det säga att det inte får förekomma flera fack som representerar samma profession är i min värld långt. Det betyder i så fall att den fackliga värden ska vara fri från konkurrens, vilket knappast ligger i medlemmarnas intresse som naturligtvis gärna vill ha möjlighet att välja det fackförbund som de anser representerar dem på bästa sätt.

Vid det här laget kanske ni kan gissa er till att upprinnelsen till allt detta är att Naturvetarna representerar en grupp som Kommunal också gör anspråk på. Djursjukskötare är en ny legitimerad profession på arbetsmarknad med en treårig akademisk utbildning. För oss är det självklart att djursjukskötare har en akademisk utbildning och eftersom Naturvetarna sedan lång tid tillbaka representerar andra grupper inom djursjukvården, såsom exempelvis biomedicinska analytiker anser vi att vi har goda möjligheter att representera professionen.

Share

Nobelpristagarna råd: Om du inte är passionerad se över ditt karriärval

Unga forskare som inte är djupt passionerade för sin forskning bör se över sitt karriärval. Det tuffa budskapet fick de unga forskare, som deltog på den årliga konferensen i Lindau, Tyskland, ta emot. I Lindau får varje år ett stort antal utvalda lovande unga forskare chansen att möte Nobel-pristagare för att få tips som kan ge deras karriärer en skjuts.
Det kärva rådet är en konsekvens av den allt tuffare konkurrens som nyblivna forskare möter. Det är vanligt att de tvingas tillbringa flera år på olika postdok, medan de mottar det ena avslaget efter det andra till tjänster och egna forskningsmedel.

Att brinna för den egna forskningen är en absolut förutsättning för att bli forskare idag. Det blir allt tydligare att forskning inte är ett jobb, utan en passion som kommer att prägla forskarens hela liv. Nobelpristagaren Richard J. Robert säger exempelvis så här: ”Find an area that you are completely passionate and focus on it single-mindedly. That doesn´t mean that you can´t change if something more exciting comes along, but you will be happier and more successful if you love what you do.” Ja, för att vara framgångsrik krävs i de flesta yrken att man älskar vad man gör. Det gäller alltså att hitta det där som just du brinner för. Just detta är en av de saker som vi fokuserar på under de karriärsamtal vi erbjuder på Naturvetarna.

Nicola Spaldin, en framgångrik forskare vid ETH-Zurich uttrycker sig så här ”My safe and sensible side tells me to pass along the same advice I received: Make a solid contribution to an established field and publish a lot to become known and respected by your community… But, deep down … I hope instead that they will find the question that to them is the most interesting in the world and go after its answer with all their youthful passion, and pioneer their own science revolution.”

I mitt stilla sinne undrar jag om det är hållbart i längden, att endast personer som är villiga att i stort sätt avsäga sig allt som inte hör forskarkarriären till kan bli forskare. Framtidens forskare risker då att bli personer som har väldigt lite gemensamt med andra människor och som endast i undantagsfall exempelvis har möjlighet att bli föräldrar. För den enskilda forskaren är det säkert klokt att följa råden, men samhället måste nog ta sig en funderare över vilka krav som är rimliga att ställa på forskare som ska stå för de genombrott som vi ska vila vårt framtida välstånd på.

 

Nobelpristagarnas 5 råd

1. Om du inte känner extraordinär passion för din forskning, se över ditt karriärval.
2. Bli en ledande expert på någonting nytt och efterfrågat.
3. Träna dina sociala förmågor när det gäller samarbete, ledarskap och kommunikation.
4. För din postdok välj ett labb med en generös atmosfär, bra publiceringshistorik och med mer än en senior forskare som kan skriva ett rekommendationsbrev.
5. Tänk på att många Nobelpristagare bedrivit sin forskning på stiftelser, myndigheter och inom industrin där finansieringen ofta är långsiktigare än inom akademin.

Share

Almedalen: Lärare, change-makers och robotskötare

Efter en intensiv vecka känns det bra att summera intrycken. Jag koncentrerar mig av naturliga skäl att försöka följa vilka frågor som är uppe till diskussion på arbetsmarknaden och när det gäller högre utbildning. Förra året lyfte flera lärosäten behovet av bättre förberedelser för arbetslivet. I år var det i stort sätt bara KTH och näringslivet som pratade lösningar i form av exempelvis samarbeten, open lab och studenter som medarbetare. Trist att se att de naturvetenskapliga-matematiska fakulteterna återigen tycks tappa mark när det gäller att förse det omgivande samhället med kompetens.

Naturvetarnas studentråd, Sustainergies och företag i framkant inger emellertid hopp. Här finns energi, framtidstro och vilja till att åstadkomma förändring. Framtidens naturvetare kommer inte att nöja sig med akademin som den enda tänkbara arbetsgivaren. Att få ett kvalificerat och relevant arbete är en självklar förväntan efter flera års krävande studier, men idag vet vi att nätverk och praktiska erfarenheter av att arbeta och samarbeta med andra professioner är centralt för en bra start för karriären. Uppgifter om att enbart 24 procent av högskolestudenterna får ett relevant professionellt nätverk under studietiden vittnar om stor utvecklingspotential.

Vilken kompetens är det då som behövs i framtiden? Tydligen i stort sätt förmågor som förenar skickliga datorspelare, så min oro för sonens framtid kanske därmed är en aning överdriven. Problemlösning, avancerad kommunikation, samarbete, informationssammanställning, global förståelse och en förmåga att utveckla samt bedöma sig själv är det som nämns. Intressant nog är mycket av detta förmågor som naturvetare ofta har, så med mer träning på att kommunicera och samarbeta över disciplingränserna skulle naturvetarna kunna bli vinnare på framtidens arbetsmarknad.

Digitaliseringen och behovet av mer samarbete mellan olika branscher, lärosäten och arbetsgivare samt mellan olika professioner var frågor som berördes på många seminarier. IT-kompetens och en förmåga att tolka, sköta och samarbeta med alla de robotar som kommer att omge oss framöver kommer inte minst naturvetare att behöva. En matematiker kommer exempelvis inte behöva räkna så mycket, som förstå och kommunicera vad resultatet innebär för en verksamhet. På ett seminarium på Fenomenalen, Visbys Science Centre, om hur man utbildar för jobb som ännu inte finns talades om behovet av flexibla utbildningar och en öppenhet från lärosätenas sida samt att den inre tryggheten blir allt viktigare dvs. att känna sig själv, sina styrkor och veta vad man vill. Personligen tror jag att tidigt stöd för att utveckla ungdomars självkänsla är välinvesterade pengar.

Många naturvetare är change-makers dvs. de drivs att utveckla sig själv och verksamheter. Även detta är en kompetens för framtiden. Den stora frågan här är snarast hur man ska få dessa innovativa personer att trivas i process- och toppstyrda verksamheter.

Osökt glider vi här in på lärarbristen. En skola där lärare inte har mandat att fatta självständiga beslut om hur undervisningen bäst bör bedrivas för bästa resultat har självfallet svårt att rekrytera. Att endast 1 av 4 naturvetare kan tänka sig att arbeta som lärare är problematiskt i ljuset av att vi står inför en gigantisk utmaning när det gäller att förse skolan med lärare i naturvetenskap. Satsningar som gör det möjligt att arbeta som lärare och läsa in en lärarutbildning parallellt och på att höja skickliga lärares löner är välbehövliga, men kommer de att räcka så här fem i tolv?

Share