Arbetslivsanknytning = praktik?

De flesta av studenterna som studerar på universiteten runt omkring i landet vill efter avslutad grundutbildning få ett jobb utanför universitet, ute i arbetslivet. Frågan är hos vem eller vilka ansvaret för arbetslivsanknytning ligger, skriver Lovisa Neikter, ledamot i Naturvetarnas studentråd, som idag gästbloggar på Naturvetarbloggen.

Arbetslivsanknytning är en viktig del i Bolognaprocessens mål om ”employability” – eller på svenska – anställningsbarhet. Det är även viktigt för arbetsgivare att studenter har arbetslivserfarenhet och förståelse för arbetslivets krav och behov.

Naturvetarnas studentråd släpper idag rapporten Arbetslivsanknytning = praktik? med fokus på arbetslivsanknytningen och vad som kan göras för att studenter ska få möjlighet till en bättre förankring på arbetsmarknaden. Vi har valt att fokusera på kandidatprogrammet i biologi vid tre stora universitet i Sverige (Lund, Stockholm och Lindköping). Med hjälp av intervjuer med studievägledare och studielektorer har vi fått en bild över hur situationen ser ut när det kommer till arbetslivsanknytning på de olika universiteten.

Syftet med rapporten är att lyfta fram positiva resultat som kommer till följd av en bra arbetslivsanknytning, såväl för studenterna som för utbildningens rykte. Vi ville undersöka vilka metoder som dessa tre stora lärosäten i Sverige använder sig av i arbetet med detta. Universiteten erbjuder praktik men även andra resurser som leder till ökad arbetslivanknytning som exempelvis studiebesök, karriärservice, arbetsmarknadsdagar etc.

Det går inte bara att skylla på lärosäten utan det är i lika hög grad studenter, myndigheter och andra samhällsaktörer som är ansvariga för en mer hållbar arbetslivsanknytning. Alltså behövs det en större politisk medvetenhet kring dessa utmaningar, något som är mycket viktigt att komma ihåg!

Med hjälp av rapporten vill Naturvetarnas studentråd rikta tre följande rekommendationer till lärosätena:

  • Ett förslag till att kringgå bristen på systematik i utvärderingsprocessen, är att standardiserautvärderingarna och låta de följa samma struktur över hela landet.
  • Istället för att till exempel verka för att öka antalet praktiktimmar bör både lärosäten och andra intressenter, exempelvis Naturvetarna samt andra fackförbund, hellre fokusera på att få studenterna att förstå varför arbetslivsanknytning är viktigt.
  • Att öka arbetslivsanknytningen inte är prioriterat, istället bör lärosätena fokusera på att få studenterna att förstå vikten av arbetslivsanknytning, tidigt under sin utbildning.

Vi tycker det är dags att universiteten blir bättre på att se problematiken ur studenternas och näringslivets ögon – genom att skapa möjligheter och forum som väcker studenternas intresse och delaktighet. Nu hoppas vi att rapporten kan vara en startpunkt för en bredare diskussion om problemen med arbetslivsanknytning i allmänhet.

Lovisa-Neikter-2013-06-16-18.09.09_80pxLovisa Neikter
Lovisa Neikter är ledamot i Naturvetarnas studentråd. Hon studerar även till Agronom med inriktningen landsbygdsutveckling vid Sveriges lantbruksuniversitet. Förutom studenternas rätt så brinner Lovisa för bevarandet av vår natur och miljö, samt jämställdhet.

Share

Comments

  1. Pingback: Min sanning! | Naturvetarbloggen

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *